Så satte de skräck i hela Norden

 Följ Aftonbladet Plus på Facebook

Hells Angels och Bandidos är två världsomspännande ­mc-klubbar med tusentals medlemmar, och bär gemensamt en lång historia av rivalitet och fiendskap.

Men att ett av deras blodigaste krig ­skulle bryta ut i Sverige, och sprida sig till ­Danmark, Norge och Finland, kunde förmodligen inte ens deras egna medlemmar ana i förväg.

Omfattningen av våldet, vedergällningarna och hänsynslösheten vittnade till en början om att stora värden stod på spel – likt det danska mc-kriget på 1980-talet, där striden mellan Hells Angels och upp­stickarklubben Bullshits handlade om drogmarknaden runt fristaden Christiania och centrala Köpenhamn.

Men när freden i det andra stora mc-klubbskriget äntligen sluts visar det sig att orsakerna den här gången varit helt annorlunda, och i stort sett utan direkta ekonomiska intressen. Det blir ett krig på liv och död, och räknar man inte ordet respekt som valuta handlar det i stort sett om – ingenting.

Under stridigheternas ­kulmen, åren 1994 till 1997, dör elva människor, 96 skadas, många av dem allvarligt, hus och bilar bränns och sprängs, och skånsk landsbygd förvandlas från ett tryggt mellanmjölks­land till något ingen svensk trodde möjligt, ett slagfält för organiserade kriminella.

Alla hade HA som förebild

Kriget förs med militära ­vapen och planlagd precision, ömsesidig underrättelseverksamhet, polisen står till synes maktlös och landets politiker, med några få undantag, står som kollektivt gapande frågetecken.

Undantaget mordet på Olof Palme har Sverige aldrig tett sig mer oskuldsfullt överrumplat.

Det finns förstås en förhistoria, även bortsett från det danska mc-kriget tio år tidigare. En historia om hur några unga svenska killar med motorcykelintresse möts i Helsingborg och Malmö, och gemensamt upptäcker att de vill ha mer än två hjul och Harley Davidsson som grund för sin gemenskap.

I Malmö kallar de sig Dirty Dräggels, har lokal i Djurslöv, i Helsingborg White Trash MC, och Rebels, med säte i lilla Hjälmshult strax utanför ­staden.

Alla har Hells Angels som förebild, världens största och mest dominerande outlaw-klubb, bildad av veteraner från det amerikanska flygvapnet efter andra världskriget.

Michael Ljunggren heter en av stiftarna till White Trash, dansken Jan Krogh Jensen är en annan tongivande medlem. 

Ingen av dem ska överleva det krig som kommer.

Antalet medlemmar i de tidiga svenska outlaw-klubbarna är aldrig stort, totalt ett trettiotal personer som alla känner eller känner till varandra. Flera är gamla klasskamrater och uppvuxna med gemensamma mopedintressen i tidiga tonår. Inga är särskilt roade av hierarkier och styrning uppifrån, något som ska bli en av orsakerna till de motsättningar som uppstår när Dirty Dräggels i Malmö 1993 utses till Sveriges första fullvärdiga Hells Angels-chapter, som klubbarna kallas i mc-världen.

26 januari 1994 startskottet

Helsingborg har då fått ytterligare en outlaw-klubb, Morbids. Enligt Ulf Kristiansson, reporter och mc-klubbs-expert på Sydsvenska Dagbladet, ville även de gärna bli en del av Hells Angels, men personliga motsättningar, ovilja att underordna sig Dräggels i Malmö och motstånd mot ett samgående med Rebels/WhiteTrash i Helsingborg driver klubben åt ett annat håll.  Michael Ljunggren.

När det i januari 1994 blir känt att Bandidos – då etablerade i Danmark – tagit ­kontakt med Morbids, ringer klockan hos svenska Hells Angels. På natten till den 26 januari attackeras Morbids klubbhus i en lada vid Österleden utanför Helsingborg. Ett stort antal skott avlossas, men ingen skadas. Att det handlar om en allvarlig varning från HA:s sida är uppenbart, men Morbids bryr sig inte.

Det ska de göra bara några veckor senare. Den 13 februari gör Hells Angels en ny attack, och angriper svartklubben Roof Top Club i Gåsebäcks industriområde, ett känt tillhåll för medlemmar i Morbids, och den här natten med besök från danska Bandidos.

HA har med sig medlemmar från Rebels och en annan underklubb, Rednecks. En våldsam skottlossning utbryter, tre personer skadas, och Joakim Boman från Rednecks skjuts ihjäl.

