Leif Erlingsson
2013-06-18
Leif-Arne Undvall
2011-10-08 10:07:00
Intressant anmälan Steno, GW:s bok är uppsatt på läslistan. Detta med klassresenärer, vi är många som ca 3 generationer bakåt kommer från småbruks förhållanden, som idag tillhör någonslags medelklass, en medelklass majoriteten svenskar tillhör. Vi och våra föräldrar fick möjligheten att gå i skolor och få arbeten våra mor och farföräldrar drömde om. jag har en favoritbild, en bild där min farmor 1920 sitter framför huset vid småbruket Helgesjövallen. Hon har 6 av sina 8 barn kring sig. Barnen är barfota men är propert klädda och ser inte svultna ut. Runt 1950 föds många av oss kusiner, vi blev sjuksyrror, mattelärare, ingenjörer osv. En ganska fantastisk utveckling och egentligen en god beskrivning av Sveriges efterkrigshistoria.
Leif-Arne Undvall
2011-10-08 10:11:00
Farmor Lovisa [länk] Pappa i sjömanskostymen. Min far hade 11 syskon, min mor 10. Uppvuxn i ett par rum men alla hade kläder på kroppen och mat i huset, gick i folkskola Vi kusiner ett tjugotal blev en civilingenjör via kvällskurser och ingenjörsexamen, 2 institutsingenjörer jag tog socionomexamen, resten folkskola. Vår generations barn träffades av de nya skolreformerna.12 års skolgång, moderna bostäder, det har hänt en hel del.Kanske känns klasskillnaderna mest i industristäderna, det var lätt att definiera klasser i Eskilstuna
Leif-Arne Undvall
2011-10-08 11:02:00
"Kanske känns klasskillnaderna mest i industristäderna, det var lätt att definiera klasser i Eskilstuna" Kan ligga något i det. I Jämtland var "nästan alla" bönder, mer eller mindre (de flesta), välbeställda. Några hade stora skogsskiften men åt likväl kornmjölsgröt till frukost. Under slutet av 1800talet växte det fram en liten arbetarklass, i Västra Jämtland,
i Järpen och Mörsil där man lade massafabrik. Det uppstod spänningar, inte mellan rik och farttig men mellan de som hade rötterna i den gamla bondekulturen och de som kom inflyttande för att jobba i fabriken. Mina morföräldrar arbetade på ett par av de stora Sörmländska godsen och talade om von den och den som hade varit ägare. Mormor hade varit kokerska och morfar lantarbetare, kanske kusk. Jag skulle gärna velat få veta hur det var att bryta upp. Morfar fick jobb i valsverket med en bostad som verket ägde och fick pro patrikas medalj för lång och trogen tjänst. Etgt bensårt efter ha fått en glödande plåt på sig läkte aldrig riktigt så hn dog av det vid 84 års ålder. Farfar var smed och hans far och farfar hade också varit det
Leif-Arne Undvall
2011-10-08 12:00:00
Knivsmederna i Eskilstuna är ett kapitel för sig, där fanns ett stort antal som gjorde framför allt fällknivar under eget märke. En del kom på kul detaljer, långskruven t.ex.
Ja, det finns en delskrivet om dem, bland annat om deras supande. De hade nog hög status, kunde ställa in arbetet å måndagar för att ha supdag. Farfar var en av dem. Jag undrar hur utbrett det var i andra yrken. Min far värvade muraren till vår öppna spis i sommarstugan genom att locka med en liter. Spisen blev snygg men han sågade av kåkens bärlina för att komma fram med stocken så taket sjönk ihop en aning Om man ska återgå till boken så kan man spekulera vilka tillfälligheter eller otur som kan fälla en människa och en framtid. GW skriver att hans spritförsäljning kunde ha gett honom ungdomsvårdsskola eller ungdomsfängelse ett år men ännu kusligare är hans berättelse när han försöker tillverka nikotin för att ta livet av morsan som hämnd. Det blev inget mordförsök men hade han blivit ertappad med tilltaget hade det nog inte blivit någon karriär vid polisen...
