EKONOMI FÅR INTE VARA AVSLAGSARGUMENT ENLIGT EU-DOMSTOLEN
Har journalisterna inom public service och riksmedia ett synnerligen stort ansvar att fokusera på det som är i allmänhetens intresse?
Journalistens viktigaste uppgift;
1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
Om journalisterna inom public service och riksmedia icke presterar och levererar punkter 1 och 2, vilkens eller vems intressen bevakar och skyddar dessa journalister då? Följ pengarna!
Är det så allmänheten vill ha det? Varför bortser och blundar Försäkringskassan/landstingen och förvaltningsdomstolarna för ”Avgörande EU-praxis som alla myndighetsutövare och domstolar skall ”kunna i sömnen” och tillämpa fullt ut"
Samtliga landsting bryter mot Hälso- och Sjukvårdslagen – Patienter får inte den vård som de har rätt till
Varför skyddar Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna landstingen för att utsättas för konkurrens av bättre/effektivare vårdgivare?
Vård Sverige/landstingsvården är konkurrens utsatt sedan EU-inträdet 1995. För att förstå att vårdtagaren/skattebetalaren sedan dess är vårdkonsumenten som bestämmer själv, vårdtagaren väljer vårdgivare som är en EU-rättighet på EU:s enorma vårdmarknad, där Sverige ingår sedan 1995.
Men det har gjorts motsatsen av staten Sveriges makt- och myndighetsutövare, allt för att icke informera om detta sakligt och opartiskt från makt- och myndighetsutövarna gentemot allmänheten/skattebetalarna.
Försäkringskassan, landstingen och förvaltningsdomstolarna har sammantaget gjort raka motsatsen emot vad EU-domstolens praxis ger vid handen. EU-rättigheten till fri rörlighet innefattar vårdtjänster och allmänheten/den enskilde medborgaren i Sverige äger EU-rättigheten till bättre/effektivare vård. Alltså skall inskränkaren(
Du kan läsa mera i dels pdf filen Gränsöverskridande vård kort introduktion….. och dels i Word filen Bolag har rätt få prövningar utifrån de mänskliga rättigheterna..(bägge filerna bifogas som bifogad fil)
Avgörande EU-praxis som alla myndighetsutövare och domstolar skall ”kunna i sömnen” och tillämpa fullt ut
Observera att EU-domstolen ålagt myndigheter och domstol att värna den enskildes unionsrätt i ett flertal domar. Se bl.a. EU-domstolens dom i mål C-224/97 Ciola punkterna 26-33.
26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257).
27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas.
28 Vad avser Republiken Österrike framgår det av artikel 2 i anslutningsakten att EG-fördragets bestämmelser är tillämpliga från och med anslutningen, det vill säga från och med den 1 januari 1995, varför artikel 59 i fördraget från och med nämnda dag är en omedelbart tillämplig rättskälla.
29 Även om domstolen i sin rättspraxis först förklarade att det ankommer på varje nationell domstol att i förekommande fall underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som kan strida mot gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Simmenthal, punkt 21), har den senare preciserat sin rättspraxis i två avseenden.
30 Av senare rättspraxis framgår för det första att alla förvaltningsorgan, inbegripet lokala myndigheter, är skyldiga att iaktta denna skyldighet att ge gemenskapsrätten företräde, varför enskilda har rätt att åberopa en gemenskapsbestämmelse av sådan art(dom av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo, REG 1989, s. 1839, punkt 32; svensk specialutgåva, volym 10).
31 Av senare rättspraxis framgår för det andra att bestämmelser i nationell rätt som strider mot en sådan gemenskapsbestämmelse kan förekomma både i lagar och förvaltningsföreskrifter (se i detta avseende dom av den 7 juli 1981 i mål 158/80, Rewe, REG 1981, s. 1805, punkt 43; svensk specialutgåva, volym 6, s. 153).
32 Av denna rättspraxis följer med nödvändighet att ovannämnda nationella förvaltningsföreskrifter inte endast inbegriper generella och abstrakta normer utan även enskilda konkreta förvaltningsbeslut.
