Svenska myndigheter är framgångsrikt renrasiga!

Från svensk rasism och främlingsfientlighet till DÖ, DecemberÖverenskommelsen.

Socialdemokratin i Sverige började som en god framgångsaga. Vår modell blev en internationell förebild i femtio år, fram till att Ecklesiastikministern (för Kyrka och skolfrågor) Olof Palme ville, och fick stöd för att göra landet mer mångkulturellt.

Gråsossarna i början av 19-hundratalet var skötsamma nykterister med två böcker på sin bokhylla: Partiboken och Bibeln. Och pionjärerna kunde villkoren i bägge böckerna: Individen måste inordna sig, lyda signalerna uppifrån, för att en samlad LO-(S)-SAP arbetarrörelse skulle ha framgång.

Under 1920-talet var strejkerna i Sverige de värsta i hela Europa. Lösningen var Saltsjöbadsavtalet 1938 när Arbetsgivarna SAF gjorde Fackföreningsledarna delaktiga i företagsvinsten, och därmed fick dem att dämpa de vilda, lokala strejkerna!

Tjänstemän och förtroendevalda politiker arbetade efter sunt förnuft och de kunde sin protestantiska Bibel. De visste vad som skapade ordning och reda i samhället: ärlighet, nykterhet, skötsamhet i yrket och i gillet (dvs yrkesgemenskapen). De förtroendevalda hade en samvetes inre röst som talade förnuft med sin husbonde och tog sitt ansvar i bygemenskpen. De självägande bönderna hade stor respekt under ståndriksdagens 18-hundratal. Övergången till ett Bondeförbund som senare bytte namn till Centerpartiet byggde på landsbygdens sunda förnuft med Bondepraktikan som rättesnöre för storfamiljen snarare än på lagarna.

När Sverige skapade ett Rasbiologsikt Institut 1922 låg det helt i tidens anda. Hitler såg det som föredömligt att med tvångssteriliseringar hålla folkstammen ren från inblandning av undermåliga raselement. En effekt var att Sverige slapp invasion ifrån det NationalSozialistiska Tyskland under hela andra världskriget. Även om det var nära ögat tre gånger.

Efter 40-talets världskrig och Gustavs V samlingsregering kan man säga att  Partidebatterna i Vasaparken i Stockholm mellan Ohlin, Hjalmarson, Hedlund och Erlander var den svenska Parlamentarismens höjdpunkt.  Det kan illustreras av en demokatin som kunde nå ända ut till folket via Sveriges Radio.

Olof Palme var den smarte som såg att arbetarrörelsen kunde gå ännu längre med lagar, lokala förvaltningsdomstolar, och muntliga överenskommelser på lokal nivå mellan ärliga läskunniga människor som styrdes av ett SVT/Pravda. Och det var genom att anlita en karismatisk kommunist som Rektor för Journalistskolan som sveiges MSM, mainstream media, blev så uttalat vänstervridna under de senaste femtio åren …

Justitieministern Lidbom skapade detaljerade lagar för LO:s medlemmar och yrkeskategorier som krävde att trekammarbrunnar inspekterades varje år antingen det behövdes eller ej, osv i den stilen. Lagarna blev rörelsens stöd. Men Lidbommeriet gick snart till överdrift…

Och den fräcka blandekonomin sköttes smidigt på högsta nivå genom att Marcus Wallenberg Sr på torsdagskvällen promenerade över till finansministerns Gunnar Sträng kontor, så att denne var fullt informerad om näringslivets önskemål och krav, när han deltog i Fredagskonseljen med Kung Gustaf VI Adolf dagen därpå.

I boken: Sverige, Sluten Anstalt beskriver författaren Ulf Nilsson elegant hur den fräcka Kapitalismen med A- och B-aktier kunde fortgå i decennier utan att rörelsens fotfolk insåg att Stockholms Enskilda Bank, juridiskt sett, var en skickligt dold del av en skattebefriad stiftelse. ( På liknande sätt som Rockefeller Foundation tillkom när det integrerade Standard Oil blev för mäktigt och måste delas upp i Sju Systrar 1911.)

Och på 1970-talet hade Sverige sen kommit så långt i sitt Socialdemokratiska Enpartivälde att det var möjligt att göra en grundlagsändring inför ögonen på en splittrad maktlängtande Höger. Sverige blev en Konstitutionell Monarki med en statschef med munkavle, som inte fick yttra sig i politiska frågor. Tanken var att materialistiska och ateistiska Socialdemokratiska Regeringar skulle ersätta varann i det lyckliga landet lagom.

Men korruptionen bland ansvarsbefriade tjänstemän och rättrötan bland landets olika förvaltningsdomstolar som med lydiga händer i det statsbärande partiet, utan större åthävor eller diskussion flyttade över mer och mer makt till den kommunala nivån.

Sverige smygsocialiserades ock blev mer kommún-nistiskt (observera betoningen kommún snarare än riksdag) än Sovjetväldet någonsin fick bli innan det kollapsade 1991!!! Och i vår alltmer Materialistiska Totalitära Demokrati lockas politiker till välbetalda tjänster utan personligt ansvar att ligga lågt under två mandatperioder för att maximera sin förtida pension osv …

Vem var arkitekten bakom den listiga DecemberÖverenskommelsen? Hur lyckades han(?) få sju partier att enas i en utomparlametarisk överenskommelse som DÖ, som bland annat lyckas tysta ner den lönsamma Kommunala Människohandeln med Tvångsomhändertagande av över 32 000 barn per år, till landets många dolda pedofiler och sexmissbrukare?

Hur då, och varför då?

Ja följ med i de följande inläggen i Filosofens blogg så kan du inse vidden i hela den historia om Svenska Modellen, som nu kommer att börja granskas systematiskt i Europeiska Rådet (Council) och i EU Parlamentet av den alltmer mäktiga och handlingskraftiga ordföranden Donald ‘Tusk’ som börjar röra omkring i Europas rättsröta med sina ‘betar’…

Se mera från EU-mötet i Bratislava rapporterat i Bakom Kulisserna och Filosofens blogg den 17 september: