Tack för denna inblick i en bokstavsdrabbad familjs verklighet.

Funderingar som dykt upp under läsningen är bla. om dessa bokstavsdiagnoser bara är nyord för gamla företeelser, eller om dessa störningar i hjärnfunktionerna hos så pass många av samtidens barn som man kan få uppfattningen att det handlar om är en ny eller accelererad företeelse.

Det är ju inte någon marginellt som sker då fängelserna är överfulla av "bokstavskombinationer" och svårigheten i dagisgrupper, förskola, och skola med diagnosbarn är ett allmänt problem som stör och försvårar dessa verksamheter till förfång för alla barn som därigenom går miste om det vardagliga lugn och den upptäckandets glädje som man önskar skulle få berika barns liv.

Hur är det till exempel i andra länder? Får diagnosbarn samma möjlighet att "ånglåsa" hela sin omgivning där som här? Hur är det till exempel innanför Kinas murtjocka glasbubbla som skyddar deras hemligheter - finns samma problematik där att dessa barn i stort sett vind för våg får besätta samhällets fostrande institutioner och sabotera undervisningen med sina medfödda skador?

Gör man dessa barn en tjänst eller otjänst genom den kompakta frånvaron av kompetent personal - pedagoger specialutbildade för att behandla bokstavs drabbade ungar på ett för dom och deras diagnos riktigt sätt - samt och inte minst alla andra ungar som även direkt drabbas genom störd lek och undervisning?

Vore det bättre för dessa barn att ha speciella klasser/skolor/dagcentra där dessa barn skulle kunna få den uppmärksamhet dom behöver och slippa störa andra barn som inte lider av denna typ av expressiva funktionsstörningar, för även det att ständigt mötas av andras ogillande drabbar dessa utagerande barn.

Man kan också undra om dessa problem ökat på senare tid och om alla de nya ämnen som vi och vår miljö berikats med har någon inverkan på om fenomenet ökat.

Att det inte är föräldrarnas fel och misstag som skapar barnens svårigheter är säkert sant, det är ju knappast heller lönt att söka syndabockar. För övrigt kan ju även föräldrar ha defekten utan diagnos - särskilt om fenomenet är ärftligt.

Alla som blir föräldrar kanske är "vuxna" rent kroppsligt sett, men inte "vuxna" uppgiften att vara förälder och då särskilt till ett barn med ärftliga funktionshinder av bokstavstyp - av det skälet borde faktiskt mycket större engagemang läggas på föräldraskapet än vad jag upplevt att det görs i dag.

Många föräldrar går in för sitt föräldraskap med hull och hår, medan andra inte har en aning om vad ett föräldraskap innebär - det kan gå bra ändå, men drabbar ofta både barn och föräldrar när föräldrar eller barns funktionsstörningar sätter föräldraskapet på hårda prov.

Barnen är allas angelägenhet - hur dom mår och vilka människor dom blir som vuxna angår oss alla - mer engagemang, stöd och kärlek till föräldrar och barn oavsett vad dom är drabbade av är inte bara önskvärt utan nödvändigt...

Bra artikel, förresten!

"Jag ifrågasätter kraftfullt att skadorna är medfödda. Många föräldrar har berättat om hur skadorna plötsligt uppstod t.ex. efter en vaccination. Jag tror det handlar om medfödd överkänslighet PLUS överbelastning från miljön." (inlägget ovan)

För att förstå, läs till att börja med denna sida: [länk]

Det finns hur mycket som helst skrivet om detta, bland annat Gillberg, Baron-Cohen, Uta Frith, Lorna Wing, Tony Attwood etc. Varför? Därför att jag tycket att man inte ska TRO och IFRÅGASÄTTA innan man har åtminstone lite fakta i handen. Efter att man har fakta kan man börja spekulera.

Rättelse:  I snart 15 år.  Det kändes längre, men när jag räknade efter så var det inte mer.  :)

Just det :-) jag förstår att du förstår att ingenting är så säkert som det som är osäkert och ibland kan formuleringen av orden leda till missförstånd. Huvudsaken är att budskapet går fram (menande inte bara dig): ta reda på mer om dessa diagnoser, sprid kunskap i samhället för att hjälpa både barn och vuxna med dessa diagnoser, som fortfarande inte tas på allvar av all vård-, omsorg- och skolpersonal. Även LSS som ofta har handläggare som inte vet något om detta men ska göra beslut om olika insatser.... MEN det FINNS faktiskt personal i alla ovannämnda institutioner inklusive skolan, som jobbar med att försöka förstå problematiken.
Ha en trevlig dag!

En mycket bra länksamling! Det gäller bara att få folk att läsa. Och forskning pågår, det kommer ny kunskap hela tiden. Huvudsaken är att de som läser inte är "enkelriktade", som till exempel psykologer utbildade på 60-talet som bara har läst Freuds teorier om att under allt beteende ligger antingen oidipala konflikter eller liknande, dvs alla svårigheter beror på familjesituationen. Och sådana finns inom barnpsykiatrin och habiliteringen, som tur är går de snart i pension... Freud har många bra teorier och psykodynamisk/analytisk terapi fungerar hos individer som inte har NPF problematik men inte hos NPF gruppen där det är tydliggörande pedagogik och KBT inriktade åtgärder som gäller.
Vad gäller din länksamling såg jag att Värkstaden var med. Gunilla Brattberg själv har ju AS och hon vet alltså vad hon skriver om. Rekommenderas! Andra som skriver från "insidan" är bland annat Gunilla Gerland och Donna Williams.

Den som enbart använder logik på några enstaka fakta som verktyg är handikappad att se större sammanhang.  Jag har inte redogjort för alla mina kunskapskällor i ämnet, och kommer heller inte att göra så.  Jag delar med mig av mina insikter, "Take it or leave it".

Grymt skrivet!! Perfekt titel och fantastiskt, lärorikt innehåll! Du får gärna dela ut en brochyer till mig. :) kram!

Modigt av dig att berätta. Troligen också bra för dig och din familj att du sätter det på pränt.