Syriens återuppbyggnad: Diskussionspunkter

12.12.2015 18:34

27 oktober, 2015

 

Dessa "Diskussionspunkter kring Syriens återuppbyggnad" har utarbetats efter diskussioner med Syriens myndigheter. Den svenska organisationen Syriska stödkommittén för demokrati besökte flera regeringsministerier och myndigheter i Damaskus under december 2014. Ulf Sandmark från svenska Schillerinstitutet var en av delegationens deltagare under det veckolånga besöket i Syrien. Hussein Askary är ordförande för Schillerinstitutet i Sverige och även redaktör för Executive Intelligence Reviews arabiska hemsida där detta dokument även finns tillgängligt på arabiska: https://arabic.larouchepub.com/2015/10/24/752/

 

Fenixprojektet Syrien. 
Diskussionspunkter kring Syriens återuppbyggnad 
av civilekonom Ulf Sandmark och Hussein Askary, Schillerinstitutet

Varför tala om återuppbyggnad mitt i krigets mörker?

Det är hoppet som gör människor till människor. Hoppet om återuppbyggnad mobiliserar skapandeförmågan hos varje människa. Det försätter människan i ett sinnestillstånd närmast Skaparen.

Genom att lyfta blicken till återuppbyggnad och utveckling efter kriget kan Syrien allra tydligast visa kontrasten i människosyn till den ondska och meningslösa förstörelse som fienden personifierar. Man visar det inte endast för sig själva utan också för omvärlden, och inte minst för de fiender som då kan förstå att deras krigföring inte leder till något bättre för dem själva. Syriens planer för återuppbyggnad gör att de fiender, som kan tänka, kan förstå att de kan få en bättre framtid om de samarbetar med regeringen än om de fortsätter kriget.

Syriens framtidshopp är Syriens starkaste vapen mot fiendens pessimism, desperation och omänsklighet.

Vem hoppas och vem gör det inte?

Med skapandet av organisationen BRIKS har halva mänskligheten organiserat sig för att skapa en framtid för sig och mänskligheten. BRIKS-samarbetet har äntligen kunnat sätta kraft i hoppet från Tredje världens Bandungkonferens, Alliansfria rörelse och 77-grupp om att lyfta världen ur fattigdomen och kolonialismen.

I motsats till Syrien och BRIKS domineras Västvärlden av sitt finanssystem utan hopp. Det globala finanssystemets två miljoner miljarder dollar (på eng: 2 quadrillions) av värdepapper är till mer än 90 procent rena spekulationsskulder. Detta är ett pyramidspel utan motstycke i världshistorien och har hållits uppe av ständiga kapitalinjektioner från centralbanker och statsbudgetar. Finanssystemets desperata situation har pressat Västvärlden politiker att tillåta en finansiell utplundring av inte bara medborgarnas sparkapital utan också av den reala ekonomin.

Plundringen har lett till den grekiska krisen men har haft ännu grymmare effekter mot Tredje världen. BRIKS-länderna kommer Västs banker inte åt att plundra lika lätt längre. Metoden att komma åt 
BRIKS och andra självständiga länder är därför den destabilisering och kaos som terrorister och regionala krig kan sprida in i hela Centralasien och in i Kina, Indien och Ryssland för att bryta sönder dessa nationers ledning och motstånd. Nu står Syrien i främsta skottlinjen för denna politik som kallas geopolitik och är det gamla brittiska imperiets metod att hålla tillbaka konkurrerande eller framväxande världsmakter. Eftersom USA stöder den brittiska geopolitiken ingår också hot med kärnvapen i utpressningen och världen står på randen av en total katastrof.

Det är desperationen och hopplösheten hos västvärldens finanssystem och de gamla kolonialmakterna som projiceras in i Syrien och andra krigsdrabbade länder i form av stödet till terrorismen och till regimförändringspolitiken. Det som i grunden kan stoppa krigspolitiken är en lösning på finanskrisen genom en bankreform och en återstart av Västvärldens reala ekonomier. Dessa förslag har lagts fram av den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche och hans fru Helga Zepp-LaRouche genom deras internationella rörelse Schillerinstitutet. Många västerländska politiker agerar nu med samma förslag för att lösa finanskrisen. Det stora hoppet för världen är att BRIKS-länderna nu kraftfullt driver fram en sådan ekonomisk utvecklingspolitik. Tillsammans kan dessa krafter få Europa och USA att svänga bort från krigspolitiken. Syriens heroiska motstånd mot imperiepolitiken förs därför både militärt och ekonomiskt. Det förenar alla i hela världen som hoppas på en ny, rättvis ekonomisk ordning.

