Jättevackert skrivet! När vi ser ljuset- det är andlighet, som du säger. Den här artikeln ska jag tänka på i dag, för det var länge sedan jag hörde detta nämnas. Man tror ofta att andlighet betyder andra saker. Tack.

Inte ens innan inlägg #2 har jag förknippat materiell fattigdom med större intresse eller läggning för andlighet. --- Jag gillar Mabos initiativ att föra upp andlighet på forumet. Och jag tycker mig känna igen talet om Ljuset inom oss från New Age. --- Personligen tror jag inte på något inre Ljus som i någon som helst mening skulle kunna vara m i t t. Ljuset, som jag själv kallar opersonlig ren livsenergi, är ingenting man kan h a. Man kan Vara det, men i detsamma upphör man att vara ett jag. --- I min urkristna tro har korset en central betydelse. Korset står för allt traumatiskt, som jag tidigt upplevt i mitt liv och som nu avskärmar mig från Ljuset-Livet. Jag anser att många andliga läror vill hoppa förbi smärtan genom att finna en speciell genväg till Ljuset, en genväg där man slipper möta och uppleva hela sin livshistoria. Efter den genvägen gäller inte längre att Sanningen skall göra en fri. Det skall gå ändå via rätt meditation och bra affirmationer. Något jag alltså misstror i djupet av mig själv.

#4 - Visst har jag upplevt sådana ljusglimtar i tillvaron som du nämner här. Tack vare dem kan jag ha liten liten aning om vad Livet bortom jaget är. Och jag tror inte alls att bortträngda rädslor måste vara komplicerade. Ofta är de kanske ofattbart enkla. --- Det är inte ett fantastiskt intellekt som för till målet, tvärtom kan det utgöra ett stort hinder. Men någon form av tro på en nödvändig ökenvandring från Egypten till Jerusalem - från ytans teater till inre helhet/äkthet - måste till, enligt min tro.

#5 Ja, det är en lång vandring....

Andlighet som man bär omkring på som ett jävla scoutmärke...och som blivit så inne numer...gör att jag tvekar att yttra mig i frågan...När Oprah Winfrey och jag har något gemensamt är jag förbannat långt inne i det materialistiska mörkret.Andlighet finns och manifesterar sig i handling, och endast i handling.Detta tecken är det enda man kan känna igen andlighet på.Långt från dinglande drömfångare och färgglada mandalas,långt från pocketböcker om den inre vägen och väldigt långt från kurserna i självförverkligande.

#8 - Jan, vilken kyrka reste du tillsammans med - Svenska Kyrkan, Livets Ord, Pingstvännerna? Någon annan? Eller gör du det alldeles ensam utan kontakt med någon kyrka/församling?

#12 - Är du med i någon församling eller kyrka? Vad menar du med Löftets Land - en geografisk plats eller en inre som kan nås oberoende av geografin?

Jag är Missionsförbundare! - Israel kallas för Löftets Land! - Utan Judarna,ingen Jesus! - Han som kan förlossa Dig,var Jude! - Halleluja!!

I stallen i Betlehem fødtes ikveld den eneste sønn av Vårherre. De første som lo til hans skrik og hans sprell var fattigfolk bare dessverre. Men jødelands konge han slipte sin kniv, for konger er redd for sitt liv. Og da han blev større, så vandret han rundt og levet fra hånden til munnen. For borgerlig ro blev ham aldri forundt. Men skadelig var det i grunnen. For tenk på de folk, som han omgikkes med: en fisker, en snekker, en smed! De rike blev pisket med svøper og ord: i dem hadde ondsinnet røtter. Men synderen spiste ved frelserens bord, og skjøgene lå ved hans føtter. At mesteren blev som han blev, er det rart, med omgang av sådan en art? Idag vet man best, hvem han virkelig var: de fattiges herre og mester. Og forat det ikke skal glemmes, så har vi kirken med paver og prester. Så slipper de rike å huske på det. Så feirer de julen i fred.