Han är 23 år, blir det första svenska dödsoffret i mc-kriget, men ska snart få fler kistor i följe.

Bandidos och Morbids svar på attacken mot svartklubben blir något helt nytt i svensk kriminalhistoria. På kvällen 21 februari träffar ett militärt pansarskott Rebels lokal utanför Helsingborg. Ingen skadas, men med upptrappningen av våldet och vapnen finns inte längre någon väg tillbaka, och nu sprids kriget över nationsgränserna.

Den 22  juni skjuts presidenten i finska Klan MC ihjäl av en HA-anknyten gängmedlem. Samma sommar upptas Rebels i Helsingborg som underklubb till HA undernamnet MC Sweden, och Morbids når samma status i Bandidos.

Som en westernfilm

Fiendskapen består, men underligt nog blir de direkta striderna färre under andra halvan av 1994. En misslyckad bilbomb räddar en flickvän till en Rebels-medlem i december, men det är först året efter, 1995, som kriget tar en ny vändning med ett kallblodigt mord på E4:an i Småland.

Michael Ljunggren har efter några års försök till vanligt familjeliv återvänt till outlaw-världen, och när Morbids 1995 blir fullvärdig Bandidosavdelning blir Ljunggren klubbens första president. I juli är han på väg hem till Skåne efter ett möte med finska Bandidosanhängare. Han åker motorcykel och bär skyddsväst, men strax utanför Markaryd på gränsen mellan Småland och Skåne väntar någon eller några: Michael Ljungren skjuts till döds på sin Harley Davidsson. Han träffas av en kula i ryggen, den skottsäkra västen hjälper inte.

Inga gärningsmän grips, brottet är fortfarande ouppklarat.

  SKÖTS I RYGGEN Mordet på Bandidosledaren Michael Ljunggren i juli 1995 klaras aldrig upp. Men för Bandidos råder ingen tvekan om vem som ligger bakom. En vecka senare avfyras ett pansarskott mot Hells Angels-anslutna MC Finlands klubblokal i Helsingfors.Foto: LARS BENGTSSON/SMÅLÄNNINGEN

Svaret från Bandidos blir snabbt och tydligt: bara en dryg vecka senare skjuts ett pansarskott mot MC Finlands klubblokal i Helsingfors, inom några dagar beskjuts MC Swedens klubbhus i Hasslarp utanför Helsingborg.

1996 trappas kriget upp till sin kulmen. Enbart Aftonbladets textarkiv visar på långt över hundra större artiklar om det för Sverige så oanade våldet.

I slutet av februari hittas en handgranat apterad i en HA-anhängares bil. En eldstrid bryter ut i Helsingfors och den 5 mars blir Helsingborg skådeplats för en skottlossning värdig en westernfilm vid färjeläget för Danmarksbåtarna. På öppen gata, vid halv två mitt på dagen, skjuter två medlemmar i Hells Angels mot en 35-årig man från Bandidos. Han besvarar elden, såras, men lyckas fly från platsen i sin bil. Polisens ­informationschef Marie Truedsson berättar senare att den skottskadade sökt sig till lasarettet i Helsingborg, och att en 30-årig Hells Angelsmedlem gripits vid 18-tiden ­utanför högkvarteret i Hasslarp.

”De senaste händelserna är en oroande upptrappning”, säger länspolismästaren Hans Wranghult till Aftonbladet.

Han ska få rätt.

Högkvarter bara kilometer från varandra

Den skjutne Bandidosmedlemmen vid färjan i Helsingborg är 35-årige Jan ”Clark” Jensen. I slutet av 80-talet blev han medlem i den danska avdelningen av Hells Angels, och klättrade snabbt i graderna.

Efter rykten om att Jensen hjälpt dansk polis med information om en konkurrerande mc-klubb utesluts han ur HA: oavsett orsak och mål, att informera polisen ryms inte i Hells Angels kodex. Han portas från Köpenhamn, väljer att ansluta sig till Bandidos, och blir en dödsfiende till sina gamla HA-kamrater.

Avståndet mellan Bandidos Kattarp och Hells Angels Hasslarp utanför Helsingborg är bara några kilometer. Efter skottlossningen vid färjeläget dagen innan skriver Aftonbladets Per-Ola Ohlsson att ”ett bedrägligt lugn” vilar över de rivaliserande klubbarnas högkvarter. Två medlemmar i Hells Angels, en 31-åring och en 25-åring har gripits av polisen för medverkan i skjutningen mot Jan Jensen, dagen efter även en tredje person, en 37-åring.

Men ingen pratar.

