Man kan inte bortse från att av USA-Nato statsunderstödd terrorism är "Number One Killer" (NY!)

I kölvattnet av terrorattacken från självutnämnda al-Qaida dödades 12 personer inklusive 8 journalister från den franska satiriska tidningen Charlie Hebdo, västs elit och mainstream media visar medkänsla och indignation men samtidigt belyser det deras undfallenhet mot väst och den israeliska statsterrorismen.

Innan du utforskar den bredare frågan, bör det noteras att medan Paris attackerna bär kännetecken av en eventuell falsk flagg, såsom att ID-kortet låg kvar i bilen med terroristerna, gör att en undersökning av "false flag-hypotesen" utesluts direkt, och ignoreras helt av massmedia. Dessutom berättade en fransk nyhetskälla att en av de påstådda terroristerna, Cherif Kouachi hade finansierats av den förre al-Qaida ledaren Anwar Al Awlaki, en amerikansk präst som förnekade hos Pentagon några månader efter 9/11 att han «arbetat som trippelagent och FBI-agent långt före 9/11 ». Detta avslöjar USAs överstelöjtnant Anthony Shaffer. (Kurt Nimmo, FBI medger att Al-Awlaki arbetat för dem, Infowars den 2 augusti 2012).

Eftersom de dödliga attackerna den 7 januari 2015 särskilt inom västerländska och franskkanadensiska medierna, gjort anspråk på ett mycket etnocentriskt förfarande som om "planeten sörjer" de franska journalisternas död. Denna tragiska händelse måste fördömas och undersökas i ett lämpligt sammanhang. Människor i länder där Frankrike har bombat civila, genom Nato och USA-ledda militära invasioner, och där väststödda terrorister dödat oskyldiga civila (Libyen, Syrien) sörjer man nu rutinmässigt hos sitt eget folk. Dessa dödsfall förblir orapporterade. Västvärlden är inte "planeten" och inte "alla är Charlie", i motsats till vad media försöker få oss att tro.

Flera nyhetsredaktioner inom det franskkanadensiska publika nätet Radio-Canada tog foton på sig där de håller upp skyltar som säger
"jag är Charlie".

Under den senaste tidens angrepp på Gaza har 13 palestinska journalister dödats av den israeliska armén. Dessa journalister dödades för att de undertryckte sanningen avseende israeliska illdåd. Västerländska journalister som visar tecken på solidaritet har ingenstans hittas.

Innan James Foley och Steven Sotloff halshöggs hade tiotals journalister dödats i Syrien av beväpnade terrorister, som tränade och som hade finansierats av Nato-länderna och deras antidemokratiska allierade såsom Saudiarabien. Hundratals civila hade också halshuggits långt före dem, cirka 200 i en enda by, enligt en rapport från Human Rights Watch. (Se Julie Lévesque, ISIS halshuggning: Del av "Training Manual" av det amerikanskt sponsrade Syrien "Pro-demokrati" Terrorister , Global Research den 19 september 2014)

Den upprördheten och indignationen var dock reserverad endast för västerländska halshuggna journalister. Kriget i Syrien har varit dödligt för journalister, med 153 dödade enligt vissa beräkningar, dock tack vare en Nato-sponsrad terrorism. Ingen västerländsk journalist som visat på medkänsla för syriska journalister har setts.

Men det landet i världen där flest journalister har dött har varit Irak under USA:s ockupation. Enligt Committee to Protect Journalists (CPJ):

Det USA-ledda kriget i Irak har skördat ett rekordstort antal journalister då de utmanade några gängse uppfattningar om riskerna med att täcka upp angående konflikterna. Långt fler journalister mördades till exempel i riktade mord i Irak än de som dog under stridsrelaterade omständigheter ...

Minst 150  journalister  och 54  mediestödarbetare  dödades i Irak under den USA-ledda invasionen i mars 2003 då de deklarerade slutet för kriget i december 2011, enligt CPJs forskning.

