Mycket bra skrivet
Den nya mansrollen, del 1: Jag vill ha gentlemannen åter!
10.11.2017 23:49
Katerina Janouch
I en serie texter kommer jag att uppmärksamma mansrollen av idag. Det finns flera anledningar till det. Förenklat kan det sammanfattas med att den ”vite” heterosexuelle mannen – VHM – just nu är kanske västvärldens mest jagade, avskydda och anklagade villebråd. Frågan är – får den vite mannen vara man? Eller, ännu värre: Får han alls finnas? Du som vill säga din åsikt kan mejla mig på info@katerinamagasin.se.
VHM anses i vissa läger som roten till all ondska i världen. Resultatet blir att VHM:s polarisering och utanförskap ökar. VHM blir allt ensammare, allt argare, känner sig orättvist anklagad, utpekad och utsatt. VHM blir VHAM – Vit Heterosexuell Arg Man. Vart tar hans känslor vägen? Mäns vilsenhet växer, liksom frustrationen. Kvinnorörelsen har varit viktig och nödvändig för att få bukt med orättvisor och missförhållanden, men som så många andra lovvärda initiativ har de goda intentionerna i mångt och mycket de senaste åren förbytts i en destruktiv polariseringsspiral och ett utknuffande av män in i ett märkligt utanförskap. Den allt mer urspårade feministrörelsen och pseudovetenskapen genusteori har också fört med sig en påtvingad avmaskulinisering av i synnerhet vita västerländska män. Svenska män är förstås hårt drabbade i extremistlandet Sverige, då genusvansinnet härjat extra hårt här på vår norra del av jordklotet.Vilket är orättvist, för svenska män är faktiskt helt fantastiska de flesta av dem. Hederliga, omtänksamma, rekorderliga. Hårt jobbande, pålitliga och familjekära.
Jag diskuterade saken igår med en mycket bildad och kunnig väninna, som precis som jag är mor till en son (jag själv har satt fyra gossar till världen). Vi kom att dyka in i ett samtal om den nya mansrollen, och mäns vilsenhet utifrån hur de betraktas och vilka krav som ställs på dem. Javisst har vi kvar patriarkala strukturer, men något har hänt. Något som leder till att både män och kvinnor blir förlorare. För som alla vet, lagom är bäst. Vilket ledde in mig på det spår jag funderat på mycket den sista tiden. Vi har fått #metoo, och synliggörandet av mäns sexuella friheter mot kvinnor. Jag skriver ”friheter”, för jag tar inte med det sexuella våldet här, inte brutala våldtäkter som redan är kriminaliserade. Nej, jag pratar om gråzonen mellan ömsesidig flört, samtycke, närmanden… uppvaktning… allt sådant som hör till spelet mellan könen, ett samspel i skärpunkten mellan intresse och ointresse. Sådant som kan leda till en livslång relation eller som bara skapar irritation, ilska och kränkningar.
Det som har hänt, enligt mig, är att gentlemannen gått förlorad någonstans på vägen från destruktiva patriarkala strukturer och begränsande könsroller till ökad jämlikhet.
Jag är uppväxt med vissa regler. Där ingår att en kille inte får slå en tjej, att killen, som är starkare, ska därför behandla tjejen med visst mått av hänsyn.En man bär inte hand på en kvinna. Sådant är tabu. En man behandlar en kvinna med vördnad och respekt. Hon är modern som ger liv. Hon är urmodern. Hon har därför vissa självklara privilegier. Ja, man kan lugnt säga att jag är uppfostrad enligt vissa gamla ridderliga ideal.
* Kvinnor och barn förs i säkerhet vid en katastrof. Man räddar först de som är svagare, mer utsatta.
* Man får inte heller vara två, eller fler, mot en! Det är okamratligt, osportsligt, oschysst. Det är FEGT.
* Man slåss som en man, som en gentleman. Man använder knytnävarna, om reglerna säger så. Man slår inte under bältet. Man hugger inte i ryggen.
* Man sparkar aldrig på en som ligger. Man hjälper en skadad. Man sträcker ut en hjälpande hand. Kort och gott värnar man det sunda förnuftet, sådant som bidragit till mänsklighetens överlevnad.
* Män som generellt har mer muskelstyrka och som är fysiskt större måste visa hänsyn mot dem som är svagare och mindre.
* Man går aldrig samman flera män mot en ensam kvinna! Det är en våldtäkt mot hela mitt tankegods, mot min moraliska övertygelse, mot allt det jag tror på. Och jag ska erkänna att jag är i chock när jag ser hur unga, starka män ger sig på värnlösa gamlingar, barn, djur… Vad är det för fasoner? Var är dessa mäns föräldrar, hur har de fostrat sina barn? Vi har helt klart kulturkrockar här, men kulturer påverkar också och dåliga beteenden färgar av sig.
