Jag är en av få Svenskar som varit med om Krig - inte ett Krig utan tre stycken.

Inte ett skott har jag avlossat men beskjuten har jag blivit med allt från handeldvapen till tungt artilleri. Jag har aldrig varit målet men jag har befunnit mig nära.

Var cirka 15 - 20 kilometer ifrån Saddams Scud robotar han skickade i mängd mot Israel under Gulfkriget. Min bostad en barack skakade av nedslagen och förlamningen rädslan bland de våra var enorm.

Jag har sett döden nära när folk skjutits, cirka 200 meter ifrån där ett knappt tiotal dog i en skottväxling. Har fått vara i skydd då tungt artilleri dånat på och där stålet visslat genom luften och slagit ner i våra hus.

Har sett kriget och dess dårskap så nära det går utan att vara själv ett offer eller en stridande. Kriget i Gulfen vara nära och de amerikanska U-båtar som skickade sina robotar mot Irak var alldeles utanför där vi fanns.

Kriget i Bosnien där var jag en hel krigs vinter vilket gett mig ofantlig erfarenhet av mänsklig idioti.

Jag har även varit i Makedonien vid två tillfällen och där ett litet skitkrig på gränsen mellan detta land och Kosovo kunde tyglas i tid 2001.

Den mest värdefulla insats jag sett och varit med om är den I Makedonien 1993. Krig var på väg att bryta men tack vare skicklighet och lite tur blev där aldrig ett krig.

Skillnaden var nog egentligen bara en person en Svensk officer som avgjorde detta. Han var chef och blev senare General men han var en fantastisk ledare.

Krig är lätta att starta men mycket svåra att avsluta. Krig tar tid. Krig börjar på ett sätt slutar alltid på ett annat sätt. De som startar krig är aldrig med till slutet de försvinner under vägen mot fred.

Bättre en mager kompromiss än ett fett krig.

Kapten Andersson