FRA-forumet

Tack Leif för ditt brev!

Även om detta inte faller inom ramen för mina huvudsakliga ansvarsområden i riksdagsarbetet har jag försökt sätta mig in i frågan eftersom den är så pass viktig.

På grund av den uppmaning om att kontakta oss riksdagsledamöter för att lämna synpunkter om den så kallade FRA-lagen fylls min inkorg för närvarande i ett ännu högre tempo än normalt vilket gör att jag inte hinner formulera särskilda svar till var och en vilket jag beklagar. Jag läser dock all e-post och tar del av alla synpunkter. Nedan bifogas min syn på några av de vanligaste frågorna och synpunkterna samt ett försök att reda ut några av de missförstånd som florerar.

Jag har full förståelse för den oro som uttrycks för att utvidgningen av de signaler som får tas in av Försvarets radioanstalt ska leda till oönskade konsekvenser som kränker människors integritet. Det är sant att vid all övervakning finns risk att något material kommer i orätta händer. Därför finns all anledning att vidta så rigorösa säkerhetsåtgärder som bara är möjligt och Kristdemokraterna har varit noga med att signalspaningen ska utformas så att risken för att informationen missbrukas eller hamnar i orätta händer minimeras - så långt det någonsin är möjligt. Det handlar bland annat om att tydliga kontrollmekanismer och funktioner skapas för att garantera enskilda individers integritet. Varje uppdrag ska prövas av en särskild och fristående nämnd innan spaningen inleds. Det kommer att finnas insyn och kontroll under pågående spaningsprocess och efteråt, det insynsråd som står för detta ska ledas av en domare. Ett integritetsskyddsråd inrättas för att bevaka hur lagen används och regeringen ska årligen återkomma med en redovisning till riksdagen om signalspaningen. Dessutom är en särskild kontrollstation uppsatt till 2011 för att avstämma hur lagen har fungerat utifrån ett integritetsperspektiv. Den data- och teletrafik som berörs är enbart den som passerar landets gräns. Många har fått uppfattningen att ex e-post som görs mellan två parter inom landet men som av tekniska skäl passerar gränsen kommer att omfattas. Det är en missuppfattning, den trafiken omfattas inte.

Varför vi i huvudtaget behöver en lag likt denna är det många som ställer sig frågande till, inte minst eftersom få av oss dagligen går runt och upplever oss hotade. Det är tre skäl som jag anser gör lagen befogad, för det första för att vi ska kunna uppmärksamma om hotbilden mot Sverige skulle förändras, för det andra är det för att de soldater som deltar i riskfyllda internationella insatser måste ha bästa tänkbara skydd och signalspaning kan ge avgörande information för deras säkerhet. För det tredje så kan en effektiv signalspaning bidra till att möta yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen. Några brevskrivare ställer sig frågande till att just Sverige inför detta, möjligen i tron om att vi är ensamma, så är inte fallet. Flera andra europeiska länder har nyligen lagreglerat verksamheten bl.a. Storbritannien, Tyskland och Nederländerna. Även Australien, USA och Nya Zeeland har signalspaningsverksamheten reglerad i lag. Även i länder som inte har tydlig lagstiftning på området finns starka skäl att anta att verksamheten förekommer.

Min slutsats är att de risker och nackdelar som finns har hanterats på ett väl avvägt sätt och att fördelarna och behovet av denna lagstiftning gör att den är befogad. Integriteten skulle inte gynnas av att verksamheten förblir oreglerad utan insyn och kontroll.

Vänliga hälsningar, Emma Henriksson Riksdagsledamot Kristdemokraterna