Två brandfacklor tände nyligen den svenska migrationsdebatten – med fokus på att personer med utländskt ursprung är överrepresenterade bland dem som är misstänkta och dömda för brott. Diskussionen rasar bland politiker, i pressen, i sociala medier och inte minst bland folk i allmänhet på jobbet och hemma vid frukostbordet.
Polisen Peter Springare i Örebro skrev ett glödande inlägg på Facebook om brottslingar med utländska namn och nationalekonomen Tino Sanandaji gav ut boken ”Massutmaning”, som tar ett brett grepp på det han beskriver som invandringsrelaterade problem, bland dem kriminalitet.
Den uppflammande debatten väcker också internationell uppmärksamhet. USA:s president Donald Trump har flera gånger tagit upp Sverige som exempel på misslyckad migrationspolitik, senast på ett tal på en konservativ konferens i Washington.
Både Peter Springare och Tino Sanandaji får kritik för att underblåsa rasistiska och invandrarfientliga stämningar i sociala medier – även om det råder enighet om de centrala siffrorna: att det är 2,5 gånger så vanligt att personer födda i utlandet är registrerade för brott jämfört med dem som har två svenska föräldrar.
Forskare ger en rad förklaringar till att relativt sett fler invandrare är kriminella även om det totalt är ett litet antal personer. Det rör sig till exempel om socio-ekonomiska faktorer, om faktorer kopplade till politiska och kulturella förhållanden i hemlandet samt om diskriminering inom det svenska rättsväsendet.
Den rutinerade brottsutredaren Peter Springare, 60, inleder sitt Facebookinlägg med orden ”Jag är så jävla trött”. Han räknar upp en lång rad grova brott som enligt hans utsago har begåtts den senaste veckan av personer med utländska förnamn, vilka han också nämner. ”Så här ser det ut och har sett ut de senaste 10-15 åren”, skriver han. Springare har i dag en stödgrupp på Facebook med mer än 185 000 medlemmar.
LÄS MER: Här höll Leif GW Persson med Peter Springare
Kriminologiprofessor Leif GW Persson sade först att Springare gav en missvisande bild av helheten. Men i tisdags bjöd han in polismannen till ”Veckans brott” i SVT, där de båda delvis höll med varandra.
– Det här oroar väldigt många människor, och jag tror personligen att det kommer bli en mycket stor fråga i valet 2018. Kombinationen av invandringspolitiken och den kopplingen som görs till grov brottslighet, säger Leif GW Persson.
Också Marcus Oscarsson, politisk kommentator på TV4, tror att det kan bli en valfråga. ”En av Sveriges mest erfarna polismän slår larm. Analys: Denna fråga kan Löfven förlora valet på 2018”, skriver han på Facebook.
Samtidigt toppar Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” nätbokhandlars försäljningslistor och har fått flera goda omdömen i pressen.
”Utrikes födda (utgör) 53 procent av dem med långa fängelsestraff, 54 procent av de arbetslösa och mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen. 71 procent av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund, medan 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund”, skriver han.
Även om det råder mer eller mindre enighet om siffrorna rörande invandrares överrepresentation i brottssammanhang, finns bara gammal statistik tillgänglig. Brottsförebyggande rådet (Brå) har inte sedan 2005 gjort någon undersökning som gör kopplingar mellan personers ursprung och kriminalitet. Den studien redovisar data som samlades in så långt bak i tiden som 1997-2001.
Och någon ny undersökning är inte aktuell vare sig på Brå:s eget initiativ eller på regeringens uppdrag. Frågan om de gamla siffrorna är het i debatten. Inte bara på sociala medier där det talas om ”mörkläggning”, utan också i riksdagen. SD vill ha en ny utredning liksom enstaka M- och C-ledamöter. Men regeringen säger nej.
– Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället. Därför har regeringen inte för avsikt att ge Brå något sådant uppdrag, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).
På Brå tycker man att den gamla rapporten från 2005 duger än. Den visar ungefär samma resultat som en tidigare Brå-utredning från 1996 och som undersökningar gjorda av Stockholms universitet sedan 1960-talet – och Brå drar slutsatsen att det ser likadant ut i dag.
– Nu har jag levt med den här undersökningen i tio år och sett reaktioner och resultat. Jag ser inte i dag att ytterligare en undersökning skulle ha något stort mervärde, säger Stina Holmberg, enhetschef på Brå.
– Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda. Och ännu högre överrepresentation vad gäller grova brott.
– Vi säger inte nej om regeringen ber oss att göra en sådan utredning. Den bör i så fall vara mera analytisk och föra frågan framåt. En ny undersökning får kanske tyst på diskussionen om mörkläggning, men jag tror inte att den skulle göra debatten om invandring och brott mera hyfsad, säger hon.
Stina Holmberg säger att det var minst lika hårt tryck i debatten kring undersökningen 2005 som det är i dag. Å ena sidan anklagelser om ”mörkning”, å andra sidan invändningar om att utredningen ”pekar ut grupper” och ”skapar ett vi och dom”.
– Det var väldigt kontroversiellt redan då. Opinionen liknade den i dag. Vi motiverade undersökningen med att det var bättre att få kunskap än att inte få det, säger hon.
LÄS MER: Leif GW Persson om debatten efter Peter Springares inlägg
Riksdagsman Staffan Danielsson (C) är en av dem utanför SD som hårdast driver kravet på en ny undersökning av brott och ursprung, även om det går emot partilinjen. Han säger att avsaknaden av färska uppgifter gör det omöjligt att försöka lösa de faktiska problemen. Samtidigt har Jan Ericson (M) motionerat i riksdagen med krav på en ny Brå-utredning.
– Debatten nu när Peter Springare, som är en erfaren polis, går ut och säger vad han tycker, och en åklagare i Örebro går ut och säger vad hon tycker, visar min poäng. Frånvaron av belagd verklighet gör att rykten och överdrifter får ta stor plats. Det var också något som Brå tryckte väldigt starkt på i sin rapport från 2005, säger Staffan Danielsson.
– Jag tycker att det är tjänstefel av både Brå och landets justitieminister att inte ta fram sådana här rapporter. Om inte Brå själva inser att det behövs en rapport nu efter så lång tid med så hög migration, då tycker jag att regeringen borde ge Brå det uppdraget.
– Statistik ju ska föras för att möjliggöra analyser och rapporter som ger underlag för att kunna sätta in de bästa åtgärderna för att minska kriminaliteten. Utan spaning, ingen aning, säger han.
Grannländerna ser annorlunda på den här frågan. Danmark offentliggör varje år officiell statistik där brottslingars ursprungsland anges. Norge publicerade sådan statistik 2011 och i år kommer två utredningar som belyser frågan, enligt regeringsbeslut.
Danska och norska migrationsexperter säger att det är lägre i tak i den svenska debatten om invandring än i deras länder, även om diskussionen börjar bli friare också i Sverige. De anser att Sverige är ”försiktigt” när det gäller analyser och debatter som kan skapa konflikt och konfrontation mellan infödda och invandrare.
– Debattklimatet i Norge är mycket öppnare än i Sverige och öppnare i dag än för 10-15 år sedan. Men också Sverige är i färd med att öppna upp, det börjar bli mer legitimt än förr. Flyktingkrisen betydde väldigt mycket för att pressa fram öppenhet om problematiska sidor av invandringen, säger Grete Brochmann, professor i sociologi vid Oslo universitet som nyligen lade fram en stor invandringsutredning på uppdrag av norska regeringen.
– Som samhällsforskare är jag anhängare av bästa möjliga dokumentation av olika samhällsproblem. Om vissa grupper systematiskt har sämre resultat vad gäller kriminalitet, sysselsättning och levnadsvillkor måste vi ha data för att kunna hantera detta som ett politiskt problem.
– Man måste veta hur verkligheten ser ut för att kunna agera konstruktivt. Det finns alltid någon som vill missbruka data, men det är en kostnad man får leva med, säger hon.
De två Brochmann-utredningarna – hon lade också fram en rapport om migration 2011 – spelar en central roll i norsk politisk debatt. De fokuserar på sysselsättning, hur man ska få in invandrare i arbetslivet.
– I Danmark är debatten mycket brutal och polariserad. I Sverige är man mycket försiktig med att diskutera kriminalitet och andra problem med invandring. Norge befinner sig mittemellan, säger nationalekonomen Niels Kaergård, professor vid Köpenhamns universitet och tidigare anlitad av danska migrationsdepartementet.
