Margarin – smörimitation med bensin
I dagens DN tar man i ledaren upp margarin. Bakgrunden är en artikel av mig i medicinska tidsskriften Access:
Margarin – smörimitation med bensin
Posted on Mar 24, 2014 | 5 comments
Nyligen kom ett besked från den stora margarintillverkaren Unilever att man ger upp striden mot smöret. I stället börjar man blanda in smör i sina produkter, något som varit otänkbart för några år sedan.
Orsaken är att konsumenterna efter hand förstått att margarin är en syntetisk smörimitation som framställts med hjälp av en rad kemikalier och att talet om att margarinfetter är ”nyttigare” än smörfetter saknar grund.
Även om margarintillverkaren nu blandar in smör, så finns fortfarande en ungefär lika stor andel kvar med kemiskt processat fett.
Just användningen av ett stort antal reaktiva kemikalier är det mest stötande för dagens konsumenter som föredrar naturligt framställda livsmedel.
Strider mot redlighetsprincipen
Av råvaror som har helt annan färg, lukt, smak och konsistens än smör skall man alltså tillverka en smörliknande produkt. Men detta är egentligen i strid med livsmedelslagstiftningen, den så kallade ”redlighetsprincipen” (LIVSFS 2004:27).
Man får inte färga ett livsmedel för att det skall likna något annat livsmedel, till exempel färga torsk röd för att den skall likna lax. Men hela tanken bakom tillverkningen av margarin är att framställa en smörimitation. Denna typ av förändrat utseende och karaktär hos ett livsmedel brukar benämnas kosmetiska åtgärder.
Lämnar inte ut kemiska detaljer
När det gäller de kemikalier som används är det mycket svårt att få besked om detta från tillverkarna, vilket strider mot redlighetstanken. Man får ofta svaret att tidigare använda ämnen har bytts ut eller ska bytas ut och så vidare.
_____________________________
Mitt huvudbudskap
Mitt budskap är bl a att det inte längre är meningsfullt eller en framkomlig väg att sätta gränsvärden för ett ämne åt gången, då vi i själva verket exponeras för kanske tusentals både kända och okända ämnen. Tillsammans samverkar de, vilket kallas populärt för ”cocktaileffekt”.
DN skriver i sin ledare:
Margarin: När det finns smör...
Publicerad i dag 00:05
Under rubriken ”Margarin – smörimitation med bensin” granskar civilingenjören och miljödebattören Gunnar Lindgren tillverkning och lagstiftning kring bordsmargarinet (”Medicinsk Access”, nr 2/14). Det är ingen aptitlig läsning.
En bärande del av lagstiftningen är den så kallade ”redlighetsprincipen”. Enligt denna får man inte lura konsumenten genom att exempelvis färga fläskfilé för att få den att likna oxfilé.
I lagen står det så här: ”Märkningen och dess närmare utformning får inte vilseleda den till vilken ett livsmedel är avsett att saluhållas särskilt vad gäller livsmedlets beskaffenhet, i synnerhet dess karaktär, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, datumuppgift, ursprung samt tillverknings- eller produktionsmetod.”
Frågan är om inte själva affärsidén bakom margarinet utmanar hela grundtanken bakom redlighetsprincipen. På ett Lätta-paket står det att varan är gjord med rapsolja och kärnmjölk. På Milda sägs att varan innehåller ”livsnödvändigt fett som behövs för att barn ska växa och utvecklas normalt”.
På locken sägs däremot inget om de andra tillsatserna i processen, de kemikalier som inte heller redovisas i den finstilta innehållsförteckningen. Enligt en inventering från Livsmedelsverket kan det handla om ämnen som bensin, lut, blekmedel och lösningsmedel – ofta aceton.
Gunnar Lindgren konstaterar att de böljande rapsfält som brukar användas för att saluföra denna produkt har väldigt lite att göra med den ”symaskinsolja” som med hjälp av färg, salt, konstgjorda smöraromer och en massa kemiska processer kan bli margarin. Blandar man i stället i vit färg och parfym får man hudkräm. Den kemiska oljan kan också användas för tillverkning av målarfärg eller smörjmedel.
Kunskapen är inte ny. Fyra miljöpartister yrkade redan 1997 på en mer klargörande innehållsförteckning för bordsmargariner. Men av detta bidde intet.
Handlarna borde sluta placera margarinprodukterna i smörkylen och i stället någonstans i trakterna av Klorin på den kemtekniska avdelningen.
