Fröken Oftedal ska veta att när man viger sitt liv åt att föra kärleksbudskap och stötta i svåra stunder, inge hopp i svackor och dela glädje vid tillökning och vigsel, ja då kan väggarna på svenska kyrkans hus endast vara en begränsning, det kommer en tid när kyrkorna gjort sitt och detta endast på grund av de människor som tror sig lagt beslag på rätten till tron och kärleken, dessa är fria och med det facit som kyrkan har lyssnar jag hellre på dig i en stadspark en något annat, stå på dig och var stark i ditt beslut, och kom ihåg att hela livet är likt en blomning, en blomning som mår bäst av att inte hindras, det du gjort nu är bara ännu en fas i din blomning och må du blomma i många år till. Kärlek är nyckeln till allt och ju fler somm för budskapet desto större framtidshopp finns det för kommande generationer. Och ett stort grattis till friheten med en bamsekram från mig Ma, and keep your head up high !

Varför kalla henne fröken?

Det är människor med mycket kärlek som har mycket kvar att göra inte svenska kyrkan i sig

#3 Janne, det finns många hjälporganisationer öppna för ateister: Stadsmissionen, Röda Korset, Rädda Barnen...ska jag fortsätta?

8/ Fortsätt gärna Per W!

Ma, jag kan inte säga "välkommen till Livet" för av din text ser jag att du alltid varit just där.  Men jag kan säga grattis till att ha satt ned foten!

MIN fader Håkan tog sin lärarexamen på Seminariet i Karlstad 1932. I den utbildningen ingick att lära sig spela orgel fram till en organistexamen. Den behövde varje lärare på landet för i deras jobb ingick att spela piporgeln i Sv Kyrkan. Då hjälpte det inte om de var frikyrkliga eller ateister! De hade ingen religionsfrihet förän ca 1960!Nå pappa var ingen principryttare av min modell, men modern tyckte det var förargligt att han som var ordförande mm i en frikyrka, skulle tvångsspela i Sv Kyrkan. Någon semester var inte att tala om, men prästerna tog ju lite semester och då kunde organisten ta det lugnt också./ Efter gudstjänsten kom prästerna in till den frikyrkliga familjen och satt och rökte o bolmade. Så finkänsliga var de...;-) Ja det var livet på landet kring 1950 det!

15/ Nej det räcker Per W. De flesta av de organisationer som Du nämner är ju dock verksamma mer internationellt än lokalt. Ett lysande undantag är ju Stadsmissionen, som ju dock inte finns över hela landet utan företrädesvis i storstäderna. Det har ju förekommit en del fiffel med lägenheter i Stockholms stadsmission men de gör definitivt ett fantastiskt gott arbete. Delvis finansierar de ju sin verksamhet genom bidrag och den största bidragsgivaren är Svenska Kyrkan.

Personer som är lite engagerade i Sv Kyrkan och gillar Stadsmissionen, kan starta sådan verksamhet i sin hemstad i samarbete med Stockholm. Detta kollade jag för några år sedan. Frikyrkorna i Göteborg har Räddningsmissionen som nog arbetar likadant."Hela Människan" har ca 100 lokala engagemang osv.

Även jag gillar Ma O.Hon har varit en frisk fläkt på många sätt. Problmet är ju att hon svuret vid Bibeln på att livet ut förkunna Sv Kyrkans lära, "den rena evangeliska läran". När hon gjort en del tillägg har hon råkat i blåsväder, vilket hon i förhand kunnat förstå.// Om båda parter kompromissat lite så hade Ma kunnat fortsätta att vara en stor tillgång för "Folkkyrkan".

Det var på tiden Ma! Men att du behövde 32 år på dig! Själv behövde jag bara invänta min myndighetsdag.