Jan Olsson
2011-10-08 13:30:00
Här flödar nostalgin så det står härliga till! - Här mitt bidrag! - Min "Morfar" var född 1883,son till Grosshandlare Wilhelm Stickler i Malmö. - Pappan dog 1886,endast 44 år gammal,en äldre syster togs om hand av en Farbror i Trelleborg,vars äktenskap var barnlöst. - Mamman och pojken fick komma till Stiftelsen för "pauvres de honteux" i Malmö,- Efter uppväxt och avslutad skolgång,kom han till en annan grosshandlare i Vollsjö som dräng och kusk. - Där träffade han 1920 min Mormor,dotter till Distinktionskorpralen och Fjärdingsmannen Anders Åberg i Bjeresjö by utanför Ystad. - Hon var född 1887,änka efter min riktiga Morfar,Anders Olsson, med vilken hon hade två döttrar,den äldsta,min mamma,född 1909. - Anders Olsson avled 1915. - 1926 gjorde Mormor sin "klassresa".från landet till staden. - Nu hade ytterliggare en dotter blivit född,Signe,1922. - 11 år senare kom jag,som barnbarn,in i bilden,1933. - Forts.följer...
Jan Olsson
2011-10-08 14:27:00
Forts.från #9, - 1933 föds jag som utomäktenskaplig son,till en som är son,till en "inhyses" piga i södra Skåne,och hans fyra syskon,vilka inte har några fäder angivna! - Dock är jag "trolovningsbarn" - Känner min faders namn! - Vad kallar man den "resan" för? - Så kan det också gå! - Min "styvmorfar" är den som varit min förebild i mitt liv! - Alltnog,i dag är jag sist på min mammas sida,och lovar att släcka ljuset när jag går! - Mvh. Alla människor har något att berätta och bakom varje liv finns en historia som rymmer livsromaner, kärlek, svek älskog och kärlek Å Steno:Att du hann före mig! Bra refererat.Tusentack för det!Leif var en bra författare med Grisfesten o de andra dåtida deckarna som var roliga för oss osm visste vilka han egentligen menade.Men efter det långa fiktionupppehållet kom hans nyare romaner som en glad chock.Jag trodde aldrig Leif skulle hitta ett så vackert språk som i "Mellan sommmarens längtan o vinterns köld" eller "En annan tid,ett annat liv". Vet många som tycker detsamma.Självklart ska jag läsa den här:har bara inte haft möjlighet ännu.Den förklarar nog ett o annat för många? Eftersom jag själv har ungefär samma typ av ångestsvarta hål o depression har jag följt honom även i nutid fast han ju inte är den arrogante bufflige lite skraje grabb jag mötte som ung.
GunnarL
2011-10-08 22:06:00
11/ Bra skrivet steno! Här framkommer i kommentarerna mångas vilja att berätta om just sina släktöden. Och Du sammanfattar det hela så fantastiskt bra i kommentar nr 11: "Alla människor har något att berätta och bakom varje liv finns en historia som rymmer livsromaner, kärlek, svek, älskog och kärlek. Kärlek kom t.o.m. med två gånger men det kan vara befogat, eftersom "störst av allt är kärleken". Allt i den här tråden är bra - någonting man saknat länge.
GunnarL
2011-10-08 22:11:00
12/ Sunny, Jag instämmer helt med Dig! Jag missar heller ingen bok av Leif G W längre. Jag tycker om hans lakoniska språk - lite Hemingwaystuk över det hela. Speciellt den här distinktionen mellan van man säger och vad man tänker tycker jag om. Fast det är ju fan att han tog död på Lars Johansson (han hette väl det?). Steno: År 1899 omkom rotesoldaten Karl Oskar Hård vid en riduppvisning för kungen vid Smålands husarer.Hans döda kropp kördes hem till soldtatorpet o änkan fick besked att flytta ut efter begravningen då nästa rotesoldat då skulle flytta in.Hon hade 8 barn under 15 år varav sonen Edvin,14,blev hennes o syskonens förmyndare.Han jobbade på sågverket 12 tim/dag för 25 öre dagen.Hon sålde grisen o kon o GICK 3mil till banken o lika långt tillbaka.Hennes enda ersättning från staten var en bönbok: Till enkan Hård. De tog inte ens reda på att hon inte kunde läsa.Jag har den boken i dag.En av henns söner ,Erik,var 7 år när det hände:han skulle leva i 87 år men grät var gång han nämnde sin mamma eller sin pappa. I några år var han mina adoptivfader.Hans syster Ida åkte till Norge o blev piga där o fick man o barn 1920.En son,född -24,är i dag min man o far till hennes barnbarn o barnbarnsbarn.Hon dog i medelåldern utsliten av hårt arbete.Flera av Barnen till Karl Oskar Hård dog tidigt,av alkoholism,sjukdommar o arbetsskador.Min "pappa" var den ende av de 8 som blev gamla.