Är det farligt? Ingen aning. Gunnar Lindgren hänvisar till studier som visat högre förekomst av astma och allergier hos margarinätande barn. Hur som helst är produkten onödig. Och osmaklig i dubbel bemärkelse.
Hanne Kjöller
Från https://www.dn.se/ledare/
______________________________
Många dolda kemikalier i många livsmedel
I artikeln i Access tar jag således upp den dolda användningen av kemikalier vid tillverkningen av livsmedel, vilket varken redovisas för konsumenterna eller deklareras på förpackningen. Detta strider alltså mot en av hörnstenarna i livsmedelslagstiftningen – den s k redlighetsprincipen.
De för konsumenten okända kemikalier som används och får finnas som rester i livsmedlen är i de flesta fall betydligt allvarligare än de s k ”godkända livsmedelstillsatser” som måste deklareras på förpackningen. Jag känner inte till varför Livsmedelsverket anser att detta skall hemlighållas?
Livsmedelsverket redovisar lösningsmedelsinblandning i publikationen ”Livsmedelsverkets föreskrifter om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel”
Här framgår att följande lösningsmedel får finnas i svenska livsmedel:
Diklormetan
Dimetyleter
Etylmetylketon
Hexan (extraktionsbensin)
Metanol
Metylacetat
2-propanol
1-butanol
2-butanol
Cyklohexan
Dietyleter
Diklormetan
Etylmetylketon
1-propanol
2-propanol
1,1,2,2-tetrafluoretan
Anm: Det är högst anmärkningsvärt att klorerade och fluorerade lösningsmedel som Diklormetan och 1,1,2,2-tetrafluoretan får sättas till våra livsmedel.
Lösningsmedlen får förekomma i följande livsmedel enl Livsmedelsverket:
Kaffe
Te
Avfettade proteinprodukter
Fetter och oljor
Kakaosmör
Avfettat mjöl
Avfettade spannmålsgroddar
Socker
Aromtillsatser
______________________________
Bensinrester i margarin
Frågan om bensinrester i margarin har flera gånger tidigare varit föremål för motsättningar. Livsmedelsverket brukar anföra att bensin ”inte får finnas i margarin”. Men varför anvisar man då ett gränsvärde för bensinresterna? Margarintillverkarna brukar anföra att ”vi använder inte längre bensinextraherade oljor”. När sedan Livsmedelsverket vid ett sådant tillfälle gjorde en analys av ”Milda” och dåvarande ”Nytta” fann man bensinrester. Efter detta lär inte Livsmedelsverket gjort några analyser av bensin i margariner?
Bensinrester kan härröra inte bara från extrahering av oljor och fetter, de kan också komma från båttankar där oljor fraktas, men som tidigare innehållit bensin. Detta är tillåtet. Även från sojalecitin, som regelmässigt framställs med hjälp av bensin, kan bidra med detta lösningsmedel till margarin.
Slutligen skall nämnas att man kan göra olika tekniska åtgärder för att försöka pressa tillbaka bensinresterna en smula. Men det finns alltid en teknisk/ekonomisk gräns där man tvingas stanna. Blandar man ihop två ämnen kan man aldrig fullständigt skilja dem åt igen. Detta hänger samman med den s k ”entropilagen”.
Om aromämnen och färgämnen är utblandade med lösningsmedel, vilket är vanligt, finns allt kvar i den färdiga produkten.
Hur mycket lösningsmedel konsumerar svenskarna sammanlagt under ett år?
Vi vet inte hur mycket lösningsmedel vi får i oss under ett år eftersom alla uppgifter om detta är fördolt. Här följer ett värsta scenario:
Livsmedel kan enl Livsmedelsverkets lista ovan innehålla som mest 52 mg lösningsmedel per kilo. Varje människa äter cirka 0,5 kilo livsmedel per dag. Om vi antar att alla livsmedel innehåller lösningsmedel vid halten 52 mg/kg så äter vi cirka 25 mg lösningsmedel per dag eller 9 gram per år. 7 miljoner svenskar äter då cirka 60 ton lösningsmedel per år – 6 tankbilar.
Detta är naturligtvis alldeles för mycket. Är det 1 procent av detta, cirka ett halvt ton per år? Jag redovisar denna beräkning för att från våra myndigheter och tillverkare försöka få klarhet i användningen och mängderna när det gäller lösningsmedelsrester i våra livsmedel.
Källa: Gunnar Lindgren, 8 april 2014