Två tydliga generalfel förstör skolan (jodå, det finns många fler):
1. Den bygger på den ideologiskt grundade illusionen att alla barn är lika. Därmed vägrar skolan erkänna IQ-skillnader, som är avgörande för elevernas möjligheter att tillgodogöra sig kunskaper.
År ut och år in försöker skolan banka ner fyrkantiga klossar i runda hål, och tvärtom.
Det går inte. Det har aldrig gått. Det kommer aldrig att gå.
2. Skolan har övergett sin viktigaste roll, att lära ut kunskap, och prioriterar istället sociala mål, framför allt jämlikhet. Resultatet är en gedigen katastrof.
Trots att skolan befinner sig i ett långt gånget förfall och alla utvärderingar visar katastrofala resultat stannar ansvariga politiker och myndigheter inte upp och frågar sig var felet ligger. Istället öser man på med mer av samma. Ett maktfullkomligt skoletablissemang kör på och ignorerar skolans grundproblem, medan nya barngenerationer berövas den nödvändiga plattform för resten av livet som en bra skolgång innebär.
Det här är den första av två artiklar om hur skolan hamnade på den bottennivå där den befinner sig i dag.
En blick på bilden ovanför visar idel svenska barn. Så här såg det ut i svenska skolor så sent som 1971-72 när Peter Tillberg gjorde sin berömda målning. Politikerna kunde fortfarande påstå att alla människor är lika, trots att inte heller svenskar är eller någonsin har varit kollektiva kopior av varandra utan i högsta grad är individer med individuella olikheter.
När den här föreställningen över huvud taget nämns i skoldebatten har den kallats ”likhetsaxiomet” eller ”likhetsdoktrinen”, till exempel av Kjell-Åke Forsgren, professor emeritus i tyska, Umeå universitet och professor i Strömstad akademi:
”Den likhetsdoktrin som i decennier präglat skolan är det som skapat dagens kris.”
Jag vill gå ett steg längre och kalla det likhetsillusionen. Det är nämligen fråga om en illusion, som enbart hålls vid liv av ideologiskt önsketänkande. Den saknar helt förankring, både i verkligheten och på vetenskaplig grund.
Liksom alla illusioner på gruppnivå har den samhällsskadliga följder. I omfattning kan de bara mäta sig med konsekvenserna av de illusioner som råder kring massinvandring och mångkultur – som också bygger på inbillningen att alla människor är lika.
Myten om den formbara, utbytbara människan är en kommunistisk skapelse och grunden i alla socialistiska system. Människan ses inte som en individ utan som en del av en grupp, det kollektiva proletariatet som ska indoktrineras med klasshat mot förtryckarna-kapitalisterna för att fylla sin plats i revolutionen. Om människor tillåts vara individer med egna tankar och karaktärsdrag faller hela det socialistiska systemet.
När de ryska bolsjevikerna efter sin statskupp 1917 genomdrev den kommunistiska likhetsideologin använde de därför barnen och skolan som ett av sina viktigaste redskap.
En av teoretikerna bakom det revolutionära sovjetiska skolsystemet skrev:
”Vi måste förvandla de unga till en generation av kommunister. Barn är som mjukt vax, de är mycket formbara och av dem kan man skapa goda kommunister. Vi måste skydda barnen från familjens skadliga inflytande… Vi måste nationalisera dem. Redan mycket tidigt i deras unga liv måste de hamna under det välgörande inflytande kommunistiska skolor erbjuder… Att tvinga modern att överlämna sitt barn till den sovjetiska staten – det är vår uppgift.”
(V. Zenzinov: Deserted. The Story of the Children Abandoned in Soviet Russia. London 1931, sid. 27. Återgiven i Orlando Figes De som viskade. Tystnad och terror i Stalins Sovjet).
Barnen skulle tas från sina mödrar och knådas som vax från så tidig ålder som möjligt för att bli Den Nya Människan, den perfekta kommunisten. Vi vet hur det gick.
Likhetsillusionens nålsöga är skolan. Det är den första stationen där likhetsideologin punkteras. I skolan blir det tydligt att barn är olika, har olika bakgrund, olika begåvning och därmed olika förutsättningar för lärande.
Ungefär när Peter Tillberg var klar med sin målning 1972 byttes den lönsamma arbetskraftsinvandringen till Sverige från Norden och Sydeuropa ut under Olof Palmes (s) ledning mot utomeuropeisk massinvandring. Den likhetsillusion som var besvärlig att hävda redan tidigare sprack totalt. Ändå har misstaget aldrig erkänts.
