DEN SOM INTE TROR PÅ GUD ÄR BAKOM FLÖTET

11.06.2015 23:11
Hej.
Jag har skrivit en insändare om Gud som jag skickat
till NSD och NK - våra två länstidningar i Norrbotten.
Få se om om den publiceras. Läs och njut!
 
Insändaren skriven av:
Brage Norin
Ubbyn 111
961 91 BODEN
 
Livet är ett gudomligt mysterium.
När vi skapas är vi bara en enda befruktad äggcell - en pytteliten rund boll med diametern 0,15 mm. I det ögonblick vi blir till ryms hela mänskligheten i en hink - så enastående ofattbart. Men äggcellen delar sig och delar sig igen - gång på gång. När vi växt färdigt består vi av flera miljoner miljarder celler. Om vi delar ut alla våra celler i kroppen till människorna på jorden, skulle var och en få motta nästan en miljon celler. Den befruktade äggcellen har blivit en hel organisk galax - vilket mirakel.
 
Varje cell består i sin tur av många miljarder atomer. Varje cell är ett helt universum med egna kraftstationer - mitokondrier. I cellerna sköts många olika reparationsarbeten. Cellerna har egna sopstationer med avancerad sopsortering. Cellernas maskineri är ännu ett ofattbart mysterium. Utvecklingen av livets byggstenar cellerna, startade i världshaven för flera miljarder år sedan.
 
Hur började allt?
Idag är vetenskapens svar på frågan nästan entydig. Ur ingenting skapades vårt synliga universum i en stor expansion "Big Bang". Händelsen inträffade för drygt 13 miljarder år sedan. Oändliga mängder av väteatomer och heliumatomer bildades. Dessa gaser samlades i gasbollar som snart började lysa - solar föddes. Solarna samlades i stora svärmar som vi kallar galaxer. Vår egen galax Vintergatan är en av dessa solsvärmar. Flera hundra miljarder solar finns i vår galax. Men vår galax är inte ensam. Det finns massor av galaxer. Hubble-teleskopet kan se flera hundra miljarder galaxer i det synliga universum. Vetenskapens skapelseberättelse är en outgrundlig saga i mystikens tecken.
 
Alltför stora solar visade sig vara instabila. De exploderar till slut i en så kallad supernovaexplosion. En sådan solexplosion inträffade på den plats i Vintergatan där vi nu bor - för nästan 5 miljarder år sedan. Det är resterna efter denna jättelika explosion som har skapat vårt solsystem. Vår egen sol och alla planeter som snurrar runt vår sol skapades i detta ögonblick. Den gåtfulla kraft som skapade vårt synliga universum i en första stor expansion Big Bang, skapade därefter planetsystemen genom att låta de största solarna explodera. Sedan var det dags för nästa skapelseakt - det organiska livets uppkomst.
 
Efter några miljarder år tändes livet i haven på jorden. Samma skeende inträffade med all säkerhet på miljarder andra planeter i vår egen galax. Livet kokar i hela Vintergatan - och i mängder av andra galaxer i hela det synliga universum. Vi har av någon märklig anledning alltid velat vara ensamma. Men bevisen för att livet är universellt är övertygande. Meteoriter och kometer med organiskt material har slagit ner på jorden i många miljarder år. Livet har bitit sig fast i hela universum.
 
Under några miljarder år var livet på jorden fångat i haven, men för cirka 400 miljoner år sedan kröp livet upp på land. Syre hade bildats i atmosfären och ett tunt lager av ozon som filtrerade bort ultraviolett ljus från solen hade bildats. Detta första solskydd öppnade upp portarna för liv på land. Livet kravlade sig upp på land. Gör vi en släktforskning som går 400 miljoner år tillbaka i tiden, så hamnar våra släktingar i havsbrynet. Livets uppkomst är ännu ett ofattbart mysterium. 
 
Skapelsen är så gåtfull att vi blir tysta.
Vi sökte länge efter den minsta odelbara byggstenen atomen. Men vi misslyckades. Även atomerna visade sig vara delbara. Även atomen är ett universum i miniatyr. Varför har den gåtfulla kraft som skapat allt gjort det så fruktansvärt komplicerat? Är det meningen att vi inte ska kunna förstå? Är vår hjärna skapad för att inte förstå? Finns det någon plan med skapelsen? Finns det någon mening med livet? Frågorna hopar sig i vårt undermedvetna.
 
Vi är fångar i våra sinnen. 
Alla osynliga fält som uppfyller hela universum förefaller oss overkliga. Det magnetiska fältet har länge fångat vår fantasi. Vi kan med magneter flytta föremål som vi inte är i beröring med. Någonting mystiskt förmedlar kraften. Vi vet att vi dras till jorden på något märkligt sätt. Gravitationen har fångat oss. Människorna dras till jorden precis på samma sätt som alla massor dras till varandra - men varför? Vad är gravitationsfält?
 
