Svenskt bistånd går till al-Qaidas allierade i Syrien

Onsdag 2 september börjar som en vanlig dag i Latakia i krigets Syrien. Staden ligger vid Medelhavskusten i en provins med samma namn. Under konfliktåren har denna del av Syrien mestadals präglats av lugn. Här har dödandet, förstörelsen och terrorismen lyst med sin frånvaro.

Latakia har blivit en fristad att fly till. I detta regeringskontrollerade område finns mer än en miljon syrier som flytt från andra delar av landet.

Mitt på dagen 2 september bryts lugnet av ett blodigt attentat. Utanför en skola i stadens norra delar detonerar en bilbomb. Enligt medierapporter dödas tio personer och ett fyrtiotal skadas. Hur många av Latakias invånare som efter attentatet flytt eller funderar på att fly landet vet vi inte.

Väl känt är däremot att hotet mot Latakia kommer från den allians av väpnade rebellgrupper som sedan i våras behärskar grannprovinsen Idlib. Det är en allians som inkluderar al-Qaidaterrorister och så kallade ”moderata” oppositionella som fått 40 miljoner kronor i bistånd från Sverige.

Att dessa krafter samarbetar i den pågående offensiven i nordvästra Syrien är ingen hemlighet.

Det bekräftades på en presskonferens i FN-högkvarteret 29 april i år av den syriska oppositionskoalitionens president Khaled Khoja. Han sade då att oppositionens väpnade gren, Fria syriska armén, har en ”taktisk allians” med Jabhat al-Nusra, al-Qaidas officiella organisation i Syrien.

Detta bekräftas också från UD av Sveriges särskilda sändebud för Syrienkrisen, ambassadör Niklas Kebbon, som vi talar med på telefon:

– Det är klart att oppositionskoalitionen har kontakter med Jabhat al-Nusra.

Låt oss se vad Sverige gör i Syrien.

Den officiella hållningen är att Sverige verkar för en politisk lösning på konflikten och satsar stora belopp på humanitär hjälp i Syrien och dess grannländer. Det är en för många syrier livsnödvändig insats. Sverige har gett stora belopp som svar på appeller från FN-organ, som på plats arbetar för att lindra den nöd som följer i krigets spår.

Men det är inte hela sanningen. Det finns ett annat mindre omtalat svenskt stöd.

Sverige har i åratal backat upp syriska oppositionella vars återkommande stridsrop är mer vapen och utländsk militär inblandning. Det är oppositionella som samarbetar med al-Qaidainspirerade extremister och som gjort sig skyldiga till massmord, plundring och folkfördrivning. Oppositionella som i högsta grad bidragit till att syrier i desperation flyr sitt land.

En av dem som av Sverige och västvärlden lyfts fram som det framtida ”demokratiska” Syriens ledare heter Ahmad Jarba. Han var från juli 2013 till juli 2014 president för Syriska nationella koalitionen för revolutions- och motståndsstyrkor, som ofta förkortas Syriska oppositionskoalitionen eller nationella koalitionen. Under denna tid välkomnades han i såväl FN-högkvarteret som av statschefer i väst.

Den 1 april 2014 spred Ahmad Jarba via twitter bilder från sitt besök i den av rebeller ”befriade” staden Kassab. Det är en liten stad i nordvästra Syrien vid gränsen mot Turkiet med i huvudsak armenisk kristen befolkning.

Bilderna på den syriska oppositionsledaren Jarba i Kassab publicerades i västmedier. Men hans tystnad kring de händelser som föregick besöket fick många att reagera. SVT:s nyheter påpekade att den syriske oppositionspresidenten glömde att nämna att de invaderande rebellerna drivit stadens 2000 invånare på flykt.

Faktum är att det var värre än så.

– När Ahmad Jarba besökte Kassab trampade han bokstavligt talat i blodet från de dödade armenierna, säger ”Sara”.

Proletären får kontakt med Sara genom mottagaren av Nobels fredspris, Mairead Maguire, som vi tidigare intervjuat. På grund av hot vågar Sara inte framträda med sitt riktiga namn.