  Hells Angels lokal i Hasslarp (överst) och Bandidos lokal i Kattarp (nederst).

I en intervju i Aftonbladet 7 mars 1996  medger biträdande länspolismästaren i Malmö, Gustaf  Andersson, att läget är svårbemästrat.

”Det är bara att hoppas att ingen oskyldig dör”, säger han, och tillägger att polisen faktiskt står i stort sett maktlös.

Gustaf Andersson är expert i dåvarande rikspolisstyrelsens samordningsgrupp mot mc-kriminaliteten. Han säger att kriget mellan klubbarna bär många spår av det tidigare kriget i Danmark:

”Situationen liknar mycket den som var under striderna mellan Hells Angels och Bullshits i Danmark i slutet av 70-talet”, säger Andersson.

”Då dödades 14 människor, av vilka två var oskyldiga.”

På frågan om varför polisen inte kan göra mer mot det öppna gatuvåldet mellan klubbarna, svarar Gustaf Andersson:

”Dels för att de rör sig fritt som alla andra, dels för att de inte är intresserade av att prata med polisen. När vi förhör dem säger de inget om sin fiende, de vill göra upp utan inblandning.”

Andersson säger också att ett allvarligt inslag är klubbarnas användning av militära vapen de inte fullt behärskar, till exempel pansarskott.

Blodig attack på Kastrup

När reportern Per-Ola Ohlsson frågar varför inte polisen helt enkelt kan förbjuda klubbarna, blir svaret lakoniskt:

”Inget demokratiskt land har kunnat förhindra outlaw-organisationernas etablering. Vi har föreningsrätten, och den gäller även för mc-klubbarna. Det är bara i totalitära länder man lyckats stoppa klubbarna.”

Den här vårvintern 1996 är de faktiska, fullvärdiga medlemmarna till Bandidos och Hells Angels fortfarande få. Enligt källor till Aftonbladet räknar polisen med ett tiotal medlemmar hos HA-avdelningen i Malmö, före detta Dirty Dräggels, lika många hos Morbids i Helsingborg,  Bandidos enda fullt erkända svenska medlem. Forna Rebels, nu MC Sweden, upptas detta år som fullvärdig HA-klubb, men har på samma sätt bara ett tiotal faktiska, fullvärdiga medlemmar.

Sympatisörerna är desto fler – trots de blodiga och direkt livsfarliga sammandrabbningarna. Polisen säger att stödklubbar och supportrar uppgår till minst ett hundratal, enbart i Skåne.

I Stockholm fortsätter Hells Angels sin etablering, och prospectklubben (framtida tänkbara medlemmar) MC Sweden startas i Ulvsunda i norra Stockholm. Ute i landet finns runt 30 mc-klubbar med support för Hells Angels. Bandidos är långt färre, men har stort stöd från de tre klubbarna i Danmark, tvärs över sundet.

  En dör, en blir svårt sårad av ett skott i huvudet och ytterligare två personer träffas av kulor i halsen och knäna i den blodiga attacken vid Kastrups flygplats den 10 mars 1996.Foto: PRESSENS BILD

Det går mindre än en vecka efter skottlossningen i Helsingborg innan mc-kriget eskalerar på nytt. Den 10 mars kommer ­attacken på Kastrups flygplats utanför ­Köpenhamn.

Taxichauffören Johan Sceuten blir ögonvittne:

”Först trodde jag att någon tänt på ett fyrverkeri. Så såg jag hur ett par män med skinnjackor sprang mot en bil, samtidigt som de sköt mot den. De måste ha avlossat 12–20 skott medan jag kastade mig ner i skydd av min egen bil”, berättar Sceuten för Aftonbladet.

Uppgifterna är oklara, men enligt flera källor har både Hells Angels och Bandidos haft nordiska möten i Helsingfors dagarna innan. Dansk polis uppger att två bilar med Hells Angels-supportrar väntat på flygplatsen, och angripit tre bilar med Bandidos på väg därifrån. Facit blir förödande: en död, en svårt sårad av ett skott i huvudet, ytterligare två personer träffade av kulor i halsen och knäna.

Politiker mordhotas

Dansk polis spärrar av broarna till Amager, ön där Kastrup ligger. Rikslarm går ut, och över 30 personer i de båda klubbarna grips under kvällen. I Helsingborg mobiliserar svensk polis runt klubbarna i Hasslarp och Kattarp, färjeläget mot Helsingborg befästs, och på Arlanda flygplats utanför Stockholm förstärks bevakningen.

