28 MAY, 2018 14:02
https://katerinamagasin.se/fallet-tommy-robinson-staller-fragan-om-yttrandefrihet-pa-sin-spets/
Londonborna tågar mot 10 Downing Street i fullkomlig upprorsstämning. På knappt ett dygn har nästan 250 000 skrivit under om frisläppandet av en uppfattat politiskt fånge. Nätet svämmar över av hashtaggen #FreeTommyRobinson men inget större intresse från svenska medier kan skönjas. Fallet är dock högaktuellt, eftersom Tommy Robinsons öde berör frågor om migration, kriminalitet och hur dessa saker får rapporteras i Europa.
En bra plats att börja är åtalet mot en pedofilring i Brittiska Huddersfield. 27 män och 2 kvinnor åtalas på 170 punkter. Brott som våldtäkt mot barn, försummelse av barn, tvingande in i prostitution, misshandel och att ha gett barnen droger. Barnen är mellan 11-17 år. Det är vidriga brott och avskyn är påtaglig från allmänheten. Det som gör fallet extra problematiskt är att det finns en utbredd uppfattning att både medier och polis har mörkat eller tonat ned fall med övergrepp utifrån gärningsmännens etniska bakgrund. Att balansera korrekt återgiven beskrivning av gärningsmän med viss bakgrund och begynnande motsättningar mellan olika grupper är en komplicerad sak att lyckas med. Hittills så är nog slutsatsen att det inte är en god idé att frångå den raka sanningen. Så även i detta fallet.
Tommy Robinson är en aktivist och kändis i kretsar runt anti-islamism men också mindre nogräknade grupper. En fd ledargestalt i EDL (English Defense League) och tidigare dömd för olika förseelser relaterade till fotbollshuliganism och demonstrationer. Med påföljande villkorliga straff. Det är ett sådant som tycks ha åberopats när han tas av polis och i snabb hantering döms när han rapporterar live utifrån rättegången mot de åtalade pedofilerna. Han ansågs störa ordningen och att kunna prejudicera utgången av den pågående rättegången. Av snarlika skäl ges medier förbud att skriva om hans fall. Rättssäkerheten trumfar pressfriheten i ett sådant här läge i Storbritannien, som har mycket strikta regler för pressen, i syfte att skydda juryurvalets objektivitet. Man vill inte att någon ska vara “dömd” i den allmänna opinionens ögon, innan rättsprocessen ens har inletts.
Informationsunderskottet vägs naturligtvis upp av sociala medier och alternativa medier och det är här frågan ställs på sin spets. Den tekniska utvecklingen, som har lagt grunden för en decentralisering av mediarapporteringen, väcker frågan om rapporteringsförbud längre är möjligt, och om mindre aktörer såsom videobloggar ska inkluderas, hur långt ska man gå? När de etablerade medierna förbjuds att rapportera om en händelse, så kommer yttrandefrihetsvurmare hela vägen från libertarianer till extrema grupper givetvis rapportera om detta. Ska alla bloggar och twittrare också beläggas med ett rapporteringsförbud?
Konsekvensen blir i förlängningen att staten belägger ett helt folk med ett förbud att tala om en rättsprocess innan den är avslutad. Situationen blir mer absurd när inte bara rättegången i fråga blir off limits, utan även de som blir dömda för att bryta mot förbudet, såsom i fallet Robinson. Tommy Robinson dömdes till 13 månaders fängelse inom loppet att några timmar, utan jury och utan att verka få en rimlig prövning. Alla som pratar om det kan få samma behandling. Det är svårt att på ett rimligt sätt argumentera för att det skulle påverka rättegången mot de pedofilmisstänkta på ett allvarligt sätt bara genom att man nämner det faktum att Robinson har blivit dömd för att ha rapporterat om den. Det är ju inte så att rättegången som sådan är en hemlighet. Detta ska ställas mot rättssäkerheten i behandlingen av Robinson själv. Ingen hänsyn har heller tagits till det faktum att Robinson är mordhotad av muslimska radikala i den fängelsemiljö där han nu ska placeras. Senaste gången han sattes i fängelse försökte personer av en sådan inriktning kasta kokande vatten i hans ansikte. En fängelsedom kan mycket väl innebära en dödsdom. Som exempel kan nämnas att den man som dömdes till fängelse för att ha placerat en skinksmörgås utanför entrén till en moské, hittades död i sin cell, efter blott ett år.