Hur skall återuppbyggnaden betalas när nationen är ruinerad efter kriget?

Den frihet för hela nationen som Syriens kamp syftar till, är grunden för den Syriens ekonomi och rätt att skapa kredit och pengar. Folket, jorden och naturtillgångarna äger en enorm potential. Med en återuppbyggnads- och utvecklingsplan skapas en ännu större potential.

En enskild bonde eller företagare kan behöva en kredit från någon annan för att förverkliga sin potential. En fri nation kan själv bestämma sig för att förverkliga sin potential. Det sker genom att nationen ger sig själv kredit med sin egen framtida utveckling som säkerhet. Detta kräver ett speciellt finanssystem som kallas "kreditsystem".

Ironiskt nog var det just ett sådant kreditsystem som gjorde det möjligt för USA att grundas och överleva sina första år, och sedan återigen under ledning av Abraham Lincoln under inbördeskriget och återigen under ledning av Franklin Roosevelt från och med 1933 och under andra världskriget. Därefter använde Västtyskland och Sydkorea samma system för sina båda återuppbyggnadsmirakel efter krigen. USA är i stor finansiell kris nu på grund av att man övergivit detta fungerande system och man är nu också emot att BRIKS-nationerna använder det.

Det amerikanska kreditsystemet skapades efter segern 1786 i frihetskriget mot kolonialismen. På dåvarande finansministern Alexander Hamiltons inrådan gav kongressen en kredit till en nybildad nationalbank som samordnade återuppbyggnaden. Värdet på nationens valuta och alla statsskulder från kriget stabiliserades snabbt när krediterna styrdes vidare till de projekt som var prioriterade av regeringen. De företagare som engagerades för projekten kunde genast komma igång igen genom att de fick del av krediten. Med denna metod kunde landets egna resurser fullt mobiliseras och snabbt utvecklas trots att landet just genomgått ett mångårigt krig.

Grundsynen i Hamiltons kreditsystem var att ekonomin värderades utifrån den framtida potentialen och inte från nuets ruinerade situation. Med ett sådant synsätt är Syrien rikt och kan självt finansiera huvuddelen av den återuppbyggnad som kan förverkliga Syriens potential.

Hur skapas Hamiltonska krediter för återuppbyggnad?

Utgångspunkten för ett kreditsystem är återuppbyggnadsplanen, som steg för steg beskriver vad nationen planerar att ha genomfört vid olika framtida tidpunkter. Med denna plan som underlag kan staten ge ut de nödvändiga krediterna för att sätta all tillgänglig arbetskraft, maskinkapacitet och insatsvaror i arbete. Staten ger då tillstånd för projekten att starta och ser samtidigt till att det finns kredit för det. Projekten kan ledas av antingen privata företag eller statliga myndigheter.

För denna kreditgivning behöver staten använda både centralbanken och en speciellt skapad Återuppbyggnadsbank. Den syriska nationen kan, på liknande sätt som Egypten gjorde när man lät folket finansiera den Nya Suezkanalen, ge ut delägarbevis i Återuppbyggnadsbanken speciellt riktade till syriska medborgare hemma eller i diasporan. Återuppbyggnadsbanken får på detta sätt ett eget kapital för att ge ut krediter. Syriska staten behåller majoritetsinflytandet i Återuppbyggnadsbanken. Förutom denna normala bankkreditmekanism kommer även en Hamiltonsk kreditgivning att behövas genom att Centralbanken skapar kredit som lånas till Återuppbyggnadsbanken. Med denna kompletterande kreditmekanism kommer staten att ha tillräckligt med krediter för att kunna genomföra snabbast möjliga återuppbyggnad av Syrien.

