Det finns en bra chans att vi har blivit bedragna om det kemiska angreppet i Syrien
Om du känner en irriterande känsla av déjà vu mitt i den senaste globala utvecklingen, är det eftersom vi har varit här tidigare – många gånger.
USA och dess allierade har anklagat den syriska regeringen för att ha begått kemiska vapen attacker i Syrien nästan ända sedan konflikten inleddes 2011. I augusti 2012, när den dåvarande President Barack Obama offentligt varnade Assadregeringen om att den röda linjen för hans administration var ”en hel massa kemiska vapen flyttats runt eller utnyttjats”, vilket skulle snabba på ett USA:s ingripande. (Dessutom hade Obama framgångsrikt mördat Libyens ledare Muammar Gaddafi år 2011, samtidigt som han också angav att Assad skulle bli den nästa.)
Eftersom Obama drog sin röda linje, den officiella berättelsen gick någonstans längs dessa linjer: beslöt Assad att ge Obama den internationella politiska långfingret och rutinmässigt massakrerade civila med förbjudna nervgaser såsom sarin-gas, även dessa varningar var hökaktiga och efterlyste ett ingripande. Senast påstådda attack ägde rum under den gångna helgen i en förort till Damaskus i östra Ghouta vid namn Douma, bara dagar efter att Trump kallade de amerikanska till retrett från Syrien.
Men innan dessa befogenheter att dra oss alla in i vad enkelt kunde bli en spiral av världens största konflikter i vår tid, kanske vi borde dubbelkolla detta och granska de tillgängliga bevisten.
En kort historia av lögner
Det har förekommit indikationer på upprepade kemiska gasattacker i Syrien, mainstream media kastade sig på fyra större incidenter för att motivera militära insatser mot den syriska staten.
Den första påstådda incidenten, eller uppsättning av incidenter, ägde rum mellan mars och april 2013. Strax efter att det hade inträffat, meddelade FNs dåvarande sekreterare Ban Ki-Moon att FN skulle genomföra en utredning av påstådd användning av kemiska vapen. Medan USA fortsatte att använda dessa anklagelser för att sätta press på den syriska regeringen och samla in stöd för en internationell intervention. Då hände två saker som snabbt trasslade till sig i händelser.
I slutet av april 2013, skickade CIA ett brev till senatorerna Carl Levin (D -Mich) och John McCain (R -Ariz) med ordalydelsen att Assadregeringen ”kan” ha använt sig av nervgasen sarin i ”liten utsträckning” men att USA behövde mer bevis att föreskriva att ”viss grad av säkerhetsåtgärder” vidtagits mot den syriska regeringen, men som ”intelligens bedömningar ensam räcker de inte.”
Andra – och viktigaste – är att FN:s utredare Carla Del Ponte kom ut offentligt i maj 2013 och påstod att eftersom hon inte kunde utesluta möjligheten att regeringsstyrkor kan ha använt kemiska vapen, men bevisen föreslog faktiskt att de syriska rebellerna hade utplacerat sarin-gas. Påståendena om kemisk vapenanvändning försvann snabbt från mainstream berättelsen. För hennes del, uttryckte Del Ponte senare innan sin avgång i september förra året, att hon hade samlat in tillräckligt med bevis för att ställa Assad inför krigsbrott, samt användning av sarin-gas i något skede under konflikten, däribland i april förra året. Vi kommer att bevisa dessa incidenter ytterligare nedan.
Den andra största attacken ägde rum i augusti 2013. Denna händelse fick enorm mediebevakning om att Obama-administrationen hade gjort upp planer för att förbereda en omfattande strejkplan att försvaga den syriska regeringen. Detta var dock en "skjut först tänk eter senare" inställning till incidenten med tanke på att bevisningen beträffande Assads skuld fortfarande inte hade fastställts.
I London Review of Books (LRB) publicerade Pulitzer Prize-vinnande journalisten Seymour Hersh sin egen utredning av händelsen där han drog slutsatsen att USA hade medvetet försökt att rama in bevis för att motivera en attack på Assad utan att ens överväga om att al-Nusra (då Syriens officiella al-Qaida gren) också kunde ha varit en huvudmisstänkt till att få känd tillgång till nervgaser och dess förmåga att använda dem. Hersh noterade också att al-Qaida i Irak (AQI) – nu kallad ISIS – också hade den vetenskapliga kunskapen som krävdes för att producera sarin. ISIS har enligt uppgift använt kemiska vapen minst 52 gånger i Irak och Syrien.
Ytterligare, hade både FNs fd. vapeninspektör Richard Lloyd och Theodore Postol, en fd vetenskaplig rådgivare vid försvarsdepartementet och numera professor emeritus vid MIT, kastat allvarliga tvivel på händelsen, förklarat att de raketerna hade alltför kort räckvidd för att ha avskjutits från regeringskontrollerade områden. FNs vapeninspektör Åke Sellström kom till en liknande slutsats.
Enligt ett telefonsamtal som avlyssnats av tyska underrättelsetjänsten hade Assad inte personligen gett order om det kemiska angreppet i augusti. Han har också blockerat många förfrågningar från sina militära befälhavare att använda kemiska vapen mot oppositionen under de månader som föregick händelsen.