GunnarL
2011-10-08 23:56:00
15/ Precis som steno skrev: Alla har sin historia att berätta! Min gammelmormor Matilda Ask blev med barn när hon var 18 år. Mannen valde att rymma till Nordamerika och hon var ensam kvar med skammen -som på den tiden var stor - det handlade ju om ett "oäkta" barn. Emellertid födde hon sitt barn som blev en dotter. Hon gifte sig kort därefter med en änkling som var soldat och hade mist sin hustru. Han förde i boet fyra barn så vid bröllopsmiddagen var de totalt sju personer. Sedan fick de ytterligara sex barn tillsammans, varav ett var min mormor. Min gammelmorfar och min gammelmormor är för övrigt omnämnda i VillheLm Mobergs roman "Raskens" där kopralen säger att "Du Ask har ett bra och rivigt fruntimmer därhemma". Det var min gammelmormor som jag faktiskt minns ganska väl. Hon dog när jag var i tioårsåldern. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel roman om mina gamla släktingar för deras liv fyller både kärlek,romantik och inte minst tragedi. Min farfar blev t.ex moderlös när han var åtta år, min farmor blev tidigt reumatiker, osv. osv. Och jag tror att vi alla har de här berättelserna, men de är naturligtvis mest intressanta för oss själva. Sunny! Jag måste erkänna att jag knappast läst GW sedan de första godbitarna, Grisfesten och samhällsbärarna. Jag tröttnade på deckarna i allmänhet bortsett från Håkan Nessers, särskilt de från Maardam med van Veteren, låtsaslandet som liknade Holland. Det var någon student som ramlade från ett hghus, jag tyckte den var tråkig och lade den ifrån mig. Sedan dess har jag inte läst GW, får väl kolla om jag missat något.Jag förstår att du måste tycka den här är särskilt intressant eftersom du träffat många av dem i boken.
Alla dem som bara vräktes, änkan med 8 barn, hur kunde de överleva? Har man det minsta fantasi kan man själva tänka ut de mest fruktansvärda historier. Man får hoppas att det ändå fanns folk som utan vinning ändå hade medkänsla och kunde hjälpa med det de kunde. Gunnar, jag tror att gamla historier från förr med små medel blir intressanta och läsvärda även om de bara handlar om släktingar. Läsarna bildar egna dramer i sitt huvud när de inser hur livet kunde te sig när nästan allt rycktes ifrån dem. Samtidigt får läsarna kontakt med sina egna berättelser. Hjärnan, minnet har konstiga kopplingar utanför vår kontroll liksom våra drömmar.Nu när jag läst "Gustavs grabb" och här diskuterat barndomsminnen och förfäder måste det bli några kopplingar. När jag vaknade från middagsslummern dök det upp en scen ur en bok jah läste för en sådär 25 år sedan, Vilgot Sjömans "Tegelhusets hemlighet". En far som visade sig vara fosterfar som låg och spottade på en utbredd tidning under nätterna. Jag har aldrig tänkt på det sedan annat än att jag kommer ihåg att min far då skrattade åt scenen. Konstigt eller vad?
Jan Brunnegård
2011-10-09 22:27:00
Jasså hjärnan kopplar som den vill på Steno ev andra också. Jag trodde jag var ensam om myzsrtiska upplevelser,sneda minnen mm.
Thomas L. Aabo
2011-10-10 15:04:00
Det är väl knappt man vågar delta i kommentarerna, som det verkar måste ens släkt komma från torparförhållande el dylikt.
Men min släktgård är Aggersborggård i Jylland (DK) en gård som på artonhundratalet, och långt innan, ägde 200 tunnland. Vilket var 10 ggr större än dåvarande genomsnittet på gårdar i Danmark.
De hade flera pigor och drängar varav en gåsadreng vars heltidsysselsättning var att sköta en gåsflock på 200 gäss. Han tyckte inte om det eftersom de bet honom.
