FRA-forumet

Hej Leif och tack för ditt mejl!

Det är en viktig fråga du tar upp. Det märks inte minst av de hundratals mejl som jag nu får. Jag har bestämt mig för att försöka svara på alla -- jag hoppas att du läser även om mitt mejl kanske är i längsta laget. Men jag vill -- som värnare och vän av den personliga integriteten -- verkligen försöka förklara varför jag trots allt stöder regeringens förslag. Jag hoppas att jag inte skriver för 'döva öron' utan att du läser ända till slutet.

Om förslaget till FRA-lag verkligen var som många av er beskriver den så skulle jag definitivt rösta nej. Men mycket av det som påstods i mejl jag får stämmer tyvärr ofta inte överens med verkligheten. Det finns en enorm ryktesspridning kring detta lagförslag.

Alltför många (dvs. mer än 1 person) blandar tyvärr fortfarande ihop den omvärldsbevakning som sker via signalspaning med polisiär verksamhet som syftar till att utreda, gripa och döma individer som begått eller på goda grunder misstänks för att ha begått brott. Underrättelseverksamhet handlar om att avsöka omvärlden brett för att hitta information om hot - att leta efter information som kan förutse sådant som ännu inte inträffat. Inte om att jaga kända bovar. På samma sätt handlar det INTE om att snoka i folks privatliv.

Det går att göra en jämförelse med biltrafik. Signalspaning är inte att sätta upp vägkameror längs väg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn för att hitta fortkörare som man kan haffa. Det är snarare som att FRA använder en helikopter för att se om de byggt några nya vägar i andra länder. Hittar man då mot förmodan en svenskregistrerad bil som till exempel kör på den nya vägen i Liberia så ska alla uppgifter om detta enligt lag förstöras.

Vi använder alltså andra övervakningsmetoder i vårt samhälle som också anses kränka integriteten. Dit hör förutom vägkameror även polisövervakning, telefonavlyssning och videoövervakning. Skillnaden mellan signalspaning och de sistnämnda polisiära metoder är då VÄSENTLIG! De polisiära ingreppen riktar sig mot enstaka personer eller grupper som misstänks planera eller ha genomfört brottsliga handlingar. Signalspaning får enligt den nya lagen INTE inriktas på enskilda personer eller grupper! Detta till följd av en AVGÖRANDE AVGRÄNSNING i FRA-lagen -- nämligen svaret på frågan -- vad får man spana efter?

Enligt lag blir det nu OLAGLIGT för FRA att spana (eller som det heter i facktermer rikta in sökbegreppen) mot en enskild person om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten. Dessutom blir det OLAGLIGT att spana mot svenskar eller svenska förhållanden. Signalspaningen får enligt förslaget bara rikta sig mot utländska förhållanden och ska bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. Även om en kommunikation (t ex ett e-mejl) rent tekniskt passerar Sveriges gränser så får man INTE spana mot den om både avsändaren och mottagaren finns i Sverige. Den kommunikationen ska FÖRSTÖRAS.

Sen är det viktigt att vara TYDLIG med att detta handlar om omvärldsbevakning genom signalspaning och inte polisverksamhet inriktad på att förhindra eller utreda brott. Den gränsen blir tydligare med den lagreglering som vi nu genomför. Gränsdragningen mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten måste vara helt klar. Tvångsmedel och annat utövande av polisbefogenheter som riktas mot enskilda individer -- t ex medlemmarna i ett kriminellt MC-gäng -- ska bara kunna utföras av polisen och andra brottsbekämpande myndigheter, t ex SÄPO. Det ska INTE finnas någon möjlighet att KRINGGÅ de lagar som skyddar den enskildes personliga integritet vid brottsbekämpande arbete genom att t ex anlita hjälp från FRA.

Så på dessa väsentliga punkter blir skyddet för den personliga integriteten bättre med morgondagens lagstiftning än med dagens.

Det påstås ofta att FRA kommer att lagra all tillgänglig kommunikation på Internet för att sedan göra sökningar. Det stämmer inte. Tvärtom skulle ett sådant agerande vara OLAGLIGT enligt det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Den tillgängliga kommunikationen filtreras i realtid, vilket innebär att den absoluta merparten av trafiken aldrig lagras. Endast sådant som väljs ut genom sökbegreppen inhämtas.

Andra hävdar att om de skriver ordet atombomb eller terrorist eller Allah eller alla tre i ett mejl så kommer detta att läsas av någon på FRA. Det är helt felaktigt. Att göra sökbegrepp som verkligen kan identifiera och fånga in vital information är mycket mer komplicerat. Inte bara för att hitta det intressanta utan också för att INTE DRUNKNA i enorma mängder helt irrelevant trafik. FRA har arbetat i snart 30 år med att utveckla metoder för detta där sökbegreppen byggs upp genom en rad tekniska och innehållsmässiga kriterier.