Tackar för det välkomnandet Ma,,, möjligen är det något sådant människor behöver ibland - ett ceremonihus att tillkännage våra ansatser i på livets väg. Och till något sådant är du nog rätt person, modig och frispråkig utan stelbent dogmatik - öppen för andra tankar, synsätt och förhoppningar än de normativt stipulerade konstruktioner där sv-kyrkan byggt sin grund.
Själv är jag ju ingen kyrkobesökare eller anhängare av kristen tro, men kärlek ligger mej varmt om hjärtat, och då inte bara den skulpturalt könsliga som du invigde en gång med ett bejakande tal då jag ställde ut mina verk - utan även och särskilt den kärlek som utan att den levs aldrig blir till - och det är där jag tror du har något att ge därför att med kärlek är det ju så att den svälter ihjäl av tomma ord, men blir stark och strålar av levande mod och det har du.
Lycka till
Teddy

Sunny / Även jag min Brutus, gick ur Sv Kyrkan i stort sett samma dag som jag blev myndig. Klev in på Domkyrkokansliet i Uppsala osv.

24/ Bizon, Du anser ju att alla människor som är religösa (dvs.den absoluta majoriteten av mänskligheten) bör sinnesundersökas och få behandling. Tror du eventuellt att Ma Oftedal är religiös? I så fall är den här kommentaren något egendomlig.

29/ forts. Jag skall tillägga att en del också har kontakt med präster via kvällspressen! Då blir omdömena ännu mer förvirrade.

....ja Gunnar, för att nu inte tala om alla som gör starka uttalanden om frikyrka och pastorer, utan att ha haft egen erfarenhet av detta på 40 år...Det enda de anser sig veta heter Knutby...Det gänget rev ner det förtroende som frikyrkan försökt bygga upp under 100 år.

33/ Bizon, Min erfarenhet är att bokstavstroende i de religioner du nämner utgör en väldigt liten minoritet och där har jag precis samma uppfattning som du. Men att bekänna sig till en religion som predikar kärlek och tolerans kan i alla fall inte jag jämställa med sinnessjukdom. Inte heller att tro på en skapande kraft (kalla den Gud eller vad du vill). Någonstans kommer vi ju i alla fall ifrån och hur startade evolutionen? Någon rackare måste ha satt igång eländet.

#34 Vam satte igång rackaren då? Frågor, frågor och inga svar :-)

36/ Per W, Nej, inga svar men definitivt något att fundera på...

Gunnar #34 Ja dessbättre är de bokstavstroende i allmänhet en minoritet, men ibland en besvärande dominant sådan.
Jag gick ur svk en gång i tiden på grund av motståndet mot kvinnliga präster - man kan undra varför man ansåg att präster måste ha snopp?

Om det bara vore kärlek man bekände sej till vore det inte så farligt - tvärt om - men man bekänner sej till de mest hårresande vanföreställningar om en gud som man antar älskar sin skapelse som försökt ta livet av den, kastat ut sina barn i ett helvete och ett ätandets förbannelse och en allas kamp mot alla som skapar så mycket lidande och sorg att för det som redan till dags dato skett fodras så oändligt mycket kärlek för att kunna förlåta att mänskligheten knappast skulle kunna räcka till.

Det i mina ögon sinnessvaga i kristendomen som mental åkomma består framför allt i själva grundupplägget - att en "fader" till följd av en utomäktenskaplig våldtäkt avlar en "son" för att offras genom korsfästelse som lösen för människornas synder - vilken gud värd sitt namn skulle handla så?
Människans gud - alltså den gud som människan skapat till sin avbild för något så gement skulle inte en kärleksfull gud på intet vis ens kunna nedlåta sej till.
Vidare kan du ju föreställa dej hur denna kasperteater gick till där i Getsemane och på Golgata - alla inblandade hade inte det minsta val då allt som skedde skulle ske så som det var skrivet.
Det försätter människan till rollen av en lydig nickedocka som inget annat kan än att mekaniskt följa programmeringen.