Det lustiga är att då man läser släktbok och och berättelser så var vardagskosten den samme för bonden och hans familj som för drängar och pigor - olika sorters gröt så långt ögat såg.
När min farfars farfar (framgångsrik handelsman - med export till Norge) uppvaktade sin kvinna (blivande frun) så bet hon (storbondesläktad) ifrån sig och sade att hon inte satte sin fot (!) i ett äktenskap utan egen (stor-)bondegård.
Innan ni får för er något så sorterar jag inte nulevande människor efter era släktsbakgrunder eller min släktsbakgrund
Annakarin
2011-10-10 17:32:00
Min far hade också en gård i Danmark. Bangsbo. Han förlorade den i samband med den sk Krugerkrachsen, tror jag det var.
Så kan de gå! Klassens resa går än hit än dit, än upp än ned.
Min mamma var kontorist, dotter till en alkoholmissbrukande diversehandlare. Efter bröllopet blev hon hemmafru, eftersom det på den tiden ansågs vara mannens skyldighet att försörja familjen.
En förfader på farmors sida anses ha varit en adelsman från Ungern, flykting från nåt krig. Men det kan vara en myt.
En (o)salig blandning, mao. Alla släkthistorier är intressanta, Skåne har ju en särskild kultur med rötter i Danmark. Pelle erövraren läste jag och såg filmen, det var kanske Danmark man åkte till ibland för att få en utkomst. Grötvanorna var nog allmänna på många håll. När jag jobbade på järnvägshotellet i Storlien vintern 1952-53 åt vi i personalen gröt som första och sista mål varje dag. Rågmjöl, ris, vetemjöl havre, kornmjöl, mannagryn mfl.
Jag skulle tro att klassresor som går nedåt är besvärligare än de som går uppåt. I de senare fallet får man det matgeriellt och socialt bättre i det förra i allmänhet sämre i båda hänseendena Steno:jag är ju inte släkt med denna änka:hon var ju min mans mormor!Men mina barns farmorsmor. Min egen släkt har jag inte hittat utom 7 av 10 syskon o så mina biologiska föräldrar :de 2 senaste upptäckterna önskar jag verkligen att jag sluppit. Men jag vet hur Krestina,enkan Hård,försörjde sig.För kon o grisen fick hon en lägenhet på ett rum + kök.Där bodde hon o barnen i köket o i rummet hade hon 6 (! ) st inackorderingar.Erik,som ju var 7 år o hans ett år äldre bror blev s.k flispojkar på den såg där 14 årige Edvin arbetade.Augusta,15 ,var utflyttad som piga redan o den 12 åriga Ida fick göra likadant.De 2 flickornas pigjobb reducerade således antalet barn i köket till 6 st.
Både jag o min dotter tillämpar det så moderna "compakt living men i jämförelse så har vi det nog rymligt? Här har alla egen säng.
Jan Brunnegård
2011-10-10 22:57:00
aLLA MED EGNA SÄNGAR TILLÖNSKAS EN GOD NATT ;-) Jag förstår min mors ängslan när vi 1950 hade fått en ny, modern lägenhet om två rum och kök i ett nybyggt område. "Det hade väl räckt med ett rum och kök nu när vi får så fint". Vi var fyra. Numera finns det väl knappast några familjer som bor i de lägenheterna. Lasgom för en men i trängaste laget för två.
När jag föreslog en tvåbarnsfamilj i villa som bara hade 2,5 rum i övervåningen att de skulle köpa den exklusivaste bäddsoffan de kunde hitta och ställa i bottenvåningen på villan, då skulle de ha hela våningen för dem själva med badrum, kök och hall för dem själva så trodde de att jag skämtade. Men jag tror compact living kommer tillbaka. Folk sover ju med förtjusning i husvagn
Thomas L. Aabo
2011-10-11 15:55:00
Tack! Man kan om man besöker en del slott i Skåne möta äldre danskar som är och besöker sin gamla historia
Jan Brunnegård
2011-10-11 22:52:00
Nog finns det många besuttna i Skåne som har danskklingande namn. Flera adelssläkter kommer från andra sidan Sundet. Många ortsnamn och gårdsnamn slutar på "-arp", det svenska torp osv./ Jag har varit få ggr i Skåne, men det var stora uuplevelser med den stora skillnaden mot Umeå, där jag bodde då. Söderåsen vilken pärla. Köra vilse i dimman på Österlen var lagom äventyr. Eftersom min fru är skånska har det blivit många Skåneresor och utflykter till pärlorna där. De är många det man förundras av att det är så kuperat och bjuder på både höga berg djupa dalar och en skiftande kultur. Det är bara längst ner där det är platt
Leif-Arne Undvall
2011-10-12 14:02:00
Strängt taget är Skåne Sveriges mest varierade landskap. Visst är det fint på sina ställen, själv gillar jag Kullen bäst.
