Tino Sanandaji ger Timbro en riktig känga

Tino Sanandaji

Underhållande storm på twitter kring mig. LO-ekonom Torbjörn Hållö länkar till min post om nationalekonomisk effektiva integrationsåtgärder och retweetas av bland annat Leif Pagrotsky. Att jag citeras leder till explosion av raseri av Anders Lindberg och annat löst folk på twitter som jämför mig med ”Mein Kamf”. Hållö står till sin credd på sig och Lindberg märker återigen att eftergrågan på politiska kommissarier avtagit.

Även Timbros Tobias Holdstock provoceras till innehållslös kritik. Näringslivslobbyns strategi är att använda flyktingkrisen för att sänka lönerna. Läckta strategidokument förklarar att integration inte bör analyseras i sig utan främst användas för att uppnå Timbros övriga mål för ”strukturella reformer”, som att ”luckra upp LAS, ändra konfliktreglerna för att tillåta friare lönesättning samt pressa arbetsmarknadens parter att ta ansvar för att ingångslönerna hålls tillbaka”. ”Att Sverige ständigt strävar efter ökad ekonomisk jämlikhet är ett problem som står i vägen för centrala reformer, inte minst de beskriva ovan.”

Problemet är att det saknar starkt stöd för teorin att sänkta löner signifikant ökar sysselsättningen. De senaste årens experiment med sänkt arbetsgivaravgift för unga och kraftiga lönesubsidier tyder tvärtom på låg efterfrågeelasticitet. I en modern kunskapsekonomi är få arbetsgivare intresserade av att anställa vuxna som inte kan tala svenskar och saknar nio års grundskola oavsett lön.

För mig och andra riktiga ekonomer är löners effekt på sysselsättning en empirisk fråga. Vi har ingen bindning till svaret, och vi får inte betalt för att komma fram till ett visst svar. Därför diskuterar ekonomer evidens. Anders Lindberg och Tobias Holdstock är politruker utan kompetens att bidra i sak. Holdstock är mest känd för att tagit time out i samband med skandalen med Folkpartiets dataintrång. (en bidragande förklaring till Timbros kris är den mygelkultur som dominerar PR-världen och ungdomsförbund).

Liberala tankesmedjor var effektiva när de respekterarade vetenskapliga regler för seriös diskurs. På sistone har Timbro utvecklats mot en PR-byrå med hala tvålförsäljare, vilket går sådär. Läckta interdokumenten visar att Timbro trots 50 miljoner i årsbudget till sig och systerorganisationer har en tiondel så många läsare som min blogg, skriven på fritid med nollbudget.

Orsaken är självklar. Allmänheten efterfrågar seriositet och pålitlig fakta, inte mer personangrepp eller trötta dogmer. Oavsett hur mycket pengar man har fått från näringslivet för att bilda opinion för sänkt lön tröttnar publiken i längden på med ungdomsförbunare som aldrig växer ifrån fjortisnivå.