I vår familj har vi lärt våra söner vad som gäller. Respekt gentemot kvinnor är A och O. I vissa kulturer respekterar man dock inte flickorna och kvinnorna, man respekterar inte individer med annan tro, man respekterar inte homosexuella. Där är det både unga och äldre män som vräker sig, som tar för sig, som tror sig vara chefer över allt och alla. Jag avskyr det av djupet av mitt hjärta, på den punkten är jag rabiat feminist och jag är frågande till varför de som i dag kallar sig feminister och går med stickade rosa mössor på huvudet, inte unisont står upp mot dylikt barbari.
Den diskussionen kommer jag återkomma till. Nu vill jag dock återvända till gentlemannen. Vad som förväntas av honom. Hur jag anser att VHM – ja, alla män! – bör odla sin mansroll. Dock är det framför allt VHM som faktiskt måste börja våga ta sin manlighet tillbaka. Men den som är stark, bör också vara artig. Han bör vara snäll. Tuff och hård när det krävs – men god och rättvis däremellan. En polis sammanfattade det väl: Elak mot buset, mjuk mot de svaga. Precis så är det. Den nya mansrollen ställer högre krav. VHM ska kunna både vara en stridskämpe, en god kamrat, lyhörd älskare samt jämställd pappa. Han ska samtidigt även vara fri att visa känslor, vara androgyn om det passar honom, när det passar honom. Det finns en viss typ av gammaldags manligt beteende som är tvingande och begränsande och som jag anser att moderna män klarar sig utan. Det är det där tysta, där man sväljer ner allt, där man skäms för att erkänna att man har ont, är ledsen, rädd, knäckt. Det är så kontraproduktivt. Det skadar bara mannen själv, driver in honom i isolering, bidrar till att han blir destruktiv vid till exempel en skilsmässa, tar till alkohol, droger, avslutar sitt liv. VHM:s hjärna kanske kommer att behöva genomgå en omstrukturering? Lära sig att han duger och att han är bra. Och att han definitivt ska bejaka sin förmåga att ge sig ut i strid och försvara sitt fosterland.
Det tragiska som skett är att den aggressiva kvinnorörelsen satt krokben för sig själv. Man har gapat så mycket om att mannen ska bli något slags könslöst hen att man helt missat de negativa konsekvenserna av dylika kampanjer. Nämligen att detta bidragit till en kastrering och en avsexualisering av mannen både som individ och som grupp. Sen klagar samma kvinnor på att deras män inte kan ta dem som riktiga karlakarlar. De är gifta med sina pottklippta mjukiskillar men drömmer våta drömmar om Mr Grey i ”50 shades”. Jag vet otaliga vänster- mp- och fi-kvinnor som gått till sängs med hårdhänta högermän, en guilty pleasure bakom lyckta dörrar där de fått leva ut sina fantasier om att vara det kvinnliga väsen de försökt bygga bort med hjälp av hittepåteorier om att kön enbart är en social konstruktion. Hyckleriet är äckligt, men också skadligt. Generationer av unga killar får dubbla budskap om hur de förväntas att vara, och blir sedan förvirrade när deras flickvänner säger en sak men förväntar sig något helt annat.
Anvisning till dig man, som vill lyfta fram din inre gentleman: Våga vara den man du fötts till. Våga odla din manlighet, dina muskler, din styrka, dina intressen, det som så nedlåtande kallas för ”grabbighet” om du nu känner för det! Sluta kröka rygg. Våga att inte bara bejaka ditt testosteron – utan hylla det, älska det, se till att det fylls på! (Det innebär inte att du ska behandla kvinnor illa.) Ta gärna ut svängarna i sängen, kvinnan vill inte behöva ta hand om din eventuella feministångest när hon är kåt och längtande, hon vill ha en viking, en riddare, en grottman som tar för sig och som fäller henne med passion och finess. Men tappa aldrig din artighet, visa hänsyn mitt i det. Inspireras gärna av dina homosexuella bröder, de kan både vara mjukis och macho simultant, och har en förmåga att kommunicera på ett rakt och tydligt sätt.
Efter en dejt, hör av dig och tacka för senast! Oavsett om du vill ses igen eller inte, så visar en gentleman artighet och tacksamhet mot kvinnan han haft äran att varit intim med. Låt henne gå före, var förekommande, hjälp henne på med kappan, dra ut hennes stol. Ge henne komplimanger. Alla kvinnor vill höra att de är vackra, intressanta, underbara, speciella, unika, smarta, roliga och sexiga. Läs av vad hon vill, gå inte över gränsen, men vill du något, visa det. Nyckelordet är alltid respekt. Men respekt innebär inte att du som man måste upphöra att finnas. Respekt innebär inte att du ska vara ett meningslöst mähä. En gentleman är fri att gråta om han vill, visa känslor som det passar honom. Han är rakryggad, fair och visar civilkurage. En gentleman behöver inte bevisa något, för han är trygg i sin manlighet. Framför allt behöver han inte be om ursäkt för att han har en kuk.