Dömer ut Gotlands försvar: ”Drömmar”

08.11.2015 15:59


Grupperad luftvärnsomgång med robot 70 på taket av en pansarterrängbil 203.

 

Gotlands försvar är näst intill obefintligt.

Om ett hot uppstår ska resurser snabbt flygas in, vilket militären övar på just nu.

Men förre försvarschefen Karlis Neretnieks dömer ut strategin.

– Varenda pryl som behövs på Gotland måste stå där från början, säger han.

Vid kalla krigets slut var Gotlands försvar väl utbyggt.

Generalmajor Karlis Neretnieks var brigadchef på Gotland 1992–1995 och har siffrorna i huvudet. Hans pansarbrigad om 5 000 soldater hade 60 stridsvagnar, 110 pansarbandvagnar, 24–30 artilleripjäser, eget luftvärn och egna pansarvärnsrobotvagnar. Utöver det fanns ett antal infanteriförband, artilleri, luftvärn samt ett kustartilleri med både rörliga och fasta kanoner.

Efter mobilisering skulle ön försvaras av 25 000 soldater.

 

När den försenade leveransen av det nya Archer-systemet är genomförd kommer Sverige att ha 24 artilleripjäser – men inga på Gotland.  När den försenade leveransen av det nya Archer-systemet är genomförd kommer Sverige att ha 24 artilleripjäser – men inga på Gotland.Foto: THOMAS SATTERMANN/BAE SYSTEMS BOFORS

I dag försvaras Gotland av en hemvärnsbataljon, några hundra män och kvinnor. I ett förråd står dessutom 14 stridsvagnar. Det är allt.

Satsningen räcker inte

Men nu satsar försvaret på Gotland igen. Från 2018 ska ett fast anställt pansarskyttekompani, 100–150 man, finnas permanent på ön. I nya Stridsgrupp Gotland ska också ingå ett stridsvagnskompani. Vid en kris ska soldaterna flygas in till ön och snabbt bemanna de förrådsställda vagnarna.

Men enligt Karlis Neretnieks, som efter 1995 var efter operationsledare i Milo Mitt, det militärområde som hade ansvaret för försvaret av Mellansverige och Gotland, är det långt ifrån nog.

– De två kompanierna kommer att ha totalt runt 250 man. Det är inte på något vis tillräckligt för att avskräcka någon som skulle vilja låna Gotland, säger han.

Han väljer ordet "låna", eftersom han inte tror att någon vill ockupera Gotland i tid och evighet. Men kopplat till en konflikt i Baltikum blir Gotland oerhört intressant för Ryssland, menar han.

 

Grupperad luftvärnsomgång med robot 70 på taket av en pansarterrängbil 203.  Grupperad luftvärnsomgång med robot 70 på taket av en pansarterrängbil 203.Foto: DAVID GERNES/FÖRSVARSMAKTEN

– Det som saknas, det allra viktigaste, är att det inte finns något luftvärn. Nu kan man flyga i stort sett helt obehindrat över ön. Och det saknas fullständigt alla typer av artilleri. Markstridsförband kan inte anfalla, och till exempel återta Visby flygplats, utan artilleriunderstöd, det funkar inte. Man måste ha luftvärnsskydd och man måste ha artilleriunderstöd. De komponenterna finns inte.

"Bara drömmar"

Att flytta materiel till Gotland när en kris är ett faktum tror han inte på.

– Vilseledning och överraskande anfall är grundstenar i rysk militär doktrin. Att då tro att man kan kalla in folk i Boden och sedan skicka artilleri från Boden till Gotland, det är bara drömmar.

Även innan ett krig officiellt utbrutit skulle en transport av artilleri lätt kunna sänkas av en ubåt, alla skulle skylla på alla och ingen skulle kunna bevisa vem som bar ansvaret.

– Därför måste varenda pryl som eventuellt ska användas på Gotland stå på ön från början.

LÄS OCKSÅ"De kan ta Gotland på bara sex timmar"

Just artilleriet är en svag punkt för det svenska försvaret. Den första pjäsen i det moderna Archer-systemet levererades i slutet av september, två år försenad. Till slut ska det bli 24 pjäser – som ska täcka hela Sverige.

