UD-expert och Säpo-chef i samtal om Palmemordet och Sovjets anfallsplaner

Bo Theutenberg menar att han blev borttvingad från UD i mitten av 1980-talet på grund av det KGB-inflytande som fanns på departementet. Han tog därför kontakt med Olof Frånstedt, tidigare operativ chef för Säpo och ansvarig för Sveriges kontraspionage, för att stämma av sina uppgifter.
Tillsammans med förre IB-mannen Svante Winqvist träffade de Frånstedt, under sammanlagt 15-20 timmar under den första halvan av 2016, för att jämföra sina erfarenheter.

Svante Winqvist avslöjade år 2015 att underrättelsearkiv i Prag beskriver hur Tjeckoslovakiens spion i Stockholm, Vladimir Koudelkas, hade Anders Thunborg, Pierre Schori och Aftonbladets chefredaktör Gunnar Fredriksson som rapportörer.

Det var när Palme blev partiordförande och statsminister år 1969 som en rasande utveckling inleddes. En rad institutioner blev infiltrerade av KGB, som tillsammans med Kommunistpartiets Internationella avdelning, GRU, STASI och tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten lade ned ett oerhört omfattande arbete i Sverige.

KGB-kontakter

Ett centralt tema för samtalet i boken är ett möte den 2 februari 1971, då IB-chefen Birger Elmér träffade Säpo-chefen Hans Holmér, där även Olof Frånstedt var med. Elmér hade några dagar tidigare träffat Palme ”under sällskapliga former” och Palme skulle ha frågat om IB hade några kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten. Palme skulle enligt Elmér ha sagt att det var absolut nödvändigt att skaffa sig det under de närmaste två åren. USA skulle nämligen ”under denna tid genomföra stora trupptillbakadraganden och om två år kommer Sverige att falla in under KGB:s och GRU:s intressesfär.”

Elmér sade sig vänta att en sådan kontakt skulle tas ”kanske blir det med dig”, sa han vänd till Hans Holmér.
I bokens samtal med Bo J Theutenberg menar Olof Frånstedt att denna order handlade om en samverkan med Sovjetunionen och de fientliga aktioner som KGB riktade mot Sverige vid ett maktövertagande:

”Det gällde att vidta förberedelser för Sovjetunionen att på kort tid med våld kunna överta makten i landet genom att eliminera centrala funktioner och befattningshavare. Jag blockerade ett sådant förslag”, berättar den förre Säpochefen enligt boken.

Avhoppare bekräftar

När Theutenberg ifrågasätter Frånstedts påståenden som allt för sensationella hänvisar Frånstedt till den tjeckiske generalen ”Sjenja”, som hoppade av och som Frånstedts personal i denna veva fick möjlighet att förhöra. ”Sjenja” kunde berätta om detaljerade sovjetiska invasionsplaner mot Sverige. ”Sjenja” visste även att det fanns sovjetagenter kring Olof Palme.

”Sjejna” beskrev i en bok 1982 hur Sverige var huvudmålet för Warszawapaktens underrättelsetjänst: ”I samarbete med Polen och Östtyskland finansierade vi vänsterflygeln i det socialdemokratiska partiet. Jag erinrar mig att i mitten på 1960-talet minst 40 procent av socialdemokraterna stod under vårt direkta inflytande.”

Frånstedt får frågan varför han inte gjorde någonting om kontraspionaget hade så välgrundade misstankar. Vågade ni inte? Svaret blir att man måste fundera på vilka konsekvenser ett ingripande kunde få för ens egen person – och för familjen.
Olof Frånstedt sammanfattar: ”Jag försökte i alla fall göra allt det jag kunde”.

