Varje år skickar svenskarna åtskilliga miljarder kronor till andra länder. Exakt hur mycket det handlar om är det ingen som vet, men enligt uppskattningar från Världsbanken rör det sig om mellan 7 och över 
20 miljarder kronor om året. Och siffran har ökat i rask takt de senaste åren, med runt 5-6 procent om året enligt de uppskattningar som finns.

Ökningen har inneburit guld för landets banker och så kallade MTO:er, Money Transfer Operators, som Western Union och Moneygram. Framför allt storbankerna tar ut mycket höga avgifter när pengarna skickas ut ur landet, visar uppgifter från Konsumentverket.

Om du vill skicka 1 000 kronor till ett land utanför EU, kan banken ta en fast avgift på så mycket som 450 kronor. Dessutom har de ett hemligt påslag på växelkurserna. I slutändan kan du betala upp emot hälften av pengarna du för över, i rena avgifter.

För att visa exakt hur mycket de olika aktörerna tar när du för över pengar håller Konsumentverket nu på att ta fram en jämförelsesajt där de olika operatörernas avgifter listas. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort - framför allt när det gäller storbankerna.

– Bankerna vägrar att ange vilken växelkursmarginal de tar ut. De vill bara berätta den fasta avgiften. Ibland har de rent av sagt ”du får se vilken växelkurs du får när du gör överföringen”, berättar Torbjörn Noaksson, som leder Konsumentverkets arbete med att ta fram den nya tjänsten som fått namnet Money from Sweden, som ska finnas tillgänglig på nätet från den 1 december.

När Konsumentverket gör sin kartläggning använder de sig av så kallade mystery shoppers. Representanter för myndigheten utger sig för att vara privatpersoner när de frågar de olika operatörerna om priset på överföringarna, som görs antingen genom kortbetalning eller kontantbetalning hos bankerna eller de andra operatörerna.

Och oftast är det billigast att gå till företag som specialiserat sig på överföringar av pengar, som Ria, Western Union eller Moneygram, enligt Konsumentverket. Men det är inte alltid fallet.

När Konsumentverket i arbetet med den nya tjänsten undersökte hur mycket det skulle kosta att överföra 3 000 kronor till Norge, var Ria dyrast med fast avgift på 600 kronor och 146 kronor i marginal på växlingskursen. Totalt försvann 736 kronor, eller över 24 procent, av pengarna i avgifter.

– MTO:erna är i alla fall transparenta med avgifterna. Men spannet i hur mycket man får betala är väldigt stort på den svenska marknaden, det kan vara allt mellan 7 och 45 procent, säger Torbjörn Noaksson.

Hur mycket bankerna och de andra operatörerna tar ut i avgifter i genomsnitt är dock lika oklart som hur mycket som egentligen skickas ut ur landet. Enligt uppskattningar från Global Utmaning, en organisation som skrivit ett flertal rapporter om remitteringar med stöd av Utrikesdepartementet, kan den genomsnittliga avgiften i Sverige ligga på så mycket som 15 procent.

Om man utgår från att svenskarna skickar 7 miljarder om året, skulle det innebära att över 1 miljard kronor går till operatörerna.

– Det är svårt att ge exakta siffror, men klart är att transaktionskostnaden för att skicka är hög och onödig. Men i och med att remitteringar är så okänt fenomen finns det inget tryck eller organisering för att få ner kostnaden. Lite radikalt uttryckt kapitaliserar banker och växlingskontor starkt på en av samhällets svagaste grupper, migranterna, säger Johan Hassel, kanslichef på Global Utmaning.

Det är nämligen just migranter som skulle vinna mest på ett tuffare regelverk för remitteringar, menar både Konsumentverket och Global Utmaning. De länder som tar emot mest pengar från Sverige finns visserligen inom Norden, följt av Libanon, Tyskland, Polen och Thailand.

Men en stor del kommer också från migranter som skickar pengar till sina nära och kära i sina hemländer, som ofta är utvecklingsländer utan samma sorts sociala skyddsnät som Sverige. Globalt sett utgör den typen av transaktioner faktiskt mer än världens samlade bistånd. Därför kallas också remitteringar ofta ”det dolda biståndet”.

Därför har också FN satt som målsättning att avgifterna ska pressas ner mot 5 procent, för att se till att en större del av pengarna når sitt mål. Det är som ett led i det arbetet som Konsumentverket har fått i uppdrag att ta fram tjänsten Money From Sweden.

– Ofta skickar man mindre belopp regelbundet. Och då blir det väldigt dyrt i längden, säger Torbjörn Noaksson på Konsumentverket.

Finns det något särskilt man ska tänka på när man skickar pengar utomlands?

– För det första ska man använda sig av företag som har tillstånd från FI att bedriva sin verksamhet. Det förekommer att man använder andra vägar, men då tappar man alla garantier om något går snett.

– Sedan är det mycket bättre att samla ihop till större överföringar, i stället för många små. Då kan man sänka de totala avgifterna ganska ordentligt.


Källa: https://www.svd.se/naringsliv/sa-skor-sig-bankerna-pa-svenskars-utlandsbetalningar_4017669.svd