Hon är född i väst men lever sedan 20 år i Latakia. Fram till våren 2014 var hon ofta i Kassab där familjen hade ett sommarhus. Vi skriver ”hade”, för idag är huset sönderslaget. Innan rebellerna drevs ut ur Kassab i juni samma år plundrades och vandaliserades bostäder, offentliga byggnader och kyrkor.

Sara har mött många av de invånare som fördrevs från Kassab. De flydde till Latakia och en del av dem bodde under de första månaderna i Armeniska kyrkan. Idag har många Kassabbor lämnat Syrien och tagit sig till Europa och USA.

Vittnesmålen om vad som hände 21 mars 2014 och de följande veckorna är tydliga. De väpnade männen, många av dem var ickesyrier, kom från den turkiska sidan gränsen. Jabhat al-Nusra och andra extrema islamistgrupper stred tillsammans med påstått ”moderata” rebeller allierade med syriska oppositionskoalitionen.

Flertalet invånare lyckades fly. Men inte alla. Tretton personer halshöggs av de invaderande extremisterna. Enligt vad som kunnat dokumenteras utifrån vittnesmålen dödades över 80 personer. Ett tjugotal äldre invånare kidnappades till Turkiet och släpptes först efter tre månader i fångenskap.

Detta är bakgrunden till Ahmad Jarbas besök i den ”befriade” staden.

Vad har svenskt bistånd med detta att göra?

Svaret är att Sverige på flera sätt har stött den syriska oppositionskoalition som Ahmad Jarba var president för. Det började under den borgerliga regeringen med utrikesminister Carl Bildt som pådrivare och har fortsatt under Margot Wallström och S-MP-regeringen.

För att få en bild av stödet till oppositionen har vi begärt ut handlingar från Utrikesdepartementet och Sida. En del handlingar har vi fått läsa i sin helhet, andra har helt eller delvis hemligstämplats.

Den enskilt största satsningen för att stärka den syriska oppositionen inleddes för två år sedan.

Regeringen Reinfeldt beslutade 26 juli 2013 att anslå 40 miljoner kronor till Syrian Recovery Trust Fund (SRTF) med uppgift att verka i så kallade befriade områden.

– Det är en politisk fond. En del av syftet är att stärka den syriska oppositionskoalitionen som alternativ till extrema grupper genom att ge samhällstjänster i områden som regeringen ej kontrollerar, säger Syriensändebudet Niklas Kebbon när vi talar med honom om Sveriges bistånd.

Bakgrunden till upprättandet av SRTF finns att läsa i en UD-rapport från Jan Thesleff, som tidigare var Sveriges särskilda sändebud för den syriska oppositionen.

Den 28 januari 2013 möttes representanter för 55 länder i Paris för att diskutera Syriens framtid tillsammans med den syriska oppositionskoalitionen. Enligt UD-rapporten konstaterade Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius att oppositionen lider av ”legitimitetsproblem” på marken i Syrien. En central fråga på Parismötet var därför vad omvärlden kan göra för att stärka oppositionens folkliga stöd i ”befriade områden”.

Svaret blev bildandet av Syrian Recovery Trust Fund. Planen var att erbjuda samhällsservice i oppositionens namn med målet att stärka dess folkliga stöd. Sverige med flera lovade bidra med pengar. Tyska utvecklingsbanken blev fondens administratör, och Turkiet blev bas för dess praktiska verksamhet.

Den syriska oppositionen gavs en särställning som ordförande i SRTF:s styrelse. När fonden formellt upprättades 2 september 2013 undertecknades avtalet av den syriska oppositionens främste företrädare, den blivande folkfördrivaren Ahmad Jarba. I oktober samma år betalade Sverige ut de utlovade 40 miljoner kronorna.

Sverige är inte den största skurken i Syrienkonflikten. Betydligt värre är de länder som pumpat in pengar och vapen direkt till de väpnade extremistgrupperna, som Natolandet Turkiet och kungadiktaturerna Saudiarabien och Qatar, eller USA, som spelat en ledande roll i att skapa denna konflikt.