Att tro på en skapande kraft är trots allt lite annorlunda och ingenting som är utmärkande för judisk/kristen/muslimsk gudsuppfattning. Visst "någonstans kommer vi ju i alla fall ifrån och hur startade evolutionen?" Du utgår från att eländet måste ha sats igång på något vis eller/och av någon rackare. - Nja måste det de - vad betyder begrepp som oändlighet och evighet för dej? För mej betyder det ständig förändring. I linjär tid från ett ögonblick till nästa, men ur ett evighetsperspektiv att allt är och kommer att vara...

Vad fanns före Big Bang och varifrån kom Gud - är väl egentligen samma fråga men med olika infallsvinkel.// Skapelseberättelsen är väl ett underbart pedagogiskt sätt att på ett enkelt sätt förklara något ytterst svårt för folk för 3-4000 år sedan. Med de kunskaper de hade då. I dag är givetvis skapelseberättelsen otillräcklig. // Jag har i kväll läst om de lagrade Västgötabergen, där de olika lagren tillkommit under olika årsmiljoner.Bergen skapades på havsbotten. Kom upp på land och fick invärtes vulkanutbrott. Som lade en stenhårt skyddande diabasplatta ovanpå 7 andra lager. Därför står bergen som de står. De är mer än 6000 år ;-)

Lars n 41/ Det gör inget om man jäklas lite bara man är snäll inuti /Filosofi från Bamse och Pippi. ;-).

Är det inte märkligt att kyrkan som ska vara en andlig institution inte erkänner reinkarnationstron?!! Alltså är kyrkan bara ett ställe för bokstavstrogna och vad bibeln (maktfullkomliga biskopar) säger..? Alltså vad som är skrivet för ca 100 år efter Jesus!

Vill NUET beskriva reinkarnationen och bevisa den....frivilligt.

"Vill NUET beskriva reinkarnationen och bevisa den....frivilligt."  NUET kan bespara sig besväret, Jan Brunnegård har nog missat

• PSI, forskningsläget  [länk]
  
  och kanske även:
• A Lawyer Presents the Case for the Afterlife -- Irrefutable Objective Evidence  [länk]
• The Substance of Ghosts (Påtagliga spöken)  [länk]

(finns listade under "Ledtrådar" på min [länk] )  Fast man kan ju också mena att det är "onda andar" som luras och manipulerar att de är de kära bortgångna, det är ju förstås en alternativ förklaring.

Leif har rätt, det där har jag missat. Vet inte heller ett dyft om NDU och UKU. Så herrarna får forttsätta samtalet utan mina störningar.

Förkortningarna kände jag inte till men har haft många praktiska övningar året som gått - då jag varit synnerligen sjuk och illa ute.

När jag läser Erlingssons inlägg får jag ibland NKU (Nära Kräknings Upplevelser) men oftast är det bara ÄVDJSPRU (Är Verkligen Den Jävla Stollen På Riktigt? Upplevelser)

"Är Verkligen Den Jävla Stollen På Riktigt? Upplevelser"

Med en sådan attityd så borde det inte förvåna dig att väldigt få låter dig få insyn i vad de egentligen tänker.

#57 Har en känsla att din definition av "sanningen" inte är den vedertagna...

"Janne har faktiskt en poäng i att man kan tycka vad man vill om Svenska kyrkans teologi och teser, men det är en intern fråga för dess medlemmar, gillar man inte dem så är man ju fri att själv eller tillsammans med andra star[t]a en egen religion."

Så där resonerar alla som är lojala till en tro, men vem om inte den som på principiella grunder lämnar ett engagemang som var avsett att vara livslångt ska då kunna framföra grundläggande kritik?!  Allt måste kunna kritiseras.

Jag har f.ö. själv ständigt mötts av motsvarande argument, så jag har haft gott om tid att fundera på saken.

