Det blir alltmer outhärdligt!

06.03.2016 16:56

Världens första feministiska regering. Vad betyder det egentligen? Stefan Löfven lovar i FN att snart begåva världen med ett kvinnligt nätverk. Hen meddelar att kvinnliga fredsmäklare inom två år kan sättas in mot konflikter världen över! Betyder det att Gudrun Schyman, Åsa Romson, Mona Sahlin och de andra superkvinnorna ska resa ner och tala förstånd med IS-terroristerna?

 

Förklara vad svenskt genustänk och jämlikhet betyder för en bättre värld. Kanske Annie Lööf och Cecilia Johnsson från ungliberalerna kan åka över och övertyga Donald Trump om vad fördelarna med incest, nekrofili, månggifte och fri invandring skulle betyda för amerikanernas frihet.

 

Det är ju inte bara naivt. Det är ju ofattbart stockdumt och så vämjeligt generande för svenska folket. Vi måtte ju i världens ögon betraktas som förståndsberövade zombier. Så behandlas vi ju också av den feministiska elit som vi följdriktigt valt som våra taleshen och den ryggradslösa journalistkår som oavsett kön kallar sig feminister. Dessa hens som aningslöst kacklar med i den hönsgård som Sveriges riksdag förvandlats till. De sprätter uppstudsigt om allas lika värde, den gemensamma värdegrunden och jämlikhet – men värper inga guldägg som kan lösa problemen med skenande flyktingkostnader.

Det krävs ju dock en tupp för att så ska ske. Herr Löfven visar ju gärna upp sin tuppkam, men gal förgäves och impotent mot världens onda, listiga rävar. En gång i tiden kunde man vara stolt över att vara svensk. Vikingaättling som ingav respekt. Numera får man dagligen skämmas som en hund inför världens häpnande, fördömande ögon. Det blir alltmer outhärdligt!

Margot Wallström är ju den svenska amazonen bland dessa världsförbättrande, närmast helgonförklarade fröknar. Men hur ska herr Löfven få respekt för hennes roll som världsfrälsare. Hon har på kort tid gjort Sverige ovän med snart sagt hela den övriga världen. Ett mästarprov på diplomatisk okänslighet. Eller är det helt enkelt brist på intellektuell kapacitet och sunt förnuft?

Resultatet av att som politisk kycklingbroiler leva ett från den vanliga verkligheten fullständigt skyddat liv utan kontakt med vanliga människors oro för försörjning, boende, trygghet, pension och övriga tärande vardagsproblem. Livet på en pinne ger inte nödvändig erfarenhet och klokhet för att besluta över livet utanför hönsnätets skyddande verklighetsbarriär.

Svenska folket ser invandringen som det överlägset största problemet för nationens överlevnad. Men den feministiska regeringen ansåg inte att man behövde en integrationsminister. Möjligen varnade av den förre – Erik Ullenhag – och hens kompletta och katastrofala misslyckande. Blotta existensen av en sådan regeringspost indikerar ju att det finns problem – problem som feministerna frenetiskt i åratal förnekat och kallat SD-märkt rasism och främlingsfientlighet.

När nu verkligheten kommit ikapp – med närmast olöslig bostadsbrist, ett stuplikt förfall av skolan och en växande klass av arbetslösa, lågutbildade invandrare som kommer att bestå i decennier – då tvingas man på knä. Sakta börjar man inse att den mångkulturella, islamistiska räven hotar hönsgården. Då flaxar man yrvaket runt och söker skydd mot den hotande, terroriserande höken. Förtvivlat försöker man i sista stund förstärka gränserna med högre stängsel och bättre säkerhet för hönsgårdens alltmer stressade och förskräckta hönshjärnor och deras för kriminalitet och våldtäkt utsatta kycklingar. Ingen utan godkänd ringmärkning släpps in.

Som eftergift för regeringsmakten tvingades herr Löfven acceptera miljöpartisterna Kaplan och Fridolin som ansvariga ministrar för de största invandringsproblemen – bostäder och skola. De kan inte leverera. De är oförmögna pratkvarnar. Liksom den officiella vice statsministern Åsa Romson ersätts de nu i praktiken – utan att direkt avskedas. De förses nu med en socialdemokratisk överrock i form av arbetsminister Ylva Johansson. Hon ska ordna dessa för Sverige helt avgörande ödesfrågor. Hon har rätt att köra över de miljöpartistiska statsråden och få ordning i klassen.

Den före detta kommunisten Ylva Johansson har ju också erfarenhet av detta. Som lärare har hon ju varit fröken i många bångstyriga skolklasser. Det är minst sagt förödmjukande för de kaxiga miljöpartisterna att behandlas som underkända, lågpresterande skolelever. Men så länge de formellt ingår i regeringen lär de inte skämmas. Hur kan någon med Sveriges bästa för ögonen ge dem sin röst?

Frågan är väl om fröken inte också borde ta över rikspolischefens ansvar. Ty ett annat överväldigande problem är ju den ökande kriminalitet som sprids som en gräsbrand över landet. Vad har feminismen tillfört samhället? Vilken feminism talar de om? Den finns med alla tänkbara förtecken.

Särartsfeminism, likhets-, radikal-, socialistisk-, queer-, eko-, kontinental-, pragmatisk-, postkolonial etc. Allt mer förvirrande begrepp med utgångspunkt i att kvinnor har överlägsna, moraliska egenskaper. En närmast rasistisk inställning kan jag som jämställdist tycka. Ja till kvinnorätt, nej till idiotfeminism! Må bäste hen besätta beslutande samhällsposter.

Med en feministisk regering har Sverige aldrig varit närmare totalt sammanbrott. T.o.m broderlandet Norge förbereder flyktingstopp för svenskar som vid en svensk systemkollaps skulle fly till Norge. Man vill ändra i Genèvekonventionen för att med våld kunna stoppa en tänkbar svensk massflykt. Det är så oerhört att man tror sig drömma mardrömmar. Men det är verkligheten i det feministiska, genustänkande, sanslösa zombieland som Sverige på några år utvecklats till. Det är fullständigt ofattbart för en urgammal man som jag.

Rolf Malm,  2016-02-27

Källa https://avpixlat.info/2016/02/27/det-blir-alltmer-outhardligt/