Tidigare i år var Frankrike ett av åtta länder som stödde en palestinsk resolution vid FNs säkerhetsråd, med krav på att Israel senast i slutet av 2017 ska ha dragit sig tillbaka till de gränser som rådde före 1967.
Denna röst betyder att Franrike stöder etablerandet av en självständig palestinsk stat, som sannolikt skulle styras av samma slags människor som i fredags utförde de mest fruktansvärda terrorattacker Frankrike drabbats av sedan Andra världskriget.
Scener från fredagens fasansfulla terrorattacker i Paris. |
I dag vet vartenda palestinskt barn att en palestinsk stat i bästa fall kommer att styras av Hamas eller Islamic Jihad, och i värsta fall Islamiska staten och dess anhängare.
Frankrike och resten av EU-länderna har länge arbetat emot sina egna intressen i Mellanöstern.
Genom att ständigt stödja pro-palestinsk och anti-israelisk politik, har Frankrike uppenbarligen försökt blidka de muslimska länderna. Frankrike verkar övertygat om att sådan politik kommer att hindra muslimska terrorister från att rikta in sig på fransmän och franska intressen. Det är antagligen därför fransmännen har begått det katastrofala misstaget att tro deras eftergiftspolitik gentemot den arabiska och muslimska världen skulle förmå de islamiska terroristerna att hålla sig borta från Frankrike. Det råder nu en allvarlig fara för att fransmännen helt felaktigt tror att 13 november-attackerna inträffade för att Frankrike inte gjort tillräckligt stora eftergifter åt de muslimska terroristerna.
Sorgligt nog övertygade inte de två tidigare terroristattackerna i Paris i år – mot satirmagasinetCharlie Hebdo och den judiska mataffären HyperCacher – fransmännen om att eftergiftspolitiken mot araber och muslimer inte bara är värdelös, utan också farlig. I stället för att lära sig av tidigare misstag och förändra sin politik gällande den israelisk-palestinska konflikten i allmänhet och islam i synnerhet, fortsatte fransmännen med sin strategi av eftergifter till och med efter dessa båda attacker.
Nu senast uttryckte Frankrike sitt stöd för EU-planerna på att märka produkter från israeliska bosättningar, säkerligen för att de trodde att ett sådant drag skulle göra de muslimska terroristerna nöjda med fransmännen. Men fredagens attacker visade att Islamiska staten och dess anhängare inte är särskilt imponerade av anti-israeliska åtgärder.
Muslimska terrorister bryr sig inte om bosättningar. För dem är det en småsak i jämförelse med deras huvudmål och dröm: att faktiskt döda alla vantrogna och etablera det islamiska imperiet. De muslimska terrorister som har mördat judar i Israel och andra delar av världen försöker också döda var och en som de tror är vänligt sinnade till västerländska värderingar. Hit hör framförallt kristna – de som har oturen att fortfarande bo i Mellanöstern, men också de som bor i Frankrike och andra västerländska länder.
Att muslimska extremister vill förgöra Israel beror inte på bosättningar eller checkpoints, utan på att de menar att judarna inte har någon rätt att befinna sig i Mellanöstern över huvud taget. Och de vill förstöra Europa för att de menar att kristna – och alla andra – inte har någon rätt att vara något annat än muslimer. Det är också därför muslimer inte verkar vara särskilt intresserade av EUs förslag att märka produkter från israeliska bosättningar. Det är värt att notera att beslutet att märka israeliska varor inte ens kom till på initiativ från araber eller muslimer.
EUs beslut att bojkotta varor från israeliska bosättningar har skickat ut helt fel budskap till dem som hatar Israel och västerländska värderingar. För dem är märkningsbeslutet bara första steget mot att brännmärka hela Israel som en "illegal bosättning". Det var alltså inte förvånande att de första som jublade över beslutet var Hamas och Islamic Jihad.
Det Frankrike och andra västerländska länder inte förstår är att terroristerna ser dessa eftergifter och gester som tecken på svaghet, vilket bara inbjuder till mera våld. När terroristerna ser att påtryckningar fungerar, så kommer nog ännu mer tryck att fungera ännu bättre!
Människorna här ser den europeiska bojkotten som enbart cynisk och hjärtlös – försök att uppvakta ett tjuvaktigt ledarskap på folkets bekostnad. Bojkotterna ses här som ännu ett sätt att hålla kvar palestinierna i klorna på deras korrupta ledare och få oss att än en gång vända oss till extremisterna – det enda val som erbjuds.
Det européerna kunde ha lärt sig av angreppen i Paris är det som vi alla här – muslimer, kristna och judar – har levt med i decennier.