Yupp..Jan O...Guds vrede har verkligen hört om "I detta tecken skall du segra"...och han skrämmer sin lokala församlingen ibland. :-)

Njeaa...han e väldigt dö av sig...men de som spelade in honom är toppen :-)

Det skulle kommit med när jag kopierade in det...i.o.f.s så är han metaforiskt levande än idag...han gjorde flera propagandalåtar som är lite stela i sin otidsenlighet...men han gjorde många otroligt fina låtar också...Gategutt,på Stengrunn,Jag hade tenkt...Han är folklig i Norge än sin kommunism till trots. :-)

Pia..inte menat som sarkasm...bara en väldig trötthet på kommmersialism och förenkling av saker som tar tid. Geschäft,glitter och svirrelisnurr.

Min artikel handlar om förmågan att se ljuset i varje människas själ, detta ljus som är något annat än identifikation med det materiella. Om vi dömer ut människor för vad de har materiellt, exempelivs döma ut Oprah, så är inte detta andligt för andlighet är icke-dömande. Jag skrev artikeln delvis som en reaktion på de som menar att andlighet värderas utefter vad vi inte har materiellt - dvs, ju mindre materiellt du har, ju tommare ditt bankkonto är, desto mer andlig är du. Jag menar att detta är också identifikation med det materiella och i praktiken en materialism. Även anti-materialism blir en materialism om vi bedömer människor utifrån vad de har eller inte har materiallt, om vi säger att Oprah är en dålig människa för att hon har gott ställt och att farbror Jansson är en bra människa för han knappt några pengar har, då är detta materiell identifikation och oandlighet. Jag kallar det för "andligt ego" att tro att man är bättre och mer högstående andligt ju mindre materiellt man har, därför att förmågan att se och uppleva den organiska levande naturen där allt har ett inre ljus är oberoende av vårt materiella välstånd eller brist på välstånd. För vårt värde sitter inte i att ha mycket eller att ha lite. Så de som kallar sig andliga och spyr galla över de som har mycket, identifierar sig lika mycket med det materiella - och i detta fall brist på det materiella - som det som de spyr galla över. Vi vet inte om Oprah identifierar sig med sitt materiella välstånd eller inte. Det är fullt möjligt att ha ett materiellt välstånd utan att identifiera sig med det. Identifikation = det vi tror att vi är, där vi lägger vårt värde. Man kan ha ett materiellt välstånd bara för att det är kul, och ändå erkänna och se ljuset i sig själv och i allt omkring och i alla människor. Det är ingen motsättning. Och det är vad min artikel handlar om - att oavsett om du har mycket eller har lite, så är det inte där ditt värde sitter. Du är inte mer andlig för att du har lite, och den som har mycket är inte mindre andlig. Andlighet är förmågan att se ljuset i varje människas själ - oavsett vårt materiella, oavsett etnicitet, kön, sexualitet etc. Detta ljus som är det oändliga medvetandet, själen, kärleken, livskraften, det oförstörbara alltid är evigt och som vi har oavsett våra fysiska kroppar och våra fysiska tillstånd. Mandalas och drömfångare är symboler för det undermedvetna, de är energi för allting är energi och kommunicerar med vår inre drömvärld. I äldre kulturer så var drömvärlden viktig, jag har skrivit en artikel om det som ligger på vänt för publicering. Idag dömer vi ut drömvärlden, den har förlorat sin kraft och betydelse och många kan inte längre kommunicera med den. Ritualer och ceremonier används för att hylla det osynliga, för att erkänna det, för att förstärka kontakten med det icke-materiella, med kaossfären eller drömvärlden - och i dessa används olika former av symboler. Dessa ritualer och ceremonier är även magi. Att vara shaman och andlig hjälpare var tidigare ett respekterat yrke, och i äldre kulturer hade man ett annat system än pengar för att dessa skulle få livsuppehälle. I dagens samhälle är motsvarigheten pengar. Nu kallas allting för kommersiellt för pengar kom in, men det kom med den räntebaserade ekonomin. Detta är inte shamanisters fel att det idag finns ett annat ekonomiskt system där vi alla försöker hitta vägar för att betala mat och boende. Om vi avslutar den räntebaserade låneekonomin så adjö kommersialism.

