Utan rysk olja finns risk för svält

I en rapport från i höstas (”Sveriges primärproduktion och försörjning av livsmedel – möjliga konsekvenser vid en brist på fossil energi”) framgår att en minskning av den fossila energitillförseln med 50 procent skulle skapa en svältsituation i Sverige.

Mindre fossilbränsle skulle ge mindre mängder producerat djurfoder, vilket skulle leda till sänkt mjölkproduktion, färre grisar, höns och ägg – eftersom grisar och höns inte kan gå ute och beta. Nötköttsproduktionen skulle möjligen öka något eftersom obrukad mark skulle kunna användas till extensivt bete, men ökningen skulle inte motsvara minskningen av fläsk och kyckling. Minskad import av handelsgödsel skulle ge mindre skördar av spannmål och frilandsgrönsaker.

Rapporten som förde upp vårt fossilbränsleberoende på agendan har tagits fram av JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, tillsammans med SIK – Institutet för livsmedel och bioteknik (båda dotterbolag i SP-koncernen), SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, ÅF samt länsstyrelsen i Uppsala län.

Diesel driver jordbruksmaskinerna

I rapporten får man klart för sig att det är fossil olja och gas som möjliggör produktionen av den mat som mättar våra magar i Sverige. Traktorer, skördetröskor och andra maskiner inom det svenska jordbruket går huvudsakligen på diesel. Uppvärmning av höns- och grisstallar sker också oftast med olja. Det som odlas ska sedan transporteras från fälten till gården, och vidare för förädling till centraliserade mejerier, slakterier, kvarnar och bagerier.

Behovet av fossil energi tar inte slut här. Livsmedlen ska transporteras vidare ut i landet. Störst behov av intransporterad mat har Stockholm och delar av Norrland. I Stockholms län produceras till exempel endast cirka fem procent av den mjölk och mindre än tio procent av det nöt- och fläskkött som konsumeras där.

Livsmedelsproduktionens beroende av importerad fossil energi är så mycket allvarligare, när Sverige dessutom numera tillhör de länder i Europa som har lägst livsmedelsberedskap. Endast drygt 50 procent av de livsmedel som konsumeras i Sverige är producerade inom landet.

I samband med vårt inträde i EU gav vi upp vårt mål att vara självförsörjande på livsmedel. Man antog då att vi skulle kunna förse oss med vad vi behöver på den gemensamma europeiska marknaden. Problemet är dock att om Sverige hamnar i en akut brist på fossilt bränsle – på grund av konflikter, krig eller naturkatastrofer – är antagligen resten av Europa i mer eller mindre samma situation, och vi kan då inte räkna med livsmedel därifrån.

Vid en plötslig brist på importerat fossilt bränsle är risken alltså stor att vi svenskar kommer att få svälta. Så vad gör vi?

Satsa på forskningsprogram

Det finns i dag forskningsprojekt där man letar kostnadseffektiva sätt att framställa förnybara bränslen som på sikt kan ersätta jordbrukets fossilbränslebehov. Liksom det pågår försök med biogas- och eltraktorer. Men det går långsamt, både för att det inte finns något självklart sätt för att knyta ihop forskning och produktion, och för att det saknas politisk vilja och politiska beslut som visar vilken väg vi ska gå.

Man kan inte förvänta sig att enskilda forskare ska lösa så viktiga framtidsproblem på egen hand. Frågan om ett lands sårbarhet och försörjningsförmåga kräver mer än så. Här behövs en medveten och sammanhållen satsning från samhället på fleråriga forskningsprogram i kombination med beredskapsplanering i statlig regi.

Vi behöver ett forskningsprogram inriktat på en trygg livsmedelsförsörjning som fokuserar på att hitta ersättning till den fossila importenergin – inte bara åt jordbruket utan åt hela transportnäringen.

Ett sådant forskningsprogram skulle ge oss möjlighet att:

• Utveckla produktion av inhemska, förnybara drivmedel.
• Utveckla förnybara energikällor som solel, för att ersätta fossil energi i jordbruket och livsmedelsförädlingsindustrin.
• Utveckla biogasprocessen för större biogasutbyte från gödsel och andra restprodukter från jordbruket.
• Teknikutveckla maskiner och fordon som kan köras på biogas, andra biodrivmedel och el.
• Energieffektivisera och utveckla transportarbetet för att minska energibehovet.

Vi behöver också en livsmedelsstrategi som syftar till att öka Sveriges marknadsandelar av de livsmedel vi förbrukar och som verkar för decentraliserad livsmedelsproduktion så att behovet av transporter minskar.

Vi behöver ta itu med vårt fossilberoende sårbara livsmedelsförsörjning. Och det håller på att bli bråttom.

Anders Hartman,
vd JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik

Sven Lindgren
ordförande Civilförsvarsförbundet