Ett demokratiskt övergrepp

27.12.2014 22:58

Svensk politik går nu in i en konturlös dimma där partiernas anletsdrag suddas ut och aktörerna rör sig som skuggfigurer på en scen där vi inte med säkerhet kan säga om det spelas en tragedi eller komedi. Den verkliga pjäsen spelas i logerna bakom scenen.

För de sittande regeringspartierna och allianspartierna har det visat sig vara viktigare att hålla Sverigedemokraterna utanför ett berättigat inflytande än att vårda den parlamentariska principen med majoritetsbeslut, samt den moraliska principen att demokratiskt valda partier inte skall mobbas, demoniseras eller negativt särbehandlas.

Ett ”avtal” att den statsministerkandidat som samlar det största politiska blocket skall tillåtas att bilda regering kan ju rimligtvis inte ta över den konstitutionella lagstiftning som reglerar valet av regeringsbildare. Inte heller en ”överenskommelse” att en budgetproposition inte kräver stöd från en majoritet. I sin iver att försöka knäcka Sverigedemokraterna har alliansen och regeringspartierna valt att tumma på vår konstitutionella lagstiftning.

Om en politisk konstellation önskar ändra på våra grundläggande konstitutionella lagar så är detta i sig inte något att ondgöra sig över. Men då skall en sådan fråga utredas och debatteras för att sedan konfronteras med parlamentet via en proposition eller gemensam motion från de partier som önskar en ändring. Detta gäller såväl regler angående val av regeringsbildare som beslutsprinciper avseende fastställande av statsbudgeten m.fl. frågor.

 

Man kan därför sammanfatta den s.k. Decemberuppgörelsen som en gemensam krigsförklaring mot Sverigedemokraterna och där vapnet är en egenhändigt tillsnickrad ”princip” att konstitutionella regler kan avtalas bort. Knappast något att höja till skyarna i historieböckerna!

Man kan även se uppgörelsen som uttryck för en rädsla för det annonserade extravalet där vare sig regeringspartierna eller allianspartierna vågade sätta en slant på att få ökat stöd versus valet i september.
Man marknadsför sin överenskommelse som ett uttryck för ansvarstagande medan det egentliga skälet är rädsla. Inom inget annat område än politik kan man ostraffat göra lögnen till något ädelt!

Resterande del av denna famösa ”överenskommelse” handlar enligt parterna om en vilja att försöka enas inom några centrala politikområden; pensionssystemet, energiförsörjningen och försvars- och säkerhetspolitiken. Denna önskan och ambition är ju knappast något nytt utan har framhållits i den politiska debatten under lång tid. Till yttermera visso har man ”avtalat” att dessa nya beslutsregler skall gälla åtminstone till och med valet 2022.

Den verkliga innebörden av uppgörelsen är att alliansen – som presumeras vara icke socialistisk – utan strid släpper fram en socialistisk regering trots att vi har en icke socialistisk majoritet i parlamentet, vilket får ses som ett allvarligt svek mot en majoritet av det svenska folket.
Detta svek från alliansens sida tror jag kommer att ha ett ganska högt politiskt pris i form av väljarförakt och minskat stöd. Detta i sin tur gör det enligt min mening sannolikt att alliansen kommer att spricka under mandatperioden.

Allianspartiernas företrädare säger att de skall fortsätta bedriva en aktiv opposition. I praktiken kommer vi snarare att få en slags förhandlingsstat där överenskommelser fattas bakom stängda dörrar för att aldrig behöva hamna i en situation där Sverigedemokraterna kan få en vågmästarroll vid omröstningar i riksdagen. Frågan är åter hur väljarna kommer att uppfatta en sådan situation?

I praktiken kommer därför Sverigedemokraterna att vara det enda verkliga oppositionspartiet som utan tvångströja kan angripa förslag från regeringens sida, en ganska tacksam position.

Alliansen slår sig för bröstet och pekar på nödvändigheten av en livlig politisk diskussion och en aktiv oppositionspolitik. Detta är i bästa fall ”wishful thinking” och i sämsta fall en sedvanlig politisk lögn. Det är oerhört svårt att se hur denna oheliga allians mellan den socialistiska regeringen och Alliansen skulle kunna leda fram till en kraftfull och probleminriktad politik framöver.

Risken är uppenbar att hela maskineriet går i stå medan den ansvarslösa invandringspolitiken fortsätter med skenande budgetunderskott. Liksom alliansen tidigare kommer andra viktiga områden; infrastrukturen, energin, försvaret att negligeras till följd av såväl bristande resurser som politisk vilja. Sverige fortsätter utför helt enkelt!

I själva verket är det så att det som nu händer tar svensk politik in i en konturlös dimma där partiernas anletsdrag suddas ut och aktörerna rör sig som skuggfigurer på en scen där vi inte med säkerhet kan säga om det spelas en tragedi eller komedi. Den verkliga pjäsen spelas i logerna bakom scenen.

Publicerad 27 december av Johan Lindberg i Krönika
https://www.samtiden.nu/8313/ett-overgrepp-pa-parlamentarism-och-demokratisk-anstandighet/