https://samtiden.nu/28249/ar-en-nationell-folkrorelse-mojlig/
Om vi ska få en ny folkrörelse måste globaliseringens förlorare tas på allvar. Maktförskjutningen från nationalstaten till mer lättmanipulerade maktcentra som EU eller NATO måste stoppas. Förmögenhetskoncentration som försämrar för vanliga människor måste motverkas, skriver Uffe Hansen.
Svenska folkrörelser är en ganska ny företeelse. Det var under andra hälften av 1800-talet som de tog fast form. Frikyrkor och nykterhetsrörelsen banade vägen för arbetarrörelsen och böndernas nationella mobilisering.
Adel och präster inom svenska kyrkan fick stå som exempel på ett hopplöst förlegat Sverige, ett land präglat av översitteri och förtryck som folk i rörelse skulle bryta upp från och ersätta med ett nytt samhälle. Stridsropen löd – det är hög tid för de grupper i samhället som aldrig haft en kraftfull röst att höja den.
Länge har det varit känt att de klassiska folkrörelserna är i kris. Vad är orsaken? Medlemstalen minskar och engagemanget avtar. Arbetarklassens bindning till arbetarrörelsen är på väg att lösas upp. Alltfler av Landsorganisationens (LO) medlemmar är Sverigedemokrater. De känner att Socialdemokratin inte längre effektivt försvarar deras intressen. Det är som ett äktenskap där dialogen avstannat, där parterna ständigt och under lång tid pratar förbi varandra.
Arbetarrörelsen har fastnat i ett solidaritetsträsk som gör att de ständigt hamnar på kollisionskurs med sina tidigare lojala anhängare.
De talar sig varma för en politik som ökar arbetskraftutbudet och de väljer att kalla detta för flyktingpolitik – det går enligt denna demagogi inte att dagtinga om ”den internationella solidariteten”. De blundar för hur politiken gynnar arbetsgivarna, de vet att experimentet gör det lättare för arbetsgivare att spela ut arbetskraften mot varandra och struntar ändå i den negativa effekten på svensk arbetsmarknad.
Samtidigt framhärdar LO att de försvarar sina medlemmar och väljer att anklaga de som påtalar deras hyckleri för rasister. När socialdemokratin dessutom väljer censur och förtryck av oliktänkande använder de samma metoder som den tidens etablissemang brukade mot dem runt sekelskiftet 1900, ett etablissemang de trotsade och avskydde.
Socialdemokratin har bäddat för den skilsmässa de fått när svenska arbetare genomskådat deras kluvna tunga – att urholka nationalstaten kan aldrig vara något annat än ett minskat arbetarskydd på den svenska arbetsmarknaden. Företag i Sverige har länge haft relativt lätt att flytta sin produktion utomlands, eftersom skyddet för jobben i vårt land är för dåligt. Hur ska vi konkurrera med länder utan socialt skyddsnät och utan schysta regler på arbetsmarknaden?
När Donald Trump beslutsamt motverkar företagsflyttar, när han vill införa tullar mot länder som dopar sig genom att dra nytta av allt som gynnar dem och motarbetar allt som missgynnar dem (detta kan kallas kinesisk merkantilism) fördömer svenska folkrörelser – fackföreningar och vänsterpartier – honom som en frihandelns fiende. Är det konstigt att arbetarrörelsens äktenskap med arbetarklassen knakar i fogarna?
Någon bonderörelse inom Centern med libertarianer på ledande poster går det inte att tala om. På vilket sätt gagnas svenska bönderna av helt avreglerade marknader när konkurrensen sker på helt olika villkor för produktion och distribution? Inte nog med att dessa klassiska folkrörelser – för bönder och arbetare – drabbats av politiskt svek, de har som följd av automatisering av produktionen blivit allt färre i Sverige och övriga västvärlden.
Finns det plats för en ny folkrörelse? Kan Sverige få en nationell folkrörelse?
Det stora omdaningsprojektet idag står mellan ökad globalisering eller nationalstat och regionalisering. Genom att ta vid där globaliseringsivrarna sviker, genom att sätta nationalstaten i centrum kommer Europas folk samlas för verklig mångfald och minskad maktkoncentration. Det går inte längre att ljuga om eller dölja det mångkulturella samhällets baksidor.
Om vi ska få en ny folkrörelse måste globaliseringens förlorare tas på allvar genom att röja världens få och fåtaliga oligarkers försök att flytta makt och inflytande från nationalstaten till mer lätt manipulerade maktcentra som EU eller NATO och motarbeta en fortsatt förmögenhetskoncentration som försämrar för vanliga människor.
Vi måste fortsätta avslöja en förljugen journalistik och angripa massinvandringspolitiken genom att ständigt lyfta fram sveket mot Sverige.
Till min stora glädje sker detta på bred front idag. Jag har varit med när min röst var ett rop i öknen. Vår sak är stark, vi kämpar för vår rätt till vårt land – ett Sverige som en distinkt nation. Sverige finns inte om landet inte går att känna igen från en generation till en annan. En folkrörelse är alltid större än ett politiskt parti. Låt oss skapa en nationell folkrörelse genom att skapa föreningar, anordna manifestationer och aldrig ge upp vårt land.
Uffe Hansen