Det är våra sinnen som gör att vi instinktivt bara tror på det vi ser och det vi kan ta på. En större missuppfattning existerar inte. Det är bara några få procent av universums alla energiformer som vi kan se eller ta på. Trots att vi med en mottagare kan uppfånga hundratals TV-program, tusentals radioprogram och miljoner telefonsamtal, så tänker vi inte på att all denna information finns i osynlig form i luften mitt framför näsan. Ännu mindre tänker vi på hur många olika fält som finns överallt i universum. Allt detta osynliga mörkar vi automatiskt. Vi är nästan utan undantag fångar i vår fysiska synliga värld.
 
Den moderna fysiken har öppnat upp portarna till mystiken på vid gavel. Den större värld som bara kan beskrivas med astrofysikens lagar, eller den mindre värld som styrs av kvantmekanikens lagar, är lika verkliga som vår värld. Vi lever i en värld där den klassiska fysiken styr vår vardag. Vår hjärna har anpassat sig till den värld vi lever i. Så är det och så måste det vara.
 
Vi delade nyss ut Nobelpriset i fysik för upptäckten av Higgsbosonen. En sista pusselbit i den vetenskapliga skapelseberättelsen föll på plats. Big Bang-teorin ser ut att vara svaret på frågan om hur vårt synliga universum bildades. Higgsfältet är det senaste av alla namn på de många gåtfulla osynliga fält som finns där ute. Tanken att vårt medvetande lever vidare i ett slags medvetandefält när vi lämnat kroppen, förefaller inte längre så orealistisk. Tänk om vår viktigaste identitet är något annat än det vi ser i spegeln? Det är denna tro som har blivit min absoluta övertygelse.
 
Det finns någonting gåtfullt inom oss - något som alla kan känna.
När vi hör Dan Anderssons ord - "det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången" - blir vi tysta och andaktsfulla. Vår stora svenska skald lyckades formulera meningar som berör oss djupt. Än idag, omkring ett hundra år efter Dan Anderssons bortgång, citeras hans dikter vid nästan varje begravning. Hur är det möjligt att formulera meningar som biter sig fast i vårt inre under så lång tid? Svaret är uppenbart. Mystikens stora frågor finns hela tiden inom oss.
 
Tankarna på livet ligger och ruvar.
När vi är unga kokar livet. När vi blir äldre brukar vi lugna ner oss. Livets frågor börjar tränga sig på.
I själva verket finns tankarna där hela tiden, men de dränks av hjärnans intensiva brus. Varje gång vi har varit med på en begravning har vi stannat upp ett ögonblick. Vi har slappnat av inuti och börjat "meditera" - försjunkit i djupa tankar. Finns det kanske "något bortom bergen" - vi har alla ställt oss denna fråga. Men i samma stund som vi lämnar begravningen är vi tillbaka i vår fysiska värld - om vi inte är nära bekant med den person som somnat in förstås.
 
Det är dags för vetenskapen att ta sig an de religiösa frågorna.  
Albert Einstein: "Jag vill veta alla Guds tankar - resten är bara detaljer". 
Listan på naturvetenskapliga genier som intresserat sig för religiösa frågor är utan slut. Varför har mänsklighetens största tänkare i alla tider varit intresserade av religiösa livsåskådningar? Svaret är naturligtvis att tänkande människor dras till de stora frågorna. Vi kan aldrig skaka av oss livets frågor. De ruvar ständigt i vårt undermedvetna.
 
Min egen religiösa övertygelse har inte skapats under några kvantmekaniska grubblerier. Det är någonting helt annat som fått mig att överge min tidigare ateistiska tro. Jag har skakats om av en hel serie oförklarliga händelser i mystikens tecken. När mystiken slår ner som en blixt från klar himmel varvar hjärnan och försöker finna förklaringar. Men att förklara det oförklarliga kräver ibland att man tvingas tänka om. Så var det för mig. 
 
Mina stora förebilder i modern tid är Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela och Dalai Lama. Alla dessa hjältar för fram samma grundläggande budskap - mänsklig inre värme och förlåtelse.  
Gandhis svar på frågan om han var hindu - "Ja det är jag. Jag är också kristen, muslim, buddist och jude" - har för evigt fastnat i min hjärna. Kings berömda tal "I have seen the promised land" har också bitit sig fast i mitt inre. Mandelas nationella förlåtelseakt har bländat mig. Alla dessa superhjältar har engagerat sig djupt i politiska frågor i sin samtid. Det är för mig ett tecken på verklig storhet.
 
Mänskligheten är i akut behov av ett kärleksfullt religiöst tänkande. Vi har fått nog av fördömande gudar. Vi måste få stopp på de tusenåriga krigens helvete och ringa in det tusenåriga fredens rike. Vetenskapens skapelseberättelse har klarnat. Vetenskapen måste nu ta sitt religiösa ansvar.
 
Albert Einstein:
"Framtidens religion kommer att bli en kosmisk religion. Den kommer att omfatta både vetenskap och andlighet. Den kommer att bygga på en djup religiös insikt - att allt är en enda meningsfull enhet. Buddismen uppfyller sådana krav".
 
 

 

Ämne: DEN SOM INTE TROR PÅ GUD ÄR BAKOM FLÖTET

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar