När en taleskvinna för EU-kommissionen nyligen pressades av journalister i Bryssel om varför EU inte fördömer den kinesiska polisens bruk av tårgas mot fredligt demonstrerande Hongkong-bor, såsom EU gjorde när turkisk polis använde våld mot demonstranter på Taksimtorget i Istanbul eller egyptisk polis attackerade demonstranter på Tahrirtorget i Kairo, så valde hon att avstå. Hon sade kort att EU ”följer utvecklingen” i Hongkong, och bekräftade att vapenembargot mot Kina som infördes för 25 år sedan fortfarande gäller. Det är en sanning med modifikation.
Främst Storbritannien, Frankrike och Tyskland har slutit miljardavtal efter miljardavtal med regimen i Peking om utrustning som kan användas både civilt och militärt och därmed inte täcks av vapenembargot. Det handlar om flygplan, skepp och helikoptrar som visserligen säljs som civila fordon men som när de väl anlänt till Kina snabbt omvandlas till militära fordon. Det gäller också komponenter och tillbehör till olika markfordon och missiler; elektronisk utrustning, ingredienser till kemiska och biologiska vapen; radioaktivt material och teknologi.
I april i år annonserade Kinas president Xi Jinping under ett besök i Elyséepalatset i Paris att han skrivit på en inköpsorder för 150 franska småflygplan och hela 1 000 franska helikoptrar.
Enligt nyhetsbyrån AFP, som nyligen undersökte en handfull EU-länders exporter till Kina, så levererar britterna motorer till AEW-teknik (Airborne Early Warning & Control) till kinesiska bomb- och attackflygplan. Kinas nya, kraftfulla ubåtsflotta, som med sina allt tätare expeditioner i sydkinesiska sjön oroar exempelvis västallierade grannar som Japan och Sydkorea, drivs däremot av tyska dieselmotorer. Nederländerna har levererat tillbehör och komponenter till kinesiska krigsskepp till ett värde av närmare 150 miljoner kronor.
– Utan europeisk teknologi skulle den kinesiska flottan inte kunna röra sig framåt, sade Andrei Chang, redaktör för den engelskspråkiga tidningen Kanwa Asian Defense Review i Hong Kong, till AFP i våras.
EU-länder sålde militär utrustning för närmare 30 miljarder kronor mellan åren 2002 och 2012, enligt en EU-rapport om handel. Kinas efterfrågan på armématerial är helt enkelt för stor och utsikterna om miljardavtal alltför strålande för att EU:s vapenjättar ska kunna hålla sig borta – trots att EU alltså officiellt upprätthåller det vapenembargo som infördes efter massakern på Himmelska fridens torg i Peking år 1989, då hundratals, kanske tusentals människor som demonstrerade för demokrati dödades av kinesisk militär.
– Embargot läcker som en liten flätad korg, tack vare undantaget vad gäller utrustning med så kallade dubbla användningsområden (civila och militära). Detta ingår i en tradition om tyst samtycke inom EU: att medlemsländerna tigande accepterar varandras beteende så länge de själva kan försäkra sina handelsintressen med Kina, säger Steven Blockmans, forskare och analytiker på Tankesmedjan Centre for European Policy (CEPS) i Bryssel.
– Men vapenembargot tjänar fortfarande ett politiskt syfte och många EU-länder vill inte lyfta det, särskilt inte nu i samband med händelserna i Hong Kong och med 25-årsminnet av massakern på Himmelska fridens torg.
Blockmans tror att embargot kommer att vara kvar till dess att ett regimskifte sker i Peking:
– Särskilt länderna i Central- och Östeuropa kommer aldrig att gå med på att lyfta embargot så länge en kommunistisk regim sitter kvar, säger forskaren.
De länder som vill lyfta embargot, främst vapenexportörer i det gamla Västeuropa, som Frankrike, Tyskland och Storbritannien men även mindre exportörer som Belgien och Spanien, menar att EU redan har en uppförandekod för försäljning av militär utrustning, och att det om man lyfte embargot fortfarande skulle vara upp till varje enskilt land att bedöma om en vapenförsäljning är etiskt försvarbar.
De som vill upprätthålla embargot argumenterar att uppförandekoden, som inte är lagligt bindande, inte tidigare hindrat EU-länder från att sälja utrustning till länder där mänskliga rättigheter sätts åt sidan. Ett exempel som ges är Indonesien, som under 90-talet köpte pansarbilar och stridsflyg från Storbritannien och helikoptrar från Tyskland samtidigt som landet brutalt ockuperade Östtimor.
Om EU:s svindyra navigationssatellitprojekt Galileo, Europas svar på amerikanernas GPS, har kritiker sedan projektets födsel syrligt påpekat att det skapas enbart för att den franska krigsindustrin (och säkert andra EU-länders krigsindustrier) så småningom vill kunna sälja satellitstyrda missiler till Kina. Eller kanske komponenterna.