Brittiska underrättelsetjänsten blottar sig i operationerna mot Trump
av Helga Zepp-LaRouche
14 januari 2017
Den våldsamma hysterin hos etablissemangsmedia och neokonservativa på båda sidor om Atlanten över Donald Trumps valseger är ett ypperligt skolexempel på den faktiska dynamik som nu utspelar sig på den strategiska arenan. Den visar glasklart, till och med för den mest naiva anhängare av politisk korrekthet, att det här inte handlar om skilda intressen hos det ena eller andra partiet eller hos det ena eller andra landet. Det handlar om de metoder som ett bortdöende imperium använder mot uppkomsten av ett nytt paradigm, vars exakta innehåll ännu inte är entydigt definierat, men som i alla fall innebär ett klart avståndstagande från globaliseringssystemet.
Dagen före Trumps första presskonferens som tillträdande president gick den amerikanska TV-kanalen CNN och internetbolaget Buzzfeed som en jättesensation ut med nyheten om en 35-sidig rapport, i vilken det förutom outsägliga anekdoter om Trumps påstådda sexuella förehavanden också hävdades att det fanns bevis för att Trump i själva verket är en rysk agent. Efter den av cyberexperter för länge sedan avfärdade kampanjen om att Ryssland skulle ha hackat Demokraternas e-post, systematiskt smutskastat Hillary Clinton och på så sätt hjälpt Trump att vinna valet, skulle denna nya aktion lägga grunden för ett riksrättsförfarande mot Trump, innan han ens satt sin fot i Vita huset.
Rapporten är författad av Christopher Steele, rysslandsexpert i den brittiska underrättelsetjänsten MI6, som fabricerade den redan sommaren 2016. I flera månader cirkulerade den i amerikanska mediekretsar och bedömdes som så otillförlitlig att ingen, inte ens i slutspurten av valkampanjen, ville publicera den. Rapporten överlämnades direkt till FBI-chefen Comey, och sedan än en gång av senator McCain till FBI, efter att McCain på en säkerhetskonferens i Kanada talat med den f.d. brittiske ambassadören i Moskva Sir Andrew Wood som hade lovordat Steele och hans integritet.
När vågorna över Rysslands påstådda stöld av det amerikanska valet svallade höga och Trump sa att han trodde mer på Wikileaks Julian Assange än på USA:s underrättelsetjänster, informerade de tre amerikanska underrättelsecheferna – Clapper, Brennan och Comey – såväl senaten som president Obama och den tillträdande presidenten Trump om sin version av historien. Rapporten skulle fortfarande p.g.a. sin bristande trovärdighet inte ha spelat någon roll, om inte dessa tre underrättelsechefer hade lagt med en tvåsidig sammanfattning av den till sitt eget underlag. När den dubiösa rapporten nu på detta sätt fått en stämpel som seriös underrättelseinformation blev detta startskottet för CNN, Buzzfeed och därefter de övriga medierna att offentliggöra hela den 35-sidiga rapporten.
Dagen därpå ringde Clapper upp Trump för att eftertryckligen betona att de amerikanska underrättelsetjänsterna inte var källan till rapporten, och att han inte kunde vare sig bekräfta eller dementera dess sanningshalt. Helt utanför vanligheten offentliggjorde han sedan dessutom ett skriftligt intygande av detta. Efter att de tre underrättelsecheferna själva hade släppt lös eskalationen gjorde alltså Clapper något som i dessa kretsar kallas en "CYA-operation", i klartext "cover your ass", d.v.s. han såg till att skydda sig mot eventuella anklagelser i framtiden.
Vad handlar då detta om? Efter att ha läst rapporten från ministeriet för Homeland Security och FBI om den s.k. ryska inblandningen i det amerikanska valet gjorde Eric Denécé, chef för det franska Centret för underrättelseforskning, CF2R, följande analys under rubriken "Chockerande brist på bevis",: "Washington-etablissemanget togs på sängen av Trumps valseger och förstod att 'stora utrensningar' väntade, där många skulle förlora sina politiska positioner och ekonomiska förmåner som sammanhängde med deras ekonomiska internationella förbindelser."