Dagen efter, den 11 mars, uttalar sig ­Bandidos danske ledare Jim Leif Tinndahn i Aftonbladet. ”Jag är mållös över att folk inte använder huvudet”,  säger mc-ledaren.

Då har det klarlagts vem den döde på Kastrup är: Uffe Larsen, 32.  Ytterligare tre Bandidosmedlemmar har skjutits och en HA-anhängare har synts hjälpas skottskadad in i en bil – men han återfinns inte av polisen.

I Oslo, parallellt med dåden på Kastrup, har en 27-årig Bandidosmedlem skjutits ned på Fornebu flygplats. Polisjakten efter dåden blir enorm i hela Norden. I Norge gör drygt 80 tungt beväpnade poliser tillslag mot de båda mc-klubbarnas lokaler.

I Sverige ­bevakar 40 poliser HA-av­delningen MC Swedens lokaler i Ulvsunda.

Men kriget ska fortsätta, och bli än våldsammare. Underligt nog är intresset från svenska politiker svalt – med ett stort undantag.  Den skånska folkpartisten Siw Persson höjer rösten, och är starkt kritiskt mot hur polisen agerar. Hon har under flera års tid specialstuderat mc-klubbarnas etablering, och följt polisens arbete på nära håll.

Nu menar hon att intern rivalitet mellan poliser i Malmö och Helsingborg förlamat kampen mot mc-gängen.

”Maktkampen är ofta grabbig och naiv”, säger hon i Aftonbladet 12 mars 1996.

Både reportern Ohlsson och folkpartisten Persson får personligen veta att deras engagemang i mc-kriget inte är välkommet. Siw Persson får en räcka mordhot levererade, Per-Ola Ohlsson får en handgranat­attrapp placerad på handtaget till sin lägenhet i Malmö.

  RAZZIA Polisen gör husrannsakan hos Bandidos i Kattarp i december 1996.Foto: BRITT-MARIE OLSSON/HD FOTO/NST

Attackeras inne på fängelset

Den 11 april kommer nästa angrepp: Hells Angels klubblokal i Hasslarp attackeras med två pansarskott.  Enligt JP Eriksson, vakthavande befäl vid polisen i Helsingborg, har flera personer befunnit sig i lokalen, men som genom ett under skadas ingen.

Fyra dagar senare, den 17 april, sker fler explosioner, nu i Hells Angels klubblokal i Snoldelev  utanför Roskilde i Danmark.  Återigen är det rent militära vapen, skott från en pansarvärnsraket, som strax efter midnatt slår genom väggarna. Dansk polis rycker ut mot Bandidos huvudkvarter i Stenlöse, men inga medlemmar lyckas kopplas till attacken.

Två veckor senare får kriget ytterligare en upptrappning. Bandidos danske vicepresident Morten Christiansen, 27,  har bett att få behålla sin skyddsväst i Horserödsfängelset norr om Köpenhamn, en öppen anstalt. Han ligger och sover när fönstret till hans cell krossas av en handgranat strax före klockan fyra på morgonen.

Bandidosledaren skadas svårt, han har splitter och träflisor i hela kroppen, men överlever.

”Det är rena miraklet” säger kriminalkommisarien Steen Andersen vid Helsingörpolisen.

Hans kollega  Gunnar Lindeén säger till Aftonbladet:

”Det här är givetvis en fortsättning på kriget mellan Hells Angels och Bandidos.  Vi hade väntat oss nya attentat, men att det skulle ske innanför ett fängelses murar tog vi inte på allvar.”

MC-kriget är nu definitivt spritt över nationsgränserna i Norden. Den 8 maj 1996 kommer nästa attack.

En Hells Angelsmedlem bygger med sin sambo ett plank runt sin villa i Bröndböj strax norr om Köpenhamn, när en Toyota Corolla svänger in vid huset.

Två handgranater kastas, och HA-­medlemmen Brian Palodan Jacobsen, 33, skadas allvarligt.

Redan innan polisen är på plats har de danske HA-ledarna Christian Middelbo och Bent Svane ”Blondie” Nielsen hunnit till Bröndböj.  Den senare är en av HA:s mest fruktade medlemmar, han har avtjänat 16 års fängelse för mord på två Bullshitsmedlemmar i det danska mc-kriget på tidigt 80-tal.

Beskjuten i sin buss

I juli fortsätter striderna i Norge. En 37-årig prov­medlem i Bandidos skjuts till döds på en landsväg utanför norska  Drammen. En knapp vecka senare, den 19 juli, kör en ­Subaru Legacy upp intill en budbil utanför posthuset i centrala Oslo. Budbilen förs av en 23-årig medlem i MC Norway, underklubb till Hells Angels.