33 Domstolen finner att det inte finns några skäl för att inte låta enskilda åtnjuta det rättsliga skydd som följer av att bestämmelser i gemenskapsrätten har direkt effekt och vilket det åligger de nationella domstolarna att säkerställa (se dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl., REG 1990, s. I-2433, punkt 19; svensk specialutgåva, volym 10) i fall då det är giltigheten av ett förvaltningsbeslut som är i fråga. Detta skydd får inte vara avhängigt av arten av den nationella bestämmelse som strider mot gemenskapsrätten.
Problemet är att FK inte gör skillnad på privat vård och vård på sjukhus.
Det gjorde Riksförsäkringsverket och Regeringsrätten år 2004.
EU-domstolen har på särskild fråga i mål C-385/99 Müller-Faure och van Riet i punkt 61-63 och domslut hävdat att det finnes inget som rättfärdigar en inskränkning mot privat vård.
Regeringsrätten 2004 avgjorde 3 domar där skiljde RR på privatvård och vård på sjukhus
Den av 3 mest instruktiva domarna från 2004, mål nr 6396-01 Folke Wistrand finnes inte angiven av Försäkringskassan eller andra myndigheter vid referenser. Den har gömts undan eller ”glömts” undan!
Regeringsrätten fann att Wistrand skulle fått motsvarande vård i tid hemmavid men eftersom begränsning genom förhandstillstånd saknades i svensk lagstiftning så fick Wistrand ersättning.
Dvs. marknaden är fri tills lagstiftaren, ej myndighet, begränsar unionsrätten.
Dvs. Regeringsrätten anslöt till EU-domstolens absolut krav om att begränsning skall finnas i lagstiftning, och vara motiverad av de s.k. tvingande skälen.
Därtill skall motivering prövas utifrån planeringsbehov och proportionalitet utifrån angiven målsättning genom inskränkningen.
EKONOMI FÅR INTE VARA AVSLAGSARGUMENT ENLIGT EU-DOMSTOLEN
Se följande EU-praxis som styrker detta;
ü C-185/04 Ulf Öberg mot Försäkringskassan punkt 21.
”21 Domstolen erinrar härvid om att rent ekonomiska hänsyn inte kan motivera begränsningar av de rättigheter för enskilda som följer av bestämmelserna i fördraget avseende fri rörlighet för arbetstagare.”
ü C-158/96 Kohl punkt 41
”41 I detta avseende skall det konstateras att målsättningar av rent ekonomisk natur inte kan motivera en inskränkning i den grundläggande friheten att tillhandahålla tjänster (se i detta hänseende dom av den 5 juni 1997 i mål C-398/95, SETTG, REG 1997, s. I-3091, punkt 23). Det kan dock inte uteslutas att risken för att den ekonomiska balansen i systemet för social trygghet allvarligt rubbas kan vara tvingande hänsyn av allmänintresse som kan motivera ett liknande hinder.”
ü C-398/95 SETTG punkt 23
”23 Bevarandet av arbetsfreden såsom ett medel att få slut på en arbetsmarknadskonflikt och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för en ekonomisk sektor och således för landets ekonomi måste anses som en målsättning av ekonomisk natur och kan inte utgöra ett allmänintresse som motiverar en inskränkning i en grundläggande frihet som garanteras genom fördraget (se domen i det ovannämnda målet Gouda m.fl., punkt 11).”
ü Mål 288/89 Gouda punkt 11
”11 Såsom domstolen har fastslagit i sin dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders, punkterna 32 och 33 (Rec. s. 2085) är nationella regler som inte utan åtskillnad är tillämpliga på tjänster oavsett deras ursprung, endast förenliga med gemenskapsrätten om de kan hänföras till en uttrycklig undantagsbestämmelse, såsom artikel 56 i fördraget. Av samma dom framgår dessutom (punkt 34) att hänsyn av ekonomisk art inte kan utgöra sådana hänsyn till allmän ordning som avses i den artikeln.”
Sveriges riksdag har beslutat
Prop. 1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, citat;
Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart – utan mellankommande nationell rättsbildning – tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska.
Högsta Domstolen har beslutat
Högsta Domstolen har i mål Ö 461-11 Billerud av datum 2014-02-25, punkterna 12-17 fastställt att svenska myndigheter och domstolar icke får ändra EU-rättens innehåll och effekt.