Men Sverige är medskyldigt.

Svenska skattepengar har allt sedan Carl Bildt bjöd in syriska oppositionella till Hässelby slott i augusti 2012 understött krafter som gjort sig skyldiga till brott minst lika grova som de brott Sverige brukar anklaga den syriska regeringen för. Oppositionella som hela tiden motarbetat en politisk lösning för att få slut på det fruktansvärda kriget.

Den 25 mars 2014, samtidigt som de väpnade grupperna intog Kassab, deltog Ahmad Jarba i Arabförbundets toppmöte i Kuwait City. Jarba tillbakavisade där FN-medlaren Lakhdar Brahimis önskan att stoppa vapeninförseln till Syrien i syfte att underlätta arbetet med att nå en politisk lösning.

Den Sverigestödda oppositionsledarens budskap var det motsatta. Vi vill ha mer och tyngre vapen, sade han inför närvarande medier.

Inte ens folkfördrivningen i Kassab fick omvärlden att ändra uppfattning om Jarba och oppositionskoalitionen. Sex veckor efter vandringen på Kassabs blodiga gator skakade Jarba hand med Barack Obama på plats i Vita huset.

Hur kan Sverige stödja en opposition som begår brott och är i allians med Jabhat al-Nusra, som enligt FN:s säkerhetsråd är terrorister i samma katagori som Islamiska staten?

 

Vi tar upp frågorna med UD:s ansvarige, Syriensändebudet Niklas Kebbon.

• Den syriska oppositionskoalitionen samarbetar med krafter som Sverige knappast vill ha något samröre med. Koalitionens president Khaled Koja erkände ju 29 april i år att de och deras väpnade styrkor har en ”taktisk allians” med terroristerna i Jabhat al-Nusra. Hur går diskussionerna kring detta? 
– Fonden utgår självklart från att det inte går att samarbeta med organisationer som stämplats som terrorister av FN:s säkerhetsråd. Den diskussionen har förts inom fonden och dess styrelse. Vår inställning har varit att arbeta för en lösning som innebär att insatser inte kan göras som på något sätt stödjer Jabhat al-Nusra, Isil [IS] och andra organisationer som är tveksamma, säger Niklas Kebbon.

– Men nu finns det fler länder i styrelsen och det finns olika åsikter om hur restriktiv man ska vara. Vår utgångspunkt har varit att syftet med den här fonden är att leverera samhällstjänster till befolkningen i dessa områden, men det ska förstås inte göras på ett sådant sätt att det gynnar terroriststämplade organisationer.

• Går det att skilja dessa grupper åt? Jag tänker på när Ahmad Jarba gick in i Kassab våren 2014 då ”moderata” rebeller tillsammans med al-Qaida drev 2000 invånare på flykt.
– Ja, du pekar på exempel där oppositionskoalitionen har någon form av samröre med sådana organisationer. Alltså, fonden syftar ju delvis till att koalitionens interimsregering ska bli ett alternativ till extrema organisationer. Vi har alla, eller nej, vi har inte alla kontakter med Jabhat al-Nusra, men oppositionskoalitionen har det. Jag tror inte kontakterna är så nära, men det är klart att de har sådana kontakter. De är så illa tvungna om de vill försöka förse befolkningen i de här områdena med samhällstjänster, svarar Niklas Kebbon.

I Latakia sitter Sara. I vår mailväxling skriver hon att de syrier som kommit till staden inte vill lämna Syrien, inte vill till flyktinglägren i grannländerna, inte vill till Europa eller USA. Men oron växer. Och det är inte Assadregeringen eller armén som oroar utan alliansen av al-Qaidaextremister och den svenskstödda oppositionens män. Fronten är bara en timmas bilfärd från Latakia.

– Staden står inför ett överhängande hot om en stor attack. Den syriska arméns försvar är starkt, men möjligheten att försvara Latakia beror på hur många terrorister som anfaller. Vi befinner oss i en fruktansvärd situation.