Då jag blev myndig gick jag ur Sv Kyrkan för den hade i bestämda avseenden en annan teologi än vad min frikyrka hade. Det var en slags ärlighet och ta hatten o gå från Sv Kyrkan.Men ibland har jag en känsla av att jag gjort mycket PR för denna kyrka för att jag förstår den bättre än de flesta vid kaffeborden. // För Sv Kyrkan är församlingen ett markområde, som tidigare kallades socken. De som bor där kallades sockenbor / Motsatsen är frikyrkorna medlemmar som kan bo var som helst men av trosskäl vill vara med i gänget./ Det finns ca fem andra punkter som klart skiljer de olika kyrkosynerna åt. Men det tar vi en annan gång.Självklart är inte den ena modellan finare än den andra.

Ma är antagligen på väg dit vi alla måste gå:  Sammanjämkandet av all tro och vetenskap så det funkar ihop med vad vi som mänsklighet nu håller på att lära oss om medvetande o.s.v..

Att hålla fast i gamla trossatser i strid med ny kunskap kommer inte att hålla, och vetenskapen om själen är snart också här, det är ett stalltips!

Det kommer naturligt!  När själen blir vetenskap så är det oundvikligt.  Tror inte vi behöver vänta jättelänge.

PS:  Bra exempel på olika transaktioner analyserade med transaktionsanalys i denna artikel:  [länk] .
(Länkade dit från "Empati eller smartness" tråden i går.)

"Biskopen som tog bort [re-]inkarnationen i Bibeln levde på 500-talet. Varför kan man undra?"  - Tror du är så smart att du fattar varför:  "Herrans tukt och förmaning" funkar inte lika bra utan lite dödsrädsla...

Leif Erlingsson: Jag håller med dig, det fanns makt (dödsstraff) för att ta bort reinkarnationen för att det inte passade personen att det stod så.

Längre tillbaka i tiden 1960-talet) fanns dessa böcker (på större bibliotek finns de säkert kvar):

Dr Raymond A. Moody Jr, USA har skrivit böckerna: ”I dödens gränsland”, ”Frågor vid livets gräns” och ”Ljuset ur tunneln”

Dr Michael B. Sabom, USA har skrivit: ”Vi upplevde döden”, översatt av Dr Göran Grip.

Dr Kenneth Ring, USA har skrivit boken: ”Livet nära döden”, översatt av Dr Göran Grip.

Dr Elisabeth Kubler – Ross, USA har skrivit: ”Om barn och döden”.

På senare år skrevs dessa böcker:

Dr Göran Grip, Sverige har skrivit böckerna: ”Allting finns” -94 och ”Dem jag älskade” -97.

Agneta Uppman, skollärare i Sverige, har skrivit ”Ut ur kroppen” medan hennes tvillingsyster Ingela Cole som bor i London har skrivit: ”Andra verkligheter”.

Jag kan rekommendera denna författare i sammanhanget:

[länk]

I dag har jag fått publicerat en lite mera större artikel om NDU och UKU. Det tog lite tid, men här är den:
Länk: [länk]

Det som man kan känna igen i en stadsbild där man aldrig varit i detta livet kan vara en plats där man har vistats en längre tid under ett tidigare liv.
Dr Robert Hahn har haft en sådan upplevelse i Tyskland under ett liv där.

#79) Håller helt med där. Om det jag inget vet, eller kan veta,så bryr jag mig inte ett dugg. Det är definitivt ingen katastrof att inte veta vad som händer, eller inte händer när man dör, något jag lugnt kan leva med. Emedan, olika trosriktningar kan ju sägas vara grupper av människor som har bestämt sig för att tro på vissa saker gemensamt. Om nu Svenska kyrkans medlemmar bestämt sig för att flygande spagettimonster och reinkarnation, det tror vi inte på, så är det inget konstigt alls. Vill man tro på exempelvis det flygande spagettimonstret eller reinkarnation så är det inget som hindrar att man slår sig samman med andra och tror gemensamt. Fåningt blir det däremot när man menar sig kunna bevisa den ena eller andra trossatsen, lite ute i fel tankeparadigm liksom, tro är tro, vetenskap något annat.