När regeringen har gett tillstånd till ett projekt att starta, släpper Återuppbyggnadsbanken krediten till ett konto för projektet. De myndigheter eller företag som har fått regeringens uppdrag att genomföra återuppbyggnadsprojektet betalar sina leverantörer och arbetare med dessa krediter. Detta fortsätter till dess projektet är klart. Alla nya sedlar och krediter från Återuppbyggnadsbanken har då fått en säkerhet i form av det fullföljda projektet.

Hur kan de privata bankerna mobiliseras för återuppbyggnaden?

Rätten att skapa kredit är en viktig naturresurs för en nation, som staten behöver använda för att genomföra återuppbyggnaden. Det är helt avgörande att krediterna inte vandrar vidare till spekulation och pyramidspel som i Västvärldens globaliserade banker idag. De syriska bankerna måste därför begränsas i sin verksamhet och inte tillåtas bedriva någon finansbolagsverksamhet, som egenhandel och värdepappershandel. Det handlar inte om att förbjuda värdepappershandel, men den måste hållas helt skild, ägarmässigt och personellt, från all affärsbankverksamhet.

Från den amerikanske president Roosevelts tid 1933 fram till 1999 fanns i USA en sådan bankdelningslag (Glass-Steagall Act) som föreskrev en fullständig separation, och så länge den lagen gällde skedde ingen systemkris för de amerikanska bankerna. Om en sådan bankdelning genomförs snarast i Syrien kan affärsbankerna mobiliseras för återuppbyggnaden. Endast då kommer tillskotten av krediter från Återuppbyggnadsbanken att kunna återcirkuleras i bankerna och skapa ringar på vattnet i den reala produktionen. Dessutom behöver krediterna från de privata bankerna, så länge återuppbyggnaden sker, vara strängt ransonerade, så att de riktas till det som är nödvändigt enligt återuppbyggnadsplanen till sådana kategorier av lån som är nödvändiga för företagens och människornas reala behov.

Med ett reglerat affärsbanksystem kan Återuppbyggnadsbanken använda sig av privata banker för att förmedla sina krediter till kontrakterade företag och betala ut pengarna. I så fall vänder sig företaget till sin lokala bank, som i sin tur vänder sig till Återuppbyggnadsbanken för att hämta ut den kredit som är godkänd för projektet.

Måste nationen skuldsättas till utlandet för återuppbyggnaden?

Nationens eget Hamiltonska kreditskapande kan sätta alla inhemska resurser i fullt arbete, men kan inte betala för det som måste importeras för återuppbyggnaden. För det krävs i första hand utländsk valuta från exportinkomster, men det kommer inte heller att räcka under de första åren. Nationen kommer att behöva ta stora lån i utländsk valuta för att kunna importera de maskiner och den utrustning som behövs. Om lånen kopplas direkt till återuppbyggnadsplanen kan denna skuldsättning göras både långsiktig och anpassad till projektens återbetalningsförmåga. Dessa utlandslån bör också kunna hålla en låg ränta, eftersom lånen är värdesäkrade genom sin bindning till reala projekt.

Syrien kan inte räkna med att kunna få några större lån från västvärldens krisande finansinstitutioner. Däremot finns möjlighet att finansiera viktig maskinimport, även mitt i en stor finanskris, genom bilaterala handelsavtal med enskilda intresserade västländer. Med denna metod kan en sådan nation göra ett avtal om att skapa ett kreditutrymme i sin egen valuta för export av landets maskiner och varor till Syrien. En rad sådana bilaterala avtal med intresserade nationer kan klara försörjningen av utländska varor för återuppbyggnaden.

BRIKS-nationernas nya utvecklingsbank byggs nu upp i enlighet med det nya paradigmet för en ny, rättvis ekonomisk världsordning. BRIKS har synsättet att ge kredit utifrån projektens framtida potential och inte från den nuvarande betalningsförmågan för länderna som vill starta projekten. Samma principer kommer också att tillämpas av de många andra fonder som skapats för att förverkliga bygget av den Nya Sidenvägen. Här bör ett fritt Syrien ha stora möjligheter att skaffa lån i utländsk valuta till viktiga stora infrastruktursatsningar.