De katastrofala verkningarna för skolans del började bli synliga i början av 1990-talet. I dag har var fjärde invånare utländsk bakgrund, och skolan är totalt förändrad. (Med ”utländsk bakgrund” avser Statistiska Centralbyrån, SCB, enbart invandrare och barn som har två invandrade föräldrar. Barn som har en svensk och en invandrad förälder räknas inte in i statistiken. I verkligheten är alltså antalet invånare med utländsk bakgrund betydligt större än vad SCB anger.)
Larmen har i många år duggat tätt från skolforskare och andra med kunskap om och engagemang för skolan. Skoletablissemanget fortsätter att försvara sina illgärningar, lever i sin bubbla av självnöjdhet, saknar krismedvetande och därmed motivation till verklig förändring. Politikernas svar har varit att ösa pengar, att ”satsa”. Resultatet imponerar inte.
För första gången i skolans historia har OECD:s PISA-undersökningar sedan år 2000 gett tydliga hårddata om elevernas kunskapsnivåer och brutalt avslöjat sanningen bakom allt flummigt tal. De svenska resultaten har dessutom fallit sedan mätningarna påbörjades. Sverige är det land i OECD där andelen lågpresterande elever ökar mest.
Ändå vägrar majoriteten ansvariga att se det uppenbara. Övergivandet av kunskapsmålen, från Lgr 62 (Läroplan för grundskolan 1962) och framåt, har skjutit skolan som kunskapsförmedlare i sank.
Massinvandringens inverkan på elevsammansättningen har försämrat skolresultaten ytterligare. Det pågår ett befolkningsutbyte, och det går snabbt. Andelen elever med svenskt ursprung har minskat, medan elever med utländsk bakgrund har ökat. Självklart drar det ned kunskapsnivåerna, och det är fullt avläsbart i PISA-resultaten.
Invandrare från våra grannländer i Norden och från Nordamerika/Oceanien klarar sig bäst, medan de som kommit från Afrika eller Mellanöstern presterar sämst. Mer än hälften av dem som är födda i Afrika uppnår inte gymnasiebehörighet efter grundskolan. Allra sämst går det för pojkar från Afrika.
I en rapport visar forskaren Gabriel Heller Sahlgren, knuten till Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och London School of Economics, att 29 procent av den genomsnittliga resultatförsämringen i PISA mellan år 2000 och 2012 förklaras av den förändrade elevsammansättningen.
Av detta förklaras 11 procent direkt av att andelen elever med svenskt ursprung har minskat över tid, medan resterande 18 procent förklaras av att resultaten bland övriga elever, alltså med invandrarbakgrund, föll relativt kraftigare än bland dem med svenskt ursprung.
”Hittills är förändrad elevsammansättning den enda faktorn som vi med säkerhet vet delvis förklarar resultatförsämringarna” skriver Gabriel Heller Sahlgren.
Sambandet styrks av att försämringarna är koncentrerade till de senaste åren. Det sammanfaller med den ökade asyl- och anhöriginvandringen under 2000-talet.
Om man kontrollerar för förändringar i elevsammansättningen försvinner i genomsnitt 43 procent av resultatförsämringen mellan 2009 och 2012. Den förändrade elevsammansättningen förklarar 62 procent av de försämrade resultaten i naturvetenskap, 45 procent i läsförståelse och 29 procent i matematik.
”Även elever med svensk härkomst har fallit ordentligt. Men att förändrad elevsammansättning förklarar cirka en tredjedel av de genomsnittliga resultatförändringarna är anmärkningsvärt och bör tas på allvar” skriver Gabriel Heller Sahlgren.
Lärarna – som har varit och är högst delaktiga i försvaret av och därmed raserandet av skolan – flyr från sin egen skapelse. Skolverkets prognos visar att Sverige behöver rekrytera 77 000 lärare till heltidstjänster i grundskolan och förskolan under de kommande fem åren. Det är en omöjlig uppgift. Platserna måste fyllas med lärare som är outbildade. Stökiga, bråkiga, destruktiva elevers rättighet att härja fritt i klassrummet tillåts väga tyngre än de övriga elevernas rätt till kunskaper.
Läs Anna Ernius’ skräckrapport på Samtiden här och här om vardagen i de mångkulturella skolorna: klanvälde, hot, våld och till och med våldtäkter.