Attacken sker på en starkt trafikerad gata, mitt bland hundratals helt ovetande och oskyldiga människor, och i den skur av ­kulor som avlossas mot budbilen är det ­rena turen att ingen skadas. 23-åringen från norska MC Norway har just böjt sig mot handskfacket, och räddar sitt liv.

Veckan efteråt visar mc-klubbarna på nytt att ingen rival går säker ens i fängelse. I Jyderupsanstalten på norra Själland sitter då den danske Hells Angels-ordföranden Jørn ”Jønke” Nielsen i cell 34. Två till fyra män klättrar på natten över det låga stängslet och tar sig via fönstret till köket i baracken vidare till ”Jønkes” cell. Den är låst inifrån, men minst 25 skott avlossas med ­automatvapen genom dörren, i riktning mot sängen.

”Jønke”träffas av två skott i magen och ett i höger arm, men överlever.

Han vinkar till medfångarna när han bärs ut på bår.

Lantbrukaren Göran Göransson i Västragård utanför Malmö har ingenting som helst att göra med kriget mellan Bandidos och Hells Angels, men blir ofrivilligt vittne till det makabra våldet.

Den fjärde augusti 1996 packar ­Göransson grönsaker från sina odlingar när en buss stannar till vid vägen. I den sitter Conny Wickman, 33, HA-medlem, och nyss skjuten med flera skott i buken.

  NEDMEJAD Hells Angels-medlemmen Conny Wickström blir skjuten i sin buss strax utanför Malmö den 4 augusti 1996. Trots flera skott i buken överlever han mirakulöst.Foto: PETER KROON

Minuter tidigare har Wickman passerat en svart Audi i en korsning. I den sitter två män och väntar – Wickmans återkommande resor till halkbanan i Valdemarsro en bit ifrån är väl kartlagda, och när hans buss passerar skjuter männen. Trots bukskadorna lyckas Wickman ­hålla sin buss på vägen en dryg kilometer, till Göranssons hus.

”Han sa till oss att männen fortsatt jaga honom, och skjutit mot honom”, berättar lantbrukaren för Aftonbladets Fredrik ­Wikingsson.

Några gärningsmän grips aldrig, och kommissarie Torsten Elofsson vid Malmöpolisen vill efteråt inte kommentera om mordförsöket handlar om en Bandidos­attack:

”Gärningsmännen är okända, det är allt jag kan säga”, säger han.

Jämförs med amerikanska maffian

Dagen efter skjuts en dansk HA-medlem ner utanför ett daghem söder om Köpenhamn.

Kort efter attacken norr om Västragård skickas specialutbildad rikspolis till ­Skåne. De lokala ordningsstyrkorna anses ha ­tappat kontrollen över situationen.

Gustaf Andersson, då biträdande länspolismästare i Malmö, beräknar för Aftonbladet att runt 1 700 personer i Sverige då har anknytning till Hells Angels och ­Bandidos.

”Mc-klubbarna har en organisation som är fullt jämförbar med den amerikanska maffian”, säger Anderssson.

”Internationellt sett är narkotikabrottslighet klubbarnas ekonomiska grund och det finns ingen anledning att tro att Hells Angels och Bandidos i Sverige skulle hålla sig borta från det”, fortsätter Gustaf  ­Andersson.

Men de juridiska bevisen är få: när ­Andersson uttalar sig i augusti 1996 har ­bara mindre beslag gjorts vid polisens ­razzior, och de enda dömda är två flickvänner till HA-medlemmar som gripits för haschsmuggling.

  ”Mc-klubbarna har en organisation som är fullt jämförbar med den amerikanska maffian”, säger Gustaf Andersson, då biträdande länspolismästare i Malmö.

”De fullvärdiga medlemmarna ser till att själva hålla tassarna borta”, säger Gustaf Andersson. ”De har andra som gör jobbet åt dem”.

Leif GW Persson har åsikter om de ­bristfälliga resultaten av polisarbetet – och menar att den bristande samordningen är påtaglig.

”De lokala poliserna tycker att rikskrim är malliga när de dyker upp”, säger polisprofessorn.

”Och rikskrim tycker å sin sida att de ­lokala poliserna är en samling bonnchefer. När det gäller mc-kriget i Helsingborg är det tre myndigheter som är inkopplade, Rikskrim, länspolismyndigheten i Malmö och den lokala polisen i Helsingborg. ­Detta bäddar för motsättningar, vilket naturligtvis är mycket olyckligt”, säger GW i en ­intervju med Aftonbladets Lars Ohlsson.

