Då var det dags igen. Varje gång invandrare begår brutala våldsbrott i Sverige kontrar media med artiklar om att det dödliga våldet inte ökar. Att Sverige är tryggare än innan. Inte sällan dammar man av ”kriminologen” Jerzy Sarnecki, som verkar ha fått som livsuppgift att lura svenskarna att tro att mångkulturen gjort Sverige säkrare, när det i verkligheten är precis tvärtom.
Efter de brutala morden på Ikea i Västerås har Bonniertidningen DN på sedvanligt manér publicerat en artikel rubricerad ”Trots allt – det dödliga våldet minskar”.
DN skriver i artikeln:
Svaret är att Sverige, trots allt, har blivit tryggare. Det dödliga våldet har under lång tid minskat. Under senare veckor har flera brutala mord inträffat, och många frågar sig vart samhället är på väg. Svaret är att Sverige, trots allt, har blivit tryggare. Det dödliga våldet har under lång tid minskat. Många läsare har mycket svårt att tro detta, men det är faktiskt sant. Färre människor mördas i Sverige, och trenden har varit tydlig under flera år.
Det låter väl underbart, mångkulturen har gjort Sverige bättre och lugnare! Men är det verkligen sant? Har Sverige blivit tryggare? Har det brutala våldet minskat? Nej, knappast.
För det första, tänk så här. Invandrare har begått hundratusentals brott i Sverige de senaste åren. Vilka skulle ha begått dessa om Sverige inte tillåtit denna invandring? Vem skulle ha mördat mamman och sonen på Ikea i Västerås i måndags, om Sverige inte öppnat dörren för de två asylsökande afrikaner som är misstänkta för morden? Ingen, såklart. Redan nu kan du enkelt förstå att brottsligheten i själva verket ökat. Sverige har importerat brottslighet som annars inte skulle ha existerat. Media ljuger genom att manipulera statistik.
Invandrare är numera så extremt överrepresenterade i brottsstatistiken, att de själva begår en majoritet av alla brott. Brottsförebyggande rådet, BRÅ, erkänner att detta beror på att många av dem som anlänt till Sverige under senare period ”är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott”. Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren (se överrepresentationen i rött):
I fråga om våldtäkt ser överrepresentationen i förhållande till svenskar ut så här (Källa: Brå 1996:2 s. 107, se stapeldiagram HÄR):
Nordafrikaner 23 gånger, Irakier 20 gånger, Iranier 10 gånger; Jordanier, palestinier, syrier 9,5 gånger, Turkar 9 gånger; Bolivianer, peruaner, ecuadorianer 10 gånger; Portugiser och spanjorer 6,5 gånger; Etiopier 7,5 gånger; Övriga afrikaner 16,5 gånger
Ett annat exempel är rån (klicka för större):
Att utgången vid grovt våld inte resulterar i död lika ofta som innan beror på faktorer som DN inte räknar med i sin artikel, som att sjukvården förbättrats avsevärt.
Rättspatologen Jovan Rajs angav år 2000 att ”Lasermannen sköt elva personer, varav en dog. På 30-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 70-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen”.
Tidskriften Aktuell Säkerhet skriver:
Om inte den svenska sjukvården hade blivit så mycket skickligare på att rädda liv skulle siffrorna över mord och dråp idag vara flera gånger högre än vad statistiken visar. Då skulle det inte handla om en fördubbling sedan 1950, som de officiella siffrorna säger, utan troligen om en ökning med minst 500 procent!
Så dödligheten har legat relativt stilla bl.a. på grund av medicinska framsteg som effektivare räddningscentraler, bättre ambulanssjukvård, helikoptrar som ger snabba transporter, bättre utbildning av sjukvårdspersonalen, bättre utrustning mm.
Att titta på hur många som dör av det grova våldet är inte lika intressant som det är vilseledande. Ponera något overkligt, som att en ängel kom ned från himlen och räddade alla som utsattes för dödligt våld. Skulle det innebära att våldet försvunnit, att människorna blivit fredliga och samhället helt tryggt? Nej, knappast, det skulle bara innebära att en ängel börjat göra sitt jobb.
Vilka siffror är då relevanta? Försök till mord och dråp, som har ökat kraftigt sedan 1975, från 170 st per år till 804 år 2010 (Källa):
Över huvud taget har det skett en massiv ökning av antalet våldsbrott i Sverige, från 27 140 år 1975 till 112 728 år 2010. Det är en ökning med 315 procent, samtidigt som befolkningen bara ökat 15 procent (Källa):
Media använder olika knep för att lura läsarna att våldet har minskat, t.ex. genom att bara publicera statistik över korta särskilt utvalda perioder, ibland bara två år, och inte som ovan, under 35 år. Eller som i fallet med DN-artikeln, genom att publicera oviktiga siffror och hålla tyst om de viktiga.
BRÅ gömmer systematiskt det verkliga resultatet av sina undersökningar. När BRÅ 2005 gjorde en uppföljande rapport om våldtäkter (till den rapport från 1996 som citerades ovan), skrev man rakt ut att man inte tänker avslöja detaljer om gärningsmännens etnicitet (s.44, se också HÄR):
I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.
Invandringen till Sverige fortsatte öka kraftigt under perioden 1996-2005, men trots invandrarnas extrema överrepresentation i den förra rapporten, beslutade BRÅ att en lika detaljrik rapport 2005 ”inte är meningsfull”. Resonemanget saknar allt förnuft.
Ett vanligt argument är att statistiken ökat bara för att anmälningsbenägenheten ökat. Men det stämmer inte. Snarare är det tvärtom. I en sjukhusstudie från 1988 i Stockholm uppgav 61 procent att de hade polisanmält misshandel. Några år senare sjönk den andelen till 55 procent. 2008 var är situationen helt omvänd. Av dem som kommit till Södersjukhuset uppgav 61 procent att de inte tänker polisanmäla misshandeln, 30 procent vill anmäla det inträffade och 10 procent vet inte. Så människor i Sverige har blivit mindre benägna att anmäla, bl.a. för att de inte längre vågar göra det.
Media ljuger om brottsstatistiken eftersom svenska ”journalister” inte längre sysslar med journalistik och sanning, utan med kulturmarxistisk propaganda utifrån en politisk agenda. Syftet är att hjärntvätta dig till att acceptera mångkultur och invandring, oavsett vad det egentligen har för konsekvenser. Därför ljuger man.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har själv sagt att ”Vi kommer att satsa mer på agendasättande journalistik”. Med andra ord: ”Vi kommer satsa mer på att vinkla och hjärntvätta”.