”Jag har blivit knivskuren, hotad, slagen och fått bilen vandaliserad. Jag har haft elever som blivit bortgifta, misshandlade och sålt sex för cigg. Elever som blivit rånade, även på låg- och mellanstadiet. Jag har varit på skolor som haft skotthål i väggarna” säger Mikael, en medelålders, utbildad SO-lärare.
De senaste tio åren har han arbetat i Göteborgs ökända förorter, flera klassade som no go-zoner. Som Angered, där en mäktig kriminell klan med minst 125 individer har tagit makten. Släkten består av åtminstone fem grenar, där var och en av de ledande personerna är invandrad från Beirut i Libanon.
”Den kriminella världen har krupit in i skolans värld.”
Alexander, 20, som har gått ut gymnasiet i Skara, beskriver sin skoltid som otrygg och hotande.
”Överallt demonstrerade de utländska killarna sin makt. De la upp sina ben på lediga stolar så att vi inte kunde sätta oss. När man gick i korridoren stod de i grupper och gav en onda ögat, de bara stirrade efter en. Man visste inte vad de sa eftersom man inte förstod deras språk och man visste inte om det var allvar eller inte, om hotet var på riktigt. Det var obehagligt.
De svenska tjejerna var också utsatta. Killarna tryckte sig mot tjejerna i matkön. Men ingen vågade säga ifrån. Man var väl rädd för att bli kallad rasist.”
För att inte få sin skolgång förstörd flyr många elever till de skolor som håller bättre kvalitet och ännu finns kvar.
Det handlar om en systematisk förstörelse av skolan som har pågått i mer än ett halvt sekel. Ändå vägrar ansvariga politiker och myndigheter – ett helt skoletablissemang, som utifrån sina respektive plattformar har makten över skolan – att erkänna sitt misslyckande och förändra från grunden.
Det är de vanliga gamla fyrkantiga klossarna som ska bankas ner i runda hål. Skolan bygger fortfarande på illusionen om allas likhet, det vill säga likvärdighet förväxlas med begreppen likhet och jämlikhet. De betyder som bekant inte samma sak. I den mån skillnader erkänns anses de vara socialt och ekonomiskt betingade och kan fixas till med lite vanlig social ingenjörskonst, bara viljan finns.
”Alla signaler blinkar rött i den svenska skolan” skriver Inger Enkvist, kunnig skoldebattör, professor emerita i spanska, i en artikel i Svenska Dagbladet.
”Har krisen nu blivit så djup att vi kan ena oss om att kraftiga förändringar behövs? Svenska politiker borde väl kunna dra någon slutsats när elever lämnar skolor för att inte få sin skolgång förstörd? När allt större grupper lärare och elever väljer bort ett av världens dyraste skolsystem blinkar alla signaler rött.”
I sin bok ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem” pekar Inger Enkvist ut några av de politiska beslut som steg för steg har lett skolan bort från kunskaper som mål till att prioritera sociala jämlikhetsmål – läs: likhetsideologin:
- Beslutet om obligatorisk sammanhållen grundskola 1962.
- Läroplan för grundskolan 1969.
- SIA-reformen 1976.
- Läroplan för grundskolan 1980.
- Lärarutbildningsreformen LUT 1985.
”Steg för steg har Sverige infört en skolideologi utan att ha bevis på att det som infördes var bra. Personer utan speciell sakkunskap har fått ha ett stort inflytande över svensk skola. Alla vuxna svenskar i yrkesverksam ålder har formats av de här besluten” skriver Inger Enkvist.
Det första övergivandet av kunskapsinhämtning som mål för skolan gjordes redan 1962, i Lgr 62, den första läroplanen för grundskolan. I det inledande kapitlet ”Mål och riktlinjer” framhävs kunskapsförmedling som skolans viktigaste uppgift. Sedan ändras ordföljden så att ”kunskaper” och ”elevernas allsidiga utveckling” byter plats med varandra.
Citat:
Målet är att skolan ”i samarbete med hemmen skall främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter”.
De övergivna kunskapskraven har ersatts med sociala och moralisk-politiska mål som social harmoni. Det övergripande målet är jämlikhet. Och eftersom jämlikhet anses vara det viktigaste av allt har lärarna degraderats och fråntagits sin auktoritet. De bör helst inte heller bedriva någon undervisning, eftersom det antyder att de har större kunskaper än eleverna, vilket strider mot jämlikhetstanken.