Under åren som följde, vände Förenta staterna sitt fokus istället mot ISIS, som oundvikligen gav det amerikanska militära en med retroaktiv verkan tillträdet att bomba syriskt territorium utan att tillgripa någon form av demokratisk tillsyn. Det var inte förrän Donald Trump valdes till president som USA beslutat att återskapa Obamas långvariga fientlighet till vad – som ytligt sett – verkar vara ogrundade påståenden att kemiska vapen använts. Naturligtvis fick vi också veta att Assad redan hade redan förstört sitt lager av kemiska vapen, vilket förmodligen redan bekräftades i FN under 2014.
I april förra året, gavDonald Trump order om en störtskur av missiler mot den syriska regeringen flygbas som svar på vad som påstods ha varit ännu ev kemisk vapenattack. Trump gav order långt innan någon undersökning genomfördes; i själva verket gav man skulden för bombningen av flygbasen som ansvar för händelsen, därmed gavTrump effektivt bombningen de bevis som krävdes för en sådan undersökning.
Denna kemiska vapenattack grälades det om av framstående experter, inklusive de fd. vapeninspektörerna Scott Ritter och Theodore Postol, samt Seymour Hersh, som, återigen, genomförde en undersökning av hans egna. Postol i Anti-Media påstod via e-post förra året att efter att ha analyserat en New York Times-rapport som syftade till att stärka fordringarna mot Assad,var Postols bedömning att ”det finns absolut inga bevis av bombskador på någon av tre påstådda platserna ”.
Sedan i februari i år, bekräftade amerikanska försvarsministern James Mattis att den amerikanska regeringen hade inga bevis för att den syriska regeringen använde sarin-gas på sitt eget folk.
Den senaste kemiska vapenattacken är inte annorlunda. Reuters rapporterade att amerikanska regeringstjänstemän berättade att USA hade ”ännu inte slutgiltigt fastställts huruvida attacken utfördes av President Bashar al-Assads syriska regeringsstyrkor”.
Även den hökaktiga brittiska premiärministern Theresa May berättade faktiskt att USA skulle behöva mer bevis innan de ansåg att de kunde gå med i USA-ledda flyganfall mot den syriska regeringen.
Och ändå, utan detta bevis, har den amerikanska regeringen och dess allierade redan förberedett sig för ett militärt svar. Vid båda tillfällena under Trumps förvaltning hade USA aktivt diskuterat att lämna Syrien ensam i dagarna fram till händelsen för Assad att svara in natura genom gasning av civila. Får vi tro han är en verkligen idiot eller att han verkligen är ond?
Även om Assad ansvarar för kemiska vapenattacker, vad är nästa?
Om vi saknar något, komma de tillgängliga beläggen inte ens i närheten av att bevisa att Assad regeringen har använt sarin-gas i de större incidenterna som avses ovan. Kom ihåg att dessa incidenter är prime fokus i mainstream media och krigshetsande politiker som kapitaliserar på dessa incidenter för att driva en neokonservativ agenda som var skrivet i sten för över ett decennium sedan.
Klart, att det finns indikationer på att Assads styrkor kan ha använt kemiska vapen någon gång i tiden – men varför tycks media och västerländska regeringar bara avancera de anspråk som aldrig har bevisats bortom varje rimligt tvivel? Alla fyra sådana över-hyped incidenter har varit allvarligt ifrågasatta antingen av intelligens gemenskaperna själva eller av experter på området (och även av James Mattis).
Dock för diskussionens skull, låt oss anta att syriska regeringsstyrkor var ansvariga för de avskyvärda attacken. Vad då?
Gen. Martin E. Dempsey, ordföranden för Joint Chiefs of Staff, varnade i 2012 att USA för att ta ut Syriens luftförsvar framgångsrikt, skulle kräva 70.000 personal på marken. Kom ihåg att detta var innan Ryssland hade ingripit i konflikten, vilket innebär att USA skulle nu behöver ett större engagemang än att faktiskt besegra den syriska regeringen på ett meningsfullt sätt.
”Assads monstruösa brott är inte i tvivel, och jag tvivlar inte på att han är kapabel att detta” Professor Noam Chomsky MIT berättade Anti-Media via e-post på tisdagen. ”Men jag vet inte mer än så. Även om det visar sig att Assad var ansvarig, är det svårt att tänka på ett militärt svar som inte sannolikt kommer att göra en fruktansvärd situation ännu värre – kanske mycket värre – i motsats till andra stora grymheter i regionen som vi kan göra en hel del om , genom att återta vårt deltagande i dem, som i Jemen. ”
Med andra ord, även om Assad är skyldig till några av de värsta brotten som är tänkbara, har USA ingen stående att kritisera eller göra något åt dessa åtgärder gett sitt stöd för pågående grymheter över hela världen. Israel för närvarande prickskytte ner obeväpnade demonstranter i Gazaremsan, däribland journalister. Saudiarabien fortsätter att utplåna Jemen. Alla dessa händelser utförs med fullt stöd av USA, som aktivt bombningarna och orsakar omfattande civila lidandet i minst sju länder i regionen (inklusive och speciellt i Syrien).
Ämne: Det finns en bra chans attvi har blivit bedragna om det kemiska angreppet i Syrien
Inga kommentarer hittades.