– Danmark och Sverige har rört sig för långt ut i var sin riktning. Den danska hållningen är aggressiv med populistiska tendenser. Den svenska är mycket tillbakahållen, man undviker analyser som kan skapa konfrontation.
– I Norge har man i två stora utredningar gått djupare än man vill göra i Sverige. I Danmark finns det knappast tillräcklig politisk enighet för att göra en stor invandringsutredning. Det är svårt att föra en saklig och förnuftig politik om man inte diskuterar och utreder frågorna, säger han.
Niels Kaergård påpekar att Danmark på 1990-talet hade en debatt som liknade den svenska. Den aggressiva debatten och den restriktiva invandringspolitiken kom till runt 2000, säger han.
LÄS MER: Donald Trumps attack mot Sverige i sex steg
Men just nu rasar i alla fall invandringsdebatten i Sverige – och den är både aggressiv och öppen. Tino Sanandaji, 36, själv iransk-kurdisk invandrare, bidrar till den häftiga diskussionen med sin siffer- och faktaspäckade bok.
”Sverige står inför problem. Ett land som länge var känt som ett av världens mest välmående och bekymmerfria är på väg att förvandlas till ett etniskt klassamhälle, där delar av befolkningen känner sig som andra klassens medborgare, och där stenkastning mot brandkåren uppmärksammas med notiser när det inte leder till dödsfall. Antalet bostadsområden som definieras som utanförskapsområden har ökat från tre år 1990 till 182 år 2012 samtidigt som gängkriminalitet, bitterhet, alienation och multigenerationell fattigdom på kort tid slagit rot”, skriver han i ”Massutmaningen” och fortsätter:
”Få samhällsproblem har lösts genom att sopas under mattan. Det är plågsamt att medge kopplingen mellan sociala problem och invandring. De flesta svenskar har stor välvilja mot och tolerans för invandrare och önskar att invandringen skulle ha lyckats bättre.”
Han avslutar med ett 25-punktsprogram med förslag på hur vi ska lösa problemen. Han föreslår bland annat återinförd arvsskatt, slopat ränteavdrag för bolån och ökat flyktingbistånd. Boken är kontroversiell. Flera bibliotek vägrade att ta in den, men åtminstone ett har ändrat sig efter påtryckningar. Och en stor bokhandelskedja avstod ”av kommersiella skäl”. Men den har fått flera positiva omdömen i pressen.
”Du gör bäst i att läsa boken. För den kommer att påverka det svenska samhället under många år framöver … I sinom tid, kommer flera av förslagen att klubbas igenom i riksdagen”, skriver Martin Borgs, borgerlig debattör, i Dalarnas Tidningar.
Också Johan Anderberg på Expressens kultursida tycker att boken är saklig och intressant, även om han skriver att Sanandaji blir osaklig när han ”hävdar att det föreligger en mediekonspiration”.
”Den Tino Sanandaji som fäktar yvigt på sociala medier och länkar till tidningsartiklar om våldtäkter skiner sällan igenom i boken”, skriver Anderberg.
Den vänsterorienterade kulturskribenten Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet, hävdar att det knappast finns något samband mellan invandrare och kriminalitet. Han säger att etniskt ursprung är helt irrelevant för att förstå varför brott begås.
– Väger vi in sociologiska och ekonomiska variabler i ekvationen är det väldigt svårt att peka på något samband mellan invandrare och kriminalitet. Det är en ideologisk förenkling som används för att göra invandrare till syndabockar, säger Stefan Jonsson.
– Att Sverige har slutat att redovisa vissa siffror officiellt beror dels på att det gäller områden där etnicitet är irrelevant, dels på att man vill motverka risken att peka ut och bidra till stigmatisering: man vill inte riskera att skapa sociala problem som inte finns. Statistiken mäter nämligen inte bara den verklighet som finns, den bidrar också till att skapa den, säger han.
– Lika gärna som att debatten handlar om invandrare, skulle den kunna handla om vita, svenska män och vilka problem som den vita maskuliniteten orsakar i vårt samhälle. Det blir i regel så att de svagaste i ett samhälle hamnar i skottgluggen, inte de resursstarka, säger han.
