Då artikelförfattaren inte berättar vad saken gällde, även om det skrivna tyder på att det har med hälsa och behandling att göra, så kan jag inte kommentera själva erfarenheten mer än att "Det, som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg." Eller "det känner vi inte till här".
Empirisk kunskap går inte att motbevisa, men många tycks tro att det handlar om en popularitetstävling och att det är öppet för diskussion och debatt, det som redan visats empiriskt.
Detta fel gör även många vetenskapsmän! Till min frustration har jag haft erfarenhet av detta slag på nära håll. Om det empiriskt visade inte passar in i de modeller vetenskapsmannen tror gäller, så avfärdas det empiriska. Mycket vanligt. Och är dessutom den som hävdar empirismen halsstarrig nog att mena att fakta talar för sig själv, "så måste hon ju ha fel", typ.
Därför har artikelförfattaren helt rätt i att "Men en människa kan inte utveckla en annan människa utan att personen själv lyfter ett finger för att göra något själv". Var och en måste själv ta reda på vad som är sant. Det kan ingen annan göra åt en.
PS: En intressant åsikt framfördes av min namne Leif E Ström för en tid sedan, som menade att sanning inte var lika intressant som den [underförstått möjliga lögn/osanning] som kom att gå till historien. Se det han skriver här:
[länk] . ("De djupa funderingar som omfattar den mänskliga verksamhet som enligt er är ansvariga för dådet 11 september kommer inte att påverka den vetenskapliga diciplin[sic] som skriver historien. Däremot kommer ni som individer alltid att betraktas som paranteser[sic] och sammansvurna konspiratörer, helt utan fria tankar.") (Detta är samtidigt Referens 1 i min artikel "
Tio år av konspiration"
[länk] , en artikel som just utgår från ett empiriskt = vetenskapligt förhållningssätt, nämligen Dr. Judy Woods. Fast kanske Leif E Ström bara inte själv har tagit reda på vad som är sant, men då är det oärligt att hävda sig representera sanningen.)