Jag ser ett par scenario framför oss, varav ett som jag har påtalat ganska länge.
1. Vi kommer göra om misstaget med miljonprogrammen. Inte för att någon vill eller ens tycker det är vettigt, utan för att det är det enda sättet att på ett ekonomiskt sätt skapa bostäder åt många på kort tid och till lägsta pris. Många lägenheter på liten yta innebär mindre infrastruktur och därigenom lägre byggkostnader.
2. Vi kommer inom en snar framtid ha en stor del av vår befolkning som arbetar till mycket låga löner och skatten på arbete kommer sänkas. Inte heller där för att vi vill eller tycker det är vettigt, utan för att alternativen gått förlorade. Om ett land har en stor del låg eller outbildad befolkning så kommer övrigas bidrag av skatter inte räcka till att försörja dessa. Då måste vi få dem i arbete med en lön som täcker deras levnadsomkostnader även om skattebidraget inte blir så stort. Eftersom detta i vårt fall måste ske i konkurrens med arbetare inom EU som redan idag har en lägre lönekostnad så har vi inget annat val än att anpassa oss till detta.
3. SD:s prognoser och handlingsplaner kommer slå in. Inte för att vi vill eller tycker det är en bra idé utan för att vi inte har något val om vi vill ha någon välfärd kvar. Vi ser redan att KD och M kommer förslag som till förvillning liknar SD och då är vi bara i början av problemen. Det pratas ofta om att vi har ett demografiskt problem med en åldrande befolkning. Det kan ju lösas med att ta in unga kvinnor och män men om dessa till största delen har låg eller obefintlig utbildning så blir kostnaderna för att få dem anställningsbara väldigt höga och anstränger ett redan hårt belastat utbildningsväsende. Om en stor del av dessa sedan tar hit sina föräldrar så kommer det snarare förvärra demografin.
Med världens högsta skattetryck, hur kan vi höja det och ändå få kapitalet att stanna kvar?
Med en ansträngd sjukvård med brist på läkare och sjuksköterskor, hur ska vi kunna ta emot ännu fler patienter med komplicerade sjukvårdsbehov?
Med världens högsta lönekostnader, hur skall vi kunna skapa lågkvalificerade yrken i konkurrens med Balstaterna och andra f.d. öststater?
Om man tänker sig att vi inte hade någon invandring alls, hur länge skulle vi klara en situation där arbetstillfällen försvann i en takt med ca. 1 000 per dygn?
Det är ju samma sak som händer när vi tar emot invandrare i nuvarande takt och inte samtidigt har en arbetsmarknad som växer i samma takt.
Det är inte invandrarnas fel, dom gör vad som är bäst för dem själva. Det är våra politikers fel och därmed vårt eget eftersom vi valt dem. Det mesta är enkel matematik, viket Tino så ofta visat. Det är egentligen, i historiskt perspektiv, ingen stor flyktinkatastrof som pågår. Enda skillnaden är att flytingarna denna gång kommer hit och vi vet inte hur vi skall lösa det.