När blev Sverige ett ruttet land?

Pojken, vi kan kalla honom M, kom ensam från Afghanistan till Sverige i januari 2013 och ansökte om asyl. Han uppgav att han var född 1997 och således var 16 år gammal.

Migrationsverket noterade dock 1996 som födelseår. Då M påpekade att det var fel ändrades det raskt till 1995, varefter pojken plötsligt ansågs vara vuxen.

Hur kom myndigheten fram till att han är född den 12 juli? Det vet ingen.

En asylsökande som är under 18 år och ensamkommande har ett större stöd under ansökningstiden än en vuxen. Det gäller till exempel rättigheter som skolgång, boende och god man.

Men då tandröntgen - en väldigt osäker indikator på en persons ålder - visade att pojken är i spannet mellan omyndig och myndig bestämde myndighetens handläggare att han hade fyllt 18.

Nu hade M inte längre det utökade skydd som barn har rätt till.

Pojken och hans rättsliga ombud ville att en bättre metod skulle användas, handledsröntgen. Migrationsverket knorrade om att det inte var möjligt, men det ville inte migrationsdomstolen höra talas om. Domstolen krävde en mer utförlig åldersutredning och skickade tillbaka ärendet till myndigheten.

Hur reagerade Migrationsverket? Handläggaren låtsades som att det regnade och körde vidare utifrån uppfattningen om att pojken är myndig.

En kompletterande handledröntgen skulle i och för sig göras och handläggaren sa att en remiss hade skickats till en viss vårdcentral, men där hade ingen sett skymten av den.

Under tiden skaffade M ett pass från den afghanska ambassaden som styrkte att han är född 1997. Därmed borde frågan vara ur världen. Men det var den inte. Förfalskning, hävdade migrationsverket.

Först åtta månader efter att domstolen återförvisade ärendet hände någonting.

Handledsröntgen visade att pojken numera är över 18, men att han sannolikt var omyndig då han kom till Sverige.

Han hade med andra ord rätt till den mer förmånliga prövningen och hade sannolikt fått uppehållstillstånd om inte en tjänsteman börjat tjafsa.

Vid det här laget hade såväl myndighet som domstol bestämt att han var vuxen och loppet var kört. En mätmetod med dålig vetenskaplig förankring och oacceptabel handläggningstid avgjorde frågan.

Alla dessa bisarra turer har lett till att pojkens psykiska hälsa försämrats undan för undan.

Han har skurits sig med speglar, försökt hänga sig i sladdar, överdoserat piller, till och med försökt begå självmord i entrén till ett sjukhus i samband med att han skrevs ut efter en av vårdperioderna. Det rör sig om 15 till 20 allvarliga självmordsförsök.

Månaderna gick och först den 25 september 2014 fick pojkens ombud beslutet om avvisning. Två månader efter att dom avkunnats. 

Och för några dagar sedan damp det ner ett nytt besked. Migrationsverket känner till att pojken vårdas för psykiska problem, vilket inte hindrar att handläggaren har fattat beslut om förbud för pojken att återvända till Schengenområdet.

Detta på grund av att han hade struntat i möjligheten att frivilligt återvända till Afghanistan inom fyra veckor efter att avvisningsbeslutet vunnit laga kraft.

Ursäkta att jag inte åkte hem, jag var upptagen med att försöka ta mitt liv.

I dag tvångsvårdas M och har knappt några minnen kvar efter att ha fått kraftiga elchocker. Det må låta primitivt, men har varit nödvändigt.

En överläkare bedömer att pojken behöver genomgå en neuropsykiatrisk utredning, men det är inte genomförbart så länge han befinner sig i kris på grund av hotet om avvisning.

Socialkontoret som handlägger ärendet har JO-anmält migrationsverket. Kanske leder det till någonting. Kanske inte.

Hur är detta möjligt? Hur kan en utredning om ett barn som gång på gång försöker ta sitt liv pågå i nästan två år? Hur har en myndighet och en domstol mage att fatta beslut på magert vetenskapligt underlag?

När blev Sverige så här?