Ja, för mig är icke-dömande en effekt eller resultat eller konsekvens av andlighet - av att se ljuset i varje människas själ, oavsett materiellt välstånd eller ovälstånd, sexualitet, etnicitet, bakgrund, samhällsstatus etc.. Detta oändliga ljus, livskraft, medvetandet som finns kvar när kroppen lämnar oss. Mana, prana, Qi, Ki. Egypterna pratade om Ba och Ka... olika namn... ljuset. Spirit. Eller Gud för den som använder det begreppet. Och en aspekt av detta ljus är för mig kärlek. Och detta är för mig enkelt. Tankar formar berättelser som gärna komplicerar till det. Under, bakom eller bortom tankarna en oändlighet. Vi kan egentligen inte nå den i ord för orden är ändliga. Att definiera en oändlighet genom ändlighet, reducerar oändligheten. Däremot kan vi peka på det, ge en riktning...

Raphael Mabo, tack för #27, [länk] . Viktigt:

" I äldre kulturer så var drömvärlden viktig, jag har skrivit en artikel om det som ligger på vänt för publicering. Idag dömer vi ut drömvärlden, den har förlorat sin kraft och betydelse och många kan inte längre kommunicera med den."

Följande kommentarer i tråden "Vilken människosyn står Alliansen för egentligen?" passar bättre här, "flyttar" hit dem:

"Faktum är att jag i e-brev fick frågan varför jag fortsätter på Sourze där grundproblemet enligt skribenten är att folk inte vill förenas i att lösa våra gemensamma utmaningar. Jag svarade bl.a. att jag "kallar fram" manipulationer likt stenkonstnären "kallar fram" konstverket ur stenen så även andra kan se och att jag gör vad jag kan för att vi alla ska bli mer seende. För man kan som min brevskribent i gårkväll undra vilken värld det är människor lever i. Eller snarare, tror att de lever i."
(Leif Erlingsson 2011-05-23 21:53 #164, [länk] .)

"#164 - Leif, det börjar bli uppenbart att det är barndomstrauman du och jag och några till bearbetar här på Sourze. Du skrev nyligen att barn upp till fem år lever i ett nära nog hallucinatoriskt tillstånd. Och det betyder ju att psyket ännu inte tydligt skiljer mellan yttre och inre verklighet plus att den inre verkligheten står i kontakt med ett allvetande som blir avvisat som infantilt och klandervärt av den så kallade vuxenvärlden. --- De förstenade människor som du möter här och som tävlar i att kasta skit på dig, måste ha sina motsvarigheter i ditt liv före fem års ålder. Annars skulle du inte ens komma på tanken att såsom bildhuggaren försöka befria det levande i stenen. För så altruistisk är du väl knappast att du oroar dig för CMO:s frälsning eller GunnarL:s? Det har i vart fall jag svårt att tro. --- Det jag skriver till dig är förstås lika mycket riktat till mig själv, men via dig blev det så tydligt vad sanningssökarnas ansträngningar här handlar om. Observera att jag inte med detta menar att vi gör fel. Tvärtom - men det blir meningslöst om vi bara upprepar och aldrig analyserar ett beteende som berättar något viktigt om oss och som därför kan bli till avgörande hjälp på vägen till helhet och mognad. --- Ytans människor är förstenade. Det tragiska är att vi växte upp med sådana stenar till föräldrar. Okänsligt pansar vi på alla sätt försökte få liv i. Vi misslyckades då och vi upprepar misslyckandena nu - ända tills vi får syn på vad vi faktiskt håller på med. --- Vår egen förstening, som skulle vara fullbordad någonstans i tonåren, blev inte fullständig. Djupet i oss ropar för stark eller vår dövhet är inte tillräcklig, därför lever vi dubbla liv med en enorm energiåtgång. Både ett yttre och ett inre liv där vi oavbrutet försökt förklara oss och bett om ursäkt för att inte vi också är stenar. Det val vi måste göra är antingen ett inre självmord med hjälp av allt som via marknaden står till buds, såsom droger, mediciner, karriärer, prylsamlande, penningrikedom etc. eller att fullt ut bejaka det inre och därmed för gott lämna stenarnas och dinosauriernas värld, till dem själva att omkomma i, när denna ytans värld går under och lämnar plats för den levande värld som kommer."
(Dag Nilsson 2011-05-24 10:55 #166, [länk] .)