Jan#79 Intressant reflektion du gör här och betydligt mer genomtänkt än dina vanliga små lustigheter - kan det vara så att ämnet engagerar dej ?

Frågan och tillhörande undringar har förvisso dykt upp emellanåt i livets diskussioner under stjärnhimlen, över ett par glas vin eller framför speglingen av min egen köttsliga lekamen skymtande i en skälvande kvinnas mörka ögon - ja i stort sett alltså i alla livets skeden.

Har vi bara ett liv eller vandrar själen/anden genom olika kroppar och kommer i så fall dess erfarenheter oss tillgodo vid näsa eventuella försök att förstå livets mening - oavsett detta så tycker jag din uppmaning att "leva nu, och att göra det bästa av det" är tilltalande och något jag försökt så gott det gått och vill gärna fortsätta med så länge jag tycker att det är meningsfullt.

Apropå detta med att hamna på platser man tycker sej känna igen fast man aldrig så vitt man vet i detta liv besökt orten tidigare kan ha en förklaring i våra sinnesfunktioner.
Vår hjärna jobbar ju som den gör oss förutan skulle man kunna säga - alltså den håller för jämnan på med sortering och effektivisering av allehanda intryck, kunskaper och idéer - så även då vi är på resande fot.
Vi är ju inte alltid så skärpta och hundraprocentigt vakna heller fast vi har ögonen öppna - vi tänker lite nu och då på annat, medan hjärnan kör andra processer i bakgrunden. Hjärnan tar genom olika sinnesintryck hela tiden emot mängder av uppgifter från vår omvärld, noterar och magasinerar.
Det vi ser sorteras in i vår minnesbank för framtida behov medan vi släpar runt på vår resväska och med turistmappen i högsta hugg.
Plötsligen får vi en mycket påtaglig känsla av att vi varit på platsen förut fast vi vet att det är första gången vi satt vår fot i denna världsdel, land, stad eller kvarter - ändå mins vi gatan, husen eller vad det nu är vi plötsligt känner igen fast vi aldrig varit där förut.
Vad är det då som hänt - har vi reinkarnerat - har vi lev där i ett tidigare liv?
Man ska ju i sådana sammanhang inte vara så helt tvärsäker, men en naturlig förklaring kan vara något som gör att vi inte skenar iväg och blir religiösa på kuppen bara för att vår hjärna just spelat oss ett litet spratt. Det kan helt enkelt vara så att vår hjärna tog emot hela scenariot runt omkring oss och stoppade in det i minnet medan vi var fullt sysselsatta med att hitta de rätta vecken på kartan för att få ihop den till det där lilla snygga och praktiska formatet den hade då vi köpte den, och när vi efter att ha brottats med den en stund och tittar upp så känner vi absolut igen oss eftersom vi minns att vi varit där då det intryck hjärnan sorterat in i minnesbanken medan vi brottades med kartan stämmer helt överens med det vi ser.

Men visst är det spännande att tänka sej att vi har levt och kommer att leva, och att undra över orsaken till en sådan livskonstruktion - är vi i livet bara en vegeterande parentes, eller är meningen att vi genom att nötas och stötas i denna enorma själstumlare som inte väjer för någon galenskap ska förkovras i någon sorts inskolning för att få flytta upp till nästa klass?

Oavsett vad ända in i evigheten det handlar om så har jag en känsla av att vi mår bäst av att leva så gott vi kan och göra det bästa av det för oss själva och för varandra.

Flera personer har burit vinnesmål om det flygande spagettimonstret, därtill har man skrivit om det på nätet, bara en sådan sak. [länk] Därmed är spagettimonstrets existens således
vetenskapligt bevisad.

