Söndagskrönika: Belägrat land

Det vi nu ser är ett tillstånd som Sverige aldrig har upplevt i fredstid och som ingen ser slutet på. Morgon, och vi vaknar i ett land som driver redlöst som en båt utan åror. På aktertoften sitter en förvirrad före detta svetsare, drabbad av uttalat storhetsvansinne.  Hans vision är att lilleputtlandet Sverige ska rädda hela världen. Sverige ska vara förebild för Den Goda Staten.

Vi hör honom svamla hjälplöst och osammanhängande om att “ta vårt ansvar”.

Vi hör honom säga: “Nu krävs samling och gemensamt ansvarstagande”. Han kräver att hela svenska folket ska ställa upp och städa och ställa till rätta vad en galen maktelit har förstört i sina hämningslösa härjningståg mot vårt land, vårt folk, vår ekonomi och vår kultur. Just det folk som har ogiltigförklarats tusenfalt, men som man ropar på när det gäller att röja upp och betala notan.

Jag tänker inte ta ansvar för en nationell kollaps

Jag hör vad han säger, men han ska inte räkna med mig. Jag är en av de miljoner människor som har varit med och byggt upp det land som nu belägras framför mina ögon. Jag tänker inte delta i någon samling eller ta ansvar för en nationell kollaps som samvetslösa dårar i regering, riksdag och media har skapat. Sveriges krasch är deras ansvar, inte mitt. Jag är inte det minsta delaktig i denna smutsiga byk, och jag tänker varken dansa tango eller sjunga mångfaldshymner ovanpå ruinerna av Sverige.

Jag är en av dem som i många år har varnat för konsekvenserna av en ohållbar invandringspolitik. Jag är en av dem som har fått betala ett högre pris för mina försök att rädda Sverige än någon PK-svamlare i sin vildaste fantasi kan föreställa sig. Samtliga ansvariga har vägrat lyssna. Med brutala, avhumaniserande metoder har de försökt tysta oss. Eldade av sina perverterade framtidsvisioner har de fortsatt att driva Sverige mot kollaps.

Stefan Löfven är totalt panikslagen

Sveriges statsminister Stefan Löfven (s) har lika mycket trovärdighet som en felprogrammerad robot. Han är uppenbart totalt panikslagen och utlämnad till rådgivare som inte heller vet vad de ska ta sig till när verkligheten frontalkolliderar med flosklerna. Hela regeringen är drabbad av panik. Trots alla försäkringar om motsatsen har Sveriges styrande förlorat kontrollen.

En tydlig panikindikator var förra lördagens hastigt sammankallade presskonferens med justitie- och invandringsminister Morgan Johansson (s) och migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Lördag klockan 17 – en sensationell tidpunkt för en presskonferens. I synnerhet om man inte har någonting att säga.

En man som ska ha förtroendet att leda vårt land?

På fredagen var det dags igen. Lyssna på hur statsministern låter när han talar på presskonferensen.  (Tidskod 00:44:58). Är detta ord från en man som ska ha förtroendet att leda vårt land?

Han får en fråga från Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator på SR Ekot:

“Du säger att Sverige förbereder sig inför en krissituation, vad vill du säga med dom dramatiska formuleringarna?”

Stefan Löfven svarar:

“Ja för det första att vi vi står mitt upp i det jag menar allvar också när jag säger, när jag uttrycker ett ett stort tack till alla människor som gör en sån fantastisk insats för det är en humanitär insats det är precis som med migrations- och justitieministern just sa. Vad vi gör egentligen är att vi räddar liv när människor som kommer från bomber från … från mördande från förtryck … dom har sina liv i spillror. Vi Vi hjälper dom å då är det en, det är en stor humanitär insats och det självfallet då när vi nu ser … det antalet människor som behöver det, som söker det skyddet så är det en en en av dom största humanitära insatserna. Och att vi står inför en krissituation de det är ju bland annat därför jag, vi redogör för nu idag att vi också förbereder för en situation där vi kan behöva förlägga människor tält därför att … vi står upp för den den humanitära … flyktingpolitiken asylrätten men vi ser ju också vi kan ju inte blunda för det faktum att vi har fler än vi någonsin har tagit emot på så kort tid och då ska vi kunna ge dom tak över huvudet. Då är det…då kan det kan det komma att behöva annat.”