Andra blandar ihop denna fråga med EU:s datalagringsdirektiv som nu ska införas i svensk lagstiftning. Det är en fråga som bekymrar mig mer än FRA-frågan och som vi moderater noga ska bevaka att den hanteras på rätt sätt. Mer om det en annan gång.

Sen är det andra som blandar ihop denna fråga med buggning. Där föreslog förre justitieministern Thomas Bodström (s) att buggning skulle få ske utan särskild kontroll och att även tidningsredaktioner skulle få buggas. Men tack och lov så vann alliansen valet och skärpte reglerna så att buggning endast ska få ske vid grova brott och endast efter beslut av domstol.  Dessutom får man inte bugga tidningsredaktioner eller advokatbyråer. Men det är inte heller denna fråga som vi ska rösta om i nästa vecka. Så åter till frågan om signalspaning.

Vad är det då man avser spana efter? Det handlar t.ex. om information om: - utvecklingen i Tchad, Kosovo och Afghanistan där vi har svenska män och kvinnor på militära uppdrag. - information om ett lands planer på att utveckla militära förmågor t ex kärnvapen - aktuella 'trender' bland internationella terrorister t ex nya strategier eller typer av mål som de diskuterar

Flera har sagt att det inte finns några hot mot Sverige utifrån. Jag tycker samtliga de ovan nämnda utgör högst reella, möjliga hot mot Sverige. Det gäller särskilt de män och kvinnor som på FN:s och vårt uppdrag försöker skapa fred, frihet och försoning i andra länder. De är hotade -- varje dag!

En ytterligare invändning är att modern krypteringsteknik skulle göra det omöjligt att komma åt väsentlig information från dem (t ex terrorister) som skulle kunna utgöra ett hot mot Sverige. Istället hävdas att det bara skulle vara kommunikation 'vanliga människor' som signalspaning skulle kunna ske mot. Det får terroristerna gärna tro…

Men återigen -- den nya lagen är tydlig på att tillstånd INTE får lämnas för signalspaning som endast avser en viss person. Den signalspaning som sker ska avse något som kan utgöra ett hot mot landet. Det ska handla om långsiktiga, strategiska och säkerhetspolitiska frågor. Signalspaning ska ge stöd till beslut inom svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Till exempel: Vilken utrustning eller utbildning behöver våra män och kvinnor i utlandstjänst? Hur många Gripen-plan behöver Sverige ha givet hur hoten från omvärlden ser ut? Vilken typ av bevakning ska vi ha i samband med internationella konferenser i Sverige? Hur pass strikt säkerhetskontroll behöver vi ha i våra hamnar när godsfartygen kommer in? Det handlar alltså om händelser eller trender som har sin utgångspunkt i utlandet.

Sen är det inte så som påståtts att källskydd eller meddelarfrihet påverkas av detta. Lagen gör det OLAGLIGT att samla in, sprida eller spara information till exempel mellan en journalist och en källa.

Några andra har lyft fram bland annat FN-konventionernas och grundlagens stadganden om att värna den personliga integriteten. Andra har hänvisat till yttranden över tidigare utkast till lagförslag.

Men regeringens omarbetade förslag har granskats av Lagrådet - Sveriges kanske främsta jurister som har i uppdrag att granska och yttra sig över hur nya svenska lagar stämmer överens med grundlagen, EU:s regler, FN- och Europarådskonventioner mm. De skrev då följande:

"Med de kompletteringar som Lagrådet föreslår utformas regelsystemet så, att det får anses innebära att en godtagbar balans nåtts mellan enskildas grundlags- och konventionsskyddade krav på skydd mot intrång i privatlivet och det allmännas rätt och skyldighet att svara för att nationella säkerhetsintressen kan tillvaratas."

Sedan dess har det av Lagrådets granskade förslaget kompletterats med de förslag som Lagrådet föreslog och det är detta förslag som nu ligger på riksdagens bord för beslut.

Min poäng är helt enkelt att denna fråga inte bara handlar om att värna den personliga integriteten. Verkligheten är aldrig så enkel. Som förtroendevald lagstiftare har jag -- i denna fråga som i så många andra -- att försöka göra en noggrann avvägning mellan olika, viktiga men ibland motstridiga intressen.

Den avgörande frågan är om vi alls behöver bedriva den typ av omvärldsbevakning som signalspaning kan användas till. Det beror på hur man bedömer hotbilden mot Sverige. Det råder enighet om att det inte föreligger något hot om militär invasion av Sverige under överskådlig tid. Men det innebär INTE att vårt land faktiskt har både direkta och indirekta hot och fiender som faktiskt skulle vilja skada väldigt vitala svenska intressen. Det kan handla om andra stater, men också om terroristgrupper eller organiserad brottslighet.

