Cervenka: De tio största hoten mot världsekonomin
Under 2016 har det talats allt mer om risken för en ny finanskris. Men vilka är de största farorna som lurar? SvD Näringslivs Andreas Cervenka har en lista.
10. Företagens vinstjakt
Ett stort problem i världen efter finanskrisen är bristen på investeringar. Många företag, särskilt i USA, har istället belånat sig för att köpa tillbaka aktier. En orsak till de låga investeringarna kan vara de höga avkastningskrav som företagen ställt upp, enligt en färsk artikel av Thomas Franzén, tidigare vice riksbankschef.
Krav på att investeringar ska ge 15–20 procent per år i ekonomier som växer med några enstaka procent leder till att satsningar uteblir och att kortsiktigheten ökar.
Thomas Franzén menar att centralbanker tvingats kompensera för detta med låga räntor för att försöka få igång tillväxt och investeringar, vilket i sin tur ökar riskerna för nya kriser.
9. Japan
En finanskris inträffar sällan när alla sitter klistrade framför börsskärmarna och väntar på Den Stora Kraschen. Oftast utlöses krisen av att det sker något helt oväntat. Det kanske mest osannolika just nu: hyperinflation. Här är Japan ett intressant fall. Ekonomen Peter Bernholzhar studerat historien och kommit fram till att när en stat finansierar 40 procent av sina utgifter med hjälp av nya pengar (ur tomma intet) från centralbanken har det ofta lett till att människor plötsligt tappar förtroendet för valutan och hyperinflation bryter ut.
Japan, som har en statsskuld på 250 procent av BNP (och växande), ligger nära denna siffra. Japan har samma problem som västvärlden i övrigt men ligger 20 år före. Skulle inflationen i Japan plötsligt och oväntat rusa skulle det sända chockvågor över världen.
Kinas president Xi Jinping inviger en ny investment bank i Peking i januari 2016. Foto: Mark Schiefelbein/AP
8. Kina
Att Kina bromsat in är ingen överraskning, efter ett decennium med den snabbaste skuldökningen i historien för ett stort land. Det kinesiska banksystemet har tiofaldigats (!) i storlek samtidigt som industrins kapacitet byggts ut i rekordfart.
Mer oroande är hur Kinas ledare reagerat på krisen: letat syndabockar, arresterat affärsmän och journalister, manipulerat börsen och senast genom att på olika sätt försöka dölja dåliga lån och investeringar istället för att ta itu med problemen.
Det är lätt att förstå varför: det yttersta målet för regimen är inte att det ska gå bra för ekonomin utan att behålla kontrollen över folket. Den ekonomiska risken i Kina är stor men den politiska ännu större.
7. Cyberattacker
Stopp i bankomaterna, upplopp på gatorna och livsmedelsaffärer som gapar tomma. Nej vi pratar inte om den slutgiltiga skuldkraschen utan något annat som kan få lika förödande konsekvenser: attacker mot finansvärldens it-system. Som attacken mot svenska mediehus nyligen visade är dagens digitaliserade tillvaro mycket sårbar och detta gäller inte minst i finansbranschen.
Storbritanniens centralbank Bank of England har pekat ut cyberattacker som ett av de största hoten mot den finansiella stabiliteten. Det blir inte bättre av att många storbanker har underutvecklade it-system som vilar på en infrastruktur med flera decennier på nacken. Där är svenska banker inget undantag.
6. Europa
När ECB-chefen Mario Draghi häromveckan annonserade rekordstora stimulanser innebar det bland att annat att Europas banker kan få betalt från ECB för att låna (jo, ni läste rätt). Syftet är att få igång tillväxten men det är även en välbehövlig livboj för bankerna.
Åtta år efter krisen är Europas finansindustri fortfarande i uselt skick på många håll med enorma mängder dåliga lån. Det är en tickande bomb, särskilt som kopplingen mellan banker och länders finanser fortfarande är stark. Nya regler där långivare får betala vid bankkrascher ökar pressen ytterligare.
