Ingvar Carlssons order: Sänk ubåten

08.11.2014 20:39


 
NILS-OVE JANSSON

Kommendör av första graden. Ingick i den marina ubåtsanalysgruppen och var under tre år operativt ansvarig för Kustflottans ubåtsjaktinsatser. Han har analyserat Warzawapaktens marinstridskrafter och varit chef för Försvarsstabens underrättelseavdelning. Under åren 1992-95 var han chef för ÖB:s Underrättelse och säkerhetskontor och ställföreträdande chef för MUST. Nils-Ove Janssons sista befattning var som chef för Västkustens marinkommando med Öresunds marindistrikt. Han lämnade försvaret 2001 efter 35 års tjänstgöring av försvarets hemliga män, kommendören av första graden Nils-Ove Jansson, släpper i dag en bok där han avslöjar hur nära marinen varit att sänka en utländsk ubåt.

Dåvarande statsministern Ingvar Carlsson gav i juni 1988 klartecken till överbefälhavaren om att beordra bombanfall, kan Expressen i dag berätta.

- Vi hade "pinpointat" målet och gjorde så gott vi kunde med de vapenresurser vi hade tillgängliga, säger dåvarande chefen för Kustflottan, Claes Tornberg.

 

Den pensionerade sjöofficeren Nils-Ove Janssons bok "Omöjlig ubåt" släpps i dag i samband med en pressträff vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. I den berättas bland annat om hur Sverige drogs in i den sovjetiska krigsplanen på 1980-talet.

I boken hävdas att västvärlden och Sverige bara var timmar från att utsättas för ett förödande sovjetiskt kärnvapenanfall.

Det berättas också om hur nära det var att Sverige lyckades sänka en utländsk ubåt nära ön Hävringe i Oxelösunds yttre skärgård mellan den 2 och 5 juni 1988.

Beordrade anfall

Expressen har talat med författaren Nils-Ove Janssons chef, den dåvarande chefen för Kustflottan Claes Tornberg, som bekräftar uppgifterna.

- Det var en av de närmaste möjligheterna till resultat under min tid som chef för Kustflottan, konstaterar han.

Försvarsmakten hade den utländska ubåten i siktet när dåvarande statsministern Ingvar Carlsson beordrade anfall med sjunkbomber.

- Men med de vapen vi hade så var chansen ändå väldigt låg. Men händelsen visade att vi började få tillräcklig kapacitet för att sänka en ubåt, säger Claes Tornberg.

Ubåten hittades aldrig

Den misstänkta ryska ubåten träffades aldrig, men attacken skrämde ändå inkräktaren, enligt Tornberg.

- Inkräktaren ändrade operativ profil efter den händelsen.

Den så kallade Hävringe-incidenten finns också beskriven i Ubåtsutredningen som presenterades 2001. Dåvarande överbefälhavaren Bengt Gustafsson gjorde efter incidenten en mycket noggrann utvärdering av de genomförda vapeninsatserna och det konstaterades att det under fyra dagar skjutits 84 antiubåtsgranater. Vid tre tillfällen släpptes inte mindre än 60 sjunkbomber.

Den samlade bedömningen efter utvärderingen var att en större och en mindre miniubåt under tidsperioden hade befunnit sig i det aktuella området.

I Ubåtsutredningen konstateras:

"Det går inte att i efterhand beräkna exakt hur nära eller långt ifrån målet den närmaste sjunkbomben eller antiubåtsgranaten slog ner. Det är dock sannolikt att så nära att bli skadad har knappast någon kränkande ubåt varit, varken tidigare eller senare. En sjunkbombdetonation eller nedslag med antiubåtsgranat något närmare målet hade med stor sannolikhet åstadkommit allvarlig, kanske sänkande verkan."

Sedan dess har det svenska ubåtsjaktsystemet försvunnit. Möjligheterna att oskadliggöra en utländsk ubåt var mycket större på 1980- och 90-talen än i dag, enligt Claes Tornberg.

"Plågsam process"

Expressen var i går kväll i kontakt med tidigare statsministern Ingvar Carlsson som just nu befinner sig på Gotland. Han ville då inte kommentera sin egen roll under ubåtsjakterna.

Men Claes Tornberg konstaterar att det politiska beslutet om en vapeninsats satt långt inne:

- Det var en lång och plågsam process...

Expressen talade i går kväll med tidigare ÖB Bengt Gustafsson som också minns händelserna vid Hävringe väl.

Kommendören Nils-Ove Jansson ställer i sin bok frågan om ryska sjömän åt frukost i svenska skärgårdar. Bengt Gustafsson svarar med ett skratt:

- Ja, definitivt har de gjort det. Även Ubåtsmän måste ju äta.

Bengt Gustafsson kommenterar också påståendet i boken om att Sovjetunionen bara var timmar från ett kärnvapenanfall på 1980-talet.

- Risken var stor för ett kärnvapenkrig. Jag minns att de ryska planen stod laddade på marken och var försatta i högsta beredskap, säger han.

Fyra säkra kränkningar

Enligt Ubåtsutredningen 2001 förekom det fyra stycken säkra ubåtskränkningar mellan 1981 och 1992. En av dem skedde den 27 oktober 1981 då den ryska ubåten U137 gick på grund vid inloppet till Gåsefjärden utanför Karlskrona i Blekinge.

Både Bengt Gustafsson och Claes Tornberg medverkar i dag på pressträffen om den nya boken.

"Isolerat krig aldrig sannolikt"

Tidigare statsministern och utrikesministern Carl Bildt konstaterar att bokens författare känner till detaljerna kring svenska ubåtsjakter "bättre än de flesta".

Frågan om ryska sjömän ätit frukost i den svenska skärgården besvarar Bildt så här:

- Det får man utgå från. Jag utgår från att de hade mat med ombord.

Under sina år som statsminister, 1991-1994, var Carl Bildt pådrivande när det gällde försvarsmaktens jakt på utländska undervattensfarkoster.

Vad säger du om påståendet i boken att västvärlden och Sverige bara var timmar från att utsättas för ett förödande sovjetiskt kärnvapenanfall?

- Nåja. Det vi vet numera är att sovjetiska planer vid ett krigsutbrott i Europa var tidig och massiv användning av kärnvapen. På den tiden hade vi nog en lite annan föreställning om hur ett krig kunde ske. En annan sak är hur stor sannolikheten för ett krigsutbrott var. Ett isolerat krig bara med Sverige var dock aldrig sannolikt.

 

Fotnot: Nils-Ove Jansson ger ut boken på eget förlag. Boken lanseras i dag och säljs via författarens hemsida från och med denna vecka. I slutet av november släpps den i handeln.