Snart ett år med asylkaos #asylkaos

21.07.2016 20:17

Det äldsta inlägget på bloggen är från den 26 augusti 2015. Vi har försökt berätta om politiker och asylprofitörer som förstör Sverige. Det har varit en liten del av alla de omfattande problem som drabbar vårt samhälle. Vi har sett Asylkaos som ett komplement till andra som sprider invandringskritiska åsikter.

Under invasionens tidiga skede hösten 2015 stod hela statsmaskineriet upp för en ”generös” asylmottagning och när det kom 10 000 i veckan försvarades detta av de flesta etablerade politiker. De statliga verken lade ned all sin kraft på att välkomna migranterna och hitta lösningar för att de skulle kunna stanna i vårt land – och få bosätta sig här permanent. Inga kostnader var för stora och alla eventuella problem skulle gå att överbrygga.

Hela statsapparaten och medierna försvarade den ”generösa” asylpolitiken och asylrätten som innebär att vem som helst kan söka asyl. Inte en enda myndighetschef ifrågasatte att Sverige invaderades av migranter från tredje världen. Inte heller polisen eller militären. Politiken genomfördes på ett sätt som kunde få DDR att framstå som ultrademokratiskt. De som hade invändningar eller ville minska inflödet kallades rasister. Alla stora tidningar, SVT och Sveriges Radio bedrev kraftfull opinionsbildning till stöd för att det skulle välla in folk från hela världen. Med hjälp av lögner och försåtlig propaganda ville man få så många ur allmänheten som möjligt på sin sida. Det bildades ”refugees welcome”-grupper över hela landet och ledarskribenter på varenda tidning försvarade vansinnet. De asylsökandes lögner om ålder och bakgrund var det bara alternativmedia som påpekade.

Den enda kritiken som förekom från något parti var från Sverigedemokraterna, men den kritiken var så svag att många undrade hur det var möjligt att det enda invandringskritiska partiet lät övriga politiker slå sönder vårt land utan att bjuda motstånd. Var SD rädda för något? I så fall vad?

Under det år som har gått nu har vi sett alla de bevis som behövs för att förstå att Sverige är en totalitär stat. När invandringskritiker vill minska invandringen, och demonstrerade för det, utsattes de för våld, hot och förtal. När Socialdemokraterna sedan minskade invandringen var det ingen ur det etablissemang som nyligen försvarat att det kom 10 000 i veckan som kritiserade partiet för det. Inga vänsterextrema grupper angrep Löfven när han höll tal och berättade hur man gick från 10 000 i veckan till 500 i veckan (vilket är 500 för många).

De vänsterextrema grupperna används av makthavarna för att hindra en politisk opposition att växa och bli stark. De vänsterextrema fungerar som makthavarnas stormtrupper och vill hjälpa makthavarna att behålla makten.

Under det år som har gått har ”motståndet” var svagt. Det beror huvudsakligen på att stora delar av allmänheten är ovetande om hur problembilden i Sverige verkligen ser ut. Vi har stora grupper av äldre som inte har tillgång till internet, vi har stora grupper av människor som litar på Sveriges Television och gammelmedia och tror att det är ”extremism” att försvara sitt land och folk. Sverige behöver en mer offensiv proteströrelse som går ut direkt till folket med information. Asylkaos har under året sponsrat tryckning av flygblad som har delats ut på många håll i landet och mottagandetbevisar hur viktigt det är att varje svensk borde få information i sin brevlåda – helst regelbundet.

Vi kan inte bara förlita oss på internet. Många sitter bakom sin dator och skriver massa texter. Dessa personer gör ofta ett fantastiskt arbete, men man når huvudsakligen redan likasinnade. Att bara blogga eller skriva texter på nätet kan leda till en återvändsgränd eller till att man kastar bort sin tid.

Verksamhet på nätet bör helst kompletteras med andra aktiviteter varav flygbladsutdelningen är en metod av många som fungerar bra. Personerna bakom podden Ingrid & Conrad gör också ett bra arbete genom att de knyter upp människor och sedan träffar dem personligen. Ur sådana möten kan mycket gott komma.

