I sju års tid har svenskarna unisont fått höra att Sverige är Europas starkaste ekonomi. Att Sverige klarade finanskrisen ”bäst av alla”. Så är inte fallet. I själva verket är Sverige bland de sämsta ekonomierna. Men detta har politiker och medier medvetet valt att ljuga om – för att skydda den förödande invandringen från kritik.
Andes Borg har liknats vid en hjälte som räddade Sverige ut ur den svåra finanskrisen. Egentligen är han lögnaren som förstörde Sverige.
Ett lands tillväxt i välstånd mäts med BNP per capita. Den kurdiske nationalekonomen Tino Sanandaji påpekade för ett tag sedan att Anders Borg under sin tid som finansminister beslutade sig för att att inte redovisa BNP i alliansens och regeringens budget.
”Uppgifter om BNP per capita går heller inte att hitta i regeringens redogörelse för perioden 2006-2014 som Alliansen gick till val på”, skriver Tino Sanandaji under rubriken ”Det går inte bra för Sverige”.
Varför? För att Sveriges tillväxt sedan 2006 i princip varit 0.
”Ander Borg skämdes väl för att berätta att tillväxten i BNP per capita mellan 2006-2014 låg på föga imponerande 0.3%. Mätt från 2007 var tillväxten negativ”, fortsätter Sanandaji.
Sverige har alltså inte haft någon tillväxt på sju år. Vi har till och med gått minus. Ändå har landets medier målat upp Sverige som ett mirakel i en omvärld av hemsk finanskris.
I stället för att ha starkast ekonomi i Europa eller rentav av samtliga jämförbara länder har tillväxten per invånare i Sverige legat under OECD-snittet.
Tino Sanandaji igen:
Sju år med negativ BNP-tillväxt saknar motstycke i svensk efterkrigstid. Det finns på samma sätt ingen åttaårsperiod med lägre BNP-tillväxt än åren 2006-2014. Det är ett fascinerande tecken i samtiden att Reinfeldt och Borg tilläts utmåla den sämsta perioden i mannaminne som någon sorts gyllene tillväxtepok. Att kolla upp detta är trots allt inte mer invecklat än att klicka på en tabell på SCBs hemsida och se hur BNP i fasta inflationsjusterade priser utvecklas.
Vad beror då den obefintliga tillväxten på? En katastrofal utveckling av produktiviteten, något som i sin tur till stor del beror på invandringen, förklarar Tino Sanandaji:
Den svaga utvecklingen av BNP per capita sedan 2007 beror således på att produktiviteten har utvecklats svagt samtidigt som befolkningsutvecklingen har varit stark. Befolkningsökningen har emellertid inte motsvarats av en lika stor ökning av antalet arbetade timmar … I stället för att fokusera på att öka produktiviteten satsade Alliansen på att öka befolkningen, vilket de med diverse grumliga resonemang låtsades var synonymt med “tillväxt”. Att ha Bangladesh och Nigeria som förebilder i den ekonomiska politiken gjorde dock inte Sverige till ett rikare land.
De senaste åren har varit de sämsta Sverige upplevt under hela efterkrigstiden i term av produktivitetsutveckling och tillväxt av BNP per capita, säger Sanandaji.
Läger är nu så allvarligt att till och med etablerade medier vaknat till liv – dock sju år för sent.
”Lugnet före stormen i lala-landet Sverige”, skriver SvD Näringsliv i sin mest lästa artikel idag, och påpekar:
LO-ekonomerna uppmärksammade tidigare i år att svensk ekonomi mätt som BNP per capita, alltså tillväxten i relation till befolkningsutvecklingen, stått helt stilla i sju år. Mellan 2008 och 2014 var tillväxten per person under noll procent. Det ska jämföras med en tillväxt på 3 procent om året mellan 1995 och 2007.
I en tabell över världens mest skuldsatta ekonomier alla kategorier hamnar Sverige på andra plats med skulder på 293 procent av BNP, endast slaget av Japan med 411 procent. Det är bara en tidsfråga innan bubblan spricker, förutspår SvD Näringsliv. Dessutom har Sveriges kommuner skulder på otroliga 500 miljarder, som lånats upp för att klara den anstormande invandringen.
Dessa problem har hela tiden varit kända, men medier och politiker har valt att ljuga och dölja – något SvD nu erkänner.
Tidningen skriver:
I den ombonade tillvaron inuti en bubbla finns alltid gott om människor som kan förklara att allt som händer är fullständigt normalt och vettigt … Extra provocerande är det med makthavare som skådar ljuset – fast först efter att de lämnat makten. En person vid namn Anders Borg har nyligen varit ute och varnat för en bostadsbubbla och föreslagit att ränteavdragen fasas ut. Vänta nu, är inte han väldigt lik den där finansministern som hade åtta år på sig att göra just det? … Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer sade en gång att alla sanningar genomgår tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som självklara.
Under många års tid har alltså Sveriges makthavare och journalister haft en gemensam agenda: att ljuga om det ekonomiska läget för att skydda massinvandringen från kritik. Det krävs invandrade nationalekonomer som Tino Sanandaji för att sanningen ska komma fram. Svenskarna är nämligen för fega för att tänka och tala själva. Och de som vågar tala sanning, hängs ut som ondskefulla rasister – av de som ljuger och raserar Sverige.
Därför avslutar vi denna artikel med ytterligare ett citat av Tino Sanandaji:
I stället för att granska makthavarnas påståenden hjälpte journalisterna till att ända in i valrörelsen 2014 okritiskt sprida Alliansens fantasier. Exempelvis frågade inga journalister såvitt jag vet Anders Borg varför statsbudgeten inte längre redovisade standardmåttet BNP per capita … Vem som helst med kompetens att klicka på en länk till SCB eller OECD hade långt tidigare kunnat kolla upp att det inte stämmer att Sverige skulle ha bäst tillväxt och starkast ekonomi. Ändå upprepades myten som ett mantrat i en ekokammare för att andra också upprepade det.