Sammanfattning
Unionsrätten, Regeringsrätt och Högsta domstol kräver rättssäkerhetsprövning med proportionalitetsprincipen men Försäkringskassan och Förvaltningsdomstolarna vägrar genomföra denna elementära unionsregel. Observera att EU-domstolen ålagt myndigheter och domstol att värna den enskildes unionsrätt i ett flertal domar. Se bl.a. EU-domstolens dom i mål [1]C-224/97 Ciola punkterna 26-33.
Sverige har åtminstone vid två tillfällen i yttrande till EU-domstolen hävdat att inskränkningen mot privatgiven vård ska kunna ske på samma villkor som mot vård på sjukhus. Genom bl.a. domen [2]C-385/99 Müller-Faure och van Riet, punkt 63 hänvisar även till domen Kohll, så har Sveriges propåer om begränsning mot privatgiven vård avslagits minst 2 ggr.
Detta faktum vägrar Försäkringskassan(FK) respektera!!!
Dessutom;
· ”Vetenskap och beprövad erfarenhet”, som FK omnämner i sina beslut, är icke definierat i svensk lagstiftning och därmed ett rent godtycke. En skönsmässig bedömning som icke gillas i EU-rätten. Bevisbördan till motsatsen åvilar inskränkaren FK, då EU-rättigheten till fri rörlighet ägs av den enskilde svenske medborgaren
· ”Det svenska allmänna sjukvårdssystemet” är icke lagstiftning, det är administrativ praxis, som används av FK, icke definierat i svensk lagstiftning, därmed icke annat än en skönsmässig bedömning av FK, vilket ogillas i EU-rätten, motsatsen har inskränkaren FK bevisbördan för, då EU-rättigheten till fri rörlighet ägs av den enskilde svenske medborgaren.
· ”Vetenskap och beprövad erfarenhet ur ett internationellt perspektiv” är icke alls definierat i vare sig EU-rätten eller svensk lagstiftning, bevisbördan på motsatsen åvilar motparten Försäkringskassan.
Sveriges Regering
Sveriges Regering genom utrikesdepartementets rättsavdelning är vid inlagor och muntlig föredragning i EU-domstolen vid andra länders ärenden en hängiven förespråkare för rättssäkerhetsprincipen och dess prövning genom den s.k. proportionalitetsprincipen.
I direktriktade domar av EU-domstolen mot Försäkringskassan t.ex. C-185/04 Öberg punkt 22, citat; ”De skäl en medlemsstat kan åberopa för att motivera en begränsande åtgärd skall åtföljas av bedömning av proportionalitet” etc. etc.
EU-domstolen kräver genomgående proportionalitetsbedömning vid alla inskränkningar. Se bl.a. mål C-73/08 Bressol punkt 71, i punkt 77 ålägges nationell domstol kontrollera myndighetens motiveringar i punkt 71.
Varken Försäkringskassan eller förvaltningsdomstolarna genomför dessa obligatoriska proportionalitetsbedömningar vid gränsöverskridande vård.
Du kan läsa mera via denna länkar och de bifogade filerna
Bolag har rätt att få prövningar utifrån de mänskliga rättigheterna men ej människor
Förvaltningsdomstolarna gör EU-olaglig åtskillnad vid prövning av EU-rättigheter för fri och rörlig gränsöverskridande vård
Högsta Domstolen har fastslagit
Europadomstolens praxis
Ur HD Ö 461-11 Billerud, punkterna 12-17, citat;
Förhållandet mellan Europakonventionen och unionsrätten
12. De grundläggande rättigheterna såsom de garanteras enligt Europakonventionen ingår i unionsrätten som allmänna principer. Det framgår såväl av EU-fördraget (artikel 6.3 i Fördraget om Europeiska Unionen) som av EU-domstolens praxis. Bestämmelser i Europeiska unionens stadga, som motsvaras av bestämmelser i Europakonventionen, ska ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Ingen bestämmelse i stadgan får tolkas så att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som erkänns i Europakonventionen. (Artiklarna 52.3 och 53.) EU-domstolen beaktar Europadomstolens praxis vid tolkningen av unionsrätten.