Ska då Sverige bedriva omvärldsbevakning för att se vilka hot som kan finnas mot vårt land? På den frågan svarar jag JA. Det finns även en BRED ENIGHET över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Däremot motsätter sig i skrivande stund de tre oppositionspartierna delar av de förslag som nu väcks. Detta trots att i alla fall socialdemokraterna under förra mandatperioden ansvarade för att ta fram ett förslag som på i stort sett samtliga punkter är sämre än det som nu ligger på riksdagens bord. De tre partierna har heller inget gemensamt tydligt eget alternativ till lösning och har heller inte sagt att de skulle riva upp det beslut som nu väntas fattas OM de skulle vinna majoritet efter nästa val. Man kan därför misstänka att det finns åtminstone ett uns populism i den politik som de tre oppositionspartierna -- och då inte minst socialdemokraterna -- nu för.

Men ansvaret ligger inte på oppositionen i första hand, utan på mig och mina kollegor som bildar majoritet i riksdagen och som nu fattar beslut. Vad vill då vi och varför? Vad i vår omvärld vill vi att Sverige ska bevaka? Tidigare var termen 'yttre militära hot'. Dagens verklighet med internationell terrorism och annat ser väldigt annorlunda ut. Men hoten utifrån kvarstår. Om detta kan t ex våra estniska grannar vittna, de utsattes häromåret för en mycket samhällsfarlig IT-attack. Även den typen av hot behöver vi bevaka.

Ska vi då använda s.k. signalspaning? Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.

Däremot är det tyvärr så att den verksamhet som FRA hittills har bedrivit INTE har varit tillräckligt lagreglerad, den har INTE haft den insyn den borde ha och den har INTE haft de värn mot ingrepp i den personliga integriteten som jag som lagstiftare anser att den ska ha. Detta gör vi nu någonting åt!

För första gången sker en verklig reglering i lag hur verksamheten ska bedrivas. För första gången förtydligas vikten av förhandsprövning innan spaning sker. Till det tillför vi nu flera skydd för den personliga integriteten genom att ge insyn och rätt att stoppa verksamheten till en särskild myndighet. Det blir tydligare när signalspaning får ske. Det införs ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar, myndigheterna kan inte själva bestämma vad de ska spana efter. Det införs också tydligare regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen skett i enlighet med lagen och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd, något som inte funnits under alla de decennier som FRA signalspanat hittills. Till detta kommer att vi redan nu beslutar att utvärdera lagen år 2011 för att se att den nya lagen fungerar som den ska eller om något moment behöver förstärkas eller förtydligas.

Men det är inte själva förslagets innehåll som debatten främst handlar om. Utan den vanligaste invändningen är att vi aldrig kan lita på staten. Storebror kommer alltid att försöka veta mer och ser lättvindigt på den personliga integriteten. OM det är så i dagens eller morgondagens Sverige så har vi ett mycket allvarligt problem. Men det problemet hjälps inte av att vi skulle ha ännu striktare krav. För de hot som oftast målas upp i de mejl jag får handlar om exempel på där FRA och andra myndigheter skulle BRYTA MOT LAGEN som vi nu har att stifta. Men om det är så att statens myndigheter är beredd att bortse från eller kränka de lagar som riksdagen stiftar -- då hjälper det ju inte att vi stiftar ännu hårdare regler eller röstar NEJ till det förslag som nu ligger på bordet! Eller?

Historien visar att när staten bryter mot sina egna lagar och regler så krävs det modiga män och kvinnor -- ofta politiker, journalister eller tjänstemän -- som gör sin plikt och AVSLÖJAR EVENTUELLA ÖVERTRAMP ELLER ÖVERGREPP: Så var det med IB-affären och andra övergrepp i svensk historia. Jag är övertygad och förhoppningsfull om att så kommer ske även framöver.

Vårt samhälle blir inte bättre än vad du, jag och andra i det här landet gör det till. Vår demokrati kräver att du, jag och andra -- inte minst våra fria medier -- ständigt diskuterar och debatterar vad staten gör och får göra.

Några andra menar att det går för fort och att frågan inte debatterats tillräckligt. Det kan man tyvärr ALLTID invända. Men denna fråga har nu stötts och blötts i flera år -- själv har jag som riksdagsman följt debatten i snart 18 mån. Jag tycker det är dags att gå till beslut.

Jag vill dock rikta ett tack till dig som hört av dig. Jag blir glad över att du och så många andra engagerar sig för den personliga integriteten -- det försöker även jag att göra, hur konstigt detta än kan låta i dina öron. Jag vill också tacka dig för att läst ända hit och låtit mig få redogöra vad jag anser i denna viktiga fråga.

Med vänlig hälsning,


Gustav Blix Moderat riksdagsledamot från Stockholms stad