Annakarin
2011-10-12 14:29:00
Älskar bokskogarna i Skåne.
Thomas L. Aabo
2011-10-12 15:42:00
Härnere säger man att Skåne finns i Sverige för att svenskarna ska se hur resten av Europa ser ut. Bokskogarna på vintern tycker jag inte är någon skog, bara kala stammar. " Vi åker till bokskogen , sa svarfar när vi besökte dem vid jul. Vilken jävla skog tänkte jag. Men Torekov, Norrviken mfl är fina ställen #34, Platt och tråkigt samt blåsigt alltså.
Leif-Arne Undvall
2011-10-12 17:10:00
#34) Tycker du inte själv att det blir tramsigt i längden med dessa, rätt komplexfyllda, kommentarer? Lika lite som jag kan tillskriva mig någonslags credd för Åreskutan bara för att jag är uppvuxen där, eller Norges fjordar för att jag är född i Norge. Tack och lov har jag haft förmånen att bo på olika ställen så att jag sluppit bli hemmablind.
Leif-Arne Undvall
2011-10-12 17:12:00
Just nu kan jag glädja mig åt att 1 minuts promenad från bostaden ha en obruten havshorisont. Även om det inte direkt är min förtjänst att den finns där.
Jan Brunnegård
2011-10-12 21:42:00
Gratulerar till öppna landskap o fria horisonter Jan Vi brukade bo i Skåne vår o höst på 80 talet men resan blev för lång o inbrotten för många så vi sålde.Vårt "systerkollektiv" Rödkulla fanns dock kvar i många år:jag älskade det. O L-A:jag önskar jag kunde vara i Visby några veckor men det går ju inte.Nere vid Almedalsfältet upp emot staden ligger ett stort gult trähus.Det var barnhemmet där min mamma föddes o växte upp 1925 o en storasyster (med annan mamma dock) började livet 1942.Så jag är ju lite gotlänning. L-A: Att bo på flera orter o i flera länder är nog nödvändigt för att man inte ska bli en produkt av sin miljö? Det sägs att det räcker att vara negativt medveten om den men har man bara testat ett sätt att leva o bo kan man knappast undgå att bli enkelspårig? Vintern på min afrikanska strand gav mig väldigt mycket då där bodde folk ifrån hela världen.Åren i Spanien kunde givit mera om vi inte varit beroende av en svensk skola men nu vet jag hur det känns att bo i invandrargetto.*ler* Den ende spanjoren i vår by var trädgårdsmästaren o språken eng o tyska. Restauranglivet gav oändliga möjligheter att flacka runt. Sommar och vibnterkrogar, Amerikalinjen, utomlandsjobb. Jag brukade räkna alla kök jag jobbat i när jag inte kunde sova. Men fick börja om när jag hade glömt några extrajobb så det är nog bättre med får
Thomas L. Aabo
2011-10-13 14:26:00
Per W inlägg 36. Skåne är vad man gör det till.
Thomas L. Aabo
2011-10-13 14:28:00
Leif-Arne inlägg 37. Mitt inlägg som du hoppar på är/var inte tramsigt. Däremot är ditt påhopp på det inlägget tramsigt. Leif-Arne inlägg 37. Håller helt med dig. #43 Kanske det, men kan inte göra det till Toscana, Pyrenéerna, Massif Central, Schwarzwald, Gregiska övärlden, Skottland (det är så Europa ser ut bl a). Man kanske kan göra Skåne till Danmark, men varför?
Leif-Arne Undvall
2011-10-13 16:53:00
#40) Jag vet precis vilket hus du menar, jag brukar cyckla uppmed stranden norrut. Lite speciellt nu på hösten då vinden kommer in rakt från sidan med kraft.