13. Proportionalitetsprincipen är enligt Europadomstolens praxis en grundläggande princip som genomsyrar konventionsrätten. Det är också en allmän rättsprincip som ingår i unionsrätten (se artiklarna 5.1 och 5.4 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga).
14. Europadomstolen (stor kammare) framhöll i en dom år 2005, dvs. före tillkomsten av de nu redovisade bestämmelserna, att skyddet av mänskliga rättigheter inom EG fick anses vara likvärdigt med skyddet enligt konventionen och att det därför finns en presumtion för att EG-rätten respekterar konventionen. Presumtionen kan motbevisas om det i det enskilda fallet finns omständigheter som innebär att skyddet för konventionsrättigheterna är uppen-bart otillräckligt (manifestly deficient). (Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Șirketi [Bosphorus Airways] mot Irland, no. 45036/98, dom 30 juni 2005, se p. 165 med hänvisningar).
15. Principen om unionsrättens företräde innebär att svenska domstolar och myndigheter är förhindrade att tolka en bestämmelse som har beslutats på EU-nivå på ett sätt som ändrar dess innehåll eller effekt och att de är bundna av EU-domstolens tolkning av EU-rätten. Samtidigt har Sverige en folkrättslig förpliktelse och ett eget ansvar för att tillse att rättigheterna enligt Europakonventionen inte kränks i det enskilda fallet.
16. I enlighet med Europadomstolens praxis har Högsta domstolen att vid prövningen utgå från presumtionen att bestämmelserna i artiklarna 16.3 och 16.4 i handelsdirektivet är förenliga med Europakonventionen (se p. 14). EU-domstolen har i sitt förhandsavgörande lämnat besked om hur bestämmelserna ska tolkas och har särskilt prövat deras förenlighet med proportionalitetsprincipen, en prövning som måste anses inbegripa proportionalitetsprincipen också i den mening som Europadomstolen lägger i begreppet (jfr p. 13).
17. En svensk domstol kan frångå vad som följer av EU-domstolens tolkning av en EU-bestämmelse endast om tillämpningen i det enskilda fallet annars skulle utgöra en allvarlig och otvetydig kränkning av Europakonventionen. Det betyder att det faktiska utrymmet för en sådan avvikelse är ytterst begränsat.
Bifogar som bifogad pdf fil Rättighetsstadgan(EUROPEISKA UNIONENS STADGA OM DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA)
Sieps rapport 2006:3 Sverige inför rätta
(bifogas som bifogad pdf fil)
4.7 Kravet på motivering, insyn och kontroll, sidan 59-60, citat;
Motiveringsskyldigheten är en viktig och väl utvecklad rättsprincip i EG-rätten. Det finns skäl att tro att kommissionen – och i förlängningen EG-domstolen– kommer att kräva att svenska slutinstanser uppfyller de EG-rättsliga kraven på motivering när de anger skälen för att inte begära ett förhandsavgörande.
Det räcker alltså inte att enbart kraven på motivering i svensk rätt uppfylls. Stereotypa standardmotiveringar har aldrig accepterats av EG-domstolen.
· Motiveringsskyldigheten är en viktig och väl utvecklad rättsprincip i EG-rätten. Se särskilt bl.a. artikel 41 i Rättighetsstadgan(som är en EU-rättsakt).
ü Sieps forskare i rapport 2006:3 ”Sverige inför rätta” under punkt 4.2 med hänvisning till EU-mål 314/85 Foto-Frost punkterna 14-20 konstateras att nationell domstol inte på egen hand får ogiltigförklara EU-rättsakt vilket EU-domstolen fastslår i punkt 20.
ü Klarlagt är även att EU-domstolens domar är en EU-rättsakt. Sieps rapport 2006:3 ”Sverige inför rätta” vidimerar/bevisar detta.
En nationell domstol får dock aldrig på egen hand förklara en rättsakt från gemenskapen ogiltig
Citat ur Sieps rapport, ovan nämnd, 4.2, sidan 50; En nationell domstol får dock aldrig på egen hand förklara en rättsakt från gemenskapen ogiltig. I en sådan situation är även en underrätt skyldig att begära förhandsavgörande från EG-domstolen.
