Riksrevisionens granskning – en studie i hur ett land INTE skall regeras
Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar en ny granskning från Riksrevisionen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting. Granskningen av Riksrevisionen är en kraftig vidräkning av de senaste regeringarnas ledarskap samt i praktiken en handbok i “Hur att inte regera ett land”.
Granskningen visar bland annat att många av propositionerna helt saknat bedömningar av hur antalet som ansöker om, eller beviljas, uppehållstillstånd kan påverkas av förslagen. Det fåtal bedömningar som gjorts är huvudsakligen så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma. Bristerna gäller en rad områden. Få av de granskade propositionerna lever till exempel upp till kraven på heltäckande och långsiktiga ekonomiska analyser. Endast tre av de 26 granskade propositionerna anges ha några konsekvenser för kommuner och landsting, och 16 av dem saknar helt analys på området. Inget av förslagen uppges ha några som helst jämställdhetskonsekvenser, och endast tre bedöms påverka integrationen.
– Vår bild är att underlagen inte alltid har tagits fram med vedertagen metodik. Metoder, data och beräkningar redovisas sällan. Det är ovanligt med hänvisningar till forskning och andra kunskapsunderlag. I 20 av de 26 granskade propositionerna saknas analyser av risker och osäkerheter helt, säger Tommi Teljosuo som genomfört revisionen.
– Kritiken gäller inte migrationspolitiken i sig. Oavsett vilken riktning förslagen kan tänkas ha på det migrationspolitiska området är behoven av kvalificerade konsekvensanalyser desamma, säger Helena Lindberg vid Riksrevisionen.
Granskningen är inte bara en kraftig vidräkning för regeringarna Reinfeldt och Löfven, den är i grunden även en svidande kritik mot Aftonbladets och Dagens Nyheters ledarsidor samt även Public Service politiska journalisters förmåga till att kritiskt granska fattade beslut samt vilka konsekvenser sådana får. Den sätter även Dagens Arena, med Sandro Scocco slutsater, om 900 miljarders-rapporten, i ett annat ljus. Scocco har en bakgrund som bland annat chefsekonom LO. Även Försvarshögskolan har varit engagerade i debatten med främst känsloladdade argument utan faktaunderbyggnad.
Anne-Marie Lindgren, en av socialdemokratins ”doldisar” som tidigare varit en nära medarbetare till såväl Tage Erlander, Olof Palme som Ingvar Carlsson sammanfattar för partimedlemmarna det politiska dilemmat. Lindgren skriver i en krönika i AiP från förra veckan som främst handlar om de unga afghanska männen:
Det vore ju inte några problem om det stod lediga bostäder och väntade, eller om vi mycket snabbt kunde trolla fram nya. Det vore inte heller några problem om alla nyanlända efter något års intensivträning i svenska var fullt anställningsbara och jobb fanns lediga för dem. Men så är det ju inte.
Vi har akut bostadsbrist. Och alldeles för många bor inneboende hos släkt och vänner, ofta alldeles för trångt, och i områden där polisen konstaterar att kriminella gäng har en påtaglig påverkan på vardagslivet.
Ingen bra grund för integration.
Riksrevisionens granskning, som inbäddat dokument, lämnar få frågetecken kvar om kompetenstillståndet i svensk politik idag.
När Merit Wager (Wager var sannolikt något av en pionjär), Tino Sanandaji, Widar Andersson, Per Gudmundson, Mats Edman och Lotta Gröning tillsammans med Sara Mohammad, Nalin Pekgul, Amineh Kakabahveh och Hanna Gadban tidigast av alla varnade, var och en från sitt perspektiv, för de illa underbyggda besluten och dess konsekvenser var nog samtliga övriga i debatten framme med brunfärgen.
I tillmälen. I vinklingar av reportage. Med idiotförklaringen. Med att kalla dessa, och andra, för en rad fula saker. Med hot. Med drev. Med konsekvenser för dessa på ett personligt plan. Trakasserierna har fortsatt genom påverkan av tjänstemän så att många som varit eller är systemkritiska mot förd politik blivit av med sina jobb under ibland förnedrande former eller fått stå utan uppdrag.
Ledarsidorna.se kan leda i bevis att av Sveriges drygt 10 000 journalister var det mellan en tiondels promille och en promille som rapporterade om systemeffekterna och stressen i de olika vård- och omsorgssystemen som en följd av tveksamt underbyggda regeringsbeslut. Genom att publicera bland annat MSB och Migrationsverkets egna rapporter till regeringen i original. Ett utfall för journalistkåren som bör vara orimligt om det inte fanns, eller fortfarande finns, en omfattande självcensur på olika redaktioner.
Riksrevisionens granskning kan mycket väl användas som en grundläggande studie i hur ett land inte skall styras. Lika mycket är granskningen en tydlig kritik mot en samlad journalistkår. En implicit beskrivning om hur en okritisk nyhetsrapportering och undersökande journalistik med uppenbara brister som den bedrivits under det senaste decenniet.
Det är dock, med en sannolikhet gränsande till visshet, mer troligt att granskningen snabbt kommer falla in i den politiska glömskans arkiv. Ett av få beslut där det kommer finnas en blocköverskridande enighet och där få journalister kommer ställa några följdfrågor.
Johan Westerholm
Ämne: Riksrevisionens granskning – en studie i hur ett land INTE skall regeras
Inga kommentarer hittades.