Samtidigt som det är så Aquirre, enligt min mening, att vi inte kan förändra andra. Vi kan bara förändra oss själva - eller snarare, vi kan komma i kontakt med vårt eget inre ljus och erkänna det hos andra, och genom närvaro med detta så blir våra handlingar kärleksfulla. När vi är i kontakt med kärleken så handlar vi i kärlek. Kärleken, ljuset, livskraften, det oändliga medvetandet etc - är vår inre essens, vår inre evighet. Ju mer vi är i kontakt med den, desto mer förändras det yttre omkring oss för att spegla denna kontakt i vårt inre. Så yttre transformation förutsätter inre transformation. Däremot kan vi inspirera andra, och vi kan hjälpa andra att utforska och uppleva sitt eget inre ljus - om de själva vill det. Och detta kan vi göra genom exempelvis skriva en artikel om det här, eller kanske en hel bok, eller prata om det. Jag delar med mig av min verklighet, för jag tänker att kanske det jag säger och gör skapar en vibb, berör någonting i andra som väcker tankar, väcker en rörelse... men även för att visa att det finns fler, vi är många och när vi gör våra röster hörda i ett samhälle så inriktat på materiell identifikation så visar vi upp en annan verklighet, en annan form, och detta kan inspirera... Inte övertyga någon, inte tvinga någon, utan dela med oss av vad vi upplever. För när en röst görs sig hörd så kommer fler och fler... ringar på vattnet som når varandra och samlas och bygger tillsammans. Därför är det viktigt att prata om det, hitta forum, mötesplatser, och samlas och gemensamt bygga ett nytt samhälle utifrån detta och många gör detta. Här i Sverige menar jag att många har en destruktiv programmering från start - du ska inte tro att du är något, och du får inte tjäna ditt levebröd på din passion, lust och kreativitet. (Arbetsförmedlingen är ett typexempel på detta, de har satt "fel person på fel plats" i system vilket hämmar människors livskraft). Oprah vänder sig till en amerikansk publik, hon är rotad i den amerikanska kulturen, och hon har lyckats nå många människor. Bl a har hon tillsammans med Eckhart Tolle haft flera inspirerande program och jag ser inget fel i detta. Att prata om närvaro, medvetenhet i nuet, omfamning av det som är. Hon har bjudit in världens andliga inspiratörer i det amerikanska TV-hemmet, och nej jag kan inte tycka att detta är trams. Hon har använt mycket av sitt välstånd för att hjälpa behövande människor, genom flera projekt som hon har finansierat. (I USA är det inte staten som hjälper människor, utan privatpersoner). Vi alla har vår vandring i livet, vårt kall, vårt syfte att fylla. Jag vet inte Guds eller universums plan med henne. Hon har sitt sätt att inspirera på och når många amerikaner med det, jag har ett annat sätt och jag når antagligen andra med mitt. Det finns många olika vägar till att kontakta, utforska och möta vårt inre ljus och låta det påverka våra handlingar och uttryck för mer kärlek i världen. Så allting är meget godt, för att citera den danske och andligt inspirerade filosofen Martinus Thomsen.

Den kvinna som kritiseras här, var 2008 nr 1 på listan i USA över berömdheter som ger mest pengar för att stödja behövande. Hon har hjälpt till med att förbättra attityder gentemot lesbiska kvinnor och homosexuella män i USA genom att hon har tagit parti för dessa i sitt program. Hon har visat upp grymheter som görs mot djur och 2008 fick hon priset som årets person av People for the Ethical Treatment of Animals. Hon har också tagit ställning för vegansk kost därför att den är fri från grymheterna som djur utsätts för. Hon har stöttat behövande som har drabbats av orkaners katastrofer. Listan kan göras lång. Hon får in mycket ja, men hon ger också mycket. I USA är detta särskilt viktigt eftersom staten saknar ett fungerande socialt skyddsnät och då menar jag att det är positivt att människor som Oprah går in och hjälper till där samhällets gemensamma krafter inte räcker till. Hon gör verkligen något också, och hon följer där grundregeln i magi - när du får in, så ge också ut. I det konservativa USA står Oprah för kontroversiella och provokativa åsikter, och hon använder sina mediaresurser för att inspirera till en värld där vi bryr oss mer om varandra. Jag kan förstå att man som svensk, utifrån svensk kultur och samhällsregler och den svenska melankolin och medfödda misstron, kan ha negativa åsikter om henne - men man måste bedöma henne utifrån den kultur hon är uppfödd i och den amerikanska publik som är hennes målgrupp. Hon vänder sig inte till svenskar, hon har sin publik i USA och hennes budskap är anpassat för att nå den målgruppen - och genom sitt arbete har hon lyckats inspirera till en förändring av attityder på många filantropiska områden, i en konservativt högerkristen och dömande kultur med ortodoxa drag. Det är rätt remarkabelt.