De våldsamma och dödliga sammandrabbningarna sommaren 1996 borde ha avskräckt varje människa från inblandning.

Istället blir det tvärtom. Från svenska fängelser organiseras en ny utmanare till de två stora mc-klubbarna. Tungt kriminella går samman i ”Brödraskapet MC”, som vägrar underordna sig Hells Angels underklubb MC Sweden i Stockholm. Däremot accepterar de den fullvärdiga klubben i Helsingborg.

Dådet i Malmö ”värsta hittills”

”Brödraskapet nonchalerar MC Sweden som de betraktar som en samling töntar”, säger en källa från polisens underrättelsetjänst till Aftonbladet i augusti.

”Medlemmarna i Brödraskapet är hårdare kriminella än MC Swedens medlemmar. De är i flera fall rena våldspsykopater. Många är dömda bankrånare och fyra av dem har dömts för mordförsök på polismän”, säger källan.

MC Sweden har då länge förväntats bli en fullvärdig HA-avdelning, men enligt ­polisen har Brödraskapets inträde på ­scenen fördröjt upphöjningen.

”En klubb som inte har full kontroll över sin stad kan inte bli fullvärdiga Hells ­Angels. Det skulle bryta mot ideologin”, ­säger Aftonbladets källa.

Den 28 augusti ska Roger ”Ragget” ­Söderberg, 34, hämta sin bil i stadsdelen Dalhem i Helsingborg. Roger Söderberg är fullvärdig medlem i Hells Angels i Hasslarp, och driver en tatueringsstudio i klubblokalen.

Han skjuts i båda benen från bara ett par meters håll, skadorna blir inte livshotande, men skjutningen får svensk polis att agera i en ny riktning.

”Nu ska de ut hur husen” är rubriken i Aftonbladet den 4 oktober, intill en sammanställning av samtliga då 33 full­värdiga medlemmar i Bandidos och Hells Angels i Skåne. En kraftig bomb har då exploderat på Rolfsgatan i Sofielund i Malmö.

Länspolismästaren Hans Wranghult skräder inte orden:

”Jag har aldrig sett något liknande”, ­säger han, och kallar dådet i Malmö för ”det ­värsta hittills”.

Paradoxalt nog, menar Wranghult, ­behövdes bomben för att kunna gå ­vidare i insatserna.

”Först med den trappades våldet upp på ett sånt sätt att jag kunde stödja mig på ­polislagens paragraf 22, som ger oss ­möjlighet att hindra verksamhet som kan framkalla stor risk för allvarligt brott och fara för omfattande skadegörelse på viss plats.”

Oskyldig danska mister livet

Wranghults beslut får dock bara tillfällig effekt. Tillträdesförbudet till lokalerna i Sofielund i Malmö och i Hasslarp utanför Helsingborg gäller bara en vecka. Och ­redan två dagar efter beslutet kommer ­nästa slag: vid en fest hos Hells Angels på Titangade vid Nørrebro i Köpenhamn skjuts en pansargranat mot klubbhuset. 

”Vikingafesten” som hålls är inget ­vanligt HA-kalas, det är en av ett par årliga tillställningar där klubben bjuder in ­”vanligt folk”, grannar och andra nyfikna.

En social fest för att lyfta varumärket till mer än en kriminell mc-klubb. Där finns hundratals medlemmar och supportrar från hela Skandinavien, men också många familjemedlemmar och andra personer ­utan vare sig klubbanknytning eller brottsregister. De sitter vid långbord, hör levande musik och ser uppträdanden. Totalt är över ­trehundra personer på plats.  Paul Bjørn ”Liller” Andersen.Foto: NORDFOTO

Polisen har lokalen under ­bevakning, alla gäster kropps­visiteras, men granaten skjuts in över polisens huvuden vid fyratiden på natten, dödar HA:s provmedlem Louis Linde Nielsen och en av de grannar som sökt sig till festen, den unga danskan Janne Krohn, 29.

Ett tiotal personer skadas.

Såväl polisen som Hells ­Angels misstänker snabbt ­samme gärningsman: Paul Bjørn ”Liller” Andersen, 28.

Aftonbladets reporter ­Asbjörn Svarstad skriver 7 oktober 1996:

”Liller har en gång tidigare försökt spränga HA-borgen på Titangade. Den 7 maj kastade han tillsammans med två ­andra Bandidos-medlemmar två handgranater in i den trädgård där Hells Angels krigsminister (”Sergeant of arms”, reds fotnot) bor. Han miste ena ­benet.”