@ [länk] Jan Olsson 2012-02-20 18:12:

[...] för dem som inte nöjer sig med en (1) jämmerdal!  -  Och hur kan man vara säker på att nästa liv blir bättre? [...]

Det är därför jag tycker att vi ska göra detta nuvarande liv till ett himmelrike, och vi har ju allt vi behöver för att kunna göra det vilket jag aldrig tycks tröttna på att berätta, se mina bloggar etc  http://lege.net/  [länk] ,  http://blog.lege.net/  [länk]   samt alla fakta jag berättat här på Sourze, tidigare kommentarer av mig:  [länk] .

"Allt" vi behöver göra är att övervinna inre och yttre negativism.  I det inre manifesteras denna med att "det går inte för det har aldrig gått", etc.  I det yttre manifesteras denna med livsfientliga nätverk som förtrycker oss på otaliga sätt.

Bizon, min strategi är busenkel, och jag har tillämpat den så länge jag har levt:  Sabotera sabotaget.

Det finns så många positiva människor, så allt jag behöver göra är att sabotera sabotaget av deras arbete!

OM du tror på en reinkarnerad mästare vid namn Dalai Lama så har jag nog inte så mycket att säga till dig. Men jag önskar dig allt gott.

Dalai Lama är inte ett dugg mer helig än vad dina grannar är. Det är några ytterst PRsinnade personer som höjer Påvar o Lamor till skyarna och en del av oss går på sådant snack./ Jag är frikyrklig, Missionskyrkan, där våra pastorer förkunnare inte har någon högre ställning än vad andra medlemmar i församlingen har. De kan inte rida på ärvda titlar eller påstådda uppenbarelser.

Ja Missionskyrkan har högt i tak med olika doptraditioner, olika sorters nattvardsgångar,många olika stilar på kyrkbyggnaden mm. Vi känner våra brister men är glada över det förtroende som i hundra år visats vårt barn o ungdomsarbete. / Men vi lider av sjunkande medlemstal. Under min livstid har Missionskyrkan tappat hälften av sina medlemmar. Nu slår vi oss i hop med Baptistsamfundet och Metodistkyrkan och kallar oss tillsvidare GEMENSAM FRAMTID. Det känns som en bra spark framåt./ Som individ kan jag känna helighet inför vissa människor. Men vår kyrka kommer aldrig att utropa Helgon eller Heliga män. Känns så befriande...

På en del håll betraktas rabiata teologer som heliga medan här betraktas de som stollar. Det är den lilla fina skillnaden. / Nu ska jag ta reda på vad panegyrik är för något ;-)

Kan också säga lyrisk,rimmar på panegyrisk,samma högtravande retorik! - Men sådant nyttjas kanske inte i Herrljunga? - Låt oss bli lite panegyriskt lyriska i våra beskrivningar av varandra! - I landet lagom,bör ingen heller vara rabiat i sitt tal! - Hej,Hej!

#99) Fast ibland räcker inte det att kunna många språk. Det var två äldre män i Virserum som mötte en besökare på "Mainstreet" i Virserum. Besökaren tilltalade dem först på engelska, gubbarna bara såg frågande ut och skakade på huvudet, besökaren fortsatte med tyska, franska och spanska, i samtliga fall med likadant resultat. När mannen gått sade den ene gubben till den andre: -"Man kanske skulle lärt sig något språk.-" Nä varför det" svarade den andra, -"Han där kunde både engelska, tyska, franska och spanska, men inte hade han någon nytta av det."

Virserum ja/ Efter den svåra stormen GUDRUN som fällde så mkt träd i Småland, så skrev jag en dikt.Måste ha varit otroligt inspirerad. Sände den till tidningen LAND som har en jätteupplaga - de publicerade mina diktade rader direkt. Vad glad jag blev. Senare ska min dikt om folk som förlorat miljonvärden ha satts upp på Konsthallen? i Virserum. För de hade en utställning om Stormen efter en tid. Har inte kunnat kolla detta men Virserum är kvar i mitt hjärta!