Eftersom skuldsättningen i det nya paradigmet motsvaras av de nya projekt som genomförs, är det en bra skuldsättning. Ju mer det finns av en sådan skuld avsedd att förverkliga landets potential, desto bättre. Sådan skuld blir inte en boja, utan ett mått på hur mycket Syrien satsar på framtiden.

Vilken syrisk framtidspotential kan förlösas av återuppbyggnadskrediterna?

1. Folket som bärare av all potential. Utan prioritering av matförsörjning, nödbostäder, sjukvård, utbildning och arbete kan inte hela folkets potential förlösas. För detta krävs bredast möjliga mobilisering av nationens tillgängliga resurser från statliga myndigheter ända ner till mikronivå. Lokala förvaltningar måste förutom budgetmedel även kunna ta del av statens riktade kreditgivning från Återuppbyggnadsbanken. Detta kommer att kunna sätta igång alla lokala krafter och resurser för återställande av skolor, vårdcentraler, el, vattenförsörjning liksom snabbast möjliga ökning av lokal produktion av mat och andra viktiga förnödenheter. Särskilda krediter bör riktas till tidigare ägare av industrier och jordbruk som förstörts i kriget, liksom till entreprenörer som vill starta nya företag. Terroristernas målinriktade förstörelse av alla läkemedelsindustrier visar vilken strategisk betydelse den har, vilket också gäller för den så omstridda olje- gas och petrokemiska sektorn. Även vidareförädlingen av bomullsproduktionen och andra jordbruksprodukter i t.ex. Syriens berömda textilindustri, är en stor återuppbyggnadsuppgift, tillsammans med hela industrisektorn. Tillfälliga arbetsbrigader av arbetslösa kan också finansieras på samma sätt för att bygga det som behövs, och samtidigt arbetsträna de arbetslösa för allt mer kvalificerade uppgifter. Arméns ingenjörsförband kan utgöra kärnan i dessa arbetsbrigader, och genom återuppbyggnadsprojekt fortsätta sitt försvar av det syriska folket.

2. Återstart av tidigare fungerande infrastruktur och näringsgrenar med potential. Återuppbyggnadsbankens kreditgivning kan finansiera det stora behovet av att reparera den viktigaste infrastrukturen: energi, elsystem, vatten och kommunikationer. Krediterna kan utökas ända till dess alla tillgängliga kvalificerade arbetare, maskiner och material är i full användning. På detta sätt kan återuppbyggnaden organiseras på det mest effektiva sättet med tanke på de möjligheter som finns för en framtida infrastruktur. Återuppbyggnaden kan direkt inriktas på att skapa en ny infrastrukturplattform på den högsta nivån av teknik och produktivitet. Erfarenheterna från kriget av hanteringen av den mest avancerade teknologin för flygplan, robotar, elektronik och maskiner kan göras till en startpunkt för vidareutbildning och civil tillämpning i nya industrier baserade på denna teknik. En målinriktad utveckling av den kemiska industrin som baseras på råvaror från gas och oljeindustrin, kan främja nya vidareförädlingsindustrier för tillverkning av konstgödsel, plastprodukter, pulverjärn och högteknologiska produkter. I BRIKS-ländernas nya paradigm kommer också den kärnteknologiska industri som bombades sönder av Israel, också återuppbyggas för produktion av kraft, vattenavsaltning och inträdet i den nya ekonomiska eran av isotopforskning.

3. Den nya teknologins potential i återuppbyggnaden. Möjligheterna att skapa teknologisprång behöver ges ett särskilt kreditstöd när utrustning i alla fall måste ersättas. Exempelvis kan nya jordkablar för förstörda elledningar kompletteras med IT-ledare av fiber. Måttstocken för vilken teknologi som bör prioriteras är energitätheten. Precis som ökad energitäthet hos soldatens vapen, ifråga om precision och kraft/cm2, ökar effekten mot fienden, så är energitätheten i den fredliga arbetarens teknologier parametern för att öka produktiviteten och finna högsta potential för realekonomisk lönsamhet.