”Den 10 juli kastades en stor bomb över staketet till Titan­gade, men utan att explodera. Den 22 september sprängs en större laddning utanför HA-­lokalen i Roskilde. Ingen dansk polis vill uttryckligen säga att man misstänker ”Liller”,  men poliser Aftonbladet varit i kontakt med försöker inte heller dölja vem de tror är gärningsmannen.”

Göran Persson utlovar krafttag

Pansarskottet har avlossats från ett tak mitt emot klubb­lokalen. Polisens undersökning visar att vapnet är svenskt, ­modell M86, ett grovt engångs­vapen med pipa i plast som troligen stulits ur ett ­militärt förråd tidigare under året. Vid den här tiden är Hells Angels fort­farande den överlägset största klubben. ­Polisen räknar med runt 800 medlemmar eller prospects/hangarounds i Norden. Bandidos tros vara ett par hundra, och ­efter raketattacken på Titangade förväntas Hells Angels slå tillbaka med full kraft. ”Polisen fruktar hämnd från USA”, ­lyder en rubrik i Aftonbladet dagen efter dådet.

”Det är fullt tänkbart att Hells Angels får stöd utifrån”, säger den skånske länspolismästaren Hans Wranghult.

”Det är Hells Angels i USA som beordrar sina svenska avdelningar att hämnas på Bandidos. Vi måste räkna med att det kommer någon vedergällning. Det som har hänt den senaste veckan är naturligtvis ingen fjäder i hatten för Hells Angels.”

Men Bandidos president, ”Big” Jim  Tinndahn, räds inte övermakten.

  ”Big” Jim Tinndahn.Foto: POLFOTO/IBL/ADRIAN JOACHIM

”Ingen ska tro att de kan skrämma bort oss”, säger han i en intervju med Afton­bladets Per-Ola Ohlsson i oktober 1996.

Tinndahn styr då över fyra danska av­delningar, plus den svenska i Kattarp och avdelningar i Norge och Finland. Och det han förmodligen minst bryr sig om är det ministermöte som äger rum i Köpenhamn samma dag. Där säger dåvarande svenska statsministern Göran Persson att han och hans danske kollega Poul Nyrup enats om att: ”Våldet mellan mc-klubbarna som nu även drabbar allmänheten är oacceptabelt. Vi ska mobilisera all den kraft som våra öppna demokratiska samhällen har för att stoppa dessa marodörer”.

Det är stora ord, men ”all den kraft” ­Göran Persson talar om får inte stopp på kriget. Istället ökar antalet sympatisörer och ­underklubbar, och kriget går vidare med fler attentat under vintern 1996-1997.

Avhopparen: ”Tänker på mina barn”

Flera medlemmar i både Hells Angels och Bandidos tycker då att striderna under sommaren gått för långt, och en del börjar också frukta för sina barn och familjer.

En som kliver av är svenska Bandidos ­dåvarande kassör, Lars Karlsson, då 34.

I Aftonbladet berättar han om beslutet för reportern Caroline Hougner:

”Jag tycker det är för djävligt att oskyldiga stryker med i kriget mellan klubbarna. Och jag tänkte på mina barn. Fortsatte jag i Bandidos skulle de antingen få besöka mig på kyrkogården eller i något fängelse.”

Karlsson berättar också att avhoppet ­påverkats av mordet på Michael Ljunggren utanför Markaryd året innan. Ljunggren och Karlsson var gamla skolkamrater i Helsingborg, ­likaså Roger Söderberg blivande vice president i konkurrerande HA.

Ett sammansvetsat gäng som från början alla är medlemmar i Rebels, innan vägarna skiljs när Rebels blir upptagna i HA, men Karlsson och Ljunggren inte är välkomna.

”Det var då problemen började och vi blev ovänner. Är man inte med Hells Angels är man mot dem, som de ser det”, säger Lars Karlsson.

Han berättar också att han bytt sin Harley Davidsson mot en Volvo och lever ”Svensson-liv”, och säger att ­Michael Ljunggren ”stod mig väldigt nära. Resten skiter jag i.”

Polisens insatser blir samtidigt allt ­tuffare. Med telefonavlyssning och andra då moderna metoder lyckas de långt ­bättre än tidigare slå mot klubbarna. Efter en bombattack mot Hells Angels i Malmö i oktober, när en fyramånaders baby i ett grannhus blivit splitterskadad,  får polisen utökade resurser. Den 10 december gör de en jätterazzia mot Bandidosmedlemmar, över 100 poliser deltar och sju personer grips, vapen och sprängmedel beslagtas. Bandidoshögkvarteret i Kattarp töms.

