Vad som inte får sägas i Sverige

29.05.2014 00:00
 
I Tyskland förs en sakdebatt om Ryssland och Krim som höjer sig skyhögt 
över det Putinhat som svenska politiker och medier ägnar sig åt. 

Jag ska ge två exempel på vad som inte kan sägas i Sverige. 



I Frankfurter Allgemeine Zeitung skriver professorn i straffrätt och 
rättsfilosofi Reinhard Merkel 7 april:

"Har Ryssland annekterat Krim ? Nej. Stred folkomröstningen på Krim och 
deras avskiljande från Ukraina till internationell rätt ? Nej. 

Var den alltså laglig? Nej, den bröt mot den ukrainska konstitutionen 
(men det är inte en fråga för folkrätten). 

Var då inte Ryssland på grund av denna grundlagsstridighet skyldigt att vägra bistå Krim? Nej, den ukrainska konstitutionen binder inte Ryssland. 

Var dess agerande alltså i enlighet med folkrätten? Nej, dess militära närvaro på Krim utanför dess kaserner var olaglig enligt folkrätten. 

Följer inte av att enbart denna militära närvaro gjorde Krims avskiljande möjligt att detta avskiljande var olagligt, liksom att dess anslutning till Ryssland inte var mer än en maskerad annektering? Nej."

Professor Merkel avvisar de västliga jämförelserna med Iraks invasion av 
Kuwait som ren propaganda. 

I det fallet handlade det verkligen om en annektering. I fallet Krim 
om avskiljande, folkomröstning och anslutning. Inte ens om alla tre 
sistnämnda skulle vara folkrättsvidriga (vilket professorn senare 
motbevisar) skulle det vara fråga om annektering. Skillnaden är som 
mellan verben "ifråntaga" och "antaga", menar Merkel. 

Lika lite som folkrätten har något förbud mot avskiljande så innehåller 
den någon rätt därtill, menar han. Folkrätten skiljer sig från den 
inomstatliga rätten just i att den lämnar sådana svarta fläckar där inte 
antingen eller gäller. 

Artikel 1 i FN-stadgan stadgar nationernas rätt till självbestämmande. 
Men den säger inte hur detta självbestämmande ska realiseras - och det 
skapar utrymme för handlingar som folkrätten varken föreskriver eller 
förbjuder. 

Men hur är det då med det folksrättsbrott som prof. Merkel verkligen 
anser att Ryssland begått när dess trupper gått utanför sina kaserner? 

Ja, om de hade gått ut för att utöva påtryckningar på befolkningen att 
rösta på ett visst sätt hade det situationen kunna närma sig en annektering. 

Det ryska militära agerandet syftade varken till att påverka 
självständighetsförklaringen eller den efterföljande folkomröstningen, 
utan det syftade till att säkra att dessa kunde genomföras utan 
ingripande från den ukrainska armén. Vad som förhindrades var en militär 
intervention för att undertrycka Krims utbrytning. Naturligtvis visste 
Putin att det önskade resultatet var säkert och ingen tvingade 
förfalskning behövdes. Ingen i väst betvivlar heller i grunden att en 
stor majoritet av Krimborna verkligen vill avskiljas från Ukraina. 

Merkels poäng är att även om den ryska militära insatsen var 
folkrättsvidrig gör den inte det avskiljande av Krim som därmed blev 
möjligt folkrättsvidrigt.

Rysslands folkrättsbrott ger andra stater rätt till sanktioner, skriver 
Merkel, men dessa måste stå i proportion till det som faktiskt föranlett 
dem och inte till en fingerad skräckbild. 

Vad gäller anklagelsen mot Ryssland att man alltför snabbt erkänt 
Krims självständighet, menar professorn att väst bundit ris åt egen rygg 
genom agerandet i Kosovofrågan. Många skyndade sig att erkänna Kosovo 
2008 trots att det avskiljandet stred mot en särskild FN-resolution, 
UNSC 1244.

Professorn i offentlig och civilrätt i Nürnberg Karl Albrecht 
Schachtschneider väljer en något annorlunda argumentation. 
Till skillnad från prof. Merkel grundar han sitt resonemang på 
självbestämmanderätten: 

"Krimbornas självbestämmanderätt kan inte upphävas genom folkrättsliga 
fördrag eller av Ukrainas författning", slår han fast. "Krim hade och 
har som autonom republik all rätt att gå en egen väg och avskilja sig 
från Ukraina. Rysslands hjälp vid avskiljandeprocessen var relativ 
(verhältnismässig) och inget brott mot folkrätten."

Schachtschneider friar alltså Ryssland även för truppnärvaron på Krim. 
Han gör det med hänvisning till

1) en preventiv självförsvarsrätt

2) att truppnärvaron är önskad av invånarna på Krim och ett svar på en 
begäran om hjälp från Ukrainas laglige men bortjagade president 

3) att övergångsregeringen i Kiev som saknar legitimitet förklarade 
folkomröstningen olaglig och hotade ingripa militärt 

4) att stater enligt flertalet folkrättsexperter har en rätt att i 
nödfall med begränsad våldsanvändning skydda sina landsmän vars liv är i 
fara. President Putin har åberopat sig på denna skyddsplikt. Den 
tillämpas hela tiden av västmakter om än i förtäckt form.

Jag ska inte ta ställning till hållbarheten i Schachtschneiders fyra punkter. Men
jag konstaterar att politiker, media och även folkrättssakkunniga här hemma
har hoppat över alla dessa komplikationer för att servera allmogen
en entydig bild av rysk aggression, en bild som den förvisso varit van vid.

Stefan Lindgren, 8 dagar.com

 

Taggar:

Tillbaka