Nazzejävel
Islamiska staten - ny skymning i Mellanöstern
24.01.2015 21:35
Många tror att Islamiska staten har uppstått från ingenstans, för att plötsligt ta kontrollen över stora landområden
och flertalet städer fördelade över de olika nationsgränserna mellan Irak och Syrien. Inte som en internationell
terrororganisation, utan som en egen stat, ett självutnämnt storkalifat. Att de är och agerar som en stat
terrororganisation, utan som en egen stat, ett självutnämnt storkalifat. Att de är och agerar som en stat
lyfts också fram i deras egen propaganda, där de i de ockuperade områdena påstår sig tillhandahålla den civila servicen
som kan förväntas av en stat; allt från de kommunala transporterna till sjukvården.
Detta är givetvis inte bara ett spel för gallerierna utan det är också deras ambition, att framstå som en ”legitim” ersättare
till de regeringsmakter redan finns, främst i Irak och Syrien.
Proxykrig
För att förstå jihad (islams heliga krig) och mentaliteten bakom de religiösa krigarna kan vi gå ända tillbaka till
profeten Muhammeds dagar. Men vi börjar inte där, utan vid Sovjetunionens ockupationav Afghanistan. Där kan
vi urskilja strukturerna och tendenserna till dagens terrornätverk som exempelvis al-Qaida. Under kalla kriget
var maktbalansen sådan att en direkt konfrontation mellan krigsmakterna USA och Ryssland, tillhörande varsin
militärallians (NATO och Warszawapakten) var otänkbar. Inte bara på grund av världsfreden utan, de facto,
för allt fortsatt liv på jorden. Det rådde status quo genom ett kallt krig, men det hindrade inte supermakterna att
föra krig mot varandra genom andra spelpjäser.
Just Afghanistan blev ett sådant proxykrig, då Sovjet eftersökte ett ökat geopolitiskt inflytande i regionen.
Afghanistan var en väg in i Indien och förband Syd- och Centralasien med Mellanöstern. Det islamiska motståndet
mot den kommunistiska dominansen var dock stort, och underblåstes av USA genom bland annat utbildning,
säkerhetsrådgivare och vapenleveranser till talibanerna i motståndsrörelsen. Det rekryterades frivilliga ”islamister”
(begreppet var ännu inte i bruk) från arabvärlden för att utbildas till gerillasoldater i träningsläger finansierade av
USA och styrda av CIA. Det uttalade målet var att sprida våldsaktioner in på Sovjetiskt territorium. Från dessa läger
lades sedan grogrunden till det som skulle komma att bli al-Qaida. År 1988 grundades den första cellen av al-Qaida.
Operatören, utsedd av Saudi, var Usama bin Laden.
Idén om en stat al-Qaida hade aldrig ambitionen att vara eller att bli statsbärande. Målsättningen var hela tiden mer flytande.
Man ville införa en politisk islam som skulle dominera den muslimska världen. När Sovjetunionen vacklade 1989
valde de, efter tio års ockupation, att dra sig tillbaka från Afghanistan. Detta gav bin Laden möjligheten att utvidga
sin verksamhet för att även, utifrån hans perspektiv, befria andra muslimska länder. Han lade då grunden till ett internationellt
sin verksamhet för att även, utifrån hans perspektiv, befria andra muslimska länder. Han lade då grunden till ett internationellt
nätverk beståendes av mindre konstellationer, fördelade i en cellstruktur. Då inget annat aktuellt land var i en sådan instabil
fas som Afghanistan, såg man det inte som möjligt att bedriva ett nytt gerillakrig, man hängavsig därav helt enkelt till terrorism.
fas som Afghanistan, såg man det inte som möjligt att bedriva ett nytt gerillakrig, man hängavsig därav helt enkelt till terrorism.
Efter att den irakiska grenens ledare av al-Qaida, Abu Musab al-Zarqawi, blir dödad i ett amerikanskt flygangrepp
i juni 2006 blir Abu Ayyub al-Masri hans efterträdare. Han utropar i oktober samma år den första Islamiska
staten (IS). IS blir den direkta förlängningen av det tidigare terrornätverket, men nu med det uttalade målet att
bilda ett kalifat, oberoende av dagens stater med tillhörande gränsdragningar.
Under 2011 lämnar de sista amerikanska trupperna Irak, konflikten blossar också upp i Syrien samma år. IS ser då
möjligheten att kapitalisera på den nya konflikthärden och man skickar in trupp i den redan otaliga mängden av
rebellgrupper som strider mot Assadregimen. Bildandet av IS över nationsgränserna tar då sin faktiska början. Den
breda ideologiska oppositionen skapar interna slitningar mellan de olika koalitionernaav rebellgrupper, vilket resulterar
i att IS går i krig mot alla övriga rebellgrupper. IS ser sig som den enda alternativa statsbildningen till Assad och
agerar också därefter, som en stat med våldsmonopol i sitt territorium, vilket utesluter alla andra militanta grupperingar.