 

Sammanlagt har 14 stridsvagnar flyttats till Gotland, där de står i förråd. Stridsvagn 122 är den svenska versionen av tyska Leopard 2.  Sammanlagt har 14 stridsvagnar flyttats till Gotland, där de står i förråd. Stridsvagn 122 är den svenska versionen av tyska Leopard 2.Foto: TT

– 24 pjäser är så lite att det är på gränsen till det rent löjliga. Finland, lite beroende på hur man räknar, har 500 artilleripjäser. Finland! Men om jag personligen skulle göra en avvägning: Har vi 24 pjäser, då skulle jag ta fyra och ställa dem på Gotland. Där gör de störst nytta, säger Karlis Neretnieks.

Behovet: det dubbla

Karlis Neretnieks arbetade som brigadchef på Gotland 1992-1995 och därefter operationsledare i Milo Mitt.  Karlis Neretnieks arbetade som brigadchef på Gotland 1992-1995 och därefter operationsledare i Milo Mitt.Foto: MATS STRANDKarlis Neretnieks tycker inte att Gotland i dag behöver en lika stor militär närvaro som förr, hotbilden har förändrats. Men en rimlig nivå är minst dubbelt så stor som planen för 2018.

– Min tröskel går vid två pansarskyttekompanier, två stridsvagnskompanier, ett artillerikompani och ett luftvärnskompani – med en modern luftvärnsrobot som vi inte har i dag. Allt som allt runt 1 500 gubbar. Då måste ryssarna tänka två gånger: det här blir ett stort slagsmål. Och Ryssland av i dag är inte Sovjetunionen. Ryssland har inte samma volymer av förband som Sovjet hade. Då hamnar de i ett resursavvägningsproblem. Det är inte bara Sverige de ska föra krig emot, säger Karlis Neretnieks.

Luftvärnet övas

Just nu övar förband från alla försvarsgrenar på Gotland. I dag, lördag, ska en skarp luftvärnsrobot skjutas på ön – för första gången på tio år.

Brigadgeneral Stefan Andersson, armétaktisk chef inom Försvarsmakten, menar att övningen visar att strategin fungerar. På några timmar kan stridsvagnsbesättningar från Boden sitta i vagnarna på Gotland.

– Hela vårt försvarskoncept bygger på hög operativ rörlighet. Du kan försvara ön genom att ha en permanent gruppering och sedan tillfälligt tillföra resurser. Det som är den stora akilleshälen, där kampen står, det är kampen om tiden, att vara först till ön. Det är där underrättelsetjänsten blir så oerhört viktig. Vi följer kontinuerligt händelseutvecklingen och anpassar vår beredskap, vi har tvingats till det med hänsyn till det förändrade övningsmönster och uppträdande vi sett över Östersjön, säger Stefan Andersson.

 

Brigadgeneral Stefan Andersson var med när åtta stridsvagnar fördes över till Gotland för att ställas i förråd på hösten 2013.  Brigadgeneral Stefan Andersson var med när åtta stridsvagnar fördes över till Gotland för att ställas i förråd på hösten 2013.Foto: TT

– Hela Nato-strukturen står på tå och följer det här. Att något skulle komma som en blixt från klar himmel – jag har svårt att se det.

Att Gotland är en ö är visserligen ett problem, men inte oöverkomligt.

– Den stora utmaningen är logistiken, att få till resurserna. Men det var en utmaning även under kalla kriget, och det är något som vi hanterar i vår operativa planering. En motståndare har samma problematik.

Att permanent sätta tungt artilleri på Gotland, som Karlis Neretnieks vill, tror inte Stefan Andersson på.

– Vi har en planering för att kunna lyfta över olika system oavsett tyngd. Men om en kris skulle eskalera, då har vi lyft över saker som kanske skulle behövas på fastlandet istället. Samtidigt har teknikutvecklingen gett oss möjlighet att jobba på nya sätt. I dag kan exempelvis stridsflyg också leverera effekt på längre avstånd, säger han.

 

Ämne: Dömer ut Gotlands försvar: ”Drömmar”

Gotlands försvar

Janne | 13.09.2016

Det är inte speciellt intelligent att samla alla stridsvagnar på Gotland under samma tak, det behövs bara 1 kryssningsmissil så är dom borta ur bilden....

Ny kommentar