Det finns anledning att misstänka att det extremt hårdhänta hanteringen av Robinson är del av ett mycket oroväckande mönster. Bara detta år har andra övertramp utförts mot personer i Robinsons omgivning. Inte bara i Storbritannien, men landet verkar just nu utgöra epicentrum för rättsliga övergrepp mot obekväma aktivister. Alt right profilerna Lauren Southern, Martin Sellner och Brittany Pettibone har alla hindrats från att resa in i Storbritannien eftersom de avsåg genomföra evenemang tillsammans med Robinson. De senare två hölls i förvar i flera dagar på en flygplats, för “brottet” att de avsåg tala vid Speakers Corner, med budskap som kunde tänkas såra någons känslor. Detta ger en mycket obehaglig känsla av “1984”. Man kan anse vad man vill om den etnonationalism som Alt right propagerar, eller deras kritik av massinvandringen till Europa, men att Storbritannien behandlar framförandet av dessa åsikter som att de är brottsliga handlingar och förhindrar de nämnda personerna att resa in i landet för att tala, eller som i fallet Robinson, dömer en person till 13 månaders fängelse för att som privatperson ha videobloggat från gatan utanför där rättegången hölls, för inte tankarna till en väl fungerande rättsstat i takt med tiden.
Man kan vara smart, men inte klok. Likaledes kan ett förfarande vara korrekt, men inte särskilt vettigt. Lag och ordning är grundläggande i ett civiliserat land. Det gäller även för aktivister. Det här är dock en märklig historia som är som gjord för att skapa uppmärksamhet och debatt. Få människor kommer nämligen spontant att tycka att detta är vettigt.
Även om inget är formellt fel, rent lagtekniskt, så finns det några saker att diskutera här. Yttrandefriheten är en sak som behöver diskuteras mycket mer.
Är vi verkligen nöjda med den? Den afrikanska diktatorn Idi Amin citeras ofta för att ha sagt att han kunde garantera frihet att yttra sig, men inte frihet efter yttrande. Yttrandefrihet är inte bara en lag utan ett förhållningssätt till människor med olika åsikter i ett samhälle och ett land. Vi har ingen fungerande yttrandefrihet om man dränks av hot och hat efter yttrande. Något för folk att tänka på när man skickar dumheter till skribenter och politiker eller ringer arbetsgivare för att tysta någon. Det är tyvärr många som har en mycket bristfällig syn på yttrandefriheten idag och det drabbar de flesta som – oavsett ideologisk ståndpunkt – sticker ut hakan. Att fallet Tommy Robinson spär på en bild av klen yttrandefrihet om man har vissa åsikter är ett faktum för tusentals britter. Det noteras också bland tyska, danska, amerikanska och svenska väljare och aktivister. Amerikanare förfäras eller skrattar åt den europeiska vägen med mer restriktioner och känsligare tolkningar, liksom självcensur.
Läxan här är komplex. Att kombinera reella problem, polarisering, ett avstånd mellan etablerade medier och sociala medier, en otillfredsställande yttrandefrihet och för lite sansad debatt är grunden till den starka reaktionen. Fallet Robinson ger ett narrativ av martyrskap och politisk censur via staten av medier. Sprängstoff i ett polariserat Europa. Verkligheten är mer komplicerad. Diffen däremellan är oavsett vad ett utmärkt diskussionsämne även för ett Sverige där stora grupper diskuterar själva i bubblor utan att medier eller andra bubblor känner till det. Det är – vilket fallet Robinson visar – inte en god idé. Svenska medier rapporterar inte heller om fenomen som dessa och politiska analytiker tar inte upp det. Men på sociala medier diskuterar tusentals politiskt intresserade det. Det är ett gap att sluta.
MONS KRABBE, Medborgerlig Samling
EDWARD NORDÈN, vice ordf Medborgerlig Samling Skåne