Jack London skriver i sin bok "Avgrunden folk" som beskriver fattigdomen i London år 1902 - ”De rika gör allt för de fattiga utom att kliva av deras ryggar” --- Jag anser att den analysen håller mycket bra även idag. Mabo - står du fast vid detta - "I USA är det inte staten som hjälper människor, utan privatpersoner" - eller tycker du kanske inte att det är så noga när man nedvärderar det allmänna som länge man förskönar det privata?

Personligen tycker jag Oprah genom åren av trivialisering och såperi om "andlighet" gjort att det blivit schlagerfestival av allvarliga saker. Massa floskler om älska hit och dit och ljuset här och där. Men ger det nån något, så är Oprah som person inte nån speciell för mig..bara ett exempel på hur det går när kommersialismen stöper "andlighet" jag har inget mot Skara-Bert heller men jag lyssnar inte på den musiken.

Jack London är en klippa Dag :-) Men kanske sitter de rika på de fattigas ryggar numer och mediterar om hur de skall bli bättre människor ?

Jag står fast vid att USA saknar det sociala skyddsnät som Sverige har (även om det svenska nedmonteras så är det fortfarande mer än vad USA erbjuder). På grund av detta så finns det många privata organisationer som går in där samhället inte hjälper, för att kompensera bristerna i USA:s sociala skyddsnät. USA är ju de privata socialförsäkringarnas förlovade land på grund av bristen på en adekvat statlig socialförsäkring. Det finns krafter i USA för att förbättra det sociala skyddsnätet från statens sida, men detta stöter på motstånd i kongressen genom framförallt det republikanska partiets försorg. Demokraterna har länge försökt förbättra situationen, men de stupar på mållinjen på grund av den politiska situationen i USA. Detta innebär ingen åsikt om att privata initiativ är bättre eller sämre än samhälleliga initiativ. Detta innebär bara att jag tycker det är bra att det finns privatpersoner och privata organisationer som går in och kompenserar för samhällets bristande tilldelning av resurser, därför att det gagnar de behövande.

Dag, du menar alltså att USA har ett bra och adekvat socialt skyddsnät eftersom du påstår att jag nedvärderar USA:s samhälleliga insatser bara för att jag anser att det är bra att privatpersoner och privata organisationer går in där samhällets tilldelning av resurser inte räcker till? Menar du att det är bättre om dessa privatpersoner och privata organisationer inte går in och fyller i luckorna som finns, alltså att man lämnar luckorna bara för att du har en idé om att att berömma människor som hjälper andra är en "skönmålning av privata alternativ". På vilket sätt skulle detta gagna behövande i USA om privatpersoner och privata organisationer inte hjälpte till med att fylla luckorna? På vilket sätt blir de behövande hjälpta av färre resurser? Ärligt talat Dag, USA är inte ett föregångsland när det gäller samhällets stöd till behövande och utsatta medborgare. I USA är det vanligt att medborgarna har två, tre eller t o m fler jobb samtidigt för att kunna klara sig och betala dyra socialförsäkringar för statens socialförsäkringar inte räcker till. I USA försvarar man detta med att de har låg skatt som ger varje person själv rätt att välja bland olika sätt att använda sina pengar på. Problemet som uppstår genom detta är att det blir dyrare för varje individ. Jag ser inget fel i att privatpersoner eller privata organisationer hjälper andra människor, och jag anser inte att det är en skönmålning att tycka att det är bra när man hjälper andra människor. I min värld är det enkelt - dela med dig av det du har. Och min syn grundar sig en talesätt som min mors farmor har sytt - och det står så här: Tala vänligt med den trötte, likt en hälsodryck det är - Tala vänligt, ty nästans börda du därmed till hälften bär. Och detta kan vi alla göra.