4. Projicering av de Nya Sidenvägarnas internationella utvecklingspotential in i Syrien. Möjligheten att genom Syrien knyta samman transporter på Medelhavet, Indiska oceanen, Röda havet, Kaspiska havet och Svarta havet har varit grundtanken i president Bashar al-Assads visionära strategi "De fem haven". Utvecklingskraften i BRIKS-nationernas tillväxt, och många initiativ till utbyggnad av de Nya Sidenvägarna både till lands och till sjöss, kan projiceras in i Syrien om denna vision görs till utgångspunkt för Syriens nya infrastruktursatsningar. (JfrEIR:s karta) Det handlar inte enbart om transporter utan om internationella utvecklingskorridorer som skänker ny långsiktig tillväxtkraft till Syriens gamla Sidenvägshandelsplatser. Förutom med järnvägar byggs korridorerna i ett brett band med annan infrastruktur, såväl pipelines, vattenprojekt, industri och jordbrukszoner som stadsbyggen. Det Nya Sidenvägsperspektivet är så genomgripande att Syrien kan påbörja planeringen för att i samarbete med grannländerna maximalt utveckla och utnyttja vattenresurserna, göra ökenområden gröna, dämpa sandstormarna och återerövra stora ökenregioner för odling och bosättning.

 

 

 

Hur projiceras de Nya Sidenvägarna in i Syrien?

 

 

 

1. Länken till Bagdad och Teheran.

Kinas strategi "Ett bälte, en väg" för att bygga ut de gamla sidenvägarna till utvecklingskorridorer med moderna transportsystem, avser att inte bara nå fram till Europa, utan också att via Iran nå fram till Egypten och Afrika landvägen. Järnvägen från Teheran till Kairo kommer att byggas över Kermanshah till Bagdad, Amman och Aqaba. Med den planerade förbindelsen över Sharm el Sheik når järnvägen ända fram till Kairo. Bygget av en järnväg den relativt korta sträckan från Deir Ezzor till den irakiska gränsstaden Abu Kamal öppnar järnvägesförbindelse från Bagdad, men betyder mycket mer än så. Det betyder att den gamla Sidenvägen längs Eufrat återigen göras till Syriens öst-västliga utvecklingskorridor, och ge ny energi åt Aleppos sönderslagna industrizoner. En sådan järnväg byggd i samarbete med Irak öppnar en direkt järnvägsförbindelse från Syrien till Basra och blir ett stort steg för att förverkliga De fem havens strategi, genom att den etablerar en direkt kontakt med Arabiska viken och Indiska oceanen.

Järnvägen från Bagdad och Teheran kommer också att leda handel landvägen från Kina och Centralasien till Syrien. En stor gren av Nya sidenvägen från västra Kina och Centralasien passerar Teheran. Även en landväg från Indien och Pakistan blir möjlig via det iranska järnvägsnätet som byggts fram till Zahedan invid det pakistanskindiska järnvägsnätet, som någon gång i framtiden kommer att öppnas.

Järnvägen från Teheran öppnar även förbindelsen till Kaspiska havets länder som nästa steg i "De fem havens strategi". Transporterna från Ryssland på den så kallade "NordSydkorridoren" som kopplat ihop S:t Petersburg med den iranska hamnstaden Bandar Abbas, och senare även med hamnstaden Chabahar på den Indiska Oceanens kust, går både på och längs båda sidorna av Kaspiska havet, och kommer också bli en länk till Syrien.

Via Basra kan även det diskuterade höghastighetståget från UAE till Kuwait länkas upp och i förlängningen även Oman och Jemen. Alla dessa handelsvägar kommer att, likt den gamla Sidenvägen, projiceras in i Syrien mot Aleppo och sedan kommer utvecklingskorridoren att fortsätta till det krigsdrabbade Idlebs industrizoner och Latakias Medelhavshamn, som kommer att behöva byggas ut.

Ett nästa steg blir bygget av järnvägen från Deir Ezzor till Tadmor/Palmyra, den legendariska Sidenvägsstaden, där Sidenvägsfestivalerna hölls varje år före kriget. Denna saknade länk kommer att skapa en järnvägsförbindelse från Teheran och Bagdad direkt till Damaskus och Beirut.