Leif Erlingsson
2013-05-30
Sedan 2013-05-07 är ett flertal gamla Sourze författare och forumister blockerade från att skriva på forumet. Bl.a. undertecknad. [Länk till denna tidpunkt.]Detta är långt större än Sourze. För ett antal år sedan studerade jag kommentarscensuren i DN där den i en artikel angripen person som i artikeln påstods inte kunna belägga sina påståenden gång på gång fick kommentarer där han just visade belägg för det han påstods inte kunna belägga bortrensade inom minuter. Även andra som la in kommentarer med belägg för samma påståenden fick sina kommentarer omedelbart bortrensade. Vid detta tillfälle satt jag och laddade om denna kommentarstråd hela tiden och sparade samt såg vad som rensades. Har bloggat om det, se " Censurien på DN" från 2 juni 2009. Vid den tiden var Sourze-rävarna helt omedvetna om slikt. Vid den tiden var därför jag enligt den allmänna meningen på Sourze en ond person, det skrevs mycket negativt om mig. Mycket medvetet har jag arbetat för att bilden av mig ska bli en annan, utan att någonsin ha backat i sak. Det har lyckats. Över förväntan. Det är det som "är problemet". Och "lösningen" blev att blockera ett antal debattörer. Att rensa ut det gäng som börjat vakna. Som alltså inte kan göra inlägg. Forumister som fortfarande anses ofarliga kan dock tills deras status också ändras fortfarande öppna upp kommentarstrådarna till egna och andras artiklar med det enkla tricket att titta vilket siffertal som står som del av artikellänken, addera ett till detta tal, och stoppa in det i denna länk istället för nollorna: http://www.sourze.se/forum/thread/00000000/page1Men själv har jag nu den dokumentation jag behöver. Jag gjorde det övertydligt vilka processer det här rör sig om. Hela mitt Sourze projekt har handlat om att "röka ut" dessa krafter och energier. De är nu mycket synliga. Det är väldigt tydligt vad som inte får vara kvar på "fria" diskussionsforum. Inget som verkligen visar hur vi begränsas i vårt tänkande från att skapa en bättre värld får finnas kvar. Vi får INTE förstå hur vi kan göra oss oberoende av våra slavdrivare genom att vi själva kan skapa allt välstånd vi kan önska oss. Allt Gott, Leif Erlingsson
Länk till ett särskilt signifikant men från Sourze utrensat inlägg: Jante vs. Frihetsmänniska dialogen i Ovetenskapsparadigmet tråden.
Se även Leif Erlingsson som det tidigare såg ut på gamla Sourze.se: http://freedom.lege.net/Spegel_av_Leif_Erlingssons_Sourze_profil_med_artiklar/Sparad kopia av gamla sidan http://www.sourze.se/__10707529_a.asp som inte längre finns kvar: Leif Erlingsson
SKRIBENTPROFIL
Beskriv dig själv: Tankebrytare
Antal bidrag: 12
Länkar:
http://lege.net/
http://blog.lege.net/
http://leiferlingsson.lege.net/
http://leiferlingssonsartiklar.lege.net/
http://freedom.lege.net/Leif_Erlingsson/
http://lege.net/Leif_Erlingsson_efter_20130216/
E-post: leif@lege.net
Sysselsättning: Holistisk detektiv
Intressen: Förstå
Brinner för: Hela det nu
Brinner inte för: Förtryck
Varför jag läser och/eller skriver på Sourze: Jag är vilseledaren, som förvirrar dig till att tänka själv.
Vill jag säga till Sourze läsare: Mitt och ditt ansvar är att vara autentiska, att leva och att kommunicera. Att vara levande. Politisk korrekthet är motsatsen till att plocka russinen ur alla ideologier, religioner, tankesystem för att uttrycka sin egen sanning. Om en sionist eller nazist eller marxist eller scientolog eller mormon säger en sanning så är den lika sann som om din mamma säger den. Sanning kan aldrig smittas. Den som säger något annat sysslar med hjärntvätt, antagligen för att han/hon är hjärntvättad. Det har vi alla varit.
Favoritskribent på Sourze: Michael Delavante
Jag rekommenderar
Bok: The Source Field Investigations, David Wilcock
Musik: We Want Your Soul, Freeland, Peace Not War, Vol 2
Film: Eyes Wide Shut (1999)
Länk till nuvarande Sourze: http://sourze.se/ .
|
|