Aquirre skriver att detta är allvarliga saker. Jag säger - nej, det handlar om att ha seriöst roligt. Och med "seriöst" menar jag närvaro. Att vara närvarande med hela sin uppmärksamhet och medvetande och själ. Närvaro i nuet. Och i detta låta det imateriella flöda ut. Och detta är att ha seriöst roligt, därför att det är glädje att ha kontakt med denna imateriella energi, den får oss att bubbla, skratta, le, för det är livets själva essens, och i denna glädje och detta bubblande skratt som kommer av lyckan över närvaro med existensens närvaro med livet, det är lekfullt. Det strama, allvarliga, tungsinta - det menar jag begränsar livskraften. När vi är i flödet med livskraften - det imateriella - så är vi lyckliga, en inre lycka, en inre frid. Det är glädje, det är dans, det är skönhet, det är essensen. Det är att se ljuset i en annan människas själ och le, skratta.. Det är att se livet i en nyutslagen blomma och vara där med hela sin uppmärksamhet, som om man upplever det för första gången, och det är wow... detta liv, detta flöde av livskraft i allt. För mig fjärran från tungsinne, allvar, stramhet... Det är lekfullt, roligt, kul, härligt, och en oändlig kraft och liv i detta...

"Det är lekfullt, roligt, kul, härligt, och en oändlig kraft och liv i detta..."....det är allvarligt sagt...och sant...ta hand om dina lekkamrater för utan dem är det inte så kul :-)

Sedan denna tråd dök upp har mitt undermedvetna allt starkare riktat min uppmärksamhet på begreppet "Event Temples", som jag först stötte på för några år sedan. Klicka på Introduktionen på denna site... [länk] . Det är lekfullt att skapa.

Dag, oavsett om samhället är rättvist eller inte så kan alla behöva hjälp. Jag tror inte på att ingen behöver hjälp i ett rättvist samhälle, för ett sådant samhälle behöver ingen medmänsklighet. Människor kan alltid råka ut för olika saker, även i ett rättvist samhälle. Medmänsklighet är att hjälpa varandra, och detta behövs oavsett hur mycket eller hur lite staten gör. Vi kan alltid behöva hjälpa varandra på olika sätt. Jag anser att det är bättre att den som har delar med sig, än att man inte gör det. Du kopplar kärlek och ljus till politik, men det är inte politik i min värld. Politik är intellektuella idéer, olika former av tankekonstruktioner. Kärlek och ljus är en känsla, en upplevelse, inte en idé, inte en tankekonstruktion. Kärlek och ljus är ord på det imateriella oändliga, ändliga ord som omöjligt kan innefatta helheten i det imateriella oändliga, bara kan peka på det, säga att det finns där bortom och bakom. Och när vi uppmärksammar detta imateriella så kommer vänlighet och generositet i detta - och det förutsätter en avidentifikation med vårt värde i det materiella. Dvs, ditt värde sitter inte i vad du har eller inte har materiellt. Alla människor har ett ljus i sin själ och detta ljus är värdefullt, det finns alltid där - det är oförstörbart, oändligt och evigt och finns hos alla och när vi är i kontakt med detta ljus så är vi också i kontakt med kärleken. En kärlek som älskar, och sann kärlek är villkorslös. Det är någonting som finns. Vi upplever mer av det när vi slutar tro på att vi definieras genom det materiella. Att tro att vi är mer om vi har mycket, eller tro att vi är mer om vi har mindre, det är båda identifikation med det materiella - det är materialism. Man är inte en dålig människa för att man är rik, man är inte en dålig människa för att man är fattig, om man tycker så är man materialist. Därför att en människas sanna värde sitter inte i det materiella, det sitter i ljuset som finns inuti - och därför är vi alla värdefulla och ingen är mer eller mindre värdefull, därför att vi alla har detta ljus. Även den som inte är medveten om det, har detta ljus. Detta ljus som är själva livets motor, existensens oändliga "bränsle"...

