Olof Stenhammar: Löfvens politik bygger på cynisk människosyn
Utanförskapet ökar och regeringens enda svar är kraftigt subventionerade anställningar. Vänsterpartiet tillåts styra regeringens politik och Välfärdsutredningens förslag kommer att leda till avvecklad valfrihet. I grunden är det en cynisk människosyn som ligger bakom politiken, anser Olof Stenhammar.
https://www.di.se/debatt/olof-stenhammar-lofvens-politik-bygger-pa-cynisk-manniskosyn/
När Stefan Löfven tillträdde som statsminister var det många i näringslivet som kände tillförsikt. En pragmatisk gråsosse. En erfaren facklig ledare som förstod företagandets villkor. Hans löfte om en utsträckt hand välkomnades av landets entreprenörer och företagare efter åtta år med regeringen Reinfeldt, som öppet kallat näringslivet för ett ”särintresse”.
Redan en månad in i mandatperioden fanns dock anledning att känna oro, vilket jag skrev om i Dagens Industri. I valrörelsen 2014 hade Socialdemokraterna lovat att skydda Bromma flygplats och förbifart Stockholm – avgörande för näringslivet och för den expanderande Stockholmsregionen – från Miljöpartiets och Vänsterpartiets nedläggningsiver.
Dessa löften visade sig vara mycket litet värda. Plötsligt var både Bromma och Förbifarten på kontot för osäkra framtidsprojekt, trots att 87,5 procent av väljarna valt att inte rösta på nedläggningspartierna. Stefan Löfven borde, som gammal fackpamp veta vad procenttal betyder, men valde ändå att inte respektera demokratins spelregler.
Det är dags att utvärdera vad regeringen Löfven åstadkommit under sina första tre år. Låt oss ta två centrala områden: arbetsmarknaden och välfärden.
Socialdemokraterna gör ett stort nummer av att arbetslösheten faller, men sanningen är att den sjunker i ungefär samma takt som i övriga EU. Tacka det starka konjunkturläget i Europa för det, inte den svenska regeringen.
Samtidigt som företagen letar med ljus och lykta efter välutbildad arbetskraft har en väldig klyfta öppnat sig på den svenska arbetsmarknaden. Lågutbildade och utrikes födda sjunker allt djupare i utanförskap – i de grupperna råder massarbetslöshet i dag.
Regeringens många arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte gjort mycket för att vända utvecklingen. Traineejobben skulle bli 32.000, men blev några hundra. Extratjänsterna skulle bli 31.000, men blev en tiondel så många. Också beredskapsjobben blev ungefär en tiondel så många som det var tänkt. Att kalla en åtgärd för ”snabbspår” är inget annat än vilseledande – i praktiken liknar snabbspåren mest återvändsgränder.
I stället riskerar vi nu att få de nya super-subventionerande anställningar som LO och arbetsgivarsidan förespråkar. Nyanlända ska ges en lön på 8.000 kronor i månaden. Sedan förväntas staten skjuta till pengar så att den anställde kommer upp i en nettolön på mellan 13.000 och 16.000 kronor i månaden!
Detta, som presenterats som lösningen på problemet, riskerar i stället att permanenta en misslyckad lönepolitik för att få in lågutbildade utrikes födda på arbetsmarknaden. Varför anstränga sig om den låga ersättning man får ändå leder till en lön som motsvarar 20.000 kronor före skatt i månaden? Var finns incitamenten för individen att söka nya utmaningar, som leder till att man kan leva på sin lön, utan att hamna i ett ständigt bidragsberoende.
Regeringen var medvetet smart när den satte upp sitt sysselsättningsmål – att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 – alltså efter valet 2018. De kommer inte att nå det. Jämfört med Tyskland är Sveriges arbetslöshet dubbelt så hög.
Återstår välfärden. Här är det mest anmärkningsvärda inslaget i regeringens politik det så kallade vinsttaket, som var Jonas Sjöstedts paradnummer i valrörelsen. I varje debatt och i varje inlägg hamrade Sjöstedt – med ett säkert leende på läpparna – in sitt budskap. Äntligen hade Vänsterpartiet, som enda parti, ett vinnande koncept. Trodde de. Men väljarna var inte heller här imponerade. Vänsterpartiet stannade kvar på samma nivå som i valet 2010.
Men precis som med Bromma och förbifarten hoppade regeringen på tåget ändå. Det tog bara någon vecka på regeringstaburetten för Stefan Löfven att lägga sig platt för Jonas Sjöstedt. Välfärdsutredningen tillsattes våren 2015 med Ilmar Reepalu som utredare.
Sällan har ett utredningsförslag blivit så sågat av de tunga remissinstanserna. Det skulle ha kastats i soptunnan direkt av en regering med större respekt för det svenska remissförfarandet.
Förslaget är extremt komplicerat – jag är övertygad om att regeringen inte själv till fullo förstår implikationerna. Men som entreprenören Dan Olofsson, med hjälp av konsultbolaget PWC, föredömligt visade i Dagens industri för en tid sedan, skulle ”vinsttaket” sannolikt leda till att det privata inslaget i välfärdssektorn – och därmed valfriheten – på sikt avvecklas nästan helt.
Jag har själv inga egna kommersiella intressen i något bolag inom välfärden. Det som skrämmer mig är att företag som gör ett utmärkt jobb för samhället och för medborgarna tvingas läggas ner. Och det trots att den privata sjukvården i undersökning efter undersökning får ett genomgående högre betyg än den offentliga vården.
Var någonstans i Stefan Löfvens och Jonas Sjöstedts tankevärld kommer människan in i bilden? Aldrig någonsin hör man dessa två män nämna patientens välmående eller elevens studieresultat i sina resonemang. Det är en cynisk människosyn som ligger bakom den politiska viljan att ta bort en bra och fungerande del av svensk välfärd. Det är förvånande att Stefan Löfven är beredd att offra människors bästa på minoritetsregerandets altare. Bara för att säkra ett opportunistiskt stöd från ett illa reformerat kommunistparti.
De politiska vänsteryttrarna har lyckats ge ordet ”vinst” en negativ laddning. Civilminister Ardalan Shekarabi anser – styrd av en häpnadsväckande okunnighet och av starka politiska förtecken – att vinst är ”stöld”. Det är dessa politiska förtecken som egentligen är det allvarligaste med hela detta politiska spel. ”Vinsttak är ett steg mot socialism”, skrev Lars Tobisson (M) härom månaden och kopplar frågan till försöken att smyga in löntagarfonder i början av 1980-talet. Ingen uthållig vinst kan uppstå förrän välfärdsföretagaren levererat sin tjänst till överenskommen kvalitet och överenskommet pris. Först när hen gjort detta och därmed gjort rätt för sig kan – om det blir pengar över – en vinst uppstå.
Bromma flygplats och Förbifart Stockholm ser det ut som vi får behålla. Men arbetsmarknaden och välfärden – som är de två mest centrala delarna i det svenska samhällsbygget – kommer det att ta lång tid att reparera.
Olof Stenhammar, entreprenör, grundare av OMX
Ämne: Olof Stenhammar: Löfvens politik bygger på cynisk människosyn
Inga kommentarer hittades.