När den irakiska armén delvis kollapsade i år, 2014, vann man över stora mängder militärutrustning och även rekryter som sökte sig
till den alltmer framträdande IS. Stora delar av utrustningen och manskapet skickade man sedan vidare in i Syrien.
Vilket också knyter samman och stärker IS som en nation över de etablerande nationsgränserna. Den av USA understödda
arabiska våren öppnade upp de revolutionära möjligheterna för IS i Syrien, att kunna gå från enstaka terrordåd till
att faktiskt kunna ockupera och hålla tagen terräng.
Religionens roll
Att Islamiska staten vill ha ett kalifat är inte underligare än att katolikerna vill ha en påve. Kalifat är den historiska
benämningen på de muslimska riken som styrdes av en religiös ledare som också var den politiske ledaren, kalifen.
I juni i år utropade IS ett kalifat i de territorier som organisationen kontrollerade, områdena innefattade både
delar av Syrien och Irak, men med den tydliga avsikten att expandera/missionera ytterligare. ISIS ledare, Bakr al-Baghdadi,
utnämndes till statens ledare och likaså kalif. Islamiska staten bytte också i samband med statsdeklarationen
officiellt namn till just Islamiska staten, från att tidi gare ha hetat Islamska staten i Irak och Syrien (ISIS).
IS stora religiösa mobilisering har skett från de sunnitiska stamsamhällena. Alla i den arabiska världen är med
på att USA och Israel är den stora fienden, men den största fienden enligt IS är den inre fienden. När någon är kuffar
(icke troende) har man rätt att döda med alla tillbuds ståendes medel, vilken är en central del i jihadismen. Man använder
helt enkelt islam för att legitimera sin egen diktatur.
Där är våldet heligt och djupt inbäddad i en andlig och kulturell kontext som upphöjs. Att döda är att återerövra
förlorad heder och ära. Det grovt sadistiska våldet från IS är delvis en taktik med religiös legitimitet, då man slåss mot
avfällingarna inom islam. Man filmar när man avrättar hundratals huvuden av journalister; allt i profetens namn. Man sprider
avfällingarna inom islam. Man filmar när man avrättar hundratals huvuden av journalister; allt i profetens namn. Man sprider
sedan dessa filmer för att sprida skräck. En av anledningarna till den propagandistiska skräckbild är att IS
är för svaga militärt för att ta terräng med byar och motståndsfickor om folk inte flyr.
Vilket folk också till stor del gör, de flyr bokstavligt talat av rädslan att förlora livet. Trots, eller kanske tack
vare, det här grova våldet har man lyckats skapa en viss stabilitet inom de områden som är ockuperade, vilket har
gjort att man även vinner en del civilt stöd av den numera krigströtta befolkningen.
Frivilliga från väst
Det är inget nytt fenomen att muslimer som befinner sig i Sverige söker sig till konfliktområden för jihad, men det
har aldrig tidigare skett i den omfattningen som nu sker. motståndsmän, när man skär Ökningen gäller inte bara
i Sverige utan hela Europa. Sveriges uppskattningsvis 100 frivilliga jihadister kan jämföras med Frankrikes 900
och globalt tror man att det rör sig om minst 15 000 frivilliga som har sökt sig till Irak och Syrien.
Det västerländska etablissemanget försöker ge sken av att IS är en sekteristisk rörelse (vilken den visserligen i
allra högsta grad är) som rekryterar enkom från extrema grupperingar likt al-Qaida. lämna en trygg och säker miljö
för att bedriva jihad, med sikte på ett islamiskt kalifat.
Ett till förhållande som också visar på beröringspunkterna inom islam som ideologi är mellan den sekulariserade
muslimska befolkningen i Syrien och IS. De förstnämnda är fortfarande muslimer ochnär IS kommer med koranen
så lystrar de. Om det inte hade funnits en folkligt förankrad tanke eller dröm omen expanderande muslimsk
stat, så hade aldrig upproret kunna äga rum i den omfattning som den nugör. Inbördeskriget i Syrien är
inne på sitt tredje år.
Ett 50-tal hemvändare har idag redan kommit tillbaka från kriget i Mellanöstern och med det står vi inför
en del brådskande problem. Enligt Magnus Ranstorp, forskningschef vid Centrum för asymmetriska hot- och
terrorismstudier (CATS), beräknas var nionde hemvändare hamna under utredning för framtida misstankar om
terrorbrott. En tidigare hemvändare var ledaren för den grupp som planlade terrorattentatet mot den danska tidningen
Jyllandsposten 2010.
En del av planen bestod i att skära huvudet av redaktörerna på grund av en tidigare publicering av en
Muhammedkarikatyr. Förutom dessa hot mot väst kan man också förvänta sig att spänningarna mellan de
Muhammedkarikatyr. Förutom dessa hot mot väst kan man också förvänta sig att spänningarna mellan de
olika trosinriktningarna inom islam, och med den kurdiska befolkningen som redan strider i Mellanöstern, kommer
att öka även i Sverige.
