Det är väl sånt här som kallas brandtal - ja tack själv då Tord, förstår ju att du vill väl.

Frågan är om inte ensamheten trots allt blivit mindre i internetsamhället fast det ser ut som om folk grottar ner sej i det som händer på nätet och glömmer att vi i vardagen har våra medmänniskor runt omkring oss.

Före internets tid kunde vi höra historier om att människor som bodde i samma trappuppgång knappt växlade ett ord med varandra - i dag växlar åtskilligt många fler och ingående ord med flera långt in på nätterna - och när sängen kallar så är det bara att säja "god natt" och släcka ner.

Inte ska vi förvänta oss så mycket av de kontakter vi få på nätet, men många människor har kommit betydligt närmare varandra varandra än tangentbordet där det framför allt är tankar, åsikter och den mänskligt språkliga attityden som attraherat - inte en en fasad om än aldrig så tillgänglig i pubens skrål där det inte ens är lönt att försöka tänka, men ur detta tankedunkel en morgon alltid randas där tiden för eftertanke lämnat sitt bäst föredatum kvar i sängen - hej och hå!

Men varför inte en lokal liten träff nångång, ett litet gille för nätets stollar. En oförglömlig stund där vi som önskar rädda välden kan få gråta ut och dela med varandra en klapp på axeln, ett och annat väl valt ord mellan fyra ögon eller smida här på nätet onämnbara planer när vi på vinglig stråt runt hörnet blåsan lättar och i vårt överdåd än en gång får känna oss som kättar mot all förstockad makt, religion och kungaprakt.

Dock vänner små - jag vet hur det kommer gå, en morgon åter randas, ett avskedsord en klapp på axen då vi förstår att att festen har ett slut och tid för eftertankar runnit ur då vi inifrån åter stänger våran dörr vi vet att inget blir som förr.
Men i denna morgontimma får datorn stå dess bor är hårt att sova på och sängen i sin lugna vrå mjuk och mera gjord för drömmar.
Och innan ögonlocken slutits om nattens minnen och leendet på våra läppar slätats ut en suck så tung som bly och lätt som fjärilsvingar säjer mer än tusen ord - den ömmar för er alla på vår jord.

Väl mött du fiende kamrat då livet och även döden kallar.

Gunnar Sträng ansåg på sin tid att det var angeläget med "adekvat vokabulär". Han uppfann nya svåra ord - som alla begrep.

Nu har ni Janar väl varit riktigt frikostiga - tack själva - men meningen var inte att ta scenen från artikeln - jag råkade bara ut för ett poetiskt "flow" - det är riktigt att jag lånat ett par ord, men jag vet inte varifrån - dom kom bara till mej, fast jag känner ju igen dom från någonstans.

"Fiende kamrat" - Kan det vara Jacques Brel?

#2 Fint skrivet Bizon. Orden skapar en stämning av det bästa.

Visst är det så att min artikel kunde tolkas som ett brandtal, vilket det på ett sätt kan vara för många.

Som den livsinspiratör tillika webredaktör jag är så brinner jag för de som lider av ensamhet, utsatthet av olika slag och som lätt fastnar i fel sammanhang och aldrig kommer sig ut i den gemenskapen som ger dom så mycket mer mänsklig omtanke, närhet och kärleksfullhet.

Det är mycket med den tanken och känslan jag skriver från hjärtat, för att sprida glädje och framtidstro varvat med en del tänkvärda sanningar som ibland kvävs till tystnad då ingen riktigt vågar eller vill sätta ner foten ordentligt för att skapa en ny tanke vilket leder till en förändring bara saker & ting kommer upp i ljuset!

Det är kanske för att jag är en sådan skribent och kommunikatör som det kommer till mig förfrågningar och önskningar från organisationer och föreningar som värnar om just de utsatta i första hand, som kanske har svårt att synas och höras då de dämpats av sina motgångar och behöver ny luft och framtidshopp under sina vingar.

Allt gott till er alla, och tack för alla härliga kommentarer!
-Tord c",)/LivsInspiratör & Webbredaktör