2. Länken till Kairo.

Egyptens dynamiska utveckling, med den nya Suezkanalens gigantiska planerade nya industriområden, kan dras in i Syrien när järnvägen från Kairo till Amman öppnas. Den gamla järnvägen från Amman kan återuppbyggas som en höghastighetsjärnväg till Damaskus och de stora städerna Homs och Hama ända upp till Aleppo i norr. På detta sätt kan också sjöfarten från Röda havets länder och hela Afrikas ostkust via hamnen i Aqaba få en järnvägsförbindelse till Syrien. Egyptens planer på järnvägssamarbete längs Nilen söderut kommer att öka kontakten inte bara med Sudan, utan även Östafrika genom Etiopien, som har världens högsta ekonomiska tillväxttakt.

När Hejazjärnvägen återbyggs med höghastighetsteknik, kan Damaskus återigen bli utgångspunkt för resor till Medina och Mecka. Via den järnvägen kan även förbindelsen från Jemen öppnas, och även från Afrika via Jemens planerade tunnel under Bab El Mandeb till Djibouti.

Från Egypten kommer också det påbörjade bygget av den Arabiska gasledningen att färdigställas och länkas ihop med den nya planerade gasledningen från Iran till Syrien, så att alla anslutna länderna både kan exportera sin egenproducerade gas och ta ut den som behöver konsumeras.

3. Länken till Europa och norrut till Svarta havet och Ryssland.

När gränsen norrut öppnas kommer Syrien återigen kunna bli den stora korsvägen, så snart som bygget av höghastighetsjärnvägen från Europa till Kairo öppnas. Det kommer att tillföra kraft åt alla de krigsdrabbade storstäderna: Aleppo, Hama, Homs och Damaskus. I varje stad kan lokaltrafiksystem byggas med den nya tysta magnettekniken på pelare. Den tekniken ger högre hastigheter och högre energitäthet, samtidigt som den kan byggas snabbt eftersom man då undviker problemen med alla outgrävda fornlämningar som stoppade tunnelbaneprojektet i Damaskus. Det kommer att knyta ihop städerna och deras regioner i en bred utvecklingskorridor från norr till söder genom hela västra Syrien.

Även Kinas handel till Europa, via den stora Nya sidenvägskorridoren genom Iran och Turkiet, kommer att i Turkiet vara kopplad med den nord-sydliga korridoren genom Syrien. Norrut kommer Aleppo och den syriska nord-sydliga utvecklingskorridoren att dra handel från Armenien och Azerbajdzjan och via dem från Ryssland.

Svartahavsländerna når direkt in i Syrien genom hamnstäderna Samsun och Istanbul. Till Istanbul går den nya "Vikinglinjen" med järnvägsgods från Litauens hamnstad Klaipeda, vilken knyter in också transporter från Östersjöregionen och Sverige.

4. Länken Medelhavet.

Sedan den nya Suezkanalen invigdes, i augusti i år, har nya stora godsflöden från Kina och Indien på den maritima Sidenvägen börjat komma in i Medelhavet. Planering pågår för att bygga ut en rad hamnar för att hantera det nya godset. Det gäller Pireus i Grekland och Taranto, Crotone och Gioia Tauro i sydligaste Italien. För detta planeras en utbyggnad av höghastighetståg norrut till Centraleuropa genom både Italien och Balkan. Kina deltar i planeringen av en ny kanal genom Balkan från Thessaloniki via floderna Axios/Vardar och Drina upp till Europas transportartär Donau som drar trafik från Rhenfloden i Tyskland. Detta öppnar också för transporter till Syrien om hamnarna i Latakia och Tartous byggs ut.

Hela Medelhavsregionen kan bli ett utvecklingsområde för att möta arbetslöshetskrisen i både Nordafrika och södra Europa. För att detta skall ske har Schillerinstitutet satt samman en "Marshallplan för Medelhavsregionen" (på engelska: "Program for an Economic Miracle In Southern Europe, The Mediterranean region, And Africa", se karta) med många av de kommande projekten. Tunnlar planeras mellan Tunisien och Sicilien och under Gibraltar sund.