Aguirre, när det gäller min försörjning så jobbar jag dels som skribent, översättare och korrekturläsare och dels jobbar jag med att erbjuda människor olika former av stöd för de som har behov av det. Jag tar betalt för det jag gör eftersom vi har ett ekonomiskt system som utkräver att vi betalar skatt och olika former av sociala avgifter. I äldre kulturer som var utan pengar och utan ränteekonomi, så gav man mat och boende till varandra. Skatteverket godkänner inte att jag lämnar in sådant på min deklaration. De kräver pengar av mig. Det är ett sådant system vi har och för att överleva så måste jag ta betalt för det jag gör. Säger jag till Skatteverket att jag inte ska behöva använda mig av pengar för jag har ett andligt perspektiv på livet och tillvaron så är det ingen argumentation de bryr sig om.

PS till mitt eget inlägg ovan: Detta finns även på svenska, [länk] . Men läs intron på min förra länk.

Raphael, man kan nog konstatera att du inte är riktigt lika revolutionär i anden, som somliga av oss. :) ( #55, "Säger jag till Skatteverket att jag inte ska behöva använda mig av pengar för jag har ett andligt perspektiv på livet och tillvaron så är det ingen argumentation de bryr sig om." )

Det smakar beskt i munnen....

Jag syfatde då på inlägg #60.

Leif, apropå ditt inlägg om "revolutionär i anden" och Skatteverket. Ja alltså nu har vi ju ett system där vi alla gemensamt betalar in till Skatteverket och staten använder dessa pengar till olika saker, jag förstår inte riktigt vari det revolutionära skulle ligga i om jag slutade betala skatt. Vore inte det att snylta på andras bekostnad?

Hej Mabo, du blir rätt så hårt åtgången här idag. Men det råkar vi ut för lite till mans, så det är ingen som är särskilt elak på dig. --- Jag är kanske inte andlig på samma sätt som du, men jag gillar Jesus rätt så bra. Han menade att det var svårt att nå sitt innersta om man var rik. Och jag tror att han menar både materiellt rik och/eller andligt rik. Han ska till och med ha sagt att en kamel lättar kunde tränga sig igenom porten Nålsögat i Jerusalems stadsmur än att den som bekymrar sig om andlig och materiell rikedom kan ta sig in i Himmelriket. --- Kanske har dock du och Jesus har olika syn på vad som menas med Himmelriket. --- Att inneha mycket mer penningtillgångar än penningskulder är ingenting annat än att ha stor kontroll över andra människors på olika sätt skuldsatta framtid. Pengar kan ses som intecknad människoframtid. Krasst sett är det slaveri i en mycket förtäckt form. --- Precis som du Mabo tror jag på att det finns ett Ljus längst inne i varje människa. Problemet är - som jag ser det - hur mycket mörker det är som omgärdar Ljuset. Och jag tycker mig ha sett att människor som växer upp i dysfunktionella fattiga miljöer eller dito rika miljöer har stora problem med att frilägga sitt Ljus. Det är här politiken kommer in för mig. Om samhället befriar de megarika från sina belastande rikedomar samt ser till att de allra fattigaste får hjälp ur sin fattigdom med olika sociala program istället för med diverse allmosor, då tror jag nog att även Ljuset blir en vinnare på det. Och jag är övertygad om att utbildade socialarbetare, sociologer och psykologer har bättre koll på vad stöd utsatta människor behöver är t.ex Bill Gates och Warren Buffet.