Samtidigt står det ganska klart att svenska folket är förvirrat inför den nya och alarmerande situationen. Istället för att hitta en gemensam linje som kan leda till att Sverige försvaras och att vi tar Sverige tillbaka så förekommer åsikter om att ”bara riktiga flyktingar bör få komma” eller att ”de som inte sköter sig borde utvisas” eller att ”vi borde inte ta emot islamister”. Många svenskar har inte förstått att de tillhör ett folk som har rätt till Sverige. Många har efter år av hjärntvätt fått för sig att Sverige är ett mångetniskt allemansland och att det är så Sverige ska vara.

Vi måste nu hitta tillbaka till en anda som innebär att vi försvarar svenskarnas rätt till sitt eget land. Var du än befinner dig i Sverige så ser du resultatet av en galen politik. På 1950-talet vore det oacceptabelt för en svensk man eller kvinna att ha en relation med någon annan än en person ur den egna folkgruppen. Att vi i dag ser ett etniskt förfall utan like i svensk historia beror på att många tror att det är ”normalt” med sådana relationer. Det är det inte.

Jag satt på ett fik i en av Sveriges minst mångkulturella kommuner och när jag lyfte blicken så jag detta. En muslimsk familj från Somalia med fyra barn, något man ser ofta. Men man ser nästan aldrig någon svensk familj med fler än två barn. Är man inte bekant med den oroande demografiska utvecklingen i siffror så inser man nog ändå att det bara är en tidsfråga innan ”de” är fler än ”oss”.

Det som behövs nu för att kunna ta nästa steg i utvecklingen är att invandringskritiska grupper närmar sig varandra och utvecklar en bra gemensam strategi för att vinna tillbaka vårt land. Istället för att det växer upp massor av nya bloggar bör etablerade verksamheter fyllas på med nytt blod och växa. Antingen vill människor vara med i ett större sammanhang och hjälpa till att vinna tillbaka Sverige eller så vill de inte det. De som inte vill vara med i större sammanhang kan göra nytta enskilt eller i egna små nätverk. Det viktiga är att man strävar mot samma mål.

Samarbete var en förutsättning för tidigare generationer att hålla ihop landet och samarbete mellan invandringskritiker är en förutsättning för att kunna försvara landet nu när vi är så hotade. En viktig förutsättning för att kunna samarbeta är att man är tillåtande och inte så strikt när det gäller åsikter och ideologi. Det går att hitta metoder för att vinna många anhängare utan att ge avkall på viktiga principer. Ideologisk renlärighet som man tillämpar inom SD är ingen vinnande koncept. Folk röstar inte på SD för att de är ”socialkonservativa” utan för att de är invandringskritiska. Ideologisk renlärighet är mera ett tecken på mognadsbrist eller på att man fastnat i det förgångna.

Redan om nio år – 9 år – är svenska folket i minoritet i sitt eget land. Om vi inte kan ta tillbaka landet så förtjänar vi inte att leva vidare som folk. Vi ska inte behöva ta hjälp av andra folk eller andra länder. Vi borde kunna fixa det här på egen hand. Det ligger en utmaning i att vi svenskar som folk skulle kunna resa oss och visa omvärlden att vi faktiskt kan – och att vi vill ta tillbaka landet.

Men det behövs något slags ledarskap. Hur bra program vi än skulle skapa och hur många flygblad vi än skulle dela ut så räcker inte det till. Varje rörelse eller varje folk behöver någon eller några som talar för dem. Någon som av kärlek till det egna folket vill att det ska fortleva. Någon som av kärlek till det egna folket är beredd att ta stora risker genom att fungera som talesperson, moraliskt och intellektuellt föredöme.

Vi vet att det finns folk därute som är dugliga och som skulle kunna fungera som ledare – inte för sin egen skull utan för folkets skull. Offervilja är alltså det som behövs och det ska vi återkomma till någon annan dag. Det är de offervilliga som är framtidens hjältar, de som offrar tid, pengar, sin själ, sin fritid eller sitt liv för att rädda Sverige.

Sverige behöver en ny anda och det ska vi prata mer om när högsommaren är över.

Sten O.
https://asylkaos.wordpress.com/2016/07/19/snart-ett-ar-med-asylkaos-asylkaos/