Vi borde utse Wallström till folkets prinsessa

Nu gäller det! Margot Wallström har som första utrikesminister i världshistorien proklamerat att hon vill föra en feministisk utrikespolitik. Det är både omstörtande, modigt och sensationellt.

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska inte längre bara vara fraser i svenska riksdagen, EU eller FN – institutioner som Wallström verkat inom på ytterst framträdande poster. Nu har hon ett ämbete där hon verkligen kan gå från ord till handling. Och gör det! Gissa om starka krafter vill ha bort henne! Nu vill det till att vi som inser vad hon försöker göra ger henne allt stöd.

Jag är ihållande upprörd över hur svenska stormedier väljer att gestalta Wallströms idépolitik, också public service. När de kallar in ”experter” som ska kommentera hennes utrikespolitik väljer de gnällmånsar, som köpt idén att ”utrikespolitik” för Sverige numera handlar om att på alla sätt stödja näringslivet. Men Wallström är i förlängningen vald av folket, inte av Wallenbergarna, fast de verkar tro det och sättet att förhålla sig till den djupt orättvisa världsordningen man/kvinna, fattig/rik, ockuperad/fri är ett lysande sätt att berätta om och gestalta Sverige. Och Wallström babblar inte bara, hon handlar. Varför har inte public service ”inkallat” någon av Sveriges miljoner feminister för att kommentera den nya utrikespolitiken?

Svenska stormedier och public service höll på att grotta ner sig i en slafsig, ogenomtänkt, kritisk och gnällig gestaltning av vad Wallström gör när de plötsligt drabbades av en mediechock. Washington Post i USA hyllade henne! Äntligen någon som talar klarspråk om Saudiarabien! utropade de. Det gjorde svenska stormedier osäkra. Är alltså svenska, konglomeratägda medier, vars nyhetsvärdering nästan saklöst härmas av public service, SVT och SR, så jäkla osjälvständiga att de inte själva kunde se att något spännande, paradigmskiftande var på gång? Att Wallströms modiga hållning är ett glädjebudskap? Måste de höra det från USA för att tänka lite längre?

Ska de hålla på näringslivets behov av underkastelse under pisk-, halshuggnings- och förtrycka kvinnor-regimen eller ska majoriteten av svenskarnas längtan efter att mänskliga rättigheter gälla?

Wallström vågar gå emot den förhärskande girighetsdoktrinen, som struntar i kvinnor och palestinier och alla de andra jordens fördömda, till förmån för affärs- och finansvärldens profitintressen. Sällan har jag sett det så tydligt, hur stormedierna, inklusive public service, företräder företagarvärlden istället för folket. Vi borde hellre utnämna Wallström till Folkets Prinsessa, á la Lady Di (även om vi avskyr monarkin), någon som äntligen, efter Carl Bildts privatiserade hökutrikespolitik, ger utryck för majoriteten av detta sammansatta, svenska folks åsikter.

Det går inte att på ett tjusigt sätt ha en massa övertygelser – som att kvinnor inte borde stenas, ingen borde halshuggas eller piskas, kvinnor borde inte tvingas leva inuti svarta eller blåa säckar när de går ut, palestinier borde inte tvingas leva i världens största utomhusfängelse – utan att göra någonting åt det. Och nu har vi fått en utrikesminister, som tänker göra något åt det, handla! Och vad hon möts av är skitläskiga, svenska stormedier som står på ”kapitalets” sida och ifrågasätter Wallströms handlingskraft.  

Som jag ser det har demokratin för en gångs skull fungerat. Vi har fått en modig utrikesminister, som efter allt hon sett när hon arbetat i riksdagen, som svensk minister i olika funktioner, som kommissionär i EU och expert i FN, gått från babbel till handling. En av våra få ”företrädare” som har civilkurage nog, som omsätter den anständighet vi vill tro att vi ansluter oss till i handling. När vi står där som ”små människor” och undrar vad vi ska göra åt de ohyggliga orättvisorna i världen och ”politikerna gör inget”, vi kan bara rösta vart fjärde år, så agerar Wallström på riktigt. Och stormedierna kommer att förfölja henne.

Vi måste känna igen en politiker, som till vår häpnad faktiskt uträttar saker i jämlikhetens och människorättens tjänst. Och stödja henne. Man behöver inte vara för eller emot personen Margot Wallström – man behöver bara se till vad hon faktiskt uträttar: det är hittills ganska fenomenalt, fast svenska stormedier försöker utmåla henne som motsatsen, som ett hot. Stå emot deras propaganda. Den står på affärsvärldens sida, inte vår!

Jag ser Wallström som en ”dotter” till den kamp feminister i andra vågens feminism startade för jämställdhet och jämlikhet, absolut inte bara i Sverige 1968 och som en arvtagare till Olof Palmes störtmodiga utrikespolitik under Vietnamkriget och framåt. Som om hon återger politiken uppifrån någon mening.

En gång skrev jag en bok som hette Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land. Titeln var lånad av Slas, författaren Stig Claesson, som glatt godkände att jag norpade den. Titeln gällde ännu mer under alliansregimen. För Wallström gäller tvärtom. Hon försöker påverka den förstening och hjälplöshet som människor känner inför vart världen är på väg; hon använder makten till att protestera mot den nuvarande världsordningen istället för att tiga still. Underbart!