Som jag har uttryckt, så handlar det för mig om vad vi identifierar oss med. Om man identifierar sig med det materiella, så når man inte sitt innersta. Vi når vårt inre när vi upphör att tro att det vi är, är det yttre, att vårt värde sitter i det yttre. Och för mig är det precis lika mycket identifikation med det materiella att säga att vi är värda mer ju mindre vi har materiellt, som att säga att vi är värda mycket ju mer vi har materiellt. För båda innebär en koppling till det materiella. När vi upphör med denna identifikation så ser vi att oavsett hur mycket vi har eller inte har materiellt, så finns ljuset där inuti ändå. När vi ser att vårt inre ljus är oberoende av våra fysiska omständigheter, så har vi släppt identifikationen. Då är vi vårt inre ljus oavsett om vi har mycket eller lite i det yttre, för det spelar ingen roll för vårt inre ljus. Och jag tror att det var detta som Jesus menade, identifikationen med det yttre. Det spelar ingen roll om det handlar om pengar eller kläder eller vår bostad eller om vi är arbetssökande eller har jobb, om vi är anställd eller har företag etc. För det är inte där ditt värde sitter, det är inte det du är och det är inte det som definierar dig. Och när vi ser detta så blir vi oberoende av det för vårt inre ljus, vår inre lycka, vår inre glädje, vår inre essens som alltid finns där i oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte - detta inre ljus som också kan kallas Guds ljus om du vill tala i kristna termer, själv kallar jag det för livskraften som också är kärleksenergi. Om jag ställer frågan "Vem är du?" så svarar de flesta människor med sitt namn och någon form av titel som en yttre identifikation på det som de är. Typ: "Vem är du?" "Jag är Lasse, pensionerad svetsare och morfar". "Jag heter Berit, och jag är mamma till två barn och så studerar jag på universitetet". Detta är identifikation med det yttre. Vi låter det yttre definiera oss och genom detta så jämför vi också oss själva med andra, och då ser vi "den är si och det är inte jag" eller "den har mer än jag" och så vidare. Min upplevelse är att vi är mer än detta, ljuset, själen, livskraften, kärleken som är oändlig och överlever oss när vi lämnar vår fysiska kropp. Och om vi ser detta i oss själva och andra, så bygger vi ett kärleksfullt samhälle genom vår egen inre expansion till det yttre.

Och jag kan ärligt säga Aquirre, att det var en hollistiskt inriktad terapeut (dvs kropp och själ, och som upplevde det andliga i sig) som räddade mitt liv - eller jag som räddade mitt eget liv genom att jag gick dit. Detta var 1994. Jag såg det som två val att göra för mig - 1) ta mitt liv eller 2) söka hjälp och jag hittade en som förstod min verklighet och kunde stötta mig att hantera den. Att vara uppvuxen med energimedvetande i en värld som förtrycker och dömer upplevelser av auror och naturens organiska medvetande, innebar väldiga utmaningar för mig och jag fick inget stöd hos rent materiellt inriktade terapeuter för de accepterade inte min verklighet. De sa det var bluff, båg, fanns inte och var rena fantasier och att jag var sjuk i huvudet. Jag kände väldigt tydligt genom detta att detta var inte min värld, jag hör inte hemma här, det finns ingen plats för mig och min upplevelse av livet. Jag var i djup depression, men i detta mörker så fick jag en ingivelse och jag hittade en person som delade min verklighet, kunde förstå mig och stötta mig i arbetet med mig själv för att släppa de trauman som jag upplevt i livet och älska mig själv. Och tack vare henne och vårt arbete tillsammans med mig så finns jag kvar här idag. Jag har haft ett helvete och genom det jag upplevt och vägen jag vandrat för att ta itu med detta helvete, så har jag också valt att jobba med andra människor. Så detta med att "bli hårt åtgången" har jag definitivt fått min dos av i livet.

Dag har tydligen stora problem med penning-innehav. Det är ok Dag, du kan ge mig dina så tar jag smällen för dig.

#74 - Thomas, det är omtänksamt av dig att du anpassar ditt språk till en infantilitetsnivå som underlättar tillvaron för dina vänner. Du kan ju även komma att få glädje av det själv - senare - om du skulle behöva läsa om, av någon outgrundlig anledning.

Oh, nej då - Jannegubben! Det du ser från mig är alltid rikoschetter vässade inför returen. --- Hur kan du tänka dig en ökenvandring med vattenflaska? Litar du inte på din Gud? Under stenarna, Jan, under stenarna i öknen finns grönska och vatten. --- Något Canossa blir det aldrig tal om för mig, om nu inte varje prövning kan kallas så. Du söker utom dig vad jag är inom mig. Du söker upp och jag gör plats och släpper fram. Det är avgörande skillnad. Du stannar och betraktar en korsfäst man som lider dina sår åt dig. Jag är själv korsfäst och får hjälp av Jesus att lida hela min smärta. "Den som inte tar SITT kors och följer mig, är mig inte värdig." Jag vågar min kristendom, du gör som de andra i församlingen.

Hmmm... erkänn att ni egentligen gillar varandra och era verbala pastejer är underhållning för stimulans av intellektet och ni skulle sakna varandra om ni inte erfor detta.... jooo... :)

Replik på inlägg 80:,Hahahahahahahahaha!!! - Du kan du,vreden!!