SOCIALDEMOKRATERNAS RUTTNA HISTORIA: Del 1 Frimurarnas Skapelse.

Det här är första delen i en längre serie jag arbetat med ett tag nu. Jag anser att det är viktigt att kasta ett ljus över Sveriges socialdemokratiska arbetarpartis (SAP) ruttna historia på allvar! På ett sätt som sällan gjorts tidigare i Sverige. Följande text kartlägger partiets egentliga bakgrund, vilket är av största relevans för att förstå vad partiets egentliga syfte är, och alltid har varit.

”Skräddarna utgjorde den centrala kraften i förbundet”( ännu de Rättfärdigas förbund).”

I och med gesällvandringarna kom svenska skräddare först i kontakt med denna”arbetarrörelsens” retorik nere på kontinenten. En av de viktigaste figurerna för att introducera socialismen i Sverige blev skräddaren Sven Trägårdh (född Mattisson) och de individer aktiva tillsammans med honom under 1840-talets Stockholm.

”… utarbetade här ett distinkt förhållande mellan det öppna och det hemliga arbetet. Engels förklarar det ”I London, såväl som i mindre grad i Schweiz, drog de nytta av förenings- och församlingsfriheten. Redan den 7 februari 1840 grundades den ännu existerande, legalt arbetande Tyska arbetarbildningsföreningen. Föreningen tjänade som rekryteringsbas för nya medlemmar till förbundet och eftersom kommunisterna som alltid var de mest aktiva och begåvade medlemmarna av föreningen, var det helt följdriktigt att ledningen låg helt i förbundets händer. Förbundet hade snart ett flertal kommuner, eller som de då kallades, loger, i London. Samma uppenbara taktik följdes i Schweiz och på andra ställen. Där arbetarföreningar kunde bildas utnyttjades de på samma sätt. Där dessa var olagliga, anslöt man sig till körsällskap, idrottsklubbar och liknade” …”omfattningen av det återupprättade förbundets utbyggnad var ansenlig”.  ”   

Observera att kommunisterna nämner just ”loger” sådär förbipasserande, som om det vore helt irrelevant. Hur som helst slår här Engels och kommunisterna själva fast att det är frimurarna som sprider det socialistiska budskapet genom just sina loger! Artikeln fortsätter: 

 

” Förbundet var det viktiga, de hemliga kommunistiska cellerna var ledningen, medan de bredare organisationsformerna fungerade för att rekrytera folk till dessa. Lenin uttryckte det så här: "Men denna förändring av den klandestina organisationens former har ingenting att göra med formeln för att 'anpassa' denna till den lagliga rörelsen. Den är någonting fullständigt annorlunda! De lagliga organisationerna är de stödjepunkter som tillåter oss att föra ut idéen om klandestina celler till massorna. Det vill säga att vi modifierar formerna för påverkan i syfte att den tidigare påverkan skall fortsätta i klandestinriktning.””

Den dualism som Lenin förklarar och som författarna till artikeln ser som nödvändig för deras slutliga kommunistiska revolution, är en klassisk frimurarmetod (taktik), för att uppnå sina syften. Det vill säga att man har en ytlig förklaring om vad dess syften är, och en hemlig förklaring för vad dess syften är. På det här sättet har frimurare kunnat lura de under sig, med ett budskap för de ”utanför” och ett för de som är ”inne”. Denna dualismåterfinns även inom katolicismen, Islam, hedendom och är främst tydlig i frimurarnas symboler. Det är även därför frimurare avskyr de som försöker avslöja dem och deras bedrägeri.

Pehr Götrek.

”Runt 40 skandinaver var medlemmar av Skandinaviska sällskapet som var anslutet till de Rättfärdigas förbund och lika många (säkert samma personer) uppges ha varit medlemmar av de Kommunistiska korrespondenskommittéerna och ca 30 var även medlemmar i den Tyska arbetarbildningsföreningen. ”

Carl Rudolf Löwstedt hade själv haft goda kontakter med frimuraren Michail Bakunin i Paris, medan Carl Daniel Forsell och Lars Gustav Stolbin hade fått tydliga instruktioner direkt ifrån frimurarna i London och De Rättfärdigas Förbund. 
 

"När utländska gesäller lämnade England fick de oftast noggranna instruktioner att följa för att bygga upp organisationerna i sina hemländer, och på så vis uppstod de i Tyskland och på andra ställen. Samma uppgifter fick Stolbin och Forsell.”

När de tre (Löwstedt, Forsell och Stolbin) återvände till Sverige och Stockholm, gick de in i ”bildningscellen”. Dock hade cellen nu infiltrerats och saboterats av borgare. Det är åtminstone de kommunistiska författarnas uppfattning. Jag tenderar att hålla med. De var nog med största förmodan borgerliga infiltratörer som hade hört talas om socialisternas subversiva metoder på kontinenten, och besvarade då med att försöka infiltrera och sabotera dem. De tre svenska agenterna åt De Rättfärdigas Förbund insåg detta ganska snabbt och startade då det Skandinaviska sällskapet i Stockholm (”Stockholmscellen”) tillsammans med övriga som fick problem med ”bildningscellen”.