Under de gångna 22 åren har varenda eftergift gällande territorier som Israel gjort endast resulterat i ökad terrorism mot Israel, inklusive oss araber. Många palestinier såg felaktigt det israeliska tillbakadragandet från Gazaremsan 2005 som en reträtt och ett tecken på svaghet. Om skjutningar mot judar fick dem att lämna Gaza – som det såg ut – så fortsätt skjuta på judar. Resultatet blev att Hamas tog äran åt sig för att ha drivit ut judarna från Gazaremsan med raketer och självmordsbombare, och tog snabbt makten.
På samma sätt betraktas det varje gång Israel släpper palestinska fångar (inklusive de många som har blod på sina händer) som en gest åt Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas eller USAs utrikesminister John Kerry, och palestinierna såg gesten som att de fått sina krav tillgodosedda. Så nästa steg är att öka våldet och kräva mer. Palestinierna såg inte Israels tillbakadragande från södra Libanon och Gaza, samt frisläppandet av palestinska fångar, som ett tecken på att Israel är intresserat av fred och ro, utan som en belöning för terrorism.
För två månader sedan tog Frankrike ännu ett steg för att blidka araber och muslimer – genom att rösta för att hissa den palestinska flaggan vid FNs högkvarter. "Denna flagga är en mäktig symbol, en strimma av hopp för palestinierna", sa den franske FN-ambassadören Francois Delattre. Än en gång trodde tydligen fransmännen att deras röst skulle tillfredsställa araberna och muslimerna och övertyga terroristerna om att Frankrike står på deras sida i kampen mot Israel.
Frankrikes – och Europas – misslyckade politik i den israelisk-palestinska konflikten började inte för ett eller två år sedan. För fyra år sedan röstade Frankrike för att ge palestinierna fullt medlemskap i Unesco, FN-organet för utbildning, vetenskap och kultur. Förra månaden försökte Palestinska myndigheten utan framgång använda Unesco för ett beslut om enresolution om Västra muren (Klagomuren) som helig bara för muslimer. Resolutionen ändrades i sista minuten till att endast fördöma Israel, men i stället för att gå emot resolutionen, valde ett generat Frankrike att avstå från att rösta. Unesco, däremot, röstade för att två urgamla judiska kulturarv som symboliserar den bibliska eran, Rakels grav och Makpelagrottan (Patriarkernas grotta), i framtiden ska betraktas som muslimska fornlämningar. Samma vecka sattes en annan biblisk plats, Josefs grav i brand (för andra gången, första gången var 2000), av människor vars valda regering, Palestinska myndigheten, hade lovat att skydda den.
De senaste veckorna har palestinier satt igång en ny våg terrorism mot israeler. Denna gången använder palestinierna gevär, knivar, stenar och bilar för att mörda så många judar som möjligt. Men ännu har vi inte hört något riktigt fördömande – från Frankrike, Europa eller någon annan – av den palestinska terrorismen.
Vi har heller inte hört vare sig Frankrike eller några andra EU-länder kräva att president Mahmoud Abbas fördömer terroristattackerna mot israeler. De flesta franska medier och journalister har till och med vägrat att kalla de palestinska förövarna terrorister – trots att många av terroristerna tillhör två palestinska grupper som har samma ideologi som Islamiska staten: Hamas och Islamic Jihad.
Genom att inte fördöma terrorattackerna mot israeler och genom att vägra kalla förövarna för vad de är – hänsynslösa mördare och terrorister – skickar Frankrike och Västervärlden än en gång fel budskap till islamisterna: Att mord på judar inte är terrorism.
Det som dessa länder inte förstår är att de terrorister som attackerar judar också vill förgöra Frankrike, Tyskland, Storbritannien och givetvis den "Store Satan" (USA). Dessa länder måste varje dag påminnas om att de islamistiska terroristernas slutgiltiga mål är att tvinga alla icke-muslimer att underkasta sig islam eller dö. Ibland har terroristerna inte ens tålamod nog att erbjuda detta val till de "vantrogna", utan dödar dem helt sonika medan de är på konsert eller fotbollsmatch.
Nu återstår det att se om Frankrike ska vakna upp och inse att radikal islam är i krig med de "vantrogna" och alla som vägrar acceptera diktaten från Islamiska staten eller andra muslimska extremister. Detta är ett krig som Israel nu har utkämpat i mer än två decennier, men med sorgligt litet stöd – och oftast med elaka hinder – från Europas länder, inklusive Frankrike.
Fransmännen och européerna skulle göra klokt i att förstå att det inte är någon skillnad mellan en ung palestinier som tar en kniv och ger sig ut för att mörda judar, och en terrorist från Islamiska staten som mördar dussintals oskyldiga människor i Paris. Så fort fransmännen och övriga européer förstår denna verklighet, blir det betydligt lättare för dem att ge sig in i kriget mot islamisk terrorism.
Bassam Tawil är akademiker baserad i Mellanöstern.