Stefan Jonsson säger att ”Sanandaji bidrar till en livsfarlig demonisering av invandrare”. Widar Andersson, chefredaktör på Folkbladet (S) i Norrköping, skriver däremot i en krönika:
”Tino Sanandaji visar på sunda och realistiska samhälleliga och politiska förhållningssätt till de tunga samhällsproblem som kräver åtgärder på bred front. Det finns inget extremt i resonemangen i hans bok. Om något alls är extremt så är det väl snarare den hittillsvarande ivern att försöka misstänkliggöra budbärare av Tino Sanandajis kaliber.”
Kriminologen Jerzy Sarnecki skriver på sajten Migrationsinfo att det finns främst tre skäl till att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken.
Det handlar om diskriminering inom rättsväsendet, alltså att polisen oftare kontrollerar invandrare samt att det finns en högre benägenhet att anmäla brott om den drabbade tror att förövaren är invandrare. Det kan också bero på förhållanden i ursprungslandet, till exempel en person har utsatts för trauma i samband med krig och våldsamheter. Samt kulturella faktorer som har betydelse vid till exempel så kallat hedersvåld, skriver han.
Men den viktigaste faktorn är, enligt Sarnecki, levnadsförhållandena i Sverige eftersom brottslighet är relaterad till fattigdom, social isolering, låg socioekonomisk status och en rad andra riskfaktorer.
”Utrikesfödda har generellt sett lägre socioekonomisk status och bor i segregerade områden. Detta är huvudorsaken till att en större andel utrikesfödda registreras för brott jämfört med svenskar”, skriver han.
Brås rapport från 2005 visar att det i genomsnitt är 2,5 gånger så vanligt att utrikesfödda är registrerade för brott, jämfört med dem som är födda i Sverige med två svenska föräldrar. För födda i Sverige men med utländska föräldrar är det dubbelt så vanligt att vara registrerad för ett brott jämfört med födda i Sverige med två svenska föräldrar.
När det gäller grova brott där den misstänkte gärningsmannen är en man blir skillnaden – eller överrisken som Brå kallar det – större. Studien visar att överrisken är fyra gånger för utrikesfödda män att vara registrerade för dödligt våld och rån jämfört med män födda i Sverige med svenska föräldrar. Överrisken för utrikes födda män att vara registrerade för våldtäkt eller försök till våldtäkt var ännu högre: 5,1 gånger jämfört med män födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.
Brå lyfter också fram i rapporten fram att andra faktorer än etnicitet innebär ännu större överrisker. Till exempel är det 3,5 gånger vanligare att män är registrerade för brott jämfört med kvinnor. Och bland personer med enbart förgymnasial utbildning är det nästan sex gånger vanligare att man är registrerad för brott jämfört med personer som har minst en treårig eftergymnasial utbildning.
I oktober 2016 satt 4 231 personer i landets fängelser, enligt Kriminalvården. Av dem var 2 957 personer, alltså nära 70 procent, svenska medborgare.
Andreas Bergström är vice vd på tankesmedjan Fores som kallar sig ”grön och liberal” och bland annat driver sajten Migrationsinfo. Han ger en förklaring till varför det är så laddat i Sverige att presentera brottsstatistik med gärningsmännens ursprung:
– Det beror säkert på att man är rädd att ge ammunition till folk som är motståndare till invandringen. Alternativet är att ta fram uppgifterna och komma med kraftfulla åtgärder till hur man motarbetar utanförskapet.
– Vi på tankesmedjan Fores har en liberal linje och förespråkar en öppen arbetskraftsinvandring och att vi ska ta emot människor på flykt. För oss är det inte konstigt att samtidigt ge ut en rapport om kriminalitet bland utrikes födda. Vi sätter det i ett sammanhang, säger han.
Örebropolisen Peter Springare ger på Facebook en inblick i sin vardag. Han skriver:
”Detta har jag hanterat måndag–fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel … Länder som representerar veckans alla brott: Irak , Irak, Turkiet , Syrien, Afghanistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige.”
– Peter Springare ger sin bild utifrån hur hans skrivbord ser ut. Vi har mera fågelperspektiv, säger Stina Holmberg på Brå.
– Vi ser överrepresentation. Men 88 procent av alla invandrare finns inte med på något skrivbord. Och 99 procent hamnar inte på skrivbord som gäller grova brott, säger hon.