””Eftersom kommunisterna inte ville att det Skandinaviska sällskapet skulle uppfattas som kommunistiskt och i så fall riskera att förbjudas skrev Götrek omedelbart ett svar som publicerades 5 dagar senare i Eskilstuna Allehanda:  ”På ett visst håll oroande rykten hava här varit gängse angående inrättan­det av ett sällskap, inom vilket den kommunistiska propagandan skulle spela en icke oviktig roll ... Det verkliga förhållandet är att ett skandina­viskt sällskap har blivit inrättat. Stiftarna äro unga hantverkare, mästare och gesäller, vilka alla ha varit i utlandet och där varit ledamöter av associationer, som bland arbetarna där funnits inrättade för broderlighetens befästande och upplysningens tillväxt inom dessa klasser ... Dessa unga män ... alla ledamöter av Skandinaviska sällskaperne i Paris, London, Köpenhamn, Hamburg m fl orter utgjorde, då de av slumpen förenades i Sveriges huvudstad, redan på förhand ett Skandinaviskt sällskap, som en­dast behövde sammanhållas och befästas för att ligga till grund för en hit­tills uti Stockholm saknad association av denna beskaffenhet. Denna grund har nu också blivit lagd av dessa, ehuru unge dock värdserfarne män, vilka både i sedligt och intelligent avseende kunna anses utgöra en elite-corps av Stockholms arbetare. Att en del av dem har kunskap om kommunism och förstå och uppskatta den till sin rätta halt är otvivelaktigt, men att sällskapets tendens ej är kommunistisk visas bäst av stadgarna, vilka blivit med överståthållarämbetet kommunicerade.”… 

”Ibland besynnerliga rykten, som man genom tidningsartiklar sökt sprida om detta sällskap, är att dess syfte skulle vara att motarbeta och sönder­bryta Bildningscirkeln. Detta är så mycket orimligare som de tre à fyra personer av sällskapets medlemmar som tillika tillhöra Bildningscirkcln, äro denna stiftelses mest nitiska vänner” ”

Vid det här laget hade ”Stockholmscellen” hunnit bilda både en hemlig och en öppen organisation, precis så som frimurarnas dualism förespråkat. I övrigt behöll de sina täta kontakter med De Rättfärdigas Förbund. ”Stockholmscellen” fick även oftast besök av ”agenter” från London, som oftast kom med särskilda uppdrag eller instruktioner för cellen. Forsell och Stolbin tillsammans med några andra svenskar åkte även till London för att möta upp med De Rättfärdigas Förbund i deras kongresser. I dessa möten tydliggör man hur hela nätverket fungerade. 

 

”I stadgarna slås det fast att organisationen ska vara så hemlig att cellerna inte ens ska känna varandras existens och att alla medlemmar ska använda täcknamn. De lägsta organen, kommunerna, ska bestå av 3-12 medlemmar och blir man fler ska man splittras i två. Flera kommuner inom samma område skulle ha en kretsstyrelse, som leddes av förbundsstyrelsen som valdes av den kretsstyrelse i vilken centralstyrelsen hade sitt säte, vilket var London.”

Lars Johan Hierta.

Under tiden som Sven Trägårdh var aktiv inom”Stockholmscellen”, förblev han liksom en del andra fortfarande aktiv inom den numera moderatsocialistiska”bildningscellen”. Men han gick även med i olika liberala föreningar där han fick en chans att influera den typen av organisationer med sina föredrag. Han lyckades faktiskt påverka landets vänsterliberala krafter markant. Bland dessa återfinns Nils Samuel von Koch, en liberal politiker, adelsman och justitiekansler bland annat; Och även Lars Johan Hierta, grundare av vänstertidningen Aftonbladet, tillika fabrikör. (Så vi vet varifrån denna blaska fick sina idéer ifrån).

Frimuraren döljer handen.

10 000 frimurare står och försvarar "Pariskommunen" år 1871.

"Although the name ”Internationale” made the group appear to be an international labour union convention, it really was a Masonic mix of elitist Socialists, Communists, Atheists, and Satanists...”

 

”In fact, the Internationale can hardly be viewed as anything but Illuminated Masonry in a new disguise. French historian E. E. Fribourg wrote in 1871: ”The Internationale everywhere found support in Freemasonry”...”

 

”According to Webster, the Internationale became nothing more than ”the outer shell that covered a ramification of conspiracies”.” 

”Jah-Bul-On is a symbol of the infinite and eternal God head. A mongrel word who´s name has been for two thousand years an appellation of the Devil.” 

Jah-Bul-On är Saturnus, beskyddad av den liksidiga triangeln (666), den falska profeten och anti-Christ! Så nu vet vi vad det är för budskap som August Palm egentligen hade med sig till Sverige.

Observera Horus öga hos de "godtemplares" symboler.

Här ser ni en lokal socialdemokratisk förening som knappast döljer Horus öga.

”Att »prästerna» i de svenska friförsamlingarne, tack vare det inflytande, de utöfva på den svenska landtbefolkningen i Minnesota samt för öfrigt äfven i andra stater, gjorde allt för att hindra Linds återval, måste sorgligt nog konstateras;...”

 

”Beträffande prästerna och deras skadliga inflytande på befolkningen genom deras motstånd mot alla verkligt folkliga reformer framhöll han (Lind, min anmärkning), att med de infödda amerikanska prästerna vore det ingen fara, ty de äro alla i regeln bildade oah en stor del af dem har öppen blick för nödvändigheten af sociala reformers genomförande samt äro ej heller rädda för att inför sina åhörare i kyrkorna framhålla detta. De svenska »prästerna» däremot -- såsom han kallade dessa sorgligt beryktade kolportörer -- stå icke högt i bildning och äro som alla obildade intoleranta och fanatiska och allt annat än kulturbärare.” 

 Dessa "folkliga reformer" var kanske inte så pass folkliga som Palm gärna ville att de skulle vara. Prisa Gud för dessa modiga präster, som likt Nils Ignell varnat för den ondska som följer med socialismen (kommunismen)! Inte konstigt att socialister alltid avskytt Kristendomen. Men tråkigt nog saknar vi svenska präster av denna kaliber i dagens Sverige.


Slutsats.