Att man från svenskt hålstår handfallna inför den här problematiken som islam har fört med sig inom våra gränser,
står klart då man från etablissemangets sida avvisar att det behövs politiska åtgärder. Man menar helt enkelt att det
hela är en angelägenhet för Säpo (Säkerhetspolisen). Vi huserar flyktingar som flytt från Mellanösterns alla krig,
vi tillåter moskéer subventionerade av allmänna medel vilka utgör jordmån för den politiska islamiseringen och
är tillika rekryteringsbaser för IS. Vare sig vi vill det eller inte, så kommer det att bli en politiks angelägenhet när
dessa jihadister för med sig kriget tillbaka ”hem”.
IS finansiering
Islamiska staten är tveklöst den rikaste terrororganisation vi någonsin har haft på jorden, men man har än så
länge vare sig bevis för, eller tydliga misstankar om, att det finns en vänligt sinnad stat till IS som skänkt pengar.
De inkomstkällor som har fastställts, visserligen innan IS deklarerade sitt kalifat 2014, var kidnappning, utpressning,
plundring och även bankrån. Varav de sistnämnda genererade 420 miljoner dollar, då de intog staden Mosul i norra
Irak. Den irakiska regeringen beräknar att IS förfogar över två miljarder dollar i likvida medel, och riktar misstankar
mot den saudiska regeringen. Anklagelser som visserligen tillbakavisas av saudierna själva såväl som USA.
Det som har blivit en löpande och stabil inkomst för IS är att de tagit kontrollen över flertalet oljekällor i både
Irak och Syrien, vars fyndigheter säljs på den svarta marknaden genom bulvaner i bland annat Bagdad och som
via mellanhänder sedan säljs vidare till IS fiender på den öppna marknaden i Mellanöstern.
Västs huvudvärk
Det råder inget hot mot den faktiska världsfreden men mot den regionala säkerheten.Är oron befogad?
Det stora allvaret i den internationella säkerhetskris som uppstått med de deklarerade kalifatet
vittnar Tyskland om, då man för första gången sedan andra världskriget levererar vapen till främmande makt, och då
till kurderna i norra Irak. USA är i en särskild prekär situation, med en president som sökt och lovat en
nedrustning av de militära interventioner i Mellanöstern, och samtidigt tampas en ökad opposition mot den flathet
som har uppvisats mot IS frammarsch. I synnerhet efter de två råa avrättningarna av amerikanska journalister. Jan
Hallenberg, professor i statsvetenskap, utryckte det bra i en paneldiskussion på Utrikespolitiska institutet då han
beskrev situationen för den amerikanska presidenten såhär: ”Obama kommer att gå till historien som en president
som antingen lyckades försvaga IS, eller den presidenten som lämnar bakom sig ett islamistiskt storkalifat.”
En militär intervention av något slag är att vänta. Frågan är hur denna kommer att te sig. Frankrike och Storbritannien
har uttalat sitt stöd till USA för flygangrepp, men västvärlden har haft en övertro på militära medel för att
vända på ett samhälle och dess ideologi. Detta har varit en dyrköpt vetskap, om än kanske inte ännu en inlärd
sådan.
142 miljarder kronor per år kostade det att hålla Irak ”stabilt” under de kritiska efterkrigsåren. Vilket också
är svaret på varför flygbombningar enkom i sig inte kan lösa detta. Man behöver marktrupper.
En förändring i strategin efter att Ryssland lade sitt veto i FN:s säkerhetsråd när USA ville ha mandat för flygräder
i Syrien är nu IS, vilka har förvandlat inbördeskrigen i Irak och Syrien från ”inrikes”-problem till en internationell
konflikt. Detta kommer att ändra frågeställningen inför säkerhetsrådet.
FN vilar på respekten för, och bevarandet av, medlemmars territoriella integritet och suveränitet,
men IS hotar nu den internationella freden och säkerheten. Detta skulle kunna motivera hela säkerhetsrådet
att rösta för ett ingripande. Ett olöst problem i säkerhetsrådet är dock fortfarande krisen i Ukraina.
Lösningen måste få en lokal kontext, utmaningen ligger i att den irakiska regeringen återfår förtroendet från
den sunnimuslimska befolkningen. Regeringen består av en majoritet shiiter, men det reflekterar också folksammansättningen
i landet. Den irakiska armén verkar inte kunna bli slagkraftig nog för att slå ut IS eller ens försvaga dem. Det finns till och med
rapporter som säger att soldater från den reguljära armén ger upp sina vapen när IS angripit, då de saknat både förtroende för befälen och
den politiska ledningen.
Den amerikanska strategin med att flygbomba brofästen och fortsätta att utbilda den irakiska armén, samt Fria Syriska
Armén, kommer inte leda till någonting annat än en fortsatt långdragen dragkamp mellan olika krigsherrar,och med en till synes
oändlig flyktingtillströmning mot Europa som följd. I skrivandes stund har 170000 dött i Syrien och 300 000 till 400 000 i Irak. |
Jonas Nilsson
Motgift