Duo drev på

Olof Frånstedt menar att det fanns en duo knuten till IB som drev på om ökade KGB-kontakter:

”En i duon var Schori. Den andra personen ’var på plats’ och ’hade kontakten’. Schori var den ’Store Dirigenten’ i detta spel via och inom IB. Men han var inte ensam. Det var ’två drivande dirigenter’ i denna sak”, säger Olof Frånstedt och bekräftar därmed avhopparen Oleg Gordievskijs uppgifter.
Frånstedt beskriver hur PG Näss ett år innan han dog 2015 hade lovat honom att ge honom det andra namnet, jämte ytterligare information.

”Jag skulle ha fått information om detta men han höll på för länge med sitt manus och gick och dog. Hustrun skulle få allt när han var färdig. Han visste dessutom mycket om mordutredning efter Palme-mordet”, säger Olof Frånstedt och tillägger: ”Schori påverkade mordutredningen.”
Bo J Theutenberg blir chockerad över Frånstedts tydlighet och ber honom repetera. Den förre Säpo-mannen säger återigen: ”KGB överta makten. Eliminera motståndet! Eliminera nyckelpersonal. Påtvinga samarbete mellan Sverige och Sovjet. Som en sovjetstat.”

“Om ett sådant maktövertagande skall kunna äga rum med utsikt till framgång, måste det ske inom en kort tidsrymd. Mer tid finns inte! För då har motståndet hunnit organiseras. Det gäller att inom denna korta tid slå sönder/eliminera hela förband, nyckelpersoner, ledningsstaber och funktioner.”

Föste statsministern framför sig

I samtalet ställs frågan om det kan ha varit Schori som drev fram tanken på ett ökat KGB-samarbete och som föste statsministern framför sig.
Dokument från spionbyrån IB i Försvarsstaben visar hur Pierre Schori och Anders Thunborg som internationella sekreterare i Socialdemokratiska partiet hade regelbundna direktkontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. Pierre Schori var en av KGB:s mer aktiva kontakter.
Den förre Säpochefen påpekar det märkliga med att dessa Socialdemokrater umgicks med underrättelsefolk, inte med de ordinarie öststatliga diplomaterna.

Samtalet hänvisar även till Oleg Gordievskij (som hoppades av till Väst 1985) som pekade ut Pierre Schori som KGB:s viktigaste informationskälla i Sverige.

”Jag anser att ni genom era minutiösa forskningar och klarlägganden äntligen har fört såväl samverkansfrågan med KGB som statsministermordet närmare ett klarläggande/lösning” betonar Frånstedt och nämner de grupper som vid tiden för mordet rörde sig i området kring mordplatsen med ”walkie-talkies” och radiotelefoner, varvid särskilt skulle uppmärksammas ”Grupp Barbro” och ”Grupp Lennart”.

God relation med Palme

Bo Theutenberg beskriver för Inblick hur han hade en god relation med Olof Palme.

– Vi hade köpt vår villa i Djursholm av hans släkting Elsa, som var gift med Gustaf Lagercrantz och Olof Palme brukade fråga hur det var att bo i tant Elsas hus. Palme var dubbelbottnad och hade flera ansikten. Var hans grundläggande lojalitet fanns är svårt att säga. Det beror på hur man bedömer hans personlighet.

– Han kunde vara trevlig och älskvärd och prata om ”tant Elsa”, och vid andra tillfällen – i talarstolen – vara oerhört demagogisk. Jag famlar fortfarande. Jag tror han innerst inne ville vara patriotisk och ta vara på nationens intressen, med sin bakgrund i försvarets underrättelsetjänst och i borgerligheten. Samtidigt var han omgiven av hårdföra killar som visste vad de ville. Hans bakgrund var en akilleshäl och gjorde honom sårbar gentemot dessa.

– Att det i hans personlighet skulle kunna finnas ett annat drag än dessa revolutionära uppfattningar, får ju inte nämnas. Då får man ju hela horden över sig, säger Bo Teutenberg till Inblick.

RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se

Fotnot: I de kommande böckerna, volym 4 och 5 av ”Dagbok från UD”, kommer Bo Theutenberg att beskriva åren 1981-1988 på UD i mer detalj.