Två attacker mot polishus

I Danmark sker i januari 1997 det kanske mest spektakulära dådet i hela kriget. Den beryktade ”Liller” Andersen från ­Bandidos, misstänkt för flera bombattacker mot Hells Angels, sitter häktad i polishuset i Köge ­söder om Köpenhamn.

Vid fyratiden på morgon kommer smällen, ett pansarvärnsskott är avlossat mot polishuset, går rakt genom ytterväggen och exploderar i arrestlokalen. ”Liller” skadas, men inte allvarligt.

Två veckor senare sker en närmast identisk attack mot polishuset i Holbaek där en annan Bandidosmedlem sitter häktad.

I slutet av februari 1997 blir MC Sweden i Stockholm fullvärdig HA-avdelning, med besök av hundratals gäster från hela världen. Klubben blir Hells Angels 108:e och befäster med 24 nya medlemmar HA:s position som störst i Sverige. Bandidos har mist fler medlemmar, men striden mellan klubbarna går vidare hela ­våren 1997.

  SISTA OFFRET Dödsskjutningen av Bandidosmedlemmen Bjørn Gudmandsen utanför Kafé Lisestuen i Liseleje, Danmark, blev sista offret i det stora nordiska mc-kriget.Foto: PETER EILERTSEN

Pansarskott av­lossas mot HA-lokalen i Hasslarp, svaret blir kraftiga ­explosioner i Helsingborg, vid adresser med kända Bandidosmedlemmar.

I Danmark blossar våldet upp igen, nu i Ålborg där den danska drottningen just är på besök. Tre Bandidosmedlemmar blir nedskjutna på öppen gata, bara några hundra meter från drottning Margrethe.

I Oslo, 5 juni, passerar en 50-årig kvinna Bandidoshuset på Konnerudgaten, när en kraftig bilbomb exploderar. ”En helvetessmäll”  säger ett ögonvittne till Afton­bladet. Fem personer skadas allvarligt, och den norska kvinnan blir nu det andra helt ­oskyldiga dödsoffret i kriget.

Den 8 juni sker så en våldsam skottlossning i semesterorten Liseleje i Danmark, där fyra Bandidosmedlemmar skjuts ner mitt bland barn och badare vid en ute­servering. En av de skjutna dör.

Det blir vändpunkten, men det är inte ­polisen eller politikerna som får stopp på kriget.

Klubbarna själv sätter stopp

Det är klubbarna själva, och den danske advokaten Thorkild Høyer. Han har tidigare försvarat medlemmar ut båda klubbarna i olika rättegångar, och på sommaren 1997 blir han kontaktad med frågan om han kan tänka sig försöka medla.

I Kvällsposten, i januari år, 20 år senare, säger Høyer att situationen var ohållbar, med mord och överfall som spred sig långt utanför Sverige, Danmark och Norden, även till Tyskland och Frankrike. Och att det gått så långt som det gjort menar ­Thorkild Høyer berodde på en räcka små händelser.

”Någon från en grupp hade varit på en bar som den andra gruppen menade ­tillhörde dem. Någon från en grupp menade att han blivit förolämpad i något sammanhang. Obetydliga trivialiteter som ­efter hand växte sig större. Så uppstod en situation där det handlade om att man ­bråkade om vem som kunde pissa längst.” säger Høyer till Kvällsposten.

Høyer träffar till att börja med företrädare för de två klubbarna var för sig. Han förstår att fredsintresse finns, men ingen klubb vill backa eller vika ner sig.

  FREDEN Slutet för den tre år långa striden kommer i september 1997, då Bandidos Europas president ”Big” Jim Tinndahl, och Bent ”Blondie” Nielsen, president för Hells Angels Europa skakar hand i dansk tv och slutet fred.Foto: FLT-PICA

Den ömsesidiga önskan om slut på ­kriget berodde enligt Høyer också på att striderna allt oftare tagits till vanliga gator, torg, barer och krogar, med risk för allmänheten och både skador och dödsoffer bland ­”civila”. En utveckling som inte kunde ­gynna någondera sidan, däremot allvarligt skada båda klubbarnas övriga verksamheter. Den 25 september 1997 skakar europapresidenterna Jon Tinndahn från Bandidos och Bent Nielsen från Hells Angels hand i direktsänd dansk tv.

Freden har undertecknats i Washington, den är välkommen, men har kostat blod.

Under mc-kriget 1994-1997 har elva människor satt livet till, 96 personer har skadats, 74 mordförsök rapporterats.

Ett dystert rekord i nordisk kriminal­historia.