Eleverna ska istället själva söka sig fram till kunskap. Men för att söka kunskap krävs att man har kunskap. Annars vet man inte vad man ska söka efter.
Vi som har haft förmånen att gå i den gamla, kunskapsbaserade skolan med katederundervisning av kunniga, hängivna lärare tar oss för pannan, liksom varje människa med sitt sunda förnuft i behåll.
Varför får denna galenskap pågå i decennier? Varför tar inte lärarna och det övriga skoletablissemanget konsekvenserna av sina misslyckanden och ändrar sina arbetsmetoder? I den här intervjun, gjord av Patrik Engellau på sajten Det goda samhället, ger Inger Enkvist några av svaren.
”Det som gör att man inte ändrar sig är att man är rädd för att Sverige ska bli mindre jämlikt. Man tänker att även om kunskaperna hos eleverna inte är så goda är det ett pris man kan betala för att eleverna i alla fall är mer jämlika.
De som driver detta menar att det är den goda, den moraliska hållningen. Men det finns inga bevis för att det stämmer. Det är tvärtom fel, för PISA-undersökningarna visar att alla elevers resultat sjunker. Därför blir de här personerna så utmanade av de hårddata som PISA visar. PISA är inte populärt hos dem.”
Det etablissemang som styr skolan och förhindrar att den förändras består enligt Inger Enkvist av personer som arbetar inom pedagogik, psykologi, sociologi, utbildningsdepartementet, skolverket, skolinspektionen, universiteten, lärarutbildningen, SKL, kommunal och annan administration, bokförlag, fackföreningar och deras tidningar.
De har tillsammans utvecklats till en stor bromskloss med enormt inflytande. Inger Enkvist säger:
”Det finns ett mycket stort antal personer som lever i den här sfären och har lärt upp lärare och skolledare i det här synsättet. En stor grupp har vuxit upp med det här paradigmet och aldrig ifrågasatt det. Det är så ingrott. Man försvarar det man har gjort tidigare, man vill inte backa. Så till slut blir det samsyn inom en väldigt stor grupp. Man har inget krismedvetande. Så varifrån ska förändringen komma?”
”Skolan vägrar reformera sig själv. Den ena rapporten efter den andra kommer, men de blåser bara förbi. Nästa dag pratar man om något annat. De tas inte på allvar.”
Mikael, den medelålders läraren i Angered, sammanfattar situationen i dagens invandrartäta skola så här:
”Fruktansvärd. Du måste ha ett psyke av stål. Jag vet inte hur många gråtande kolleger jag fått ta hand om. Psykologer som kommit in två lektioner och sedan sjukskrivit sig.”
Det är kaos varenda dag. Han tror att den svenska skolan kommer att ha havererat inom fem år.
”Haveriet är egentligen redan här. På vissa skolor är det redan 60 procent nyanlända. Minst tio skolor i Göteborg borde stänga på grund av hot och misshandel.”
Inte heller en kritisk forskare som Inger Enkvist talar om hur massinvandring från underutvecklade utomeuropeiska länder utan utbildningstradition radikalt har ändrat skolans förutsättningar. IQ-skillnader är det största tabuämnet i den svenska debatten.
De länder i Afrika och Mellanöstern som de flesta invandrare kommer ifrån har betydligt lägre genomsnittlig IQ än Sverige – vilket givetvis påverkar förmågan att tillgodogöra sig undervisning och förmågan att relatera till andra människor på ett civiliserat sätt.
Skillnaderna kan ses på den här kartan, hämtad ur ”IQ and the wealth of nations” av Richard Lynn och Tatu Vanhanen (2002).
Sverige och flera europeiska länder har en medel-IQ kring 98-100.
Flera asiatiska länder, som Japan, Kina och Sydkorea, ligger högt med en medel-IQ på 105-107.
Många afrikanska länder, till exempel Kongo, Tanzania, Uganda, Sudan, Angola och Rwanda har en medel-IQ på omkring 65-70. De två afrikanska länder som Sverige tar emot flest migranter från, Somalia och Eritrea, har en genomsnittlig IQ på 68. Afghanistan 83. Även flera arabländer, som Irak, har en genomsnittlig IQ-nivå betydligt under den svenska.
Genomsnittlig IQ innebär givetvis att det finns stora variationer inom gruppen, både svagbegåvade och högbegåvade.