Dödsfallen i Irak överträffar långt över alla andra dokumenterade dödssiffror under krigstid. CPJ, grundades 1981 och rapporterade om 58 journalisters död under det algeriska inbördeskriget mellan 1993 till 1996. Ytterligare 54 dödsfall är odeklarerade civila i konflikten med Colombia, som inleddes 1986; och 36 dödsfall i konflikten på Balkan 1991-1995 ....

De Sells Tribunal uppger att antalet för Irak är mycket högre:

I Irak har minst 404 mediearbetare dödats sedan USA:s invasion 2003, bland dem 374 irakier, enligt The Sells Tribunals statistik. Straffriheten i Irak är mycket värre än någon annanstans i världen. (Dirk Adriaensens, Dödandet av journalister i Irak , 4 januari 2014)

Bland de döda, finns två journalister - en irakisk, Yasser Salihee, och en amerikansk, Steven Vincent - som hade undersökt de USA-stödda dödsskvadronerna i Irak.

Upproriska styrkor av ett eller annat slag var ansvariga för morden på 110 journalister och 47 mediearbetare. Agerande amerikanska styrkor, inklusive checkpoint skottlossningar och flyganfall, var ansvariga för morden på 16 journalister och sex mediearbetare.  ( Frank Smyth, Irakkriget och nyhetsmedia: En titt inuti dödssiffran , Committee to Protect Journalists, 18 mars 2013 )

Den 24 juni berättade, en irakisk specialkorrespondent för nyhetsbyrån Knight Ridder, att Yasser Salihee, dödades av en enda kula i huvudet när han närmade sig en vägspärr som hade upprättats nära hans hem i västra Bagdad av amerikanska och irakiska trupper. Man tror att skottet avfyrades av en amerikansk prickskytt. Enligt ögonvittnen avfyrades inga varningsskott.

Den amerikanska militären har meddelat att man genomför en utredning om Salihees död. Knight Ridder har redan förklarat dock att "det finns ingen anledning att tro att skottet hade något att göra med hans rapporteringsarbete". I själva verket, ger hans sista uppdrag anledning att misstänka att det var orsaken.

Under den sista månaden, hade Salihee samlat bevis för att USA-stödda irakiska styrkor hade utfört utomrättsliga avrättningar av påstådda medlemmar och anhängare till anti-ockupationen. Hans undersökning följdes upp av ett inslag i New York Times Magazine i maj där man visade hur den amerikanska militären hade modellerat det irakiska inrikesministeriets poliskommandon, kända som Wolf Brigade. (James Cogan, Journalist dödad efter att ha undersökt USA-stödda dödsskvadroner i Irak , World Socialist Web Site, 1 juli 2005).

Den amerikanske journalisten Steven Vincent kidnappades och mördades den 2 augusti i Basra, i den södra irakiska staden där han hade arbetat som frilansande skribent och bloggare. Misstanke om detta dödande, den första av en amerikansk reporter i Irak, fokuserar inte på al-Qaida eller sunnibaserade rebeller, utan på polisen i den shiitiskt baserade förvaltningen installerad i Basra med stöd av amerikanska och brittiska ockupationsstyrkor. (Patrick Martin, amerikansk journalist som avslöjade shiitiska dödsskvadroner mördades i Basra , 5 aug 2005)

Av okänd anledning ingick inte den irakiska journalisten Dr Yasser Salihee,  i CPJs lista.

Brysseldomstolen rapporterar vidare att många dödsfall rapporteras aldrig av CPJ eller Reportrar utan gränser. Förklaringen speglar motsatsen till vad som händer med partisk och emotionell täckning såsom morden på Charlie Hebdo, nämligen att man vill tona ner de irakiska journalisternas dödsfall.

Det är ett väl etablerat faktum att sedan invasionen 2003 har medier konsekvent  bagatelliserat dödandet. Dödandet av yrkesverksamma inom media är inget undantag. Det är uppenbart att journalistgrupper som kämpar i väst är ovilliga att ge de verkliga förlustsiffrorna om sina kollegor som förlorat sina liv under den hänsynslösa ockupationen av US /UK, en ockupation som fortfarande pågår. Så de begränsade sina kriterier för vem som skulle ingå i deras listor. Detta är en obehaglig attityd, särskilt eftersom det rör sig om professionella kollegor ....