Det stämmer säkert, men beskriver bara en aspekt av det hela. Det transatlantiska neoliberala etablissemanget har uppenbarligen extremt svårt att acceptera att Trump är demokratiskt vald. För dem är "världen ur led" som Merkel säger, de är "djupt chockade", som von der Leyen uttryckte det. Den värld som är ur led är den unipolära värld som de neokonservativa i Bush seniors administration beslutade införa vid tiden för Sovjetunionens fall. De förkunnade då sitt "Project for a New American Century", som skulle konsolidera ett världsrike grundat på den anglo-amerikanska samarbetet. Regeringar som inte ville underkasta sig denna unipolära värld störtades med tiden i en politik för regimbyten, t.ex. genom utifrån finansierade färgrevolutioner, som Victoria Nuland ogenerat medgav i fallet Ukraina. Enbart i det landet hade State Department spenderat fem miljarder dollar på olika "ideella organisationer", sa hon. Men det gällde också direkta militära ingripanden under förevändningen att försvara demokrati och mänskliga rättigheter, som i fallen Irak, Libyen, Syrien o.s.v. Och självklart var Ryssland och Kina de egentliga yttersta måltavlorna för denna regimbytespolitik.
EU-byråkratin var i detta arrangemang den outtalade juniorpartnern, profitör på detta globaliseringssystem, själv pigg på största möjliga imperiala utvidgning, som Robert Cooper själv öppet tillstår, och endast sporadiskt i konkurrens med Citys och Wall Streets dominans. Ett villkor för medlemskap i denna unipolära världs etablissemangsklubb var förstås också att man anammade den officiella förklaringen ("narrativet") att alla dessa destabiliseringar av demokratiskt valda regeringar och alla dessa krig handlade om "frihet", "demokrati" och "mänskliga rättigheter", medan de andra hela tiden var "diktatorer" och "demoner". Och givetvis kunde alla som gick omkring med dessa unipolära glasögon på näsan inte tränga bakom orden i sina försök att analysera "flyktorsakerna" i flyktingkrisen, för då hade man varit tvungen att fördöma de illegitima krigen som kostat miljoner människor livet, och då hade man blivit utkastad ur klubben.
Och med Trump har nu en person vunnit valet som, med Obamas ord om Putin, "inte är en i gänget", och som håller med Tulsi Gabbard och en hel rad konservativa militärer om att det måste bli ett slut på dessa krig syftande till regimbyten, och som dessutom, som det ultimativa tabubrottet, vill normalisera förbindelserna med Ryssland igen!
Den ansedde amerikanske reportern Robert Parry liknar de amerikanska underrättelsetjänsternas metoder mot Trump vid J. Edgar Hoovers utpressningar. Men Christopher Steeles plumpa taktik påminner också om "Troopergate"-skandalen, även den inspirerad av den brittiska underrättelsetjänsten, med vars hjälp man med viss framgång försökte framställa Bill Clinton under början av hans presidenttid som en sexgalning, och som kan betraktas som förarbetet till den senare, likaledes lanserade Lewinskyaffären, som hade som mål att förstöra Clintons presidentskap.
Det spektakulära med operationerna mot Trump är att den brittiska underrättelsetjänsten och dess amerikanska motsvarigheter, som verkat i decennier som "spöken" i det fördolda, nu tvingas ställa ut hela sin nakenhet till allmän beskådan. Steeles dilettantiska agerande – han hade en framskjuten roll även i avslöjandet av Fifa-korruptionsskandalen och var den främsta MI6-agenten i Litvinenkomordaffären – visar att det brittiska imperiet, som "globalisering" bara är en synonym för, ägnar sig åt direkt inblandning i USA:s inre angelägenheter.
Detta imperium är något annat än nationerna USA eller Storbritannien; det är de oligarkiska krafter som grundar sina maktanspråk på det transatlantiska neoliberala finanssystemet och det militära försvaret av den unipolära världsordningen och som är totalt likgiltiga för det gemensamma bästa för befolkningarna i vars länder även de råkar bo. Och mot detta imperium pågår nu en global revolution, som yttrar sig lika mycket i Brexit som i Trumps valseger och i italienarnas nej till Renzis folkomröstning.
Påståendet att Putin ska ha bestulit Hillary Clinton på valsegern eller att han kommer att blanda sig i kommande val i flera europeiska länder är ett desperat försök att på något sätt behålla tolkningsföreträdet i detta bortdöende imperium.
Under tiden växer det nya paradigmet fram i form av en ny ekonomisk världsordning, där BRIKS-länderna och Kinas politik för de nya sidenvägarna erbjuder alla världens nationer ett win-win-samarbete, som alla bara har att vinna på. Om Trump lyckas samarbeta med denna nya kombination, vilket man kan se först när han har tillträtt, skulle en ny era kunna börja för mänskligheten, där suveräna nationer samarbetar som en ödesgemenskap för mänsklighetens framtid, och imperieeran läggs till handlingarna.
Ämne: Brittiska underrättelsetjänsten blottar sig i operationerna mot Trump
Inga kommentarer hittades.