Sture Eriksson, docent i psykologi vid Uppsala universitet och pensionerad forskare i testmetodik och intelligenstestning, skriver i Fria Tider:
”Som en kognitiv utvecklingsstörning bedöms idag en IQ-nivå mellan 50 och 70 (enligt ICD-10). En stor andel av nämnda nationers elever har således med västerländska mått mätt en utvecklingsstörning som gör att de måste undervisas i hjälpklass eller i särskolan.”
Bland svenska elever befinner sig 2 procent inom detta intervall, medan 50 procent av invandrarna från låg-IQ-länder befinner sig där. I genomsnitt har alltså varannan elev som invandrat till Sverige från låg-IQ-länder en kognitiv utvecklingsstörning som begränsar förmågan att tillgodogöra sig kunskaper.
”En konsekvens av det är att särskolan behöver byggas ut kraftigt, och att mängder av lärare behöver skaffa specialkompetens i undervisning av svagbegåvade barn. Dessutom måste nya program och nya pedagogiska metoder utvecklas för att motarbeta effekterna av stimulusfattiga miljöer” skriver Sture Eriksson.
Individuella intelligensskillnader beror till övervägande del (75-80 procent) på genetiska faktorer, medan miljöfaktorer står för cirka 20-25 procent. Medfödd IQ är i mycket liten utsträckning påverkbar för utbildning, sociala åtgärder, migration till ett annat land eller andra yttre faktorer.
Fakta om intelligensskillnader, deras bakgrund och konsekvenser, är väl etablerade i internationell forskning. Men i den svenska skoldebatten är de konsekvent mörklagda.
Indelning av elever utifrån begåvningsnivå för att kunna ge dem anpassad och relevant undervisning anses sedan mer än femtio år olämpligt i Sverige. Att antyda att människor är olika begåvade är värre än att svära i kyrkan. Hellre låter skolan både svagbegåvade, normalbegåvade och särbegåvade elever fara illa.
Likhetsillusionen kräver sin tribut i form av barn som offras för vetenskapligt ogrundade politiska mål, och än så länge anser tydligen de som inte betalar priset det vara helt i sin ordning att låta andra, det vill säga barnen och deras föräldrar, betala.
Skolan ska självklart anpassas till eleverna och inte tvärtom. Utbildningens kvalitet är avgörande för hela livet. En mängd samstämmiga studier visar att människor med lägre IQ än 90 – oavsett ras och kön – har stora svårigheter att skaffa sig en utbildning, få ett jobb som de klarar av och dessutom att försörja sig själv och sin familj.
Helmuth Nyborg, professor emeritus vid Århus universitet och känd intelligensforskare, skriver:
”Immigranter från Afrika söder om Sahara, med ett IQ-genomsnitt på omkring 70, har som grupp betraktat allvarliga problem med att få en kvalificerad utbildning i alla länder som de utvandrar till, och precis som svenskar med samma låga IQ löper de stor risk att hamna i permanent bidragsförsörjning.”
Skolan lägger grunden för ett bra liv – eller motsatsen.
Vad de som säger sig värna om demokrati och jämlikhet bör ägna särskild uppmärksamhet är de klarlagda sambanden mellan genomsnittlig IQ-nivå och förekomsten av demokrati.
Modern forskning visar att länder där befolkningen har en medel-IQ under 90 varken förmår skapa eller upprätthålla demokrati. De här länderna kännetecknas av dålig ekonomisk konkurrensförmåga, hög kriminalitet, klanvälde, hög korruption, låg social tillit, outvecklad sammanhållning och altruism, kvinnoförtryck och förtryck av mänskliga rättigheter. Deras rättssystem är ostabila. I muslimska länder styr sharialagar. Jämlikhet existerar inte.
”Det förklarar varför försök att införa demokratiska tillstånd i länder med låg IQ är dömda att misslyckas. Se och lär av Libyen, Afghanistan och Irak!” skriver Helmuth Nyborg.
Effekterna av den migrationspolitik som svenska politiker har fört i decennier, med massmigration till Sverige från länder med låg medel-IQ, är förutsägbara och innebär på sikt – om den får fortgå – ett avskaffande av demokratin. Befolkningsutbytet går som sagt snabbt. Sverige är inget undantag från de här forskningsrönen. Perspektivet är skrämmande, tendenserna tydliga.
Att låtsas som om alla människor är lika är ett stort bedrägeri. Genom att driva lögnen har skolan gjort sig till nyttiga idioter som kraftfullt bidrar till avvecklingen av demokratin – trots att man säger sig värna om motsatsen.