I oansenlig brun mapp hos Länsstyrelsen i Stockholm vilar nyckeln till makten över en stor del av svensk industri. Akten över Knut och Alice Wallenbergs stiftelse innehåller dokument som går tillbaka till grundandet 1917 då bankdirektören Knut Agathon Wallenberg och hans fru Alice donerade 20 miljoner kronor. Idag har tillgångarna växt till runt 50 miljarder kronor. Via makten i investmentbolaget Investor (se tabell här intill) kontrollerar stiftelsen företag värda tillsammans bortåt 1 500 miljarder med hundratusentals anställda. Ordförande i stiftelsen är fortfarande 84-årige Peter Pirre Wallenberg, flankerad av sönerna Peter Poker Jr, Jacob och brorsbarnen Marcus och Axel Wallenberg.

Familjen Wallenbergs makt bygger helt och enbart på deras roll som stolvärmare i denna församling. Privat äger de i sammanhanget småsmulor. Det är tack vare stiftelsens maktaktier som Jacob Wallenberg är styrelseordförande i Investor och Marcus Wallenberg jonglerar klubban i SEB, Saab och Electrolux. Även om familjemedlemmarna och deras hovpersonal ibland får det att låta som om utnämningarna är ett resultat av en global talangjakt vet alla hur det ligger till. Hur Wallenberg utövar sin ägarmakt kritiseras ofta, men nästan aldrig deras rätt att inneha den. Frågan är varför?


Vid en genomläsning av stadgarna för KAW-stiftelsen stöter man inte en enda gång på namnet Wallenberg. Desto tydligare framgår att stiftelsens enda ändamål är att främja vetenskaplig forskning och undervisning- eller studieverksamhet av landsgagnelig börd. Huvudmän för stiftelsen är inga Wallenbergare utan en lång rad vetenskapliga svenska akademier och universitet. De utser både stiftelsens revisorer och en styrelseledamot. När det gäller resten av styrelsen står bara att den ska bestå av minst fyra och högst tio svenska män (kvinnor göre sig alltså icke besvär). Ingenting om att de ska heta Wallenberg. Däremot får styrelsen själv utse styrelseledamöter vid behov. För beslut krävs majoritet i styrelsen där ordförande har utslagsröst. Som av en händelse heter fem av de tio männen Wallenberg. So what, tycker ni kanske, det är ju familjepengar från början?

 

Jo, men med makt kommer ansvar. Att sitta i en samhällsnyttig stiftelse brukar vara ett hedersuppdrag. I de ursprungliga stadgarna från 1918 för KAW-stiftelsen stod också tydligt att styrelsens ledamöter uppbär intet arvode. Den meningen ströks så sent som 1996 på styrelsens initiativ. Sedan dess kan man konstatera att en strid ström av sköna miljoner som tillhör stiftelsen börjat rinna in på vissa familjemedlemmars bankkonton. Som framgår av intervjun med Poker Wallenberg i dagens N (sid xx) får han sex miljoner om året från FAM (Foundation Asset Management), ett bolag som helt ägs av stiftelserna och vars uppdrag är att förvalta alla miljarder.


Det är en lön i klass med en börs-vd för att ifjol göra noll (0) investeringar. Hur mycket Jacob Wallenberg kvitterar ut i egenskap av ledamot i FAM:s Investeringskommitté får vi inte ens veta, men han verkar skicklig på att ta betalt: först arvode för att ge råd till stiftelsen, sedan betalt för att vara ordförande i Investor på stiftelsens mandat, och mer pengar för att sitta i Investors portföljbolag. Summerar man de inkomster Pirre, Jacob och Marcus Wallenberg deklarerat sedan börjat av 90-talet handlar det om över en halv miljard kronor. Pirre har visserligen aldrig varit anställd på Investor men lyfter en pension från bolaget på dryga 15 miljoner om året. Det här synsättet kan tyckas både ogint och smågnidet, vi behöver ju ägare av kött och blod och visst är alla de forskningsmiljarder som stiftelserna betalat ut toppen.

Men frågan är hur man sett på saken om stiftelsen hetat Fonden för Sjuka och Föräldralösa Barn och de självutnämnda ledamöterna Svensson i efternamn. Om inte Wallenberg kan skilja på mitt och ditt utan förser sig ur alla burkar med öppningsbart lock, vad kan då begäras av Sveriges övriga direktörer? Det kan komma en tid i svenskt näringsliv där vördnad inte längre stavas med W. Vad händer om universiteten surnar till, eller om andra ättlingar i klanen Wallenberg tar strid för en plats vid den stiftelsevärmda köttgrytan? Det skulle kosta drygt 4 miljarder kronor för en Christer Gardell eller Carl Icahn att köpa 10 procent av rösterna i Investor och börja ställa väldigt obehagliga frågor om kompetens. Vad hindrar dem?