Lovade återkomma till Stuart Hameroffs teori.  Det väsentliga med den handlar om hur det ickefysiska påverkar det fysiska, hur medvetandet kommer in i materien.  Jag talade alltså med honom den 18 maj 2008, och lyssnade även den 19 maj på honom, då på en föreläsning vid Stockholms Universitet.  Ett par år senare fick jag fler förståelsenycklar, då genom en workshop i Dalarö den 28 oktober 2010 och ett föredrag i Handen utanför Stockholm den 29 oktober [rättat i denna kopia] om modern biologi och den nya medvetande-kropp kopplingens fysik av fysikern och biologen Alex Hankey.  Medvetande är samma sak som självobservation eller självreferens och uppträder i gränsen mellan ordning och kaos som återkopplingsinstabilitet i obegränsat små informationsslingor/loopar (singulariteter) kopplade till varje punkt i fältet.  Min egen förståelse är att medvetande kommer från högre (invikta?) dimensioner med så små ("virtuella") energier att det inte räcker för att ändra minsta kvanttillstånd, men väl tillräckligt för att påverka i instabila återkopplingsloopar.  Ang. att högre dimensioner måste "vecklas ut" för att projiceras i lägre, sök lite i litteraturen, det finns många illustrationer.  Det riktigt intressanta med det Alex Hankey redogjorde för var just kopplingen till varje punkt i fältet.  Medvetande är ett fältfenomen!  Som "kopplar in sig" i materien via riktigt små strukturer med återkopplingsinstabilitet, som i cellers mikrotubuler.  Och kanske i DNA.

Betraktar man detta från ett materialistiskt perspektiv så skapas medvetandet, själen, som en nästlad struktur av själv-observerande kvantsystem på neurala nätverk.  Men dessa neurala nät som skapar dessa själv-observerande kvantsystem, dessa obegränsat små informationsslingor/loopar, kan ju lika gärna betraktas som det materiella interfacet/kopplingen genom vilken högre dimensioner kan verka här genom biologin trots att de egentligen har för liten "kraft" för att ens skapa minsta foton här i det materiella.

Påminner även om vad jag tidigare har skrivit här på Sourze om materialiserade tankeformer, etc,  [länk] ,  [länk] .  Lt. Col Thomas E. Bearden skriver bl.a. i det på länkarna nyss citerade om hur vi alla har våra separata (fysiska!) medvetandeuniversa, men där detta vi kallar det fysiska universum är det ställe där vi interagerar med varandra och hur våra individuella universa kommunicerar med detta genom ytterst liten överhörning mellan dimensionerna.  Vilket då passar in med det Stuart Hameroff och Alex Hankey talar om.  Beardens separata fysiska medvetandeuniversa skulle för övrigt förklara hur individualitet är möjlig samtidigt som medvetande är ett fältfenomen.  I ännu högre dimensioner är allt ett = det somliga väljer att kalla Gud.  Det totala möts i högre dimensioner.  Så Dualitet människa/Gud är en konsekvens av att vi ser i få dimensioner.  Se även  [länk] .

Som vi ser här i tråden är det inte alla som vill tänka dessa tankar.

Först, det finns eg. ingen motsättning mellan det vi som människor gjort och gör och extradimensionella entiteter eftersom vi kan manifestera tankeformer genom tidspumpning - kort sagt, långvarigt fokus manifesterar.  Fysiken beskrivs formellt av Lt. Col Thomas E. Bearden i "Excalibur Briefing" (-78, -88) och hur det praktiskt fungerar beskrevs t.ex. av den första europeiska kvinna att bli Lama i Alexandra David-Neels bok "Magic and Mystery in Tibet" om hennes självupplevda erfarenheter där av att skapa en medhjälpare, en "tulpa" som en tankeform som sedan manifesterar i det fysiska.

Om man tänker efter så tidspumpar vi tekniskt hela tiden i vår elektronik, med kondensatorer och induktorer.  I skolan försökte de lura i mig att de 90° som dessa vektorer därmed stack av från samtliga tre dimensioner saknade fysisk betydelse ("imaginära axlar/tal"), men jag kände på mig att det var något lurt med det och i dag förstår jag att redan där hade vi en fjärde dimension.  Varje extra dimension innebär att man sticker av 90° från de tidigare, fast Bearden hävdar att p.g.a. hyperrymdens egenskaper så behövs aldrig mer än tre sådana 90° böjningar oavsett hur många dimensioner bort man vill, men det där sista förstår jag [ännu] inte.

Fysiken att manifestera tankar går iallafall från medvetandefältet via neutrinofältet och det elektromagnetiska fältet till den tredimensionella materien, skriver han.  I sina egna ramar så är allt fysiskt men i övergången tappas alltid en dimension, så även om medvetandefältet är tredimensionellt fysiskt i sin egen ram så blir det tvådimensionellt när det går via neutrinofältet och endimensionellt när det går via det elektromagnetiska fältet samt nolldimensionellt men med viss överhörning som motsvarar enstaka påverkade atomer då det når den vanliga och gemensamma tredimensionella materien.  Vi har alla enligt Bearden våra separata tredimensionella medvetandeuniversum, men det är här i det gemensamma fysiska d:o som vi möts.  Oavsett om förlusten enligt Bearden blir i storleksordningen 10⁴² mellan medvetande och gemensam fysisk materia så kan man alltså genom långvarig tidspumpning (likt man laddar en stor kondensator eller ett truckbatteri) och särskilt om det är många medvetanden som gör det, ladda upp så stora energier att det rentav kan manifestera som fysiska entiteter, och i varje fall som "extradimensionella entiteter".  Kort sagt, vare sig de är gjorda (alltså fantiserade) av oss själva och av våra förfäder eller inte så äger de i dag autonom existens och liv.

Forts...

Rättelse:  Det går ju inte att förklara utan att först korrigera den klassiska elektromagnetiska modellen (classical electromagnetics/electrical engineering (CEM/EE) model), t.ex. som Lt. Col Thomas E. Bearden har gjort.

Och inget annat!