DU har haft med en fot minst, i de flesta sammanhang. Hade du dubbla kalendrar för att hinna med :-)

Hej och hå - nu börjar diskussionen möjligen närma sej spåret igen - jag kanske får lov att putta tillbaka vagnarna den sista biten så dom inte sliddrar iväg till Kivik eller någon annan luguber marknadsplats.

Mitt möte med Ma var ju som jag nämnde i mitt första inlägg i samband med en konstutställning med en uppgift för konsten som något annat än en säljbar produkt, dekoration eller investeringsobjekt. Utställningen hette "Sex inte bara sex" och visades på galleri "Exponera" på Skeppsbron i Stockholm.
En av utställningens uppgifter var att föra besökaren bakom sexets yta som liksom konsten i mångt och mycket kommit att bli synonymt med produkter, varor och tjänster.
Bra sex betraktas närmast som en mekanisk rättighet både inom och utom äktenskapen av alla de slag, men verkligheten är ofta inte sådan. Liksom att äktenskapet tidigare förutsatts vara ett naturligt steg i utvecklingen från vaggan till graven har även arbete/anställning fått tycke av den naturgivna roll varpå samhällets grunder vilar.
Nu vet vi ju att det i denna absurda värld inte finns arbete åt alla samtidigt som det finns mer än någonsin med arbete som inte blir gjort fast det så uppenbarligen borde - tänker på effektiviseringshysterier av allehanda slag av monetära kostnadsskäl där färre ska hinna mer och jobbar sej sjuka för att det i slutände inte går att pressa människan till vad som helst.

Samma sak gäller för äktenskapet oavsett om det är ett kontrakt med kyrkan eller en partner - finns inte någon ömsesidig respekt, förståelse och kärlek är det kört.
En del konstellationer håller längre än andra trotts det helvete det innebär att ständigt bli nedtryckt i skorna och aldrig få det erkännande vi som människor faktiskt behöver. En dag ger vi upp då vi inser att det lidande vi tvingas betala inte ger det resultat vi hopas på - vi måste inse att vissa strukturer inte går att ändra med mindre än att priset är för högt.

Uppenbarligen var det så i Mas fall i sitt äktenskap med kyrkan, uppenbarligen är det så i många parrelationers fall även bland oss vanliga dödliga - verkligheten når aldrig upp till våra förväntningar på våra partner.

Man kan då undra om det är våra förväntningar som är för högt eller fel ställda - eller om våra partnerval varit undermåliga - eller om respektive marknadsföring varit falsk? Enkelt uttryckt - det har lovats mer än vad det kunnat hållas.

I våra vanliga relationer spelar så mycket in som så småningom visar sej ställa till problem ingen kunde ha någon aning om, men i kyrkans fall som ju bygger hela sin existens på diverse högst osannolika trosdekret samt en historiskt etablerad maktordning och hierarki som sorterat in en rad både fysiska och psykiska eunucker på toppositionerna är slitningar och rullande huvuden inte annat att vänta. Att i denna konservativa och könsfientliga grundkontext verka som frisk och nyfiken människa med ett öppet sinne för alla livets eventualiteter måste ses som dömt att misslyckas från början. Fria människor och människor med vidare vyer än religiöst konstruerad dogmatik torde gör bäst att inte sätta sin fot i någon kyrka och hålla sej borta från andra religiöst begränsade trossamfund så gott det låter sej göra - bara så kan dom bevara lite av sin frihet.

Min förhoppning är att människan så småningom ska väckas ur sin törnrosasömn - vi har stuckit våra fingrar blodiga, inte bara på korset utan på allehanda maktadministrerade religiöst dumhetsbejakande konstruktioner - är det inte dags att låta dessa självdö?

Läst o begrundat Jan