Med ett hotande "Brexit" och uselt samarbetsklimat inom EU ökar faran. Eurokrisen är inte över, bara tillfälligt kamouflage.
5. Obligations-bubblan
Att anpassa sig till omständigheterna och se det rådande läget som ”normalt” är en mänsklig egenskap. Men världsekonomin är allt annat än normal med de lägsta räntorna sedan människan uppfann fenomenet.
När skulderna över hela världen samtidigt är på historiskt höga nivåer innebär det också att fallhöjden bara blir större och större.
En snabb och i värsta fall okontrollerad återgång till vad som tidigare sågs som normala räntenivåer är mer än vad det finansiella systemet skulle klara av. Och ju längre tiden går desto mer ökar denna risk. Detta hot kommer hänga över världsekonomin under lång tid.
4. Skenande skulder
Hur löser man en skuldkris? Belånar sig ännu hårdare förstås! Det ser åtminstone ut att vara den lösning som världens ekonomiska beslutsfattare bestämt sig för. Siffror från BIS visar att skulderna i världen ökat dramatiskt sedan 2007.
I västvärlden har de stigit med motsvarande 36 procent av BNP till 265 procent av BNP i slutet av 2014. De så kallade utvecklingsländer som tidigare var en del av lösningen är nu en del av problemet.
I Kina uppgår skulderna nu till 235 procent av BNP, hela 82 procentenheter högre än 2007, en kreditexplosion som vida överstiger den som föregått flera tidigare finanskriser i historien. Världens näst mest skuldsatta land efter Japan: Sverige.
3. Minusräntor och valutakrig
Att sänka räntan till minus ska få företag och investerare och småsparare att kamma till sig och börja satsa igen, enligt centralbankteoretikernas uträkningar. Rapport från verkligheten: det kan lika gärna bli tvärtom. I Tyskland överväger finansbolag att börja hamstra kontanter istället.
Företag och privatpersoner uttrycker oro. Minusräntor driver upp skulderna (se 4), ökar riskerna för bubblor och felinvesteringar, minskar pressen på politikerna att vidta åtgärder och leder till växande klassklyftor och valutakrig som i sin tur riskerar att öka spänningarna mellan länder.
2. Ökade klyftor
Aldrig har så många människor i världen lyfts ur extrem fattigdom som de senaste åren. Det är förstås mycket bra. Samtidigt: i många länder har de rikaste blivit väldigt mycket rikare samtidigt som medelklassen halkat efter.
Enligt Bloomberg har medelklassens andel av förmögenheterna minskat i hela världen sedan år 2000. Det leder inte bara till allmänt grinig stämning bland väljarna utan är ett hot mot ekonomin i sig.
Studier från bland annat IMF har pekat ut skenande klyftor som en avorsakerna till finanskrisen. Efter krisen har centralbankernas politik accelererat utvecklingen när de låga räntorna lyft värdet på finansiella tillgångar och ökat skillnaderna mellan de som har och de som inte har.
Affärsmannen Donald Trump – en av republikanernas utmanare som slåss om att bli USA:s näste president. Foto: Jae C Hong/AP
1. Populism och extremism
BNP-siffror, balansräkningar och börskurser i all ära; om klusterbomber börjar strila ned över hustaken framstår allt detta som höggradigt irrelevant. Det största hotet mot världsekonomin är inte ekonomiskt, utan att utvecklingen spårar ut på ett sätt som krossar förutsättningen för ekonomi överhuvudtaget.
En våg av populism och extremism sveper över världen, bland annat på grund av de ökande klyftorna (se 2). En symbol för denna utveckling är Donald Trumps opinionsframgångar.
Om han blir president skulle världens två mäktigaste militärmakter, USA och Ryssland, ledas av varsin impulsiv, oberäknelig narcissist. Plötsligt sätter bara fantasin gränser för vad som kan hända.
Källa: https://www.svd.se/cervenka-de-tio-storsta-hoten-mot-varldsekonomin#sida-10
Ämne: Cervenka: De tio största hoten mot världsekonomin
Inga kommentarer hittades.