”En enhetlig skadeståndsordning vid överträdelser av grundlägganderättigheter”
Se den bifogade pdf filen, som bifogas som bifogad fil.
Citerar ur denna;
6. EU:s rättighetsstadga
Högsta domstolen har genom sitt avgörande inte bara öppnat dörren för en utveckling av skadeståndsrättslig praxis rörande regeringsformen. Domen kan även medföra en förstärkning av skyddet för de rättigheter som följer av rättighetsstadgan.
Rättighetsstadgan är en bindande rättighetskatalog för EU och EU:s medlemsstater som tar sikte på enskildas fri- och rättigheter.Den har sin grund i Europakonventionen men innehåller flera rättigheter som saknar motsvarighet i konventionen. Bland annat uppställer rättighetsstadgan så kallade tredje generationens rättigheter om bioetik, dataskydd och god förvaltning.25
Av särskild betydelse torde också vara rätten att inte diskrimineras i artikel 21 som, i motsats till vad som gäller enligt artikel 14 Europakonventionen, inte kräver att någon annan rättighet samtidigt kränks för att vara tillämplig. Till skillnad från Europakonventionen ska stadgan endast tillämpas i situationer som omfattas av unionsrätten i övrigt.26 Något förenklat innefattar detta alla områden som träffas av de grundläggande fördragens bestämmelser eller där det finns s.k. sekundärlagstiftning i form av direktiv, förordningar eller beslut. Mot bakgrund av att en stor del av svensk lagstiftning bygger på unionsrätt och att EU-domstolens tolkning av fördragsbestämmelsernas träffyta är mycket extensiv,har rättighetsstadgan ett vidsträckt tillämpningsområde.
Rättighetsstadgan, som är avsedd som en europeisk ”Bill of Rights”, har sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 samma rättsliga status som de grundläggande fördragen.27 Den har alltså en grundlagsliknande ställning inom EU. Enligt fast praxis från EU-domstolen innebär det att stadgan — med unionsrättens synsätt — är överordnad nationell konstitutionell rätt, dvs. även regeringsformen.28 I likhet med vad som gäller enligt artikel 13 Europakonventionen finns i artikel 47 rättighetsstadgan en särskild rätt till ett effektivt rättsmedel till skydd för rättigheterna i stadgan.
Enskilda måste kunna göra sina rättigheter gällande i praktiken, och det innebär att den nationella rättsordningen måste uppfylla vissa minimikrav. Men till detta kommer även kravet att rättigheter enligt unionsrätten inte får ges ett sämre skydd än motsvarande nationella rättigheter. Detta följer av den s.k. principen om likvärdigt rättsskydd, som har slagits fast i praxis.29
Denna princip innebär alltså att skyddet för rättigheterna i stadgan måste vara starkare än den unionsrättsliga minimistandarden, om ett sådant bättre skydd finns för jämförbara inhemska rättigheter. Kravet på likvärdighet gäller både de processuella och de materiella förutsättningarna för enskilda att få skadestånd eller annan upprättelse. Om det är möjligt att framgångsrikt föra en talan om ideelltskadestånd för en kränkning av en grundläggande rättighet som följer av svensk rätt, måste samma möjlighet till ideellt skadestånd finnas vid en kränkning av en jämförbar rättighet i rättighetsstadgan. Det får inte i något avseende vara svårare att få skadestånd om överträdelsen avser unionsrätten.30
7. Skyddet av rättighetsstadgan i ljuset av Högsta domstolens avgörande
Slut citat
Kommentar; Förslagsvis läser du mera i denna synnerligen intressanta skrivning om skadeståndsmöjligheten när sk myndighetsutövare/
Av intresse;
Regeringsformen https://www.notisum.se/rnp/sls/
1 kap 9 §
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).
11 kap. Rättskipningen
Lagprövning
14 § Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.
Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag. Lag (2010:1408).
12 kap. Förvaltningen
Lagprövning
10 § Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tilllämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.
Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag. Lag (2010:1408).
Läs mera
Ämne: EKONOMI FÅR INTE VARA AVSLAGSARGUMENT ENLIGT EU-DOMSTOLEN
Inga kommentarer hittades.