SD kan inte betecknas som nyfascistiskt

08.01.2016 23:55

När SD kallas nyfascistiskt blir den psykologiska effekten inte att partiet svartmålas utan att verkliga fascister banaliseras, skriver Göran Adamson, politisk sociolog.

 

 

BRÄNNPUNKT | SVERIGEDEMOKRATERNA

Stefan Löfven skriver att Sverige­demokraterna är ett ”nyfascistiskt” parti (DN Debatt 6/12). Finans­minister Magdalena Anders­son gör det några dagar tidigare. Debattören Daniel Suho­nen hävdar att SD mot­svarar ”den svenska politikens IS” (Expressen 5/12). Det pågår överlag en ivrig diskussion om vad SD är för något, och de flesta tycks överens om att partiet är extremt. Den ene citerar den ­andre, som citerar den tredje, som citerar den ene.

Men om man nu är så intresserad av SD – borde man inte också studera partiets eget material? Det har jag gjort. Jag har gett en kurs vid Institut för statskunskap vid Köpenhamns universitet: ”SD – Folkets röst eller hot mot demokratin?” Vi gick igenom allt av SD:s primärmaterial som finns tillgängligt på ­nätet – partiprogram, handlingsplaner, valmanifest, ”Vår politik från A till Ö”, tidningen SD-Kuriren och så vidare – för att få svar på frågan: Är SD ett rasistiskt parti?

Resultatet vi kom fram till var att SD inte kan betecknas som rasistiskt – och alltså inte heller som ”nyfascistiskt”. Att vilja ­begränsa invandringen kan inte – försåvitt man inte anlägger ett begreppsraster som är rent neurotiskt – kallas ”rasistiskt”. Inom FN framhålls ibland att hjälp i flyktingområden är effektivare utan att förslagen kallas rasis­tiska.

De värderingar som SD:s eget material ger uttryck för är konservativa och nationalistiska. Fram tonar bilden av det svunna folkhemmet – Sverige anno 1950. Det populistiska anslaget är starkt. Eliten är korrupt och manipula­tiv, och ”folket” – som på klassiskt populistiskt manér framställs i singularis – är stumt, förtrampat och fört bakom ljuset. Det finns ett anslag av anti-intellektualism och ledarkult, av the reluctant politician, mannen som motvilligt för folkets talan och visst – de här bilderna är inte politiskt ofarliga. Men ett slags ”fascism”? Knappast.

Varför använde sig då Löfven av ett begrepp som inte stämmer? Antagligen för att vi inte ska ­rösta på SD. Problemet är bara att den extrema innebörden av begreppet fascism går för­lorad. Det sägs emellanåt att fascismens natur gör det nödvändigt att använda en vid definition och även inkludera gränsfall. Jag håller inte med. Gränsfall kan inkluderas bara om det rör sig om något alldagligt, och fascismen är inte alldaglig. Det faktum att fascism och nazism symboliserar ett slags politikens nollpunkt gör att vi snarare bör ­använda dessa begrepp sparsamt och inte vårdslöst slänga dem omkring oss och pråla med vår moraliska överlägsenhet.

När SD kallas nyfascistiskt blir den psykologiska effekten inte att partiet svartmålas utan att verkliga fascister banaliseras. På så vis bidrar Löfven och ­andra till att anklagelserna mot SD blir än mer svepande och urskillnings­löst drabbar allt större politiskt otränade väljargrupper som medvetet eller ej ­låter sig radikaliseras: ”Är det fascism att våra barn ska tala god svenska? Att hissa flaggan? Nästa gång blir det SD!”

Den antirasistiska vänstern motarbetar inte högerradikalisering utan bidrar till att den ökar i styrka. Om inte SD:s kritiker tar sitt förnuft till fånga bara för att högerpopulister höjer rösten – varför skulle då aggressiv retorik från andra hållet ha någon effekt? Genom att påstå sig ha monopol på verkligheten antyder Löfven, Andersson och ­andra att högerpopulistiska värderingar beror på missuppfattningar och liksom kan informeras och skrikas bort. Men högerpopulistiska åsikter är lika ­internt konsistenta som andra värderingar. På så vis trivialiserar SD:s kritiker faktiskt den höger­radikala faran och ­visar att man inte förstår situa­tionens allvar eller vad politik handlar om. Det vore naturligtvis en mardröm om anti-SD-­entouraget fick hand om motståndet mot ett potentiellt högerextremt makt­övertagande.

 

GÖRAN ADAMSON

politisk sociolog, författare till ”Svensk mångfaldspolitik – En kritik från vänster” (Arx Förlag, 2014)
https://www.svd.se/sd-kan-inte-betecknas-som-nyfascistiskt