Längs den nordafrikanska kusten skall Egyptens första kärnkraftverk byggas med möjligheter till avsaltning av havsvatten för utveckling av bosättningar, jordbruk och industri. Avsaltningsprojekt kan genomföras på andra platser längs kusten och framför allt i Gaza. Tunisien har stora potentiella jordbruksområden i de stora saltträsken Sud. Sedan början på 1900-talet har det funnits förhoppningar att med vattenbyggnadsprojekt ta bort saltet och göra en stor region i södra Tunisien och östra Algeriet fruktbar, projekt som med dagens teknik kan göras ännu bättre och bredare.

Andra stora projekt som finns på ritbordet är att leda vattnet från centrala Afrika ända till norra Egypten till området närmast Libyen. Där finns den stora Qattarasänkan under Medelhavets nivå, vilken på detta sätt kan fyllas med sötvatten så att en stor sjö bildas. Tillsammans med nya järnvägar och vägar genom Sahara till en stor hamn vid Medelhavet, kan en hel rad städer byggas och ett stort ökenområde befolkas.

Det gäller också det stora Transaqua-projektet för att avleda vatten från Kongoflodens övre delar i en självrinnande kanal till Tchadsjöns vattenområde. Det innebär enorma utvecklingsmöjligheter genom att Tchadsjön räddas och en stor region i södra Sahara kan återuppodlas och utvecklas. Genom BRIKS-ländernas Nya Utvecklingsbank finns stora möjligheter att komma igång med flera av dessa projekt.

Möjligheten finns att dra in Europa och USA till ett samarbete med BRIKS-länderna för denna ekonomiska utvecklingspolitik, så att man satsar på att bygga upp sin realekonomi i stället för att fortsätta kollapsa med sitt sjuka finanssystem och sin folkmördande krigspolitik.

Karthänvisningar:
Karta 1 över Världslandbron ur EIR-rapporten "Den Nya Sidenvägen blir Världslandbron" (The New Silk Road Becomes The World Land-Bridge") Länk:https://worldlandbridge.com/ Rapporten på engelska är på 374 sidor. Pris 35 USD i digital pdf-form, pocketbindning 50 USD.

 

Karta 2 från EIR:s specialrapport om en Marshallplan för Medelhavsområdet ("Program for an Economic Miracle In Southern Europe, The Mediterranean region, And Africa") Länk: https://larouche.se/svenska/media/20120612-meditprog_en_0.pdf Läs mer om denna EIR-rapport som innehåller beskrivningen av "det tyska återuppbyggnadsundret":https://www.larouche.se/nyheter/2012/06/24/marshallplan-for-medelhavsomradet

 

Karta 3 över projiceringen av Nya Sidenvägarna in i Syrien (något större karta): https://www.larouche.se/media/1650/view

Vidareläsning:
Det Hamiltonska kreditsystemet i detalj: https://larouchepac.com/031113/draft-legislation-bank-us
Allmän historia om det Hamiltonska kreditsystemet:https://larouchepac.com/credit-system
Återuppbyggnaden som gjordes med hjälp av det Hamiltonska kreditsystemet av USA:s president Franklin Roosevelts politik New Deal 1933:https://www.larouchepub.com/eiw/public/2002/eirv29n34-20020906/eirv29n34-20020906_056-fdrs_reconstruction_finance_corp.pdf andhttps://www.larouchepub.com/eiw/public/2006/2006_20-29/2006-21/pdf/26-30_621_ecoarmycorps.pdf andhttps://www.larouchepub.com/eiw/public/2006/2006_10-19/2006-11/pdf/48-59_611_eco.pdf

Läs mer om Transaquakanalen till Tchadsjön:https://www.larouche.se/nyheter/2013/10/21/istallet-for-lampedusa-transaqua

Läs mer om besöket i Syrien: https://www.larouche.se/artikel/vad-jag-sag-i-syrien

Denna artikel "Diskussionspunkter kring Syriens återuppbyggnad" på arabiska: https://arabic.larouchepub.com/2015/10/24/752/
och på tyska: https://www